CITY OF ANGELS – En mordhistoria i 30 kapitel (del 13 +14)

På Thailandbloggen kan du läsa förpubliceringen av thrillern 'City of Angels' som, som titeln antyder, utspelar sig helt i Bangkok och är skriven av Lung Jan. Idag kapitel 13 +14.

---

Kapitel 10

J. hade inte mycket tid att njuta av sin frukost. En snabb bit, inget mer. Han serverade den förväntansfullt cirkulerande Sam en blandning av torr hundmat och lite Kai Yang, grillad kyckling, som han snabbt hade köpt från ett gatustånd på nedervåningen.

J., förutom en ungdomssynd som han hade boxats i några år, var inte riktigt intresserad av idrott. Ändå hade han ett rejält basebollträ någonstans på hans loft, och något sa åt honom att det kan komma till nytta just nu...

J. visste att Lung Nai opererade från Pussekatt, en obskyr massagesalong på Soi Cowboy. Han visste också att det knappt skulle bli någon rörelse före middagstid och på ett sätt som varje tillfällig observatör skulle beskriva som "energisk", gick han slarvigt fladdermusen på sin axel, mot Pussekatt. Var annars än i Bangkok, tänkte J., kunde man gå ostört på gatorna mitt på ljusa dagen med ett basebollträ i handen och en pistol instoppad under armhålan? Gud, vad han älskade det här stället... En sak var säker för J. som den ökända stolpen ovanför det lika välkända vattnet: någon skulle få en grundlig massage och en lyckligt slut var nästan utesluten...

Tre ganska bastanta killar var anmärkningsvärt oansenliga framför ingången till massagesalongen. J. lade märke till att de hade de svarta och röda rutorna runt halsen Krama bar, den traditionella kambodjanska halsduken som tillhör grundläggande outfit den Khmer Rouge hade tillhört. När han visslande en munter låt kom att tafsa snett mot halsen med den stora klubban, väckte detta naturligtvis deras uppmärksamhet.

'Hej, vart tar det vägen?utbrast den längsta och starkaste av de tre med en djärv Khmer-accent. J. mätte honom på ett ögonkast: mer än 1.90 m., knappt 120 kg. torr på kroken, armar som släggor men baconrullar på ställen där de inte riktigt hörde hemma.

'Pratar du med mig ? Skogsapa? ' Svara J. monter.

'Vem är du ?frågade den största när han hotfullt närmade sig J.

'jag..? Jag är tandtomtensa J.

'Vadå?'

'Tandtomten Oen..! Jag tar hand om de lösa tänderna...'

Den minsta i gänget, som hade hållit munnen stängd tills nu, hade ett råtthuvud och verkade ha gått bort från uppsättningen av 'The Night of the Living Dead'. Han verkade vara thailändsk när han knäppte på J.: 'Hej clown...! Var klok och dra åt helvete! Du har inga affärer här. Vi behöver ingen joker... Och absolut inte en Farang-komiker.'

'Vem sa att jag var en joker?J. morrade när han slog ut den minsta KO med ett mördande slag. Det verkade som om alla de senaste dagarnas frustration plötsligt letade efter en utväg. Han petade omedelbart den största med slagträet men den senare undvek honom med nöd och näppe, mer av tur än av skicklighet, och slog honom flera gånger hårt i mellanriffen med sina stora nävar, med sprickor i knogarna. J. fick kippa efter luft, men han kunde ta slag. En gåva, som hans angripare visade sig inte vara särskilt bra på. Nackdelen var att han tappat slagträet i skärmytslingen. Den största kom springande till honom igen'Gå ut härifrån. Jag ska slå åt helvete ur dig!' det lät hotfullt. Och han verkade fan mena det...

J. kände hur den största höll på sig, men han var alldeles för långsam för J., som slog hårt med två höger och en vänsterkrok innan motståndaren kunde höja händerna. Hans motståndares mun bildade ett perfekt O av överraskning.

'Inte konstigt att du har ett så fult huvud, hånade J.Dina reflexer är värdelösa... Vill du ha en lektion i filosofi? Ful idiot! 

'Va... Vadå?'

'Friedrich Nietzsche, som jag tror var den största filosofen efter Groucho Marx som någonsin vandrat på planeten, skrev i ett klart ögonblick: "Den knutna näven är det enda argumentet mot det dumma ansiktet!"

Khmererna brydde sig tydligen inte om den djupa själsrörelsen hos Mad Horse Whisperer från Turin. Han vrålade ut och slog Farang med den stora munnen rakt på överläppen. J. såg stjärnor ett ögonblick, men kontrade genast med en rejäl uppercut. Det missade inte sin effekt. J. Tyckte han hörde något knarra. Den stora killen vacklade och försökte ta tag i J:s arm men han slängde honom snabbt av och sparkade honom hårt på sidan av huvudet. När den store khmeren sjönk, släppte han ut andan i ett högt surrande ljud. Han rullade i sidled och låg orörlig. 'Så att man också räknas bort', tyckte J. nöjd. Nummer tre hade under tiden trollat ​​fram en teleskopbatong ur byxorna och viftade med den kraftigt. Efter några välriktade och särskilt hårda slag från J. och den tillhörande förlusten av hans batong var han mycket mindre tuff. J. beslöt sig dock för att vara på den säkra sidan och slog honom med all kraft i magen med batongen och när han glömde sitt täcke slog han honom också rejält i huvudet. Vacklande och med blodigt huvud flydde nummer tre. Han såg sig inte ens tillbaka, han hade så bråttom att komma ifrån J . Att träffa.

Blodet, svett och tårar hade han som tonåring under de hårda lektionerna i Holy Trinity Boxing Club in Turf Lodge, så måste ha varit bra för något trots allt, tänkte J. när han såg den Pussy Cat klev in. Det var ett mycket långt, grottigt rum, mycket större än det hade sett ut från utsidan. Förutom baren som löpte längs vänster sidovägg och dansgolvet var det nästan mörkt. Bord försvann in i mörkret i sina nischer längs den högra sidoväggen. 'En Stevie Wonder-bar,' tänkte J. självbelåtet 'Dryckesmenyn måste vara i punktskrift.'

Farbror Nai, alias ormen, stod med en av sina mycket sparsamt klädda lekande katter vid sidan av den svagt upplysta baren, bakom den fruktansvärt kitschiga baren. Med en ishacka flisade han av flingor från en isklump som försvann i ett highball-glas bredvid honom. Han hade ingen aning om vad som hade hänt precis utanför och hade inte ens hört J. komma in. J. fick sin uppmärksamhet genom att välta en rad flaskor bakom stången med sitt slagträ. 'Vad fan! Den lekande katten skrek, ormen snurrade runt och riktade ishacken mot J. som inte verkade särskilt imponerad. Hans smaklösa, ljust blommiga skjorta hängde från byxorna. Förmodligen för att gömma ett vapen, tänkte J. Eller så tyckte oelewappern att det såg bättre ut så...

'Vem fan är du? '

'En god bekantskap med Tanawat,' det lät. 'Och jag är väldigt nyfiken på vad han hade att göra med dig...'

Lung Nai svalde och sa sedan 'Det är inte din sak, grabben..."

"Jag föredrar att bestämma själv vad som kan beröra mig eller inte," sa J. Han kastade sitt slagträ genom en spegel bredvid den förbluffade klubbägaren och drog omedelbart sin pistol och riktade den mot farbrors panna.

'Hej, ta det lugnt…!'

'Du tar det lugnt', hånade J.Sätt ner den ispiken snyggt. Och steg sedan, händerna i luften, till höger bakom stången. Och detsamma gäller för tjejen.Lung Nai, tätt följt av barfrun, klev osäkert bakom baren.

'Är det någon mer här inne?'

Den skräckslagna flickan skakade förnekande på huvudet. 'Nej, resten kommer först om en och en halv timme.'

J. lät henne låsa fram- och bakdörrarna. Och höll under tiden sin pistol riktad mot Lung Nai. J. vinkade flickan att gå tillbaka bakom baren och sa: 'Kom igen grabben, gå tillbaka till att hänga i baren, erfarenheten har lärt mig att talande sossar av din kaliber alltid klarar sig bättre i deras naturliga miljö...'

Ormen, med uppenbar motvilja, gjorde som han blev ombedd. J. tvingade honom mot väggen, grep honom i strupen med vänster hand, medan han med höger hand lade sin pistol mot tinningen. Han tryckte näven under Lung Nais haka och lyfte den tills han såg honom rakt i ögonen. 'Du ska berätta för mig just nu vad som hände mellan Tanawat och dig., knäppte J. i örat. 'Varför letade han efter dig egentligen?'

Lung Nai försökte vända bort hakan men J. ökade flytkraften och lyckades hålla honom hårt. 'Kom igen med din historia, jag har inte hela dagen..'. Han vred SIG:ns pipa in i ormens högra öra.

Något gick igenom honom och fick musklerna i ansiktet att dra ihop sig. Hans ögon smalnade. Mellan tänderna hårt sammanbitna av J:s näve väste han "Smutsiga svin..'

J. kunde knappt motstå lusten att slå honom med sin revolver. Han kände hur ilskan flimrade som en pyrande eld djupt inom honom.

'Ska vi börja så här? ' han tämjde. 'Jag har artigt bett dig att hjälpa mig, men om det inte går bra så är det okej.' I ett drag hölstrade han sin pistol och slog farbrors högra hand platt mot stången. Innan Lung Nai insåg vad som hände spikades hans hand i baren med ispiken. Storögd med en blandning av total förvirring och rå smärta, skrek han. Bartvinnan gav munkavle och drog sig i panik tillbaka till barens bortre hörn.

'Konstigt att en stor kille som du skriker så högt,sa J. Du ser ut som en skrikande köksbiträde... Men nu när du har din mun öppen, bör du börja prata...'

Lung Nai såg grå ut och svett pärlade på hans panna. Ett ögonblick verkade han på väg att svimma.

'Hallå, glipa..Det fanns en misstro i J:s röst. Han steg tillbaka två steg när han drog sitt vapen igen och riktade det mot hallicken. 'Pissar du i byxorna just nu? !' "Du är en bra kille...'

I anfall och start började ormen tala nervöst: 'Tanawat frågade överallt om en stöld av en... en gyllene Buddha-staty... – Jösses, det här gör ont! – Och han... han gjorde det här väldigt noggrant som vanligt... jag vet inte hur... men han misstänkte att gärningsmannen hade en kambodjansk anknytning... och... att jag hade hjälpt honom på något sätt...'

'Och ​​är det så? ' J. lade märke till tvekan i hans ögon och flyttade sig närmare och svängde sin pistol farligt nära ormens nos. 'Håll dig till lektionen och lyssna framför allt mycket noggrant grabben... Jag har ingen aning om du inser detta, din skurk, men jag kommer från ett land där skytte genom knäskålar har upphöjts till en olympisk disciplin...' Han sänkte långsamt sitt vapen och siktade exakt på lungans ben. 'Jag räknar till tre. Ett två…'

'Sluta!', Lung Nai skrek ännu högre än när han spetsades på ishacken. 'En kambodjan bad mig ordna två gömställen i Bangkok för en av hans kompisar. Han hade också några  rena behöver vapen. En tjänst, för jag gjorde en gång affärer med hans bror. Det var först senare som jag fick reda på genom vinrankan att de hade stulit en antik Buddha-staty från någon som inte borde låta dig göra ett sådant knep...'

'Vem behövde du hjälpa till att gömma dig? '

'Ingen aning…' J. rörde vid ispiken. Svettpärlor pärlade på Ormens överläpp. 'Sluta..! Jag vet faktiskt inte…Lungan stönade. 'Allt jag vet är att det finns någon koppling till den thailändska militären. '

'Vad ? Vad menar du ?' Skyddas tjuvarna av den thailändska armén? Vad betyder det igen? Jag tror att du bara pratar ur dig. '

'Nej inte alls. Min kambodjanska agent antydde detta kort för att göra det klart för mig att inte ställa för många frågor...'

'Vilka adresser skickade du till honom ? ' skällde J.

'Nej, du kan fråga mig vad som helst, men jag kan verkligen inte ge dig det. De... De dödade mig.' Det var verklig skräck i hans fuktiga flämtande röst.

'Jag kan ge dem en hjälpande hand', morrade J. Det här pågick alldeles för länge för hans smak. Det tog bara en bråkdel av en sekund för honom att hölstra om sin pistol och i ett nafs drog han ishacken ur Lung Nais hand. Han stötte honom i en rörelse och utan att tveka precis under hans högra öga. Han kände hur ormen stelnade.

'Vilket öga vill du förlora först, din jävel? Höger eller vänster, jag bryr mig inte...Lung Nai kände hur hans hud revs när J. ökade trycket. En rännel av blod rann nerför hans kind och färgade hans läppar. Desperation och ren rädsla stod skrivet i hans ansikte.

'Okej, okej, lugna ner dig... En lägenhet i Dusit och ett lager i Klong Toey nära tullen i hamnen. Med en skylt för Pussy Cat på taket.'

'Så... Var det här så svårt? Och nu frågan om 100 miljoner: Gjorde du Tanawat kall?

'Nej absolut inte...Farbror Nai flämtade med en bedrövad blick i ögonen. 'Han... Han bokade en tid med mig, men jag svär, han dök aldrig upp...'

J. riktade sin SIG igen mot sin samtalspartner och knuffade till flickan en ölmatta och en kulspetspenna. 'Kom hit. Du kommer att skriva ner adresserna som din chef kommer att ge dig nu...'

När det här jobbet var gjort, med en hand som darrade av rädsla, för hon tillbaka filtblocket och pennan till J.

'Är du nöjd nu? Jag överväger allvarligt att göra en anmälan om dig till polisenstönade ormen och knäppte sin skadade hand mot bröstet. 'Du kan inte bara tränga in här och angripa mig.

'Oj, oj... Nu är jag livrädd... Gör det du inte kan motstå, tönt. Om du verkar vara inblandad på något sätt i likvideringen av Tanawat, sade J., 'Jag kommer tillbaka och lägger dig personligen på sjukhuset.'

Farbror Nai spände ögonen. 'Är detta ett hot?

'Du slår vad om ja, shit humla' bekräftade J.

På avstånd kunde båda männen nu höra tjutet från närmande polissirener. Tydligen hade misshandeln utanför väckt en del uppmärksamhet, eller så hade kambodjanerna börjat gråta på farbror Agent...

Lung Nai fortsatte att kisa mot honom – kanske var detta för att representera hans coola, kompromisslösa blick – och övervägde tydligt om det skulle gynna honom om J. hittades här. Det skulle nog bli en omfattande utredning och det kunde han missa som en tandvärk. Efter mycket övervägande, slog han till mot honom: ' Bäst att du går härifrån. Använd evakueringsvägen över taket men...'

'OK,' sa J.' Men bind i dina öron vad jag sa till dig, fega vessla. Titta, jag tror att det finns två sorters lögner; de du kommer undan med och de du fastnar för. Om du har hållit något från mig eller ljugit för mig så ska jag ta reda på det. Och då kan du vara säker på att jag kommer tillbaka för att hämta dig. Och jag kommer inte ensam, utan jag tar också med mina vänner Heckler och Koch. Utan tvekan vill de leka med en rumpa av din kaliber och jag försäkrar dig när de börjar skälla att du kommer ångra att du någonsin försökte lura mig...'

Kapitel 14.

J. steg stelt in på sitt loft och låste dörren. Han tog två Dafalgan Forte med ett glas Bushmills och klädde av sig när han gick mot badrummet. Han tittade sig i badrumsspegeln och tyckte att skadorna inte var så värsta. Hans överläpp började svullna, det var en stor bula på bakhuvudet och några fula fläckar dök upp på bålen. Han hade ont men försökte övertyga sig själv som en skicklig zenmästare att smärta bara var ett sinnestillstånd. En mental träning som inte riktigt gav resultat... Han tog en lång dusch, tog på sig rena kläder med viss möda och kokade lite pasta som han skickligt avslutade med hemgjord pesto, en näve ruccola som han odlat i sin lilla grönsak trädgård på takterrassen, nyriven parmesan och – i brist på pinjenötter – några grovhackade jordnötter. Doften av vitlöksbrödet från ugnen skärpte bara hans hunger.

Så när det ringde på dörren vågade han öppna den. De skulle gå över av sig själva och sedan kunde han vara ensam igen med sina bekymmer, smärta, sorg och framför allt impotent ilska. Klockan ringde om och om igen. Varje gång mer brådskande. Han förbannade och öppnade dörren. Där stod Kaew i all sin härlighet...

'Förlåt, glömde nyckeln...'

'Doftade du att jag lagade mat kanske?  J. lade en andra tallrik på bordet.

' Du... var har du varit?' frågade Kaew oroligt. ' Jag har försökt ringa dig hela morgonen och överintendent Maneewat har redan kontaktat mig tre gånger med samma fråga. Han skulle verkligen uppskatta om du ville ha vänligheten att besöka honom idag...'

Första saker först, kom till bordet. Jag är hungrig.'

Tystnaden rådde i flera minuter, bara bruten av Kaews fuktiga sörjande när han körde iväg med ytterligare en gaffelladd linguini.

'Hmm-mm.  Aroy gör göra. Vad underbart det här är. Du är sugen på en detektiv men en mästare i köket...smackade Kaew.

Personligen gillade J. inte riktigt pasta. Han tyckte det var överskattad mat. Vid tjugo ser italienarna ganska flashiga ut, men vid fyrtio ser de ut som sextio. Han orkade inte tänka på hur de såg ut vid sextio...

När bordet väl var rensat var det dags för det som i professionella termer brukar beskrivas som "ett upplysande samtal". J. slog Kaew vänskapligt i ryggen med en hög smäll och bjöd in honom till kontoret med en viftande hand. Bakom sitt skrivbord sjönk J. ner i sin bekväma amiralsstol – ett arvegods från en brittisk kolonialskogsmästare i norra Burma som han lyckats skaffa till ett fyndpris – stolen knarrade högt i protest.

'Så kamrat.' J. böjde sig ner och tog en flaska Breton Armorik Whisky och två glas ur en låda. 'Jag ser att du är ivrig... Börja ställa frågor.'

'Vad hände igen?frågade Kaew och tittade kritiskt på sin partners fasad. 'Gick in i en badrumsdörr?J. berättade kort hur han hittat ett spår till Lung Nai och vad detta slutligen resulterade i. När han hade pratat klart tog Kaew en stund att svara. Tydligen måste det gå igenom till honom först.

'Har du tappat förståndet helt? Att på egen hand möta en opålitlig skit som ormen?'

'Jag kunde inte hjälpa det. Detta var mitt första riktiga spår och jag var tvungen att reagera så snabbt som möjligt', J. bad om ursäkt, 'Och dessutom ville jag inte involvera dig direkt. För var ärlig, din reaktionshastighet och reflexer är inte precis din grej...'

'Än…' mumlade Kaew, 'ditt beteende är och kommer att förbli oansvarigt. Bara det faktum att du kände det nödvändigt att ta dig an tre av hans skurkar på egen hand vittnar inte precis om intelligens. Hur dum kan man vara?

"Även i de djupaste djupen av din omvälvning finns det alltid en vän som är där för att säga obehagliga saker..." J. lät cynisk.

'Du behöver inte vara så teatralisk.

'Åh... Du får inte överdriva. Det visade sig vara en piece of cake.

'Ja jag förstår.'

Kaew, som insåg att ytterligare diskussion var meningslös, koncentrerade sig på att prova ett andra glas whisky. Ändå gnagde något. 'Och de där kraftiga pojkarna från Snake. Är du säker på att det här var kambodjaner?'

'De var inte så kraftiga och åtminstone två av de tre kom från Dangkrek-bergen, ja...'

'Tror du verkligen att detta konstrån och likvideringarna är ett kambodjanskt gängs verk? '

'Det verkar i alla fall finnas mycket som pekar åt det hållet, men å andra sidan är denna bisarra tankegång inte särskilt trovärdig.' J. verkade fundersam när han fortsatte, "Du vet att den lokala miljön i Änglarnas stad inte är särskilt kambodjansk minst sagt. Jag skulle bli förvånad om de skulle tolerera att ett så mycket komplicerat jobb görs på deras lekplats av ett gäng andra klassens kriminella från Phnom Penh. '

J. reste sig plötsligt energiskt.

'Vart ska du ?'

'Jag var tvungen att gå på mattan med Maneewat, eller hur? Det här verkar vara den perfekta tiden för mig, annars kommer jag att somna inom en halvtimme.' Och han gick ut genom dörren med ett snabbt steg och lämnade en chockad Kaew i Sams omtänksamma vård.

Fortsättning följer…..