Talfel i Thailand?
När jag lämnade hemmet som ung och gick med i marinen träffade jag pojkar från alla hörn av Nederländerna. Naturligtvis hade Amsterdammertjes den största munnen och de skyllde på limburgarna och groningarna för att de inte kunde förstå dem på grund av deras talsvårigheter.
Jag, född i Twente, talade också en dialekt och även om man försökte prata "riktigt" var det alltid tydligt att jag hade en speciell brytning. Så har det faktiskt alltid förblivit, för långt senare och ibland än idag kan folk höra mitt twentiska ursprung, även om jag inte har bott i Tukkerland på decennier.
Skillnaden mellan två dialekter eller två språk ligger främst i de ljud som används för att säga något. En Tukker använder andra ljud än till exempel en thailändsk, regional eller nationell, säger vi, men det är inte helt sant. Jag återkommer till det.
Att prata är lätt för de flesta, men man bör komma ihåg att ingen mänsklig muskelrörelse är så komplicerad och så subtil som de tungrörelser som krävs för att bilda språkljud. Koordinationen av muskler i tungan, munhålan, lungorna och läpparna som krävs för tal är en komplicerad process.
Också det omvända - att förstå vad någon annan säger till dig - är nästan för komplicerat för ord. Det är ett mirakel att du utan medveten ansträngning kan förstå vad någon annan säger till dig. Han rör på munnen och en ström av förvrängningar kommer upp i luften och du förstår vad han menar att säga.
Hur svårt det faktiskt är att förstå blir tydligt när man lär sig ett främmande språk. Det kommer oundvikligen ett skede där du kan ganska många ord och kan följa en skriven eller långsamt reciterad text utan större problem. Men så fort erfarna talare av det språket börjar prata med dig är du i trubbel. De kanske bara säger ord du känner, men deras prat låter som en lång oupplöslig ström av ljud. Du kan inte ens höra var ett ord börjar och ett annat slutar. Det verkar som om de utlänningarna håller ihop alla ord och meningar.
Att göra och förstå talljud är en nästan omänsklig uppgift. En förnuftig person skulle tro att ingen skulle kunna utsätta sina barn för ett sådant jobb. Och ändå händer det varje dag. Alla folk, alla kulturer i världen har alltid använt ett språk och förväntar sig att deras barn ska lära sig att förstå och tala det språket i unga år.
Mycket små barn kan känna igen och återskapa ljuden från sitt modersmål. Till och med nyfödda barn verkar höra skillnaden mellan deras modersmål och ljuden från ett främmande språk. De lärde sig detta på ett lekfullt sätt, utan någon explicit utbildning, utan tentor och utan träningspass under professionell handledning. Oavsett hur många som har trauman från sin barndom så klagar ingen någonsin över den fruktansvärda tid de fick gå igenom eftersom de var tvungna att lära sig sitt modersmål av sina föräldrar.
För att språket, vilket språk som helst, är obeskrivligt komplicerat, inte så mycket när det gäller skrift och grammatik, utan särskilt när det gäller ljud. Vilken dialekt eller språk som helst är ofta otroligt svårt för vuxna utomstående att lära sig: en infödd kommer alltid att höra att du inte är en sann född och uppvuxen invånare genom uttalet. Men, jag säger det igen, ett barn lär sig systemet extremt lätt, oavsett hur hårt skolan och föräldrarna agerar mot det.
Förklaringen till detta, som ges av den fonologiska vetenskapen, är att en bebis föds med många idéer i huvudet om hur hans modersmål skulle kunna se ut. Den viktigaste delen av mekanismen finns faktiskt redan i den unga hjärnan. Endast ett fåtal knappar behöver placeras i rätt läge. Att byta av dessa knappar kan bara enkelt ske fram till puberteten, efter det är det för alltid för sent. Den där bebisen börjar ställa in knapparna i ung ålder. Det finns till och med indikationer på att språkinlärning faktiskt börjar i moderns mage. I vilket fall som helst verkar nyfödda barn kunna skilja mellan ljuden från sina egna och främmande språk med rimlig framgång. Så långt innan de börjar prata har de redan lärt sig något om sitt modersmål.
Jag sa tidigare att ett språk eller en dialekt ofta har specifika ljud som man har lärt sig från tidig ålder. Specifik betyder inte unik, för det är mycket möjligt att ljud från ett språk också förekommer på ett annat språk. Det finns trots allt hundratals, om inte tusentals, språk och dialekter i den här världen. Ett bra exempel på detta är mitt efternamn Gringhuis. En urtagen "gr" i början och bokstavskombinationen "ui". Låt en utlänning uttala det så får du höra de galnaste varianterna. Ändå är det ett språk som behärskar de ljuden, för i bland annat Saudiarabien uttalades mitt namn felfritt. Tänk också på ordet Scheveningen, som också är outtalbart för många utlänningar.
Vi, holländsktalande, har också svårt med vissa ljud på främmande språk. Lägg bara märke till det enkla uttalet av "th" på engelska. Uttala med tungan mot tänderna, men vanligtvis används istället ett "d" eller "s". "Det" blir då "det" eller "satt". Det finns många fler exempel att ge, men jag vill prata om "talsvårigheterna" av Thailand har.
Det är naturligtvis inte ett talfel, men thailändare kan inte eller knappast uttala vissa ljud av bokstavskombinationer av de skäl som nämnts ovan. "th" och "sh" är omöjliga för honom, så en butik "Theo's Shoes" blir i bästa fall "TO-Choo". Någon aning om vad en thailändare menar med "wonn-wor"? Han kan inte V, så det blir ett W, han vet inte heller ett "l" som den sista bokstaven i en stavelse och blir sedan ett "n". Okej, han menar verkligen en Volvo. Ta "Au bon pain" den amerikanska smörgåsbutiken, som du också hittar i Thailand. Nu har amerikanen själv redan problem med detta franska namn, men det thailändska uttalet kommer inte längre än till "Oh-Pong-Beng".
Alla som interagerar med thailändare känner till de små exemplen på omöjliga att uttala ord. Hus blir hou, fru blir wai, fem blir fai, om du vill dricka vitt vin, ber en thailändare om en wai wai, etc. Låt en thailändare säga skrivbord eller ännu hellre grönsaker, omöjligt!
Andrew Biggs skrev en trevlig artikel i Bangkok Post om det där thailändska talfelet, där han främst pratar om ett besök på IKEA. I Nederländerna säger vi "iekeeja", en engelsman säger "aikieja" och en svensk - IKEAs ursprungsland - kallar det "iekee-a", och nämner knappt det sista a. På en bil såg Andrew namnet på thailändska och det fonetiskt översatta tillbaka till engelska blev "Ickier". Skämtet är att detta ord betyder "obehagligt" eller "gammaldags" på engelska. "Jag" före ett namn betyder inte heller mycket bra på det thailändska språket, så IKEA kan vara någon som heter KEA, men en mindre trevlig person.
Det har blivit en lång historia att förklara varför en thailändare så ofta gör "komiska" uttalanden om det engelska språket i våra öron. Omvänt kan även en thailändare ibland skratta när någon försöker uttala ett thailändskt ord korrekt. Att skratta är tillåtet, så länge det görs med respekt för allas brytning och inte stämplas som ett talfel.
Språk? Det är alltid fascinerande! Jag blir fortfarande förvånad när jag ser två konstiga människor tillsammans, som skriker alla möjliga ljud åt varandra. Den ena pratar och den andre lyssnar och oj undra, han förstår också! Ett riktigt mirakel!
OBS För denna artikel har jag använt textdelar från boken "Tongval" av Marc van Oostendorp, som finns på Internet och artikeln av Andrew Biggs i Bangkok Post den 4 december 2011
Det tråkiga med thailändarnas uttal av det engelska språket är att de tror (och lärs ut i skolan) att ett uttal som "taxiiiiiiii" är korrekt och ett uttal som "taxi" är fel. Så det går lite längre än ett talfel.
Chang Noi
Jag bor bredvid en skola och kan bokstavligen följa engelsklektionen där från min veranda. Och jag mådde ibland dåligt över lärarnas uttal. Det är därför inte konstigt att eleverna får detta.
Jag lär barnen här i huset att uttala sitt språk och engelska tydligt och korrekt.
Chris, jag var tvungen att ljuga för dem väldigt hårt också!
Här ser man också att thailändarna inte bara tycker något, tror jag. Jag förstår thai-engelska och tänker alltid snabbt vad som kan menas med ljuden. När jag precis var i Thailand hörde jag en radioreklam på thailändsk radio i en taxi. Jag förstod ingenting ännu och så var allt bla bla bla för mig. Plötsligt hör jag mellan blabla:
sek-sie-sie-toeeeee (sexiga genomskinliga underkläder). Jag förstod vad annonsen handlade om :p
Jag kämpar lika hårt med språket här och även med nederländska i skrift. Men även med en liten missad ton, ljud eller bokstav, fortsätter thailändaren att stirra på mig, allvarligt men som att jag inte förstår och jag väntar tills jag förstår. Och ett tålamod de har men av naturen börjar han inte som jag hmmm låter som? Vad kan personen mena? Kött, träffa, med, galen...
Jag gör också ofta misstaget att lära dem dåligt. Jag följer med på thai-engelska, maidai/kan inte, "no have" istället för "They don't have it". Svårt och logiskt på samma gång för om jag inte använder det är det onödigt för dem. Om någon verkligen vill lära sig engelska språket så förklarar jag. De använder inte ens vissa ord, och om de inte redan har ordet kommer det att bli en slutledning av "jordgubbe". Sthaw-be-ieee, aroi mak mak!
Jag förstår nu att jag verkligen inte förstod någonting. Allt är annorlunda här! Vi tror i nej du har och ja du kan få. De har ja och nej-ja eller nej-ja. maichai, maidai... Ljusknappen här är avstängd när den skulle vara på i Holland, av strömbrytarna är den längst borta knappen den för ljuset längst bort, moturs ser du också mycket och ja språket är inte så lätt som du kan inte känna tänkandet och vägen.
Gringo idd det är ofta ett mirakel! Och dessutom väldigt vackert, när min tjej säger "chai" på ett sätt som jag känner och inte bara hör.
Åh shit förlåt för den långa texten, läs bara raderna haha ok tack!
Kära Gringo,
Som nordlimburgare har jag alltid trott att Amsterdammeren hade/har ett talfel. Hör bara tränaren för en Amsterdam-klubb och dess klubbikon, ABN rulla ut ur munnen på dem. Var och förbli stolt över att vara en "Tukker", även i Thailand, och förneka aldrig ditt ursprung.
Jag tycker att din förklaring är ganska snyggt formulerad om det engelska uttalet av thailändska. En fråga, hur många officiella språk talar folk i Thailand?
PS. min fru är från Salland, sväljer ibland bokstäver, haha.
Dick C.
@Dick: Jag tror att bara Thai själv är officiellt. Alla andra former är dialekter eller kanske ett gränsöverskridande språk. Du kan hitta riktiga andra språk men inte "officiella".
På ABN skulle man kanske inte ens höra var någon kommer ifrån? Eller på vackra ABN.
Kommer vi att spela mot Arsenal igen? hahaha
Att tala med ett rullande 'r' är något thailändarna i söder är bättre på än i norr och öster. Lyssna bara på hur någon uttalar sapparot (sappalot) så vet du redan lite var han/hon kommer ifrån.
Jag ska inte säga att Tenglish är ett talfel, men tyvärr lär man sig det medvetet. Jag hade en utmärkt thailärare, som också undervisade thailändarna i engelska. Även om hon visste hur man uttalade engelska i termer av stress, talade hon konsekvent och lärde ut det thailändska uttalet av engelska, och betonade alltid den sista stavelsen. Varför det är så är oklart, eftersom det på intet sätt är fallet med thailändska ord. Kanske är det ett val att visa att det är ett engelskt ord.
Tyvärr, på grund av klasssystemet, tenderar thailändarna att blint tro på sina lärare. Tydligen kan inte engelsmännen tala sitt språk ordentligt, för min thailändska adjaan säger att saker måste göras annorlunda. Att en holländare skulle veta bättre är helt uteslutet.
Förresten, vet du frågan som en thailändare i thaibutiken i London blir kallad av sin engelska pojkvän om ett recept med långa bönor (tua fak yaw, eller helt enkelt "fak"). Han frågar på thailändska om de finns i butiken "mee fak yoo"? Hon svarar sedan på tenglish "yes, mee fak yoo, too"
Jag kan skämtet, men det handlar inte om långa bönor, utan om en melonliknande frukt, som vanligtvis används i soppa.
Till exempel talas ABT i reklam, på nyheterna och i alla thailändska kurser.
ร är ett rullande R och inte ett L.
om det är ett val att avvika från det kan man säga att det är en fråga om dialekt.
för många thailändare är det inte ett val, eftersom de inte ens kan uttala R:et om de vill.
då talar du om ett talfel.
Hej Gringo, precis som du har jag också ett marinförflutet på cirka 35 år, så jag känner till den holländska flottan, jag gick med FLO när jag var 50, så jag vet hur jag ska hantera de olika (nederländska) dialekterna precis som du , fin historia lika bra jag personligen tycker att vi inte är världslösa, vilket dock inte kan sägas om de flesta thailändare enligt mig, det stannar snart vid ytterdörren för att de ska hålla tyst om nationella gränser för utanför Thailand finns är ingenting längre. lika bra, jag har haft det bra i Thailand med min fästmö i fem år nu. Hälsningar från Pattaya
Hans.
Jag tycker att det här är en intressant artikel. Jag kommer att ge det vidare till mitt barnbarn, som har bott i Thailand i ett år nu och försöker lära sig tala det thailändska språket.
När jag skriver in min hemsida: http://www.toscascreations7.com rapporterar de här att det inte är giltigt, konstigt.vr.gr. Också
Hej Gringo,
Vi har bott i Thailand i ca 3 1/2 år nu, men kommer inte mycket längre än tukkers proaten,
Det fina med det är..." som sitter med ett helt gäng Tukkers tillsammans, så vem kan förstå varandra bra”, och det dåliga med det är att vi inte är bland thailändarna och därför måste gå en kurs, men varje dag ca 2 eller 3 ord och så vidare, sakta, ibland kommer en mening ut, vilket är perfekt thai, så det går bra! men det är precis som du säger, de där långa dragen i slutet av en mening får dig att skratta ibland.
ps. När jag går för att få ett meddelande och gör det på thai, svarar försäljaren mig alltid på engelska! också för att de kanske är stolta över att de pratar engelska?
Du har ett fint skrik den där biten av oe, ta min pettie dr voar eller.
gr.Ria Wuite
Tack Ria för de fina orden, proat ieleu hela dagen all moar flatt, alltså?
Var är dina hackor i Thailand? Var kommer han till Twente?
Min bästa kamera var ne Wuite, Hans uut Almeloo! Jösses, vad såg jag inte att jag kunde ha varit här i Thailand och haft lika mycket skick som jag redan har fem år! Men tyvärr har den för länge sedan slutat vara med oss och vi har utsikt över trädet' eller.
I w t er noe an, Ria, I seg moar so: good goan!
En thailändsk vän här i Haag bad mig en gång gå till 'ABBETAI',
Efter lite "tänkande" upptäckte jag att hon menade Albert Heijn.
Hon uttalar fortfarande det namnet, som första gången, och med andra namn måste jag ofta fundera över vad hon egentligen menar, vilket alltid är roligt!
Jag har för övrigt bott i och runt Haag i många decennier, men folk hör fortfarande att jag kommer från 'från Tukkerlaand'.
Bra goân! (twents för: Lycka till!).
Det är fortfarande en rolig utfrågning, min ex-flickvän sa hela tiden ikkeja, med vilket hon såklart menade Ikea, för jag var tvungen att skratta varje gång hon sa det, jag tror att hon sa det fel,,,,
Vackra bit(ar)!
Som logoped kan jag inte motstå att svara.
Om domen av r. Det finns många varianter av detta i Nederländerna. Det rullande r, uttalat med tungspetsen, det gurglande r, från baksidan av halsen, det är de två korrekta holländska uttalen av r:et. R:et måste rulla. Vilken som helst derivata av detta kan betecknas som ett talhinder. Så den där konstiga Gooise r har fel! Men jag känner folk som kommer från Gooi och som inte kan producera ett rullande r, är det lättja, slapphet eller brist på utbildning? Ingen av dem, det är en justering. En asylsökande med accent? Då vet du direkt var i Nederländerna han/hon tog sina holländska lektioner.
Om jag hör någon i Thailand göra sitt yttersta för att göra något klart för mig, är det bra att lyssna, inse att det på thailändska förmodligen finns väldigt få konsonanter i ett ord och fundera på vad talaren kan mena. Språk är vackert!