Thailandbloggen skriver mycket om sjukvård i Thailand, men det handlar oftast om att behandla fysiska besvär. Mycket mindre läser vi om psykisk hälsa.
Nu misstänker jag att många av holländarna som bor i Thailand eller som besöker det ofta, har intrycket att thailändarnas mentala tillstånd är ganska bra. När allt kommer omkring skrattar thailändarna mycket och oroar sig inte för mycket och de verkar alla vara en del av en "glad thailändsk familj".
Så har jag själv sett på det i flera år. Jag hade tanken att särskilt de individualiserade holländarna, som alltid måste bevisa sig själva, hade (och gjorde) många problem, men att thailändarna var gladare i livet, inte var oroliga för allt och skakade av sig problem lättare.
Men är det verkligen så, jag har börjat undra mer och mer med åren? Vet jag vad som ligger bakom det leendet och har thailändarna så lätt och avslappnad kontakt med varandra som det verkar vid första anblicken. Jag är verkligen ingen expert på detta område och bara en observatör av saker i mitt område. Men jag har några frågor nu. Också för att jag märker att leendet blir alltmer frånvarande och att stämningar här nu snabbt kan övergå i grinighet, ilska eller till och med fientlighet. Det går ibland väldigt lätt från ett "chai yen" ett lugnt sinnestillstånd, via ett "chai rawn" ett upphetsat tillstånd, till ett "çhai raaj" ett "grymt" eller argt tillstånd.
Thailand är framför allt ett land av rang och positioner, där alla borde veta sin plats. Det är lite på bekostnad av lätt socialt umgänge. Dessutom, läser jag, verkar det vara ett stort tryck på elever som måste uppfylla sina föräldrars höga förväntningar. Det är sant att inte alla unga studerar nu. Men om du inte studerar och dina föräldrar är fattigare, så finns det ytterligare en chans att de föräldrarna förväntar sig att du ska försörja dem ekonomiskt. Allt detta kan vara stressande. Även att besluta sig för att inte stödja dina föräldrar kan vara stressande. Jag pratar också ibland med människor med liten familj, eller familj som bor långt borta. Mitt intryck är att det också finns mycket ensamhet. Thailändare gillar inte att stoltsera med sina själar om inte alkoholen kanske har gjort sitt. Som ett resultat kan de ibland bli ganska isolerade är min observation.
Det finns officiella rapporter om thailändarnas välbefinnande, särskilt ungdomarna i Thailand. Om vi ska tro UNICEF så är det ganska mycket som händer. Ett av fjorton barn mellan 5 och 9 år har en psykisk störning, och det gäller till och med var sjunde tonåring. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland tonåringar (den första måste vara trafik).
Ungdoms hälsa | UNICEF Thailand
I en äldre rapport från WHO läste jag att det officiellt finns 1 psykiater per 250.000 1 invånare och 400.000 psykolog per 3,5 XNUMX invånare. Av de pengar som spenderas på sjukvården går XNUMX % till psykvården. De flesta av dessa gäller institutioner för personer med psykiska funktionshinder. Det finns knappt någon mental vägledning i fängelser och jag har inte kunnat konstatera att det finns TBS-mottagningar i Thailand. www.who.int/thailand
Jag stötte också på en nyhetsrapport från Gallup, en amerikansk forskningsbyrå, med titeln 'Angst stiger, förtroende faller i Thailand', som visar att antalet thailändare som rapporterar att de upplevt stress eller oro dagen innan har ökat från 17 % 2012 till 44 % 2021. Även om dessa faktorer har ökat i hela världen, ligger Thailand i de fem bästa länderna där det går snabbast. Ångesten stiger, självförtroendet faller i Thailand (gallup.com)
Även om det är trevligt att vara i ett land där folk gillar att le och vara artiga. Och även om jag är övertygad om att detta leende och goda sätt bidrar till allas välbefinnande, så är det inte sant att det bara är rosor och rosor här. Den ökända trubbiga holländaren (och jag är Amsterdammer, så värre kan det knappast bli), som har hjärtat på ärmen och ogenerat pratar bort allting, är förstås en skräck för de komponerade thailändarna. Vissa bättre sätt skulle inte skada många västerlänningar i det avseendet.
Den artiga blygsamma thailändaren, som skrattar bort allt, verkar dock ha sina egna problem. Det vore kanske bra om ostronen lärde sig att komma ur sina skal lite mer, även utan att smörjspriten måste ta bort hämningarna först. Kanske kommer västvärldens och sociala mediers inflytande att hjälpa till med detta, men kanske kommer det att förbli en fråga om 'öst är öst och väst är väst' tills vidare. Lyckligtvis löser det sig i Kiplings ballad till slut mellan motsatserna, om än bara inför Guds tron, så lite sent.
Ja ,goed geschreven maar…..(ook Hollander) ik heb toch wel enkele bedenkingen. HG.
Hej, även om du är en Amsterdammer, och jag är en Rotterdammer, kan du bekräfta dina erfarenheter. Det är en vacker och realistisk berättelse.
Ska inte säga så mycket mer om det men jag är ganska orolig över detta och inte förrän efter att jag läst detta. Tack för din berättelse
bra artikel,
Det passar förstås inte in på bilden som vi som turister vill se.
Jag har sett allt elände i Thailand.
Från självmord till mördare möttes.
Från totalt förstörda människor till människor som är helt galna.
Min 64-åriga svåger börjar alltid skratta bort ett problem.
Det är inte för inte som det används så mycket drickande och narkotika.
Många thailändare visar inte sina känslor, säger min fru.
Farangen kastar ut allt och thailändaren är tyst.
Välskriven berättelse och sann. Det finns många thailändare som inte riktigt är nöjda.
Problem från ungdomen, pengarbekymmer och kamp för ett bättre liv här.
Hälsningar från en annan ras av Amsterdammer.
Jag är inte särskilt välinformerad om psykiatrisk vård i Thailand, men det jag ser i min omgivning är följande:
– Spänningar mellan familjemedlemmar är ofta resultatet av att man lånar pengar och inte betalar tillbaka dem.
– eller av en orättvis delning av mark i ett arv, oftast komplicerad eftersom mor- och farföräldrar dör utan att skriva något och även brist på ägarpapper.
– det går en hel del thailändare som, enligt mig, skulle få (bättre) vård på en psykiatrisk institution.
Det är ett fenomen som man ser öka över hela världen. Enligt Health Monitor for young adults nyligen publicerad av GGD och RIVM i Nederländerna lider hälften av 16 till 25-åringar av psykiska besvär.
Jag tror att (a) sociala medier gör folk galna, det finns alltid människor som har det bättre än du och som gnuggas in i dig varje dag. Många klarar inte bra av denna press.
I Thailand läggs ytterligare två faktorer till:
1. även om du har en rimlig utbildning så är frågan om du kan hitta ett bra jobb, det finns favorisering överallt.
2. den ekonomiska situationen och i synnerhet den oansvariga utlåningen till produkter som folk inte har råd med (bilar) och avsaknaden av en byrå som försöker stävja detta något, t ex Kreditregistret. Du hamnar i en ond skuldkris som du inte kan ta dig ur.
En mycket välskriven artikel, jag har upplevt mycket inom det området genom åren.
Naturligtvis kan man inte ändra ett folks natur, men man kan ändra på de omständigheter som problem uppstår, vilket enligt mig är en källa till spänning är att en familj äger en bit mark som föräldrahemmet står på, då kommer barn som med tiden också bygger hus på den biten mark, svärföräldrarna kommer inte överens och då börjar eländet, barnbarnen behöver också ett hus på morfars och mormors mark och problemet blir större, med alkohol och andra ämnen kommer det till en explosion.
Tyvärr ingen historia från en tv-såpa utan hård verklighet som jag ofta har upplevt, efter explosionen håller de varandra tysta till nästa fest.
Åh du menar girighet avundsjuka avundsjuka missbruk etcetera den typen av 'talanger' ja du behöver inte ens ha en familj för det, bara någon att skylla på.
Inget nytt, i Nederländerna får 1 av 7 barn också psykologhjälp, läste jag idag i NRC. Oro är en del av livet och du kommer att få lära dig att hantera det själv och med tiden när du blir lite äldre lär du dig att sätta saker i perspektiv och ditt liv verkar eller verkar bli bättre.