Ban Chuen Beach, ett paradis för fredssökande
Ibland finns det vissa platser som man har en skön känsla för, eller andra platser som man hatar, kanske helt fel. Ett sådant ställe som inte alls tilltalar mig, och det kanske är obefogat, är till exempel Trat. Du kan dock inte missa denna plats om du till exempel vill besöka Koh Chang.
Från ett avlägset förflutet minns jag mycket väl mitt första besök på Koh Chang, Thailands näst största ö Thailand. Efter en lång bussresa hamnade man i Trat, där man fick stanna på den tiden eftersom överfarten från exempelvis Bangkok till Koh Chang inte gick att åstadkomma på en dag. Det enda hotell av betydelse var ett dystert hotell, på den tiden nära bussens slutdestination. Kort sagt, jag har drabbats av -något överdrivet- ett trauma av det och ett brinnande hat mot Trat.
Turismen på Koh Chang var fortfarande i sin linda och elektricitet var tabu. På kvällarna hade man en fotogenlampa till sitt förfogande och det var en rolig syn, men också väldigt förtrollande, att få folk att gå på restaurang på Strand kan ses gå, med fotogenlamporna som bärs med och skapar en romantisk atmosfär. På vissa ställen fanns en generator där man kunde ladda sin rakapparat mellan fem och sex på kvällen.
Tekniska framsteg
Efter flera år fick Koh Chang fortfarande elförsörjning och ön gick bokstavligen i en "flow"-växel. Investerare, inklusive den misskrediterade före detta premiärministern Thaksin, såg potential på ön och år efter år drabbades byggnaderna skoningslöst.
De små knappt framkomliga grusvägarna förvandlades till asfalterade vägar och magra skyddsrum revs för att ge plats åt huvudstäder. För många var det roliga över, Koh Chang var inte längre den där paradisön för dem där man fortfarande kunde finna lugnet. Det enda som inte förändrades i mina ögon var "övergångsplatsen" Trat. I mina ögon förblev Trat Trat, en ödslig plats utan lockelse, där det inte finns något, absolut ingenting att uppleva. Även det grå trista hotellet har funnits kvar.
Ljuspunkt
Plötsligt dyker det upp en berättelse av Hans Bos på Thailandbloggen med titeln "Att veta är att äta". Platsen Trat kommer upp igen i sin berättelse, överraskande för mig. Det handlar om att äta god fisk på Thailands udde som sträcker sig bakom Trat till en extremt smal remsa till gränsen till Kambodja. För att äta utsökt färsk fisk måste du vara på BanChuen Beach i semesterorten med samma namn, är hans råd. Så jag rör mig strax före Trats centrum via 318 på väg till stranden i Ban Chuen, som ligger sextio kilometer bort.
På vägen dit kommer du att stöta på ett antal stränder med nödvändiga orter. Ägaren, Joseph of the Chuen Beach Resort, och inte heller hans fru Payear, är verkligen inte snabba reklammänniskor, för när du anländer till utgången till stranden i fråga är resortens namn ingenstans att se. Panan Resort är skyltat, så vi följer vägen dit. Det visar sig vara en bra satsning, eftersom Ban Chuen Beach Resort ligger precis bredvid. Snygga hus för en bråkdel av priset för samma boende på Koh Chang eller andra orter som du stöter på på vägen till Ban Chuen.
Inte för alla
Sloganen för min favorit "Jazz Pit" i Soi 5 i Pattaya, "Det är inte för alla" gäller också för Ban Chuen Resort. Precis som Jazz Pit är denna resort inte ett bra resmål för alla. Förvänta dig inga underhållningsalternativ eller en mängd olika barer och/eller restauranger på denna strand. Vad du kan hitta här är en vacker, nästan öde strand och massor av lugn. Ta en underbar hälsosam promenad på stranden, där du knappt kommer att träffa någon och njut av en himmelsk solnedgång och långsamt överdrivande vackra moln från din lata solstol. Ljudet av vågorna som rullar in på stranden skulle ha inspirerat Johan Sebastiaan Bach att skapa en unik komposition om han hade stannat här.
Hat LekAmphoe Klong Yai, Changwat Trat (redaktion: pemastockpic/Shutterstock.com)
Små resor
Även om hela udden till Kambodja har lite att erbjuda utöver de redan målade möjligheterna, är några små resor möjliga. Kör till exempel till gränsen vid Hat Lek och besök Gränsmarknaden där. På båda sidor om vägen ser du de nödvändiga stånden och butikerna. På höger sida går du till havet och självklart hittar du många erbjudanden på den smala gatan som du knappt kan motstå.
Klockor, mobiltelefoner, väskor av välkända märken, äkta eller förfalskade, och många andra önskvärda eller inte önskvärda föremål. Gå nästan längs den sista vägen till höger och ta en titt på den ohygieniska bearbetningen av skaldjur. Låt den magra bostaden arbeta på dig och njut av de glatt lekande barnen.
På vägen till gränsen, glöm inte att följa svängen till Chalalai och Kalapungha hamn dit fiskefartygen som återvänder från havet landar fångsten. Gå både höger och vänster längs kajen och titta på lossningen och sorteringen av fisken. Glöm inte att ta med kameran och vara där i tid mellan tio och elva. Du kommer då att se den största fiskehamnen i denna region, där skåpbilarna och lastbilarna står redo att transportera fisken så snabbt som möjligt när fisken lossas.
På vägen tillbaka kan du köra in till staden Khlong Yai. En viss gata leder till havet och du fortsätter på en smal stig med den grunda infartsleden för de mindre fiskebåtarna till vänster. Jämfört med Chalalai Port är denna hamn en dvärg, där främst räkor och små krabbor landas. Att döma av tillståndet för de försummade husen är det inte mycket pengar. Många hus på båda sidor om havsinloppet, härjade av vind och hav, är på väg att rasa. Uppenbarligen är intäkterna från fångsten otillräckliga för att återställa saker.
Sammanfattande
Efter att ha läst detta korta intryck kan du själv bedöma om lugnet och lugnet på Ban Chuen Beach tilltalar dig, eller om du föredrar en mer global strand. Efter det thailändska ordbruket: 'Det är upp till dig'.
– Ompostat meddelande –