U diu indù Indra

U diu indù Indra

Questu hè accadutu assai tempu fà. Allora tutti l'animali, l'arbureti è l'erba puderanu ancu parlà. Anu campatu inseme secondu a lege di Indra (*): se un animale sogna chì manghja qualcosa di deliziosu, allora u ghjornu dopu, quellu sognu pò esse realità. È l'animali anu agitu cusì.

Se, per esempiu, un carabao avia sunniatu ch'ellu avia manghjatu trè ghjovani rimjiet, puderia fà u ghjornu dopu. "Aghju sunniatu ch'e aghju manghjatu i ghjovani rimjiet" significava chì l'arbulu duvia accunsente à u carabao chì li manghja.

Ci era un rumore…

L'animali cuminciaru à luttà per questu. U tigru avia sunniatu ch'ellu avia manghjatu un elefante chì avia un ghjovanu vitellu. Quandu si svegliò a mane dopu si n'andò à l'elefante per fà u sognu. L'elefante supplicava u tigru: "Mangiami s'è vo vulete, ma per piacè aspettate finu à chì u mo vitellu cresce. Allora pudete venite à manghjà mi ». Ma u tigru ùn hà micca accettatu questu. Ci vulia à principià subitu.

À quellu tempu Indra era u ghjudice. Sì dui animali ùn puderanu micca d'accordu, avianu da andà à ellu è ellu decide a materia. Allora u tigru è l'elefante si n'andò à Indra chì aspettava nantu à u so tronu. Quandu l'animali caminavanu à traversu u densu boscu finu à u tronu, scontranu una civetta chì dumandò "Dì, induve andate?"

"Andemu à Indra". 'Perchè?' È anu spiegatu chì. A civetta era intelligente è li dumandò s'ellu puderia viaghjà cun ellu. Si pusò nantu à a testa di l'elefante. Una volta à u tronu, u tigru è l'elefante s'inchinavanu bassu à l'Altissimo, ma a civetta fece finta di dorme.

Indra hà vistu questu è hà dumandatu "Scusate? Chì tipu d'animali hè questu? Perchè ùn mi salutate bè ? Tutti l'animali s'inchinanu prufondamente à mè ! A civetta fece finta di sveglia. "Oh, Altìssimu, mentre dorme aghju sunniatu chì Uma diventerà a mo moglia". Ma Uma hè a moglia di Indra ! È avà chì a civetta l’avia dettu, a lege d’Indra nantu à i sogni chì si facenu realità l’avia chjappu : duveria dà a so moglia !

Indra si arrabbiò. 'O animali maligni! Da avà, nimu di voi pò più parlà. Vai ! Andate in casa è smettete di manghjà. Indra hà abolitu a so propria lege... È da quellu tempu, l'animali, l'arburi è l'erba ùn ponu più parlà. 

A civetta era intelligente; ùn vulia micca chì u tigre manghja l'elefante è arraggiava tantu à Indra chì hà abulutu a so propria lege. È hè per quessa chì i sogni ùn si facenu più.

Source:

I racconti titilanti da u Nordu di a Tailanda. White Lotus Books, Tailanda. Titulu inglese "Quandu u mondu era pacificu". Traduttu è editatu da Erik Kuijpers. L'autore hè Viggo Brun (1943); vede per più spiegazione: https://www.thailandblog.nl/cultuur/twee-verliefde-schedels-uit-prikkelende-verhalen-uit-noord-thailand-nr-1/

(*) Indra hè u diu di a guerra, u celu, u tronu è a pioggia. Vede stu ligame: https://nl.wikipedia.org/wiki/Indra_(mythologie)

1 risposta à "Quandu u mondu era sempre pacificu ... (Da: Stimulanti storie da u Nordu di Tailanda; n ° 39)"

  1. Rob V. dice su

    Gufo intelligente !


Lascia un cumentu

Thailandblog.nl usa cookies

U nostru situ web funziona megliu grazia à i cookies. In questu modu pudemu ricurdà e vostre paràmetri, fate un'offerta persunale è ci aiutanu à migliurà a qualità di u situ web. Read more

Iè, vogliu un bonu situ web