ຍິນດີຕ້ອນຮັບສູ່ Thailandblog.nl
ດ້ວຍ 275.000 ການຢ້ຽມຢາມຕໍ່ເດືອນ, Thailandblog ແມ່ນຊຸມຊົນປະເທດໄທທີ່ໃຫຍ່ທີ່ສຸດໃນປະເທດເນເທີແລນແລະແບນຊິກ.
ລົງທະບຽນສໍາລັບຈົດຫມາຍຂ່າວທາງອີເມລຂອງພວກເຮົາຟຣີແລະໄດ້ຮັບການແຈ້ງໃຫ້ຊາບ!
ຈົດ ໝາຍ ຂ່າວ
Taalintelling
ອັດຕາເງິນບາດໄທ
Sponsor
ຄຳເຫັນຫຼ້າສຸດ
- ເບີໂບ: ເລື່ອງທີ່ສວຍງາມ Lieven ແລະຮັບຮູ້ໄດ້ໃນຫຼາຍວິທີ. ໃນຊຸມປີມໍ່ໆມານີ້, ຂ້າພະເຈົ້າໄດ້ດື່ມກາເຟຈາກພູພຽງ Boloven ໃນພາກໃຕ້
- Jos Verbrugge: ທ່ານ KeesP ທີ່ຮັກແພງ, ມັນເປັນໄປໄດ້ທີ່ຈະໃຫ້ລາຍລະອຽດຂອງຫ້ອງການວີຊ່າໃນຊຽງໃຫມ່? ຂອບໃຈລ່ວງຫນ້າ
- ຣູໂດ: ໄລຍະທາງຈາກ ຂອນແກ່ນ ຫາ ອຸດອນທານີ 113 ກິໂລແມັດ. ທ່ານບໍ່ຕ້ອງການ HSL ຫຼືເຮືອບິນສໍາລັບການນັ້ນ. ທ່ານສາມາດເຮັດແນວນັ້ນກັບຫນຶ່ງ
- Chris: ມັນເປັນເລື່ອງທີ່ຄວນຄິດໃນໄລຍະຍາວ : - ລາຄານໍ້າມັນ ຄົງຈະເພີ່ມຂຶ້ນຢ່າງແນ່ນອນໃນ 20 ຂ້າງໜ້າເຖິງ .
- Atlas van Puffelen: The isan is like a beautiful young woman , Clouseau , there she go , sang ຄວາມເຂົ້າໃຈທີ່ຄ້າຍຄືກັນ. ອັດສະຈັນທີ່ຈະຍ່າງຕໍ່ໄປ, ມ
- Chris: ອຸດົມຮັ່ງມີ? ແລະຖ້າປີ້ລົດໄຟນັ້ນມີລາຄາເທົ່າກັນ ຫຼື ໜ້ອຍກວ່າປີ້ຍົນ (ເພາະພາສີສິ່ງແວດລ້ອມເພີ່ມເຕີມທັງໝົດ).
- Eric Kuypers: ດ່ານກວດຄົນເຂົ້າເມືອງ ແລະ ດ່ານພາສີຕ້ອງເຂົ້າບ່ອນໃດບ່ອນໜຶ່ງ ແລະ ອອກໄປອີກໃນພາຍຫຼັງ, ສະນັ້ນ ຄາດວ່າ ໜອງຄາຍ ແລະ ທ່າລາດ ຢູ່ທີ່ຈຸດຢຸດ. ມີ
- Freddy: ແຕ່ໜ້າເສຍດາຍ ພະນັກງານຂາຍທີ່ເດີນຂະບວນລົດໄຟມ່ວນຫຼາຍຈະໝົດ..
- Rob V.: ນັ້ນແມ່ນເຫດຜົນທີ່ຂ້ອຍຢາກຈະຮັກສາຂອນແກ່ນຢູ່ເທິງເບຕົງຂອງຂ້ອຍ, ໂດຍໃຫ້ລົດໄຟແລ່ນຢ່າງຫນ້ອຍ 300 ກິໂລແມັດເພື່ອໃຫ້ໄດ້ຈອດເຕັມ.
- RichardJ: ຂໍໂທດ, Erik. ທ່ານບໍ່ສາມາດຍົກເລີກທັດສະນະຄະທີ່ສໍາຄັນຕໍ່ປະເພດຂອງໂຄງການຂະຫນາດໃຫຍ່ເຫຼົ່ານີ້ໂດຍການຈັບທັງຫມົດເຊັ່ນ: "ການຕັ້ງຄ່າ ...
- ຣູໂດ: ຄົນທຸກຍາກທີ່ສຸດແມ່ນມາຈາກຮ່ອມພູຢ່າງຊ້າໆ - ຢ່າງຫນ້ອຍຢູ່ໃນບ້ານທີ່ຂ້ອຍອາໄສຢູ່. ແລະເງິນມັກຈະມາຈາກ
- Sander: ໃນປະເທດໄທເຊັ່ນດຽວກັນ, ໃນທີ່ສຸດກໍາລັງຈະເຂົ້າມາມີບົດບາດທີ່ຈະເວົ້າວ່າ 'ເອົາລົດໄຟແທນຍົນ'. ດັ່ງນັ້ນ oo
- Rob V.: Lieven, ໃນຖານະທີ່ເປັນຄົນຂີ້ຄ້ານກາເຟ ແລະດ້ວຍການໃສ່ນາມສະກຸນຂອງລາວ, ຈະຖືກລໍ້ລວງໂດຍຈອກກາເຟທີ່ມີຖົ່ວເຫຼືອງ, ຖົ່ວທີ່ປີ້ງກ່ອນບໍ?
- ຈອນນີ ບີຈີ: ວິທີທີ່ງ່າຍທີ່ສຸດແມ່ນແນ່ນອນທີ່ຈະພຽງແຕ່ຫນໍ່ໄມ້ສ່ວນຫຼາຍ, ແຕ່ຫຼັງຈາກນັ້ນທ່ານໄດ້ຮັບຊຸມຊົນທັງຫມົດໃນທົ່ວທ່ານແລະໃນເວລາຂອງສັງຄົມ m.
- ເປັນຜູ້ແຕ່ງກິນ: ສະບາຍດີ Henk, ມັນແມ່ນຢູ່ຫາດຊາຍຈອມທຽນ. ທ່ານພຽງແຕ່ຕ້ອງຮ້ອງຂໍໃຫ້ມີໂຮງແຮມ Dvalee. ຈາກບ່ອນນັ້ນໄປທາງຂວາມັນແມ່ນປະມານຫນຶ່ງຮ້ອຍ. ເຈົ້າຄວນ
Sponsor
ບາງກອກອີກ
ເມນູ
ແຟ້ມເອກະສານ
ວິຊາຕ່າງໆ
- ຄວາມເປັນມາ
- ກິດຈະກໍາ
- ໂຄສະນາ
- ກອງປະຊຸມ
- ຄໍາຖາມພາສີ
- ຄໍາຖາມຂອງແບນຊິກ
- ສະຖານທີ່ທ່ອງທ່ຽວ
- ບິຊາ
- ພຸດທະສາສະໜາ
- ການທົບທວນຄືນປື້ມ
- ຖັນ
- ວິກິດການ Corona
- ວັດທະນະທໍາ
- Diary
- ວັນທີ
- ອາທິດຂອງ
- Dossier
- ດຳນ້ຳ
- ເສດຖະກິດ
- ມື້ໜຶ່ງໃນຊີວິດຂອງ.....
- ໝູ່ເກາະ
- ອາຫານແລະເຄື່ອງດື່ມ
- ເຫດການແລະງານບຸນ
- ຄົນຕ່າງປະເທດ ແລະບໍານານ
- ອ
- ປະກັນໄພລົດ
- ທະນາຄານ
- ພາສີໃນປະເທດເນເທີແລນ
- ພາສີໄທ
- ສະຖານທູດແບນຊິກ
- ເຈົ້າໜ້າທີ່ພາສີຂອງແບນຊິກ
- ຫຼັກຖານສະແດງຊີວິດ
- DigiD
- ອົບພະຍົບ
- ໃຫ້ເຊົ່າເຮືອນ
- ຊື້ເຮືອນ
- ໃນຄວາມຊົງຈໍາ
- ໃບແຈ້ງຍອດລາຍຮັບ
- ວັນລາດຊະວົງ
- ຄ່າໃຊ້ຈ່າຍດໍາລົງຊີວິດ
- ສະຖານທູດໂຮນລັງ
- ລັດຖະບານໂຮນລັງ
- ສະມາຄົມຊາວໂຮນລັງ
- ຂ່າວສານ
- ຜ່ານໄປ
- ໜັງສືຜ່ານແດນ
- ເງິນບໍານານ
- ໃບຂັບຂີ່
- ການແຜ່ກະຈາຍ
- ການເລືອກຕັ້ງ
- ການປະກັນໄພໂດຍທົ່ວໄປ
- ສະແດງໃຫ້ເຫັນ
- ເຮັດວຽກ
- ໂຮງໝໍ
- ປະກັນໄພສຸຂະພາບ
- ພືດ ແລະ ສັດ
- ຮູບພາບຂອງອາທິດ
- Gadgets
- ການເງິນ ແລະ ການເງິນ
- ປະຫວັດສາດ
- ສຸຂະພາບ
- ການກຸສົນ
- ໂຮງແຮມ
- ຊອກຫາຢູ່ໃນເຮືອນ
- ເອຊາອີ
- ຄານເປໂຕ
- ເກາະມຸກ
- ກະສັດ ພູມິພົນ
- ອາໄສຢູ່ໃນປະເທດໄທ
- ການຍື່ນສະເຫນີຂອງຜູ້ອ່ານ
- ຜູ້ອ່ານໂທຫາ
- ຄໍາແນະນໍາຜູ້ອ່ານ
- ຄໍາຖາມຜູ້ອ່ານ
- ສັງຄົມ
- ຕະຫຼາດ
- ການທ່ອງທ່ຽວທາງການແພດ
- ກາງ
- ຊີວິດກາງຄືນ
- ຂ່າວຈາກເນເທີແລນແລະແບນຊິກ
- ຂ່າວຈາກປະເທດໄທ
- ຜູ້ປະກອບການ ແລະບໍລິສັດ
- ການສຶກສາ
- ການຄົ້ນຄວ້າ
- ຄົ້ນພົບປະເທດໄທ
- ການທົບທວນຄືນ
- ໂດດເດັ່ນ
- ເພື່ອໂທຫາການປະຕິບັດ
- ນໍ້າຖ້ວມ 2011
- ນໍ້າຖ້ວມ 2012
- ນໍ້າຖ້ວມ 2013
- ນໍ້າຖ້ວມ 2014
- Hibernate
- Politics
- ແບບສໍາຫຼວດ
- ເລື່ອງການເດີນທາງ
- ທ່ອງທ່ຽວ
- Relationships
- ຊື້ເຄື່ອງ
- ສື່ມວນຊົນສັງຄົມ
- ສະປາ & ສຸຂະພາບ
- ກິລາ
- ເມືອງຕ່າງໆ
- ຖະແຫຼງການຂອງອາທິດ
- ຫາດຊາຍ
- ພາສາ
- ສໍາລັບຂາຍ
- ຂັ້ນຕອນ TEV
- ປະເທດໄທໂດຍທົ່ວໄປ
- ປະເທດໄທກັບເດັກນ້ອຍ
- ເຄັດລັບໄທ
- ນວດໄທ
- ການທ່ອງທຽ່ວ
- ອອກໄປ
- ສະກຸນເງິນ – ບາດໄທ
- ຈາກບັນນາທິການ
- ຄຸນສົມບັດ
- ການຈະລາຈອນແລະການຂົນສົ່ງ
- ວີຊາພັກສັ້ນ
- ວີຊາພັກຍາວ
- ຄຳຖາມວີຊາ
- ປີ້ຍົນ
- ຄໍາຖາມຂອງອາທິດ
- ສະພາບອາກາດແລະສະພາບອາກາດ
Sponsor
ການແປຄຳປະຕິເສດ
Thailandblog ໃຊ້ການແປພາສາດ້ວຍເຄື່ອງຈັກໃນຫຼາຍພາສາ. ການນໍາໃຊ້ຂໍ້ມູນທີ່ແປແມ່ນມີຄວາມສ່ຽງຂອງທ່ານເອງ. ພວກເຮົາບໍ່ຮັບຜິດຊອບຕໍ່ຄວາມຜິດພາດໃນການແປ.
ອ່ານເຕັມຂອງພວກເຮົາທີ່ນີ້ ປະຕິເສດ.
ຄ່າພາກຫຼວງ
© Copyright Thailandblog 2024. ສະຫງວນລິຂະສິດທັງໝົດ. ເວັ້ນເສຍແຕ່ໄດ້ລະບຸໄວ້ເປັນຢ່າງອື່ນ, ສິດທິທັງໝົດໃນຂໍ້ມູນ (ຂໍ້ຄວາມ, ຮູບພາບ, ສຽງ, ວິດີໂອ, ແລະອື່ນໆ) ທີ່ທ່ານພົບເຫັນຢູ່ໃນເວັບໄຊນີ້ ພັກຜ່ອນກັບ Thailandblog.nl ແລະຜູ້ຂຽນ (ບລັອກເກີ).
ການຄອບຄອງທັງໝົດ ຫຼືບາງສ່ວນ, ການຈັດວາງຢູ່ໃນເວັບໄຊອື່ນ, ການຜະລິດຄືນໃໝ່ດ້ວຍວິທີອື່ນ ແລະ/ຫຼື ການນຳໃຊ້ຂໍ້ມູນທາງການຄ້າແມ່ນບໍ່ໄດ້ຮັບອະນຸຍາດ, ເວັ້ນເສຍແຕ່ໄດ້ຮັບການອະນຸຍາດເປັນລາຍລັກອັກສອນໂດຍ Thailandblog.
ການເຊື່ອມຕໍ່ແລະການອ້າງອີງເຖິງຫນ້າໃນເວັບໄຊທ໌ນີ້ແມ່ນອະນຸຍາດໃຫ້.
ຫນ້າທໍາອິດ » ຂ່າວຈາກປະເທດໄທ » ຊອກຫາເຈົ້າຂອງ ອານຸສາວະລີ ໄຊຊະນະ ໃນບາງກອກ?
ຊອກຫາເຈົ້າຂອງ ອານຸສາວະລີ ໄຊຊະນະ ໃນບາງກອກ?
Wie is eigenlijk de eigenaar van het ອະນຸສາວະລີໄຊຊະນະ in Bangkok? Vreemd genoeg weet niemand het. Begin juli deed de gemeente Bangkok al een oproep om daar achter te komen maar dat heeft geen resultaat opgeleverd.
Premier Prayut heeft nu de overheid opgedragen uit te zoeken welke instantie verantwoordelijk is voor het monument. De gemeente Bangkok wil dat weten omdat ze vijftien monumenten in de hoofdstad wil opknappen.
Het is de bedoeling dat de gemeente het beheer van monumenten waarvan de eigenaar niet bekend is gaat overnemen, zodat ze deze kan ontwikkelen tot toeristische trekpleisters.
Er zijn verregaande plannen om de omgeving van het uit 1942 stammende Victory Monument op te knappen en de toegankelijkheid te verbeteren. Het monument staat in het midden van een druk verkeersplein waar drie wegen samenkomen en is daarom lastig te bereiken. Er komt waarschijnlijk een oversteekplaats en een tunnel naar het monument.
ທີ່ມາ: Bangkok Post
Hoe bestaat het dat een monument al 76 jaar prominent in Bangkok staat en dat de gemeente Bangkok (heft toch toestemming moeten verlenen voordat monument werd geplaatst destijds) niet weet wie destijds het verzoek tot plaatsing heft gedaan.
Het bewijst waarschijnlijk, dat de administratie daar een warboel is. Ik denk, dat als ik zonder vergunning een monument op een prominente plek hier in Chiangmai ga plaatsen, ik direct de politie en daarna de gemeente op mijn dak krijg.
Zelf schat ik in, dat er 2 mogelijke eigenaren kunnen zijn t.w.:
* de gemeente Bangkok zelf of
* de centrale overheid.
Wat een komische vertoning.
Komisch en ongelooflijk. Maar is het niet vaak zo dat de meest vanzelfsprekende dingen (na 76 jaar) tot vragen leiden ? Daar zijn vast documenten van geweest. Maar na 50 jaar kan er best iemand beslist hebben dat die oude rotzooi mocht weggegooid worden.
Hoeveel concrete info hebben wij nog over onze over-grootouders ? Zal vast bitter weinig zijn.
In woon in een gebied waar tijdens de eerste Wereldoorlog zwaar werd gevochten, veel tunnels werden gegraven en nagenoeg alles werd vernield. Na de oorlog werd alle ellende zo snel mogelijk vergeten en letterlijk toegedekt. Na 50 jaar werden dingen ontdekt waar geen kat interesse voor had. Nu 100 later worden nog ondergrondse complexen ontdekt waar weinig of niks meer over te vinden is in documenten, maar waar veel opzoekingen worden over verricht… “history” heet dat.
De gemeente geen toestemming gegeven maar er is door het regime indertijd opdracht gegeven. Dus het was een order, en naar nu blijkt is er ook geen akte. Kijk maar even in wiki. Hieruit dan een stukje in het Engels:
In 1940–1941, Thailand fought a brief conflict against the French colonial authorities in French Indochina, which resulted in Thailand annexing some territories in western Cambodia and northern and southern Laos. These were among the territories which the Kingdom of Siam had ceded to France in 1893 and 1904, and nationalist Thais considered them to belong to Thailand.
The fighting between the Thais and the French in December 1940 and January 1941 was brief and inconclusive. Fifty-nine Thai troops were killed and the final territorial settlement was imposed on both parties by Japan, which did not want to see a prolonged war between two regional allies at a time when it was preparing to launch a war of conquest in Southeast Asia. Thailand’s gains were less than it had hoped for, although more than the French wished to concede. Nevertheless, the Thai regime of Field Marshal Plaek Phibunsongkhram celebrated the outcome of the war as a victory, and the monument was commissioned, designed, and erected within a few months.
Kijk eens op WIKIPEDIA. Volgens mij staat daar beschreven wie het heeft laten plaatsen en wie de opdracht gaf
Dan komt bij mij de vraag op, wie heeft dan al de tijd het monument onderhouden ?
Het monument, aandenken aan de conflicten tussen Frans Indochina en Thailand zo ik begrijp uit de Wikipedia verwijzingen hierboven, zal in opdracht van de voor-voorlaatste Koning zijn gebouwd. Het meeste land was toen koninklijk bezit. Er zullen inderdaad geen documenten meer over bestaan.
Dat het monument onderhouden wordt, zoals zovelen, zal jaren gebeurd zijn zonder zich er vragen bij te stellen. Het gaat om cultureel erfgoed. Nu wil men waarschijnlijk bezuinigen en stelt men vast dat men om het onderhoud op te verhalen, geen eigenaar vindt. Niemand zal zich geroepen voelen. En kan het straks staatsbezit (koninklijk bezit) worden.
Noem het een administratieve rechtzetting, na een administratieve dwaling.
Niemand zal met papieren komen aanlopen om te bewijzen dat het van hen is, of toch?