Påminnelse om resan

En oförglömlig resa som ledde via Bangkok till Kambodja och Vietnam och mer eller mindre tvingades sluta i Pattaya är över och vi är tillbaka hemma i god behag.

Som har varit fallet i flera år började resan i början av januari i Bangkok för att acklimatisera sig där och sedan resa med buss via Pattaya till gränsstaden Aranyaprathet.

Efter två dagar går resan med chartrad taxi till Siem Reap i norra Kambodja. Min flickvän – som inte längre är en av de allra yngsta – har föredragit att följa upp senare, eftersom tre månader är för långt enligt henne. Om jag ska vara ärlig kan jag resa lite lättare och bekymmersfri på egen hand. Tillsammans räknar vi nu 167 levnadsår och då får man, trots att vi fortfarande är någorlunda vitala, ta hänsyn till varandra med en dam vid sin sida. Osäkerheten kring resans gång har en speciell charm för mig och se på plats på vilket hotell jag bor. Vi reser för övrigt också tillsammans på egen hand och bestämmer från dag till dag om resans fortsättning, som bara är i stort sett fast.

I Siem Reap har jag det jättebra, har ett trevligt hotell och njuter av en öl och ett gott glas vin. Har varit där några gånger tidigare så känn dig runt lite. Resan fortsätter med buss till Battambang där jag upplever det kinesiska nyåret.

Sedan, återigen med kollektivtrafik, till Phnom Penh. Jag börjar känna mig som en ung backpacker och reser vidare igen en vecka senare. Nu från den livliga staden till det lugna och underbara Kampot, känt för sina pepparplantager. Hyr en skoter där och kör runt som en ung flyttfågel, ett namn som Gringo en gång gav mig. Fick underbara kontakter med lokalbefolkningen och satte ofta min kamera på plats. Gjorde såklart också en tur till havet Kep, platsen känd för den färska krabban som fiskas direkt från havet. Kan fortfarande tänka på det.

Kambodja är över och från Phnom Penh tillbaka till Bangkok för att tillbringa en vecka i Chiangmai.

I slutet av februari kommer min flickvän till Bangkok och vi åker till Vietnam tillsammans. Men först, låt oss fira min 85ste födelsedag med en middag på den mysiga och utmärkta restaurangen Baan Kanitha i Bangkok.

Vietnam

Två dagar senare flyger vi från Bangkok till Saigon; omdöpt till Ho Chi Minh City efter Vietnamkriget. Vi är lite förtjusta i landet och föredrar det till och med framför Thailand. Att säga något sådant på Thailandblogg är lite som att förbanna i kyrkan men vi kan inte dölja våra känslor. Från moderna Saigon går resan vidare till Nha Trang, en plats som helt felaktigt på vissa internetsajter beskrivs som mindre rosa på grund av de många ryssarna som bor där. Den åsikten delar vi inte det minsta. Ryssarna vi träffade där var väldigt trevliga. Vi reser vidare till Danang, en kuststad med många stora och vackra hotell. Tyvärr börjar vi också märka mer av coronaviruset där. Det är väldigt tyst och hotellen och restaurangerna har det svårt på grund av bristen på många turister. Vi märker denna observation i ännu större utsträckning i Hoi An, som har utsetts till världsarv av Unesco. Även där uteblir de många turister som normalt vistas där. Det börjar gå upp för oss mer och mer vad som händer.

Vår Vietnamresa fortsätter dock och vi flyger till Hanoi, landets huvudstad. Situationen blir mer och mer svår och vi börjar nu bli oroliga. I Hanoi konfronteras vi för första gången med de nu välkända ansiktsmaskerna. Nej, vi kan inte längre uppleva det som riktigt mysigt. I synnerhet känner vi inte till den gamla delen av staden längre och det är fruktansvärt tyst vid den välkända Hoan Kiem-sjön.

Hanoi har många konstgallerier där vi väljer en vacker och stor tavla. Med tanke på den en och en halv meter långa förpackningsröret beslutade vi oss för detta på grund av situationen. Vi kunde dock inte motstå att köpa en liten tavla på 40 x 40 cm som kommer att påminna oss om en resa som vi sent kommer att glömma.

muntra upp bukett

Thailand

Vår hemresa hem från Bangkok är planerad till den 3 april och ryktena om att Thailand kommer att stänga gränsen går igenom till oss. Vi bestämmer oss för att flyga tillbaka från Hanoi till Bangkok och det var i snäppet eftersom den thailändska gränsen stängdes en dag senare. Vi upplevde bara en dag i Bangkok som vi kunde besöka en restaurang. Dagen efter stängdes alla restauranger och banan är mer än känd. Flyget inställt och Bangkok en öde stad. Så osäker på vad jag ska göra. Vi bestämde oss för att välja Pattaya eftersom vi snabbt kunde nå Bangkoks flygplats därifrån om möjligheten till flyg tur och retur skulle uppstå. Och som tur var kom det snabbare än vi trodde.

Lyckligtvis är vi hemma igen där vi kommer att ha karantän de kommande två veckorna. Vi försöker göra det så mysigt som möjligt och eftersom vi måste hålla oss inomhus levereras matvarorna hem. En bukett tulpaner på bordet ger oss en bra känsla, men påsken går förbi oss utan färgade ägg denna gång. Tankarna går till alla fruktansvärda mänskliga och ekonomiska konsekvenser som detta virus orsakar.

4 svar på “Joseph i Asien (del 20 final) – En tillbakablick”

  1. Fred säger upp

    Joseph, du vet hur man beskriver det vackert. Komplimanger för det.

  2. Rob säger upp

    Så både i 80-årsåldern och då fortfarande att göra en sådan här resa. Lika vackra som dina vackra berättelser.

  3. JAc säger upp

    Njöt av alla vackra historier. Håll dig frisk och förhoppningsvis får vi alla höra mer om dina resor i framtiden. Jag är ungefär halva din ålder och kanske kommer våra vägar att korsas i Fjärran Östern.

  4. Louis Tinner säger upp

    Normalt går en 18-åring på en sådan resa, respekt. Var stark och säker.

    Hälsningar från ett väldigt tomt Bangkok.


Lämna en kommentar

Thailandblog.nl använder cookies

Vår webbplats fungerar bäst tack vare cookies. På så sätt kan vi komma ihåg dina inställningar, ge dig ett personligt erbjudande och du hjälper oss att förbättra kvaliteten på webbplatsen. Läs mer

Ja, jag vill ha en bra hemsida