Det har gått ett tag sedan den uppdaterade och uppdaterade versionen av Mekong - Turbulent förflutna, osäker framtid' av den australiensiska historikern Milton Osborne 'rullade av tryckpressarna, men det ändrar inte det faktum att den här boken har förlorat en del av sitt värde.
Trots sin ganska blygsamma storlek är den här boken ett standardverk måste läsa för alla som är intresserade av Sydostasiens turbulenta men ack så rika och fascinerande historia. Mekong är den fängslande och mycket levande berättade historien om folken och kulturerna längs en av de mest kända - mest ökända floderna på denna kontinent. Mekong är inte bara en flod, utan en bäck fylld med myter och historia. Floden reser sig högt på Världens tak, i den eviga snön på den tibetanska platån nära Chamdo och rinner genom Folkrepubliken Kina, Burma, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam och rinner sedan deltamässigt efter 4909 km i Sydkinesiska havet. Denna mäktiga ström är, som författaren med rätta konstaterar, livsnerven i regionen som födde och begravde civilisationer och kulturer.
Mekong' är en spännande skriven bok som tar läsaren inte bara med på en geografisk resa utan också genom tiden. Den berättar om uppkomsten och fallet för mytiska civilisationer som Funan, Chenia och andra khmeriska, thailändska eller vietnamesiska imperier som var uppslukade av tidens dimmor. Men författaren använder också skickligt ett antal huvudpersoner för att övertygande skissa den fascinerande historien om strömmen. Från Chou Ta-kuan, ett sändebud från det kinesiska kejserliga hovet som firade khmerriket i Angkor på 1555-talet, till de äventyrshungriga iberiska fribytarna Blais Ruiz och Diego Veloso, till Ho Chi Minh, som Vietnams historia förändrades dramatiskt. Läsaren går i fotspåren av den driftige dominikanska fadern och missionären Gaspar de Cruz, den förste européen som någonsin – XNUMX – seglade Mekong eller följer den franske upptäcktsresanden Henri Mouhot som gjorde Angkor Wat världsberömt.
Ett absolut plus för den här boken är att Osborne, vilket framgår av Turbulent förflutna, osäker framtid, bokens undertitel reflekterar inte bara över Mekongs förflutna utan har också ett öga för nuet och framtiden. Utan att vilja framstå som predikant målar han upp en mindre rosa bild av framtiden. När allt kommer omkring kommer bäckens komplexa och känsliga ekosystem under ökande press. Det största hotet utgörs utan tvekan av byggandet av ett antal dammar vid floden och ett antal bifloder. Ambitiösa projekt, vanligtvis ledda av Kina, som har en påvisbar negativ inverkan på fauna och flora. Fiskbestånden i Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam i synnerhet lider av dessa projekt. Till exempel beräknade författaren att i närheten av Theun Hinboum-dammen i centrala Laos, efter att denna damm färdigställdes 1998, minskade fisket till 70 % av volymen för byggandet av detta konstverk...
Detta arbete är, enligt min ödmjuka åsikt, mycket mer än en genomsnittlig reseguide. Mekong är en exceptionellt väldokumenterad, men framför allt en medryckande berättad historia. Du gissade rätt: ett absolut måste som jag får slut på superlativ för...
För dig som har läst Mekong fortfarande hunger efter läder jag kan fortfarande River Road till Kina, rekommenderar starkt en annan bok av Osborne. Detta verk återger minutiöst de två franska upptäcktsresandena Doudart de Lagrée och Francis Garniers heroiska ansträngning; som lämnade Saigon den 5 juni 1866 med avsikten att följa Mekong in i Kina för att utforska och kartlägga en klippa över floden i Mellanriket.
Mekong: Turbulent förflutna, osäker framtid av Milton Osborne, Grove Press, ISBN: 978 – 0802138026 Inbunden 19,98 USD
Mekong, livlina för många länder, en källa till internationella spänningar när Kina hanterar det genom ensidigt byggande av 8 dammar i denna flod!
På thailändska är det แม่น้ำโขง (mâe:-náam-kǒong, fallande ton, hög ton, stigande ton). mâe:-náam är en titel för stora floder. Enligt Wikipedia är Kǒong en korruption av kinesiska, vilket också betyder 'flod'. På thailändska är Kǒong också alligator.
Uttal:
https://www.thaipod101.com/learningcenter/reference/dictionary/แม่น้ำโขง
์Får jag tillägga något, käre Rob V.?
Mae betyder "mamma". (namnet är naturligtvis 'vatten'). Ordet förekommer i många ortnamn och i andra kombinationer. Mae Sai i norra Chiang Rai. Mae Thap betyder "arméchef". Mae är i det här fallet en titel "rektor, hedrad, älskad", jämförbar med Fader Drees och Moder Teresa. Så Mae nam betyder inte "Vattnets Moder" utan helt enkelt "Det stora vattnet", "floden".
Jag säger alltid bara mekongfloden, och alla förstår alltid vad jag menar med det. Bara i normal tonhöjd.
Köpte den här boken efter ett tidigare inlägg och jag tyckte att den var väldigt intressant. Som en uppföljning på det läste jag boken 'Last days of the mighty Mekong' av Brian Eyler, som är några år mer aktuell. Titeln är lite apokalyptisk, men boken skisserar säkert också ljuspunkter. Framför allt ger det en, enligt min subjektiva uppfattning, en ganska nyanserad bild av all verksamhet i Mekongbassängen och vilka konsekvenser detta får för i första hand invånarna i det området.
Jag misstänker att Kina förbereder sig på en brist på vatten från Himalaya och bygger upp en enorm tillgång på vatten.
Himalayaisen smälter i snabb takt, och när den smälter kommer hela Asien att bli en törstig kontinent.
Ja, Ruud, och det har du redan kunnat läsa här.
https://www.thailandblog.nl/achtergrond/de-smeltende-derde-pool-ook-thailand-voelt-de-pijn/
Den tredje polen smälter och tillgången på dricksvatten kan därför minska kraftigt. Men också vattnet för bevattning. Konsekvenserna kan leda till flyktingströmmar av aldrig tidigare skådad omfattning.
Se vad floden betyder för Thailand; ja det är en flod som dränerar vatten, jag har inte sett pumpar någonstans där jag ser folk ta vatten från floden, men jag ser floder och bäckar som rinner in i den. Dessutom kommer det att regna mer med den globala uppvärmningen och Thailand kommer att få ännu mer vatten. Att glaciärerna i Himalaya krymper är ett problem för andra länder men inte för Thailand.Ta en titt när vattnet är lägre och då är den 'mäktiga' Mekong inte längre värd mycket. Thailand har tillräckligt med vatten från nederbörd och förutom de omedelbart intilliggande tomterna kommer du inte höra någon säga att de inte längre ser vatten. Den törsten gäller absolut inte Thailand och andra tropiska länder där det faller mycket nederbörd eftersom det som sagt är ett överutbud av vatten och Mekong ger dränering.
Ger, kom och titta på flodslätterna i Mekong nära Nongkhai. Där ser man visserligen bevattning med pumpar från floden för det mycket torra land som har uppstått där. Ja, bara under torrperioden förstås.
När det gäller utsläppet är det allvarligt hindrat, och det ökar bara, av de 100 byggda, under uppbyggnad och planerade dammar i floder och matande bifloder. Läs något om Mekongdeltat i södra Vietnam där havsvatten på grund av den minskade tillgången på Mekongvatten kommer in i deltat och omöjliggör risodling eftersom ris gillar sötvatten vid rötterna.
Mekong har länge upphört att vara en mäktig flod. I början av detta århundrade hände det regelbundet under månaderna juli och augusti att Mekong i Nongkhai var så hög att stadens utsläpp måste stängas för att förhindra att staden översvämmas. Fördelen med dessa dammar är att detta inte längre inträffar...
Ja, hur långt går den pumpningen, bara för de intilliggande tomterna, säkert inte en kilometer bort eller ens 10 km. Allt marginellt och irrelevant. För 2 år sedan dammades en plan från 20 år sedan av, men nu visar det sig att vattenflödet redan är för litet för att förverkliga planer på bevattning. Det är redan för sent eftersom Kina och Laos kontrollerar vattenförsörjningen och nu finns det inte tillräckligt för att starta storskaliga bevattningsprojekt med vatten från Mekong.
Titta på en artikel från Bangkok Post om en storslagen men föråldrad (av pjäser) plan:
https://www.bangkokpost.com/thailand/general/1709335/govt-revives-old-plan-to-irrigate-isan