Munk i Pattaya

De där thailändarna är underbara människor, eller hur? Igår deltog jag i ett gigantiskt firande för att markera att en pojke blev tillfällig munk.

På strandsträckan där jag alltid sitter håller Rong skickligt makten, men i verkligheten är det en gammal kines som styr. Rong är gift med dottern till denne kines.

En yngre son till kinesen blir munk och pappa ordnar därför en fest på området för huvudtemplet i Pattaya. Jag är stolt över att bli bjuden och åker dit ungefär halv sju på kvällen. Jag är bland de första gästerna, även om alla är bjudna vid sex.

Den gamle kinesen, som aldrig byter ett ord med sina kunder, förmodligen av förlägenhet, tar varmt emot mig. Han tar min hand och leder mig till ett bord där flera personer redan sitter. Jag är förvånad, för jag ser femtio bord med åtta stolar vardera. En stor scen med gigantiska högtalare får mig att frukta det värsta. På bordet står några flaskor med cola och en flaska vatten. Om det förblir så blir mitt besök kortvarigt. Jag är inte säker på om Mekong får serveras inom tempelmurarna. Dessa farhågor kommer att visa sig vara ogrundade, för när utbudet av Mekong väl börjar, kommer utbudet att vara oändligt.

Mörka moln förutspår regn. Regnperioden har börjat för fullt i flera veckor, men när man har Buddha till hands går allt bra. Inte en droppe faller. Det fylls sakta på. Först nu ser jag jubilaren som, klädd i vit tyll, tar emot vid entrén, mellan mamma och pappa. Jag känner inte pojken, men det kanske beror på att han är flintskallig. Särskilt utan ögonbryn ser du väldigt annorlunda ut. Det är tydligt att han ser ut precis som sin syster. Den stackars mannen. Han borde förbli munk.

Musiken slår in och även om den är hög är den inte bara lätt, den är trevlig. Olika sångare framför välkänd thailändsk repertoar. Jag kan också det mesta, faktiskt har jag det mesta hemma. Mysig musik och inte förvrängd eftersom ljudkapaciteten, som ofta i Thailand, överskrids.

Vi får en niorättersmeny. Alltid ett stort fat mitt på bordet och alla tar bitar av det med hjälp av ätpinnar. Vid mitt bord sitter två vänliga tyskar, som precis som jag måste vänja sig vid det. En ännu vänligare japan känns som en fisk i vattnet. Jag känner nästan alla från stranden, både thailändare och utlänningar, så det är kul.

Vid vårt bord finns också en servitör och Rongs bror. De kan inte motstå och ser till att alla glas förblir fyllda hela kvällen. Jag skulle vilja nämna alla rätter, men på grund av att jag drack några har jag redan tappat tankarna. Perfekt var den stekta kycklingen i en sojasås, en skål med krabba och räkor i en kokossås, en enorm stekt fisk och så vidare. Fyra tjejer dansar faktiskt på scenen i ständigt föränderliga, överdimensionerade bikinis. Killarna har väldigt roligt.

Det kommer att hållas tal, men de är inte så illa. Två herrar tilltalar den färska munken. Kort och gott och därför belönas de med en rejäl applåd. Jag förstår ingenting, men jag hör att mamman tillkännages som nästa talare. Brudens pappa är tydligen för blyg. Mamman går till mikrofonen och får en applåd. Hon nickar genom mikrofonen och går tillbaka. Det här är det kortaste tal jag någonsin hört. Utan ord och ändå belönas även hon med applåder. Äntligen säger födelsedagspersonen ett tack och musiken kan börja igen. Och dansarna.

En videoinspelning görs för senare. För detta ändamål går den unge munken och hans föräldrar förbi alla bord, poserar med de åtta ätande och fortsätter. Längs alla femtio borden. Jag trodde att andras bilder var en katastrof, men jag hoppas att jag aldrig behöver se den här bilden.

Festen närmar sig sitt slut. Flera personer kliver på, men våra bord förblir fulla och Mekong fortsätter att flöda. Kineserna tar ibland med sig flaskor personligen. Så fort ett bord är tomt rensas det direkt av cateringfirman. Jag ser servitörerna lägga rester av Mekong i en tom Johnny Walker-flaska och den läggs i kartongen för säkerhets skull, så att kineserna inte märker det.

När musiken äntligen slutar bestämmer jag mig för att gå. Jag är inte ens full, för jag går artigt till den gamle kinesen för att tacka honom på thailändska och säga att jag tyckte det var en fantastisk fest. Jag menar det fortfarande. Servitören erbjuder mig att ta mig hem med bil, eftersom Rong bor i närheten, men jag tackar nej och går en promenad.