"I ditt anlets svett ska du äta bröd"
I ditt anlets svett ska du äta bröd. Det var sant i Nederländerna och är fortfarande sant för många människor i Thailand. Även om det inte handlar om bröd, utan om ris.
Jag upplevde det själv eftersom min fru ville odla ris för första gången och jag var såklart också tvungen att visa min goda vilja. Jag höll på i två timmar och lämnade böjningen till andra så mycket som möjligt. De andra hade trots sin erfarenhet också ryggproblem, så jag kände mig lite skyldig. Min fru klarade de fyra timmarna. Inte illa heller.
Som framgår av medföljande bild förbereder vi oss för utplantering. Lata bönder sår bara, men vi – som många bönder i Thailand – tar bort de unga risplantorna från marken 30 dagar efter sådd och planterar dem sedan någon annanstans på jord som rensats från ogräs. Detta ger riset en månads försprång på ogräset, så skörden är högre och du behöver inte använda ogräsmedel. Dessutom, om risfältet översvämmas, kommer få ogräs att överleva ändå. Vi hoppas kunna skörda om cirka tre månader om allt går som det ska. Lyckligtvis har vi inte så mycket problem med möss tack vare de många ormarna och hundarna gör också sin plikt: skaka bara och striden avgörs snart i en blodlös kamp.
Som också kan ses på bilden står vårt risfält under vatten. Normalt sett får Ubon 240 mm regn i juni månad, men den här gången var det begränsat till 30 mm under de senaste 66 dagarna. Så vi var tvungna att pumpa vatten från vår fiskdamm för att översvämma marken, men eftersom vi inte har så mycket mark är det inga problem och vi behöver inte ens använda gödsel eftersom fiskvattnet är tillräckligt rikt på näringsämnen. Men inte bara näringsämnen finns i det vattnet, utan även djurplankton och daphnia, föda för mygglarverna. Men för att ta itu med det problemet har vi satt ut fisk.
Tyvärr har vår kusin i Mukdahan inte turen med en vattenreservoar och han angav att det inte hade regnat den senaste månaden. Även om det förmodligen är lite överdrivet – Mukdahan får normalt 233 mm regn i juni – att döma av den andra bilden – skickad av vår kusin – verkar det verkligen väldigt torrt. Fröet har vuxit till en normal växt, men jorden ser torr och hård ut, vilket också syns tydligt på rötterna. Hos oss är rötterna cirka 10 cm långa, men hos vår kusin endast en ynka centimeter eftersom de går av när de dras upp ur marken. Det gör det förstås extra tungt att dra upp dem ur marken. Och medan vi kunde trycka ner risplantorna i leran när de planterades, fick de först göra ett hål i marken för varje planta i Mukdahan med en pinne. Extra jobb och tungt också och om regnet inte faller snart har allt varit förgäves och de får vänta på en rejäl skur som gör det möjligt att så igen.
Innan man planterar ut måste de unga risplantorna först göras till buskar. Det gör man inte med en bit snöre för det är obekvämt. Nej, det används bamburemsor som är tillräckligt flexibla för att binda några risplantor till ett gäng, men som också är starka nog att sticka upprätt i marken så att man lätt kan ta tag i dem. I Mukdahan var dock marken för hård och på bilden kan man se en sådan buske ligga platt på marken.
Här i vårt område har även risbönderna det svårt. Ibland har fröet vissnat och utplantering är därför inget alternativ alls. Och där andra hade turen att få plantera ut är även risplantorna i dåligt skick. Snabbt och mycket regn borde ge tröst.
Jag tror att man klarar sig längre i solen med luftiga kläder med långa ärmar!
Kära Rob, lyckligtvis lider jag inte så mycket av värmen och jag blev inte solbränd heller. Men om jag hade jobbat längre hade jag definitivt tagit på mig lite skyddsutrustning.
Kanske kommer jag en dag att skriva en berättelse om solbränna och hur man förebygger det.
Jag har också planterat och sått och skördat riset,,, allt med maskinen,, bara för fotot, ingen maskin…. vi känner oss.
H.
Ropar inte damerna där "Du hansum man" när de ser denna farang? ;-).
Det krävs faktiskt mycket arbete för att äntligen få riskorn på tallriken.
Kul att du också kavlat upp ärmarna själv: bra för konditionen.
Klimatförändringar, byggande av dammar i stora floder, växande världsbefolkning. Vattenbrist kan så småningom orsaka svält och värre i olika regioner.
När det gäller plantering: Jag önskar dig en riklig skörd och god mat.
Ack, ack Ton, sista gången jag hörde ett sådant rop var när jag var ungefär tio år yngre. Men damerna, även de unga damerna, är alltid väldigt vänliga mot mig trots min höga ålder. Men utan baktankar.
Det gläder mig att de är så trevliga och jag måste erkänna att det är en av anledningarna till att jag trivs här. I Nederländerna räknas man snart inte längre som en äldre person.
Är det klokt att gå med bara fötter och de många ormarna där?
Jag hoppas faktiskt att det bara finns strypormar i vattnet och inga giftormar, men jag är inte säker. Men på den tiden fanns det ingen fisk i vattnet och det kommer också att ha effekt. Skor och stövlar är tyvärr opraktiska eftersom de fastnar i leran. Vi försöker ta bort vattnet innan skörden, men om det kommer mycket regn så fungerar det förstås inte.
Det finns verkligen gott om ormar här. Under de senaste 2 veckorna har jag sett tre olika ormar (grön orm, orm med svarta band och en orm med bruna fläckar på ryggen) som jag inte såg förrän jag kom nära en till fem fot. Och de rörde sig inte. Constrictor ormar, även fem-fots sådana, kommer att springa iväg så fort de upptäcker dig, men jag är rädd att giftormar förlitar sig på sitt gift. Därför tar jag alltid med mig en ficklampa när jag går ut i mörkret.
Bra historia och hårt arbete.
Har aldrig förstått att ris är så billigt.
Du har tur med platsen, jag känner en familj i Surin där de måste använda konstgödsel.
Vinsten minskar avsevärt till följd av köpet.
Var dock försiktig med ormar. !!
Lycka till med skörden,
Jef
Inkvisitorn gjorde en gång en kalkyl och det resulterade i att om man lägger ut allt arbete så lider man förlust och han hade turen att han kunde räcka med 1* sådd. Nu kommer det resultatet att bero på många faktorer, till exempel på jordens bördighet, men ris skulle faktiskt tjäna ett mycket högre pris. Som tur är är världsmarknadspriset i dollar nu cirka 20 % högre än för ett år sedan.
Jag ska vara försiktig!
Jag håller med. Speciellt om du bara har ett begränsat antal rai.
Förr bodde folk i byn och hjälpte varandra. Men nu skördas det mekaniskt. Allt är outsourcat till oss, så du måste betala för allt. Min egen familj vill inte göra det längre.
Jag har redan gjort räkningen mer än en gång. Och det skulle vara mycket bättre ( ekonomiskt ) . Köper ett parti från en liten risodlare vid skörden för att fylla upp vårt risloft.
plantera eller så,
Planteringen av ris som vackert beskrivits ovan sker mindre och mindre i Isaan.
Anledningen till detta ligger i det faktum att avkastningen av ris efter yingluck-perioden är mycket nedslående,
den senaste skörden gick ut för 8 thb per kg. Detta säkerställer att folk tvingas så mer eftersom detta sparar mycket personalkostnader, en daglönare för risplantering 150 thb plus lunch.
och för 1 rai rismark behöver du snabbt ca 5 – 6 personer. Detta uppgår till 1000 thb per dag eller 125 kilo av den möjliga avkastningen.
Det handlar därför ofta inte om lathet utan om vissa beräkningar i förväg.
Detsamma gäller skörden, en skördetröska klipper, tröskar och ger praktiskt taget inget merarbete och är snabbare och framför allt billigare. Det handlar trots allt om kulorna i det här fallet fladdermöss.
Du har rätt Tooske, du tjänar inte tillbaka de extra kostnaderna eller bara delvis. Men vi har inte mycket mark, så vi har råd. Det är faktiskt mer en hobby än pengar.
Ibland ser man svarta korn i riset man köper. Min fru säger att det är gräsfrön. De hör såklart inte hemma i riset, men genom att bara så har du större chans att de hamnar i ditt ris.
Inkvisitorn valde också att så på den tiden och jag vill naturligtvis inte anklaga honom för lättja.
så man lär sig något!
av ditt anlets svett ska du tjäna ditt bröd,,,,,,inte äta…. den åts i skuggan av fleecekrukorna i Egypten.
H.
En bra historia och en fin beskrivning av hela processen. Men i min by i provinsen Buriram ser man en lite märklig och till och med irriterande blick på en farang som samarbetar själv, under mottot "att farang redan har tillräckligt med pengar och nu slår han också riset ur munnen av en lokal daglönare”. Av den anledningen avstår jag från allt som liknar arbete.
Jag använder det själv som en ursäkt, men de uppskattar hjälp då och då.
Fin historia Hans och jag gjorde också en gång ett försök i 15 minuter, på grund av en dålig kota i nedre delen av ryggen orkar jag inte längre. Men fortfarande en fråga. Som Henkwag redan noterat från att "stjäla en daglönare" och förrädaren sover inte. Är du inte mer tveksam till det än smygande? Det är ett arbete vi inte borde göra, eller hur?
Kanske är det verkligen förbjudet att arbeta de där få timmarna. Men jag är inte alls rädd för att det ska få negativa konsekvenser. Polisen kommer aldrig hit och den som skulle vilja anmäla skulle förmodligen behöva åka till staden dit de flesta bönder nästan aldrig kommer. Men folket här är inte alls avundsjuka, så i mina ögon spelar det ingen roll alls.
Och om jag har fel tror jag att jag kommer iväg med en varning. Och jag känner också några personer på turistpolisen som säkert är villiga att lägga ett gott ord för mig.
Å andra sidan, om jag skulle utvisas från landet skulle det vara väldigt surt. Men att sätta sig i bilen innebär också en risk, även om man så klart kan tänka sig att jobba i Thailand som en onödig risk. Så jag ska absolut inte skylla på Henkwag.
Och för att ytterligare försäkra er en historia som jag hörde från någon från turistpolisen. Han sa att de besökte en farang nästan varje dag eftersom han alltid orsakade problem. Tydligen – åtminstone i Ubon – måste man gå väldigt långt för att bli utvisad från landet.
Förlåt Henkway,
Jag tror att det är mer en ursäkt för att inte göra någonting än sanningen.
Min fru kommer också från en by i Buriram-provinsen och jag har aldrig upplevt det.
Att hjälpa till med de flesta utlänningar brukar ta, till och med ett tag. De måste vara av stark kaliber för att hålla hela dagen vid risplantering.
Det har också varit lite eller inget regn i norra Ubon-provinsen den senaste månaden. Det var också att vänta och vänta. Som tur var började det regna här igår kväll, det regnar fortfarande och skulle även regna imorgon och fredag. Vi hade redan lagt 1 rai i vatten som förberedelse. Här såddes även riset i början av juni och från och med lördag börjar vi med (här säger man loka) att ta bort planteringsmaterialet. Från och med söndag kommer 4 personer för att plantera. Så säger Hans, extremt stressigt för ryggen, jag har också upplevt att det inte är lätt i kombination med solen och det varma vädret. Tooske, om du kan få mig arbetare för 150bth skulle jag gärna höra det. Här är priset för en daglönare 300bth och lunch. Det är som Hans säger, genom att plantera så här har du ett stort försprång på ogräset och du behöver inte spraya med gift. Också eftersom fälten förblir under vatten (så länge som möjligt) kommer det inte att kunna växa snabbt. De 4 daglönare, 1 man och 3 kvinnor gör 2 rai om dagen, kvinnorna planterar, mannen tar med sig de förberedda buskarna till planteringsplatserna och bearbetar nästa rai med en liten minitraktor med en harv bakom sig för att lossa jorden på så sätt gör lera för att påskynda plantering. Måste också erkänna att 10rai har planterats av traktorn i år och att vi har anpassat storleken på ett antal åkrar till 2rai. Skörden av riset sker helt med en tröskmaskin. 650 bth/rai. Gödslingen görs här till 80% som tidigare, vi har ett antal kor och några bufflar, (kruk)stallarna städas en gång om året och det går på marken. Det gör att vi bara behöver gödsla lite med gödsel en gång. Låt oss nu hoppas på tillräckligt med regn och en bra skörd.
Det började åska och ösa här i natt också. Duschen dröjde sig kvar och gav drygt 100 mm regn. Tyvärr var inte hela Isaan så lycklig, även om det verkar ha varit några fall överallt.
En sådan storm orsakar andra problem. Min fru vaknade av att en av våra hundar skällde. Hon gick för att titta och det visade sig vara en skorpion i sin bur. Skorpioner dyker upp oftare när det regnar så mycket.
Jag hörde precis från min fru i morse. Skorpionen överlevde förresten inte.
Synd!Du kan göra dem ofarliga ganska enkelt genom att ta bort stinger i slutet av svansen, det dödar dem inte, jag tycker att de är vackra och intressanta varelser.
Ja, de är verkligen vackra varelser och jag kan tänka mig att till exempel en munk eller en stadsmänniska verkligen tar bort sticket, men här på landsbygden är det - lite överdrivet - mer en kamp för tillvaron. När vi köpte denna mark var det vildmark och även med skyddsutrustning en mycket obehaglig plats att bo på. Vi – människor – har gjort det till en plats där det nu är trevligt att vistas. Du måste böja naturen efter din vilja, du har inget annat val på landsbygden (i staden har andra gjort det åt dig).
Och dessutom har sannolikt den biologiska mångfalden ökat ännu mer på grund av vårt ingripande. Bara för att nämna några: nu har vi kungsfiskare som drar upp fisk ur vattnet. Och många fler fågelarter. Och alla typer av ödlor. Och för att nämna några fler: pinninsekter och pinninsekter. Ekorrar och apor. Och mungor.
Lev nog.
Och den där skorpionen: utan en stinger kan den nog också fortplanta sig. Nej, han kommer inte ha en chans här om vi ser honom, även om vi aldrig kommer att kunna utrota dem alla. Han finner en alltför lämplig livsmiljö här för det.
Snyggt skriven och informativ berättelse Hans.
Bilden ovanför berättelsen visar tydligt skillnaden mellan hur västerlänningen och asiaten ser på vädret.
Själv tar jag bara på mig overall över kalsongerna när jag jobbar ute. Täcker hela min kropp och är skön och luftig. En ansiktstäckande hatt (หมวกโม่ง) är alldeles för varm för mig, jag behöver vind runt mitt huvud.
Och det är inte förbjudet att arbeta på sin egen mark.
I Thailand har jag sett två typer av skorpioner: den svarta, som inte är dödlig för människor, men kan vara smärtsam, och den röda, som kan vara dödlig för människor.
Hur man får tag på ett sådant djur på ett sådant sätt att man säkert kan ta bort giftstickan...
https://nl.wikipedia.org/wiki/Schorpioenen_(dieren)
Lev och låt leva om det inte finns något annat sätt är mitt motto. De är mer rädda för oss än vi för dem.
@ tooske (1 juli 2020 kl. 12:29):
Jag hoppas att 150 är ett stavfel och att det borde ha sagt 350. Om inte ber jag dig fråga dig själv om du själv vill bli behandlad så här (฿150/dag x 26 arbetsdagar/månad = mindre än ฿4000/månad!).
Den lagliga minimilönen per dag i Thailand, beroende på provins, är mellan ฿313 och ฿336, exklusive den vanliga lunchen (traktamenten).
Och för den minimilönen kan du förvänta dig att få den lägsta och i Thailand är det högst en skolavslutning med mathayom 6. Som du kanske vet är det väldigt lite.
https://www.mol.go.th/en/minimum-wage/
"Lev och låt leva om det inte verkligen finns något annat sätt, är mitt motto." Ja, jag håller med, men jag tolkar det nog lite annorlunda. Själv löper jag inte så stor risk att bli stucken av en skorpion eftersom jag inte gör så mycket på landet, men det är annorlunda för min fru och hennes anställda. Och ibland kommer barn till oss och ibland även våra barnbarn. Jag kan inte utesluta risken för dem, men jag kan minska den något. Och så tänker jag: "det kan verkligen inte vara något annat".
Om det skulle vara 350 thb så stämmer inte min beräkning längre.
Det är ungefär 6 år sedan vi planterade ris och sedan började vi så.
För övrigt finns det fortfarande gott om folk här som arbetar för mindre än minimilönen, gärna även inom detta område. Jag tror att det också är en fråga om jobberbjudanden.
Att räkna ut om något är vettigt är helt korrekt, men om slutsatsen är att en normal lön inte gör allt lönsamt, så finns det ändå något som heter det egna valet. Nämligen valet att väga upp om själva berövandet av en daglönare väger tyngre än egenintresset att vilja odla ris samtidigt som man köper ris är tydligen billigare.
Man kan också vara kreativ nog att utveckla en annan verksamhet på den tillgängliga marken, vilket ger den lokala daglönaren en rimlig eller ännu bättre en bra lön.
Vi går nu bort från det ursprungliga ämnet, men jag hoppas att moderatorn kommer att posta min kommentar ändå, för jag tycker att detta är en allvarlig orättvisa.
Kära Tooske,
Låt mig först säga att jag uppskattar ditt svar.
Det handlar inte om din beräkning, utan om den rättsliga skyldigheten att betala minimilönen.
Från 2012 till 2016 var minimidagslönen ฿300. Inte ens den där feta grytan.
https://tradingeconomics.com/thailand/minimum-wages
Att det trots allt finns tillräckligt många som av rent elände är villiga att arbeta för mindre än minimilönen är irrelevant.
Så återigen frågan till dig: skulle du vilja bli behandlad så här själv?
De senaste 2 åren har jag bett mina svärföräldrar (77 och 8080 år gamla) att inte göra det här tunga arbetet längre. Och jag lovade också att köpa dem en säck ris varje månad. Och 2 gånger tänkte man på det och förslaget antogs.
Och idag köpte de risplantor igen för att plantera från imorgon.
Jag är orolig för deras hälsa, men jag tror aldrig att de kommer att sluta frivilligt.
Inte ens om de insåg att kostnaderna överväger fördelarna