Veckans uttalande: "En djupgående konversation med din thailändska partner är inte möjlig"
Det finns en språkbarriär mellan farang och thai, så det är nästan omöjligt att ha en djupgående konversation med din partner.
Många läsare på Thailands blogg är mycket nöjda med sin thailändska partner och kan räkna upp en hel lista med fördelar med deras förhållande. Men det finns förstås också nackdelar.
Du kan till exempel inte kommunicera med varandra på ditt "modersmål". Och även om du behärskar det thailändska språket eller din partner holländska, är det inte lätt att uttrycka dina känslor på ett främmande språk. Det är därför svårt att ha riktigt djupa samtal med varandra. Detta kan också göra din relation lite mer ytlig.
Jag märkte att min thailändska flickvän snabbt förstår min icke-verbala kommunikation. Det kan därför vara så att du själv utvecklar alternativ för att kringgå detta handikapp.
Påståendet kan också undergrävas om man inser att kommunikationsspecialister säger att kommunikation består av 55 % kroppsspråk och 38 % ordljud. Endast 7 % återstår för orden du säger.
Ändå är det fortfarande svårt att diskutera riktigt komplicerade saker med varandra på dålig engelska. Hur löser man det?
Gå med i diskussionen och svara på veckans uttalande: 'En djupgående konversation med din thailändska partner är inte möjlig!'.
Jag håller inte med påståendet. Ni kan till och med kommunicera med varandra utan att prata samma språk. Men det finns en stor ovilja hos många expats att lära sig det thailändska språket. Mer som, mai peng rai, de vill inte gå. Jag känner expats som har bott i Thailand i flera år och inte kan uttala en enda thailändsk dom. De ger den galnaste anledningen, om du frågar dem varför inte. Å andra sidan märker jag viljan hos många yngre thailändare att lära sig att tala det engelska språket, till exempel.
Men varför spekulera om det thailändska språket. Hur många personer i Nederländerna talar tyska eller franska? Och det är våra grannar. Vissa holländare förstår inte ens flamländska. Och hur är det med limburgiska eller det frisiska språket?. Lösningen i Thailand för att hålla fokus är enkel och okomplicerad; där det inte finns någon vilja, händer ingenting.
Uttalandet handlar inte bara om kommunikation, utan om förmågan att föra djupa samtal med varandra.
Kommunikation omfattar alla aspekter av en konversation, inklusive djupgående. Men någon som inte ens kan ha ett samtal på låg nivå behöver inte ens starta konversationer som går djupare?.
?? Djupsamtal' är kommunikation:) möjlighet eller ingen möjlighet
Jag håller också inte med om detta påstående.
Helt för det faktum att av egen erfarenhet, tvärtom
har upplevt.
Denna thailändska uttryckte det väldigt bra på engelska.
Hej.
@ tlb-ik
Jag håller helt med dig... min flickvän talar begränsad engelska, och jag talar inte thailändska, men när hon ligger i min arm på natten - förhoppningsvis för att inte verka alltför romantisk - förstår hon mig perfekt. Jag kanske har tur, jag vet inte, men jag vet en sak... känslor är inte relaterade till religion eller kultur eller språk, nej, det är universellt... att tycka om är detsamma i alla kulturer, uttrycket är annorlunda, men känslan av att det är samma...
Jag har känt henne i ett år nu, och mer och mer förstår jag henne, och jag känner att hon förstår mig också, utan ord skulle jag inte ens veta hur jag skulle uttrycka det på thailändska.
Det behöver inte alltid vara komplicerat... det är en enorm kulturskillnad mellan oss, men vi jobbar på det, den klyftan kan överbryggas perfekt, "ge och ta", det är vad det handlar om...
Jag vet en sak med säkerhet, när jag gråter gråter min thailändska fru med mig, och när jag är glad är hon glad också, och hon känner det perfekt, utan ord...
Jag vet, det här är en förtäckt kärleksförklaring, men moderatorn kommer att blunda, min thailändska kärlek är cirka 1.50 fot lång, har en stark karaktär och är det bästa som någonsin hänt mig i mitt liv, och vi gifta sig för Buddha den 1 oktober, hennes födelsedag, och hon är helt medveten om det... hon säger alltid till mig: "du är inte falang, du är Rudy, min man"...
Jag är nu perfekt bosatt här, och alla accepterar mig, även thailändarna som har svårt att förstå mig. Om du anstränger dig lite, och de känner att du vill vara en av dem, kommer du att vara där väldigt snart
Så, moralen i historien... gör det inte alltid så svårt, den kulturella skillnaden kan överbryggas perfekt med arbete på båda sidor, empati behövdes främst från min sida, men man får så mycket tillbaka...
Jag kommer från andra änden av världen, och hittade min lycka här, jag vill aldrig förlora henne, det har orsakat mig mycket problem och huvudvärk, men jag vill aldrig lämna här, och skulle älska min thailändska fru och henne 15-åriga dotter för allt guld i världen vill aldrig missa...
Jag önskar detsamma för andra bloggläsare.
Vänliga hälsningar, Rudy
Jag kommer att kicka igång de – utan tvekan långa kö – reaktionerna.
Min åsikt:
– om du vill ha en djupgående konversation med din partner och den partnern vill det också, då är det färre problem än du tror. Man kan också ha en ytlig relation med en partner från samma moderland eftersom man 'inte längre talar varandras språk';
– allt fler expats har en partner som har en bra utbildning och som talar engelska. Inte alla thailändska kvinnliga partner kommer från Isan. Att diskutera affärer på engelska erbjuder en form av jämlikhet: det är inte någon av parternas modersmål;
– Ibland finns det mer ett kulturellt problem än ett språkproblem. Vissa frågor är känsliga (eller till och med tabu) för den thailändska partnern, andra för den holländska expat. Speciellt när det kommer till "djupa" ämnen.
Så Isan kvinnor kan inte prata engelska? Det är ett trevligt uttalande.
Jag tror att många människor från Isaan har en högre IQ än den genomsnittliga Farang jag känner här.
Som ni kan föreställa er, är min partner från Isaan, och hon följde en kurs i holländska och engelska.
Att inte få chansen att studera är annorlunda än att betrakta en hel befolkning som mindre begåvad.
Jag har störst svårighet här med att föra ett djupgående samtal med expats. Inte med det thailändska folket.
Att visa lite mer respekt för det thailändska folket skulle inte vara en dålig sak.
Håller helt med Leo, Chris agerar som att alla som kommer från Isaan är efterblivna. En skam.
"Men det är fortfarande svårt att diskutera riktigt komplicerade frågor med varandra på dålig engelska."
Den frasen i inlägget är inte min.
Insinuationen är att om du kommer från Isaan kan du inte tala engelska bra.
MINDRE än den genomsnittliga kvinnan i Bangkok. Det är bara ett statistiskt faktum.
väl chris jag bor i chiang mai
Och engelska är verkligen hemskt här, särskilt bland de yngre.
Min svärdotter är från isaan talar perfekt engelska
Chris, snälla nämn källan eller en länk för detta uttalande, för jag tror att du pratar nonsens.
Hälsningar, dontejo.
Khan Peter,..
Humor !!!!,….det finns ett ordspråk från Isaan,…i Bangkok har vi affärer och handel,…i Isan har vi Falang
Jag håller helt klart inte med påståendet.
Det har också med vilja och ovilja att göra.
Jag känner många människor, vänner, familj och bekanta som jag undrar över:
Hur väl känner ni varandra egentligen, eftersom folk inte förstår varandra eller att det uppstår en tvist om ibland de mest triviala saker.
Så det kan bara vara så att inte så mycket språket är stötestenen, utan att människor har en relation med varandra där de ömsesidiga intressena är olika.
Kära Khan Peter,
Jag håller också inte med påståendet, eftersom det krävs mer än språkkunskaper i ett förhållande för att förstå varandra, vilket Chris också påpekar.
Jag har bott i Isaan i flera år och jag känner nästan de flesta städer och byar, eftersom jag reser mycket i Thailand.
Statistiskt sett talar väldigt få thailändare engelska här jämfört med andra delar av Thailand.
Ju färre turister som kommer någonstans, desto mindre engelska talas.
Man lär sig engelska främst genom att prata den, så ju fler turister det är desto mer förstås engelska.
Isaan är den minst besökta av turister, så... engelska är betydligt mindre i detta område.
Jag inbjuder dig att tillbringa en lång tid i Isaan.
Kulturella skillnader är ibland svårare än språkproblem.
hälsningar från Danny
Jag har aldrig kallat någon mindre begåvad. Det är en.
Vi måste komma ihåg att de thailändska partners som har hittat holländska och belgiska expats här i Thailand INTE är ett tvärsnitt av den kvinnliga thailändska befolkningen. De flesta partner talade en del, bra eller till och med mycket bra engelska när vi träffade dem. Och vi, farangen, pratade lite eller ingen thailändska. Det är nästan omöjligt att kommunicera med en thailändsk kvinna som inte talar ett ord engelska medan utlänningen knappt talar thailändska. För 7 år sedan var det en thailändsk kvinna som tydligen tyckte att jag var en attraktiv man. Under min lunchrast i skolan ringde hon mig varje dag med de enda engelska ord hon talade: var kommer du ifrån...medan min städerska redan hade sagt till henne 100 gånger att jag kommer från Nederländerna. Jag hoppas att jag inte behöver förklara att en relation med henne var utesluten.
Kanske är IQ-historien sann, men de har gjort så lite med den. Skolorna koncentrerar sig på orimliga saker med lärare som inte är lärare. Pragmistiskt tänkande uppmuntras inte. Och så de där universiteten som i bästa fall levererar magisterexamen på gymnasienivå åt oss. Att kommunicera går bra med min fru, men jag måste ofta förklara saker. Hon förstår nu poolens vattenkemi, hur systemet med omvänd osmos fungerar, men innan gymnasiet fanns det väldigt lite kemi och fysik kvar. Mycket historia, vare sig den är korrekt eller inte, verser från buddhismen och konstigt nog ganska mycket biologi. cellmembran, citrus, den dubbla helicoilen, det kan hon lära mig något om.
Hej Leo.
Håller helt med om ditt påstående, min fru är också från Isaan och jag har själv bott där i 10 år.
Tror det finns fler expats som bor i isaan som inte pratar thai än thailändare som inte pratar engelska.
Men ja, påståendet att folk från isaan är dumma kommer inte att försvinna så snabbt, tyvärr.
Hälsningar Harry.
Jag har träffat många människor från Isaan de senaste åren och de var verkligen inte dumma. Bra till hands. De fick inte chansen att studera, men de skulle vilja
Har vi inte det i Nederländerna också, ja! Du har människor som kan men inte vill i vårt land.
Hur många holländare finns det som inte kan ha en djupgående konversation med sin fru eller flickvän eller pojkvän? Blir det för svårt stoppas det. Det är fortfarande ett "problem" för många. Så vad förväntar du dig av en falang med en thailändsk. Det är bara hur du hanterar det. Lycka till.
Thailändska kvinnor från Isan skulle tala mindre engelska?
Vilka fördomar!!
Ja, man kan inte ha (djupgående) samtal med fördomar.
Jag bor själv i Isan och kan ha mycket bra samtal med min fru. På engelska!
Kära Eric Sr.
Jag är övertygad (och det är också min erfarenhet) att den genomsnittliga kunskapen i engelska språket mellan kvinnor i Bangkok och kvinnor på landsbygden i Thailand skiljer sig markant till förmån för kvinnorna i Bangkok. Det betyder inte på något sätt att kvinnorna på landsbygden är dummare, och det säger jag inte heller. Kvinnor i Bangkok är i genomsnitt bättre utbildade, har mer pengar för att ta extra engelskalektioner och är mer benägna att öva sin engelska med utlänningar. Dessutom är kvaliteten på engelsklärarna i Bangkok högre än på landsbygden (fler som modersmål), främst på grund av att löneskillnaderna mellan Bangkok och landsbygden är stora.
Hej.
@Chris.
Den här kommentaren kanske inte kommer igenom, men jag tror att du går lite ur spåret.
Min flickvän är från Chaiyaphum Isaan, och även om hon bara har en minimal utbildning kan vi ha en konversation på engelska perfekt.
det enda kravet är att du anpassar din engelska till hennes, och då är det inga problem, kärleken övertar alla gränser.
Jag tycker att det är konstigt att Isaan är så nedvärderad. Jag var där för några dagar sedan i en vecka, och togs väldigt varmt emot av alla, på bästa möjliga sätt, och åt vid allas bord.
Ok, de pratar inte engelska där, min flickvän gjorde översättningen åt mig, men hjärtligheten var inte mindre.
Gick till Siams blomsterfestival med dem, och ok, jag betalade allt den dagen, för de har bara inte pengarna, men de väntade på mig vid 6-tiden på morgonen...
Och de pratar inte engelska, och utan min flickvän skulle det nog inte bli någon konversation eller förståelse, men jag fick 2 små boudha-statyer av mamma, XNUMX cm långa och några hundra år gamla, och det säger mycket mer än ord...
Jag står upp för människor från Isaan här, de förstår dig inte alltid, men de känner det...och ja, för många av oss lever de på stenåldern, men det var inget snack, gester gör ibland underverk
Mvg... Rudy
Vad är djupa samtal? En hand på axeln (ibland) kan säga mer än tusen ord.
Än så länge är du Joghum en av få som förstår och svarar på vad uttalandet handlar om. Inte om de kan prata engelska på Isaan (vilket nonsens) utan om man kan ha djupa samtal med någon utan att förstå ett främmande språk.
Kanske skulle vi först be om en förklaring av begreppet: när startar ett fördjupat samtal och vad ska innehållet vara?.
Håller med Peter, det är nästan omöjligt att ha en djupgående konversation med sin partner, det var i alla fall så när jag träffade min sambo för ca 25 år sedan, samtalet var på engelska, några thailändska ord och med gester, det tar en mycket tålamod och energi bara för att hålla igång en konversation.
Och därför kunde det bli stora tystnader, och det var ibland irriterande om man ätit på en restaurang till exempel, då är det trevligt om man också kunde prata med varandra under middagen.
Eftersom jag har känt min fru så länge nu vet jag också precis vad hon menar när hon säger något, och jag inser mig själv att jag också har anpassat mig till henne, jag menar i hur jag uttalar vissa ord eller meningar. , då jag' Jag ska göra det på ett sådant sätt att jag är säker på att hon förstår vad jag menar.
Och när jag först lärde känna henne ledde hennes ordförråd och uttal också till väldigt roliga situationer, till exempel när någon en gång frågade henne om hon bodde i ett hyrt hus eller ett hus till salu, lät hennes uttal som en hora när hon menade hyra , så svarade hon att vi bor i ett HOR-hus.
Eller när hon frågade en kollega som satt vid bordet med henne om hon åt FISK så lät det så när hon frågade, så äter du FISK? som den kollegan svarade jag äter inte alls smutsigt titta på dig själv.
Tillbaka till påståendet i mitt fall kan jag nu kommunicera någorlunda bra med min fru, men även efter 25 år måste jag fortfarande förklara vad jag menar exakt med vissa meningar eller ord, men jag tänker inte längre på det, blir en vana.
Och är det en nackdel? Jag har inga problem med det. I Nederländerna hade jag många djupgående samtal med alla, men fick jag ut något av det? Jag tror inte det.
Låt det vara, vi förstår varandra på vår enkla engelska, och har inga relationsproblem (än så länge) Ett tips; kommunikation är att skicka och ta emot på samma våglängd. Använd enkel engelska och inga snygga ord eftersom de inte kommer att tas emot och du kommer att upptäcka att mycket, mycket är förstått.
Nej, det behöver absolut inte vara en nackdel. Min kamrat säger alltid: 'du har bara bra samtal med dina vänner' och det ligger ett korn av sanning i det.
Inom sjöfarten kallar vi detta Seaspeak... Så välj dina ord på ett sådant sätt att den andra sjömannen också förstår... Det är väldigt viktigt i ett förhållande i Thailand... Använd ditt kroppsspråk rätt så ser du att det finns är mycket förståelse möjligt och kan därför också ha ett fördjupat samtal.
I början var det största problemet att hon alltid säger JA fast hon inte förstod någonting.
Vi kan skratta åt det efteråt.
mycket korrekt, förblir alltid ett ytligt förhållande
Det kommer till stor del att bero på din partners bakgrund (utbildad eller inte, villig att faktiskt lära sig språket) och dig själv; fördjupa dig i kulturen och acceptera de kulturella skillnaderna. Och är du villig att lära dig det thailändska språket själv?Jag håller därför helt med Paul Jomtiens författarskap. Min fru är inte nämnvärt yngre än jag, har studerat och har eget företag. I Nederländerna har vi främst holländska vänner och i Thailand fler thailändska vänner. i mer än 15 år har vi pratat tillsammans och med våra vänner om de mest skilda frågor; Så det är möjligt!
Först och främst talar jag som expert: äktenskap med en thailändsk kvinna, skild från en thailändsk kvinna, thailändsk flickvän sedan 5 år, en thailändsk flickvän sedan två år och många kontakter med thailändska människor på alla nivåer.
Först och främst, vad är en "djupgående" konversation? Det är väldigt olika för olika människor, för mig kan det inte gå tillräckligt djupt.
Jag tror att ett fördjupat samtal med en thailändare inte är möjligt, kanske med några få undantag, men jag har inte upplevt det än. Och det är verkligen inte den kulturella skillnaden eller det lite överlappande språket, även om det förstås inte hjälper att ha kommunikation ändå.
Men djup? Nej, samtal med en thailändare, även om det är din partner, går inte mer än en millimeter djupt. Det är min stora invändning mot ett förhållande med en thailändsk kvinna. Jag är övertygad om att det finns många utlänningar som är mycket nöjda med sin thailändska partner och kommunicerar med dem på ett tillfredsställande sätt. Så de har tydligen inget behov av djupa konversationer eller hittar det djupt någon annanstans.
Jag har denna åsikt oavsett om någon kommer från Isaan med halvfärdig grundskola eller har tagit en magisterexamen vid något av de thailändska universiteten. Det är förmodligen i den thailändska karaktären, folk är inte intresserade av konversationer av något djup. Det avfärdas ofta som "seriöst" eller "du pratar för mycket". Jag tror att ett djupgående samtal är för farligt för en thailändare, om man vågar vara sårbar och ha personliga samtal, så blir det för thailändaren ju närmare kärnan, essensen man kommer, väldigt riskabelt att tappa ansiktet. Med andra ord, det bästa sättet att inte tappa ansiktet är att inte visa ditt ansikte.
Med alla mina 10 år tror jag inte längre på ett djupt samtal med en thailändare när vi är 25 år senare efter ett byte av hela utbildningssystemet i Thailand kan det vara möjligt.
Det har ingenting att göra med att kommunicera om vardagliga saker, med det
visa empati, handen på axeln, den förstående blicken, eller uttrycka kärlek som är allt möjligt och som kräver relativt lite språk, problemet för de flesta börjar med det första problemet, det första missförståndet, det första grälet, sedan visar det sig att kommunikation är omöjlig eller mycket svår. Men det har som sagt lite med djup att göra för mig, och det är redan komplicerat med en thailändsk partner, än mindre samtal med djup.
Tyvärr är djupa samtal en förutsättning för att jag ska öppna mig för en kvinna, finns det inte där är det bara sex, bara tillfredsställande en kort stund. Och det finns i överflöd i Thailand.
Extremt realistiskt, väl och ärligt formulerat. Så är det och inte annars.
Bara ett tillägg.
I morse tog jag upp ämnet med min (väldigt utbildade farmaceut), en kvinna i början av fyrtioårsåldern här i Chiang Mai. Efter att jag nämnde teorin om min förlust av ansikte för henne som orsaken till bristande djup i samtal med en thailändare, förnekade hon det så snabbt att det fungerade som ytterligare bevis för mig.
Själv såg hon thailändarens enorma lättja som orsaken. (hennes ord). När jag frågade henne var hon trodde att den enorma lättja kom ifrån, fanns det inget svar (det var för djupt?) Jag lade ner det till rädsla för att tappa ansiktet.
Jag håller med påståendet, men jag tror att hur illa det är varierar från person till person. Många män, även med en holländsk partner, har lite eller inget behov av djupgående samtal. Oftast är det kvinnorna som vill ha det.
För att ha ett fördjupat samtal måste du ha djup först och behovet av att diskutera det sedan. Det är inte bara den thailändska partnern, utan även det thailändska språket som har begränsningar. Jag pratar ganska mycket thailändska, jag har arbetat utomlands länge och talar bra engelska, men för att uttrycka exakt vad jag vill säga är jag fortfarande utlämnad till holländska. Holländska och engelska är mycket mer omfattande språk än thailändska. Det är svårt för din thailändska partner att lära sig nyanserna på ett annat språk som deras eget språk inte har. Jag är ingen expert på det här ämnet, Wittgenstein är svaret på det, men jag tror att ett språk med många nyanser ger dig möjlighet att tänka nyanserat. Du kan utvecklas genom att ta in andras tankar uttryckta på det språket. Uttrycksmöjligheterna på thailändska är definitivt mer begränsade än på holländska, helt enkelt för att ordförrådet är mindre. En holländare i tjugoårsåldern kan i genomsnitt cirka 60.000 430.000 ord. Det holländska språket har mer än 1 XNUMX ord och engelska, enligt Google, till och med XNUMX miljon. Du kan tänka och säga saker med den som inte alla kan översättas till thailändska och den mystiska frågan kvarstår om thailändare tycker saker som du inte kan säga på deras språk. Jag tror inte det.
Följ med mig här.
Starkare på min dialekt Jag har cirka 14 ord tillgängliga från irriterad till sjudande.
Nyanser gör ofta skillnaden.
Min fru är en tvåvägsmästare i Thailand. I Nederländerna arbetar hon nu med sin holländska motsvarighet.
Konversation är bra. Men djupet känner henne inte. Ingen tid, du pratar för mycket, jag har bråttom, jag är upptagen, behöver något att äta först. etc.
Är ofta konstgjorda för att kunna fly känslomässigt.
Däremot, å andra sidan, social, passionerad och inspirerad, enormt ambitiös och väldigt söt
Vad mer vill du ha?
Detta uttalande gäller inte alls när det gäller min thailändska fru och mig själv. Faktum är att jag kan kommunicera med henne tio gånger bättre än med mitt belgiska ex.
Bara några exempel:
– när vi ännu inte bodde tillsammans var Skype vårt främsta kommunikationsmedel, tillsammans med Line-appen på vår smartphone. I Skype var vi tvungna att skriva på grund av ett ljudproblem, i Line-appen kunde vi skriva och prata på videosamtalet. Med dessa 2 kommunikationsverktyg tillsammans har vi drygt 1700 sidor på knappt ett och ett halvt år.
– vi kan också prata med varandra på djupet, men också lättsamt, i Gmail och Gtalk (det är Gmails chatt). OK, det är att skriva, men vi känner varandra väldigt väl och förstår varandra väldigt väl. Jag skickar det här svaret hit från jobbet nu, och det finns en Gtalk-chattruta öppen här just nu om något dyker upp.
– nu när vi har bott tillsammans i en månad nu är ett fördjupat samtal något som lätt händer två gånger i veckan. Det är på engelska, men det är inga problem. Det kommer bara att bli ett problem om vi gör det till ett problem, och det kommer vi inte att göra.
– Jag kan också prata bra med min thailändska frus vänner. Det här är alla människor som uppskattar ett bra samtal.
Det kan vara svårt för vissa, men viljan till ett bra och djupgående samtal beror på båda. Har man engagemanget för det så kommer det bara att hända. Börja ett seriöst samtal med din partner. Gör det bara utan att tänka på att det inte går att göra 🙂 Genom att göra det kommer du att visa henne att du uppskattar henne och att du värderar hennes intelligens högt – och hon kommer att reagera därefter 🙂
Från början har vi gjort det till en vana att se skillnader i kultur som en berikning, och inte som problem. Och min älskling är intelligent nog att göra detsamma mot mig.
Vi gör det inte svårt i vår kommunikation heller 🙂 Genom att prata lugnt, låta ditt kroppsspråk fungera och ge allt sin tid kommer du att uppnå utmärkta resultat!
I många fall är det djupgående samtal, först och främst läser jag dem med goda vänner, det gör jag också, men det handlar oftast om problem eller politiska frågor, men att kommunicera är en helt annan sak och då måste vi ändå diskutera vilka av de tre vill du göra med din thailändska partner,
Tro mig, börja inte för det är början på slutet, bara småprata och (pengar) så blir allt bra, jag har bott här i 9 år och när jag går ut och äter middag ser jag fortfarande ! Jag brukar sitta vid bordet med hela familjen och det är mycket kommunikation mellan farangen och hans flickvän, men ja, alla är vänliga och framför allt skrattar de mycket, men jag tvivlar på om de förstår något om farangen , men det är allas egna idéer, men när jag ibland hör samtal mellan mina vänner och deras partner, har jag mina tvivel, men de är lyckliga tillsammans och det är huvudsaken.
Visa respekt för varandra och var glada.
Jag tycker att uttalandet är absolut nonsens. Efter ankomsten följde min fru en intensiv nederländskakurs och ansträngde sig också för att lära sig holländska själv. Förutom de första månaderna talade vi aldrig något annat språk än holländska. Han läser holländska tidningar, läser holländska böcker och tittar på holländsk tv. Hon gör också frivilligt arbete på ett holländskt äldreboende.
Även om det såklart alltid finns en viss språkbarriär kan jag diskutera allt med henne. Om den barriären är för stor för en djupgående konversation, beror det på partnerns ansträngning att lära sig det holländska språket. Eller så kanske de som har språkproblem gör det stora misstaget att köpa thailändska böcker, tidningar och tv-kanaler. Från början måste du bara tala nederländska i Nederländerna.
Och naturligtvis, om du bestämmer dig för att bo i Thailand, bör du lära dig det thailändska språket perfekt och inte läsa holländska böcker och tidningar.
Mycket beror också på din ålder.Om du kommer till Thailand vid 65 års ålder kan det fortfarande finnas vilja att lära dig språket, men det kommer att krävas mer ansträngning än när du är ung. Att lära sig ord är fortfarande inte så illa, men meningar bildar mycket mindre. Verklig kommunikation är verkligen inte lätt. Få av thailändarna som bor i området kan eller kan engelska. Främst blir jag bara uppsökt här av utlänningar från området. och sedan på engelska, ibland även franska eller tyska. Unga studenter går runt här för att intervjua utlänningar och öva på sin engelska. Det är alltid en förtryckt lista jag kan redan frågorna och ger dem möjlighet att lära sig något. Oftast slutar det i ett fniss. Klassnivån är inte bra.
För min egen skull har jag, med tanke på min ålder, bestämt mig (för nu?) för att inte inleda ett förhållande. Kommunikation är för viktigt för mig.
Moderator: snälla chatta inte.
Det finns ingen riktig kommunikation möjlig mellan en thailändare och en holländare eller falang. De ytliga sakerna är bra, men om ni vill filosofera tillsammans, glöm det. Du kommer aldrig riktigt att lära känna en asiatisk kvinna, du vet aldrig vad som verkligen händer i deras önskvärda bägare. Ändå är ett sådant förhållande inte dömt att misslyckas, många par har inte riktig kommunikation på samma nivå men kommer bra överens. Det beror bara på vilka krav du har. Titta på de före detta bönderna i Nederländerna och även på en invånare för 60/70 år sedan som knäppte och morrade lite åt varandra men visste precis vad som menades. Om det åtföljdes av äkta kärlek skulle ingenting hända...
Jan v.D.
Jag håller inte med påståendet, jag har varit gift i mer än fem år med en thailändsk intelligenskvinna som har gått gymnasiet och talar bättre engelska än jag.
Har haft djupgående samtal, och känner ömsesidigt till varandras liv från tidig ålder, bara på grund av den kulturella skillnaden och livsstilen här, och i Holland, är det mer missförstånd, och ibland måste vi förklara det med andra exempel , men där ett testamente är ett sätt.
Endast tro och politik undviker vi, det är de saker som verkliga missförstånd uppstår om. men mer på grund av olika åsikter. vilket vi båda är för sega om.
Hur djupt vill du gå? Vad behöver du prata om på djupet? Jag kanske är en ytlig person själv. Jag och min flickvän pratar om vad vi vill. Och ibland tycker hon att jag pratar för mycket och ibland tycker jag att hon bara ska hålla käften NU. Men väldigt ofta, för det mesta, njuter vi av varandras samtal. Går vi djupt? Vet inte. Att gå på djupet är utmattande och onödigt. Men kanske det som är normalt samtal för mig kan vara djupgående samtal till en annan och totalt ytlig konversation till en annan.
Visst har språket med det att göra. Men min flickvän är smart nog att säga allt hon vill säga på engelska. Jag måste ibland anstränga mig för att hålla min engelska förståelig.
Det är i alla fall en annan västerländsk modell: man MÅSTE kunna ha djupgående samtal, man kan bara vara så olika i ålder, man MÅSTE uppfylla vissa villkor. Och Thailand får inte ha en armé som regering, utan MÅSTE ha en demokrati (förlåt, det MÅSTE utelämnas)...
Jag tror att våra samtal uppfyller mina behov perfekt och hon kan prata med mig om allt hon vill prata om...
De djupgående samtalen har jag tidigare med mina vänner.
Min fru behöver inte kunna något om fotboll till exempel.
I mitt arbete som körlärare har jag märkt att en kort kommunikation är mer effektiv än kommunikation, inget som vi i Nederländerna är riktigt bra på.
Ett överflöd av ord kan få ämnets väsen att tappa sin kraft.
Vill ni kommunicera djupare med varandra, satsa på varandras språk och kultur och ansträng er!
Som ett resultat växer ni mer mot varandra när dessa grundläggande element är självklara för er. Er relation kommer att bli djupare.
Chok Dee krabba
Roligt hur alla går i försvar igen och börjar förklara att djup inte är nödvändigt och att han har en så fin relation. Tydligen är det svårt att bara gå in på uttalandet. En passant måste jag läsa att du inte ska vara motståndare till en militärdiktatur och jag noterar att de 430.000 10 orden i det nederländska språket inte har rätt nyanser, eftersom smileys används för det. Jag har för övrigt inte lyckats hitta en anständig motsvarighet till ordet djup på thailändska. Det finns två ord som kommer nära och de råkar båda vara lånade från Pali. På nederländska hittar du lätt XNUMX synonymer för "djupgående" och på grund av språkets nyanser kan du ha en djupgående konversation på nederländska. Det tvingar dock ingen att behöva det.
Du slår huvudet på spiken Sjaak S. Djupfattande är ett väldigt subjektivt begrepp för när är det djupgående? För mig finns det bara ett kriterium och det är att må bra tillsammans. Oavsett om det är hemma eller på en restaurang, blir det ett problem först så fort det inte blir mer trevlig pratstund och någon av parterna inte känner sig bekväm med detta. Dessutom har varje person olika intressen, bekymmer etc. som han/hon gillar att diskutera, men så är det kanske inte alls med partnern. Och det spelar ingen roll, för det finns alltid någon i ditt område som vill sätta upp ett träd om det.
Har av en slump haft mycket kontakt med en thailändsk flickvän de senaste månaderna, som bor med Farang. Tyvärr är han på den svartsjuka sidan och hon säger det men bråkar inte. Tvärtom, när hon vill göra något, till exempel åka till staden 10 kilometer bort, måste hon först be sin pojkvän om lov. Dels på grund av pengaproblem, orsakade av att hon stoppat ett företag hon drev, har hon fastnat för honom. När vi försöker tala om för henne att det är absurt att hon låter sig användas som slav eller att användas på det sättet, är svaret alltid Thai Style.
Det går inte riktigt att gå djupare in i det, eftersom hon kanske inte har 100% behärskning av det engelska språket eller för att hon inte känner för att tänka på det. Samtidigt som hon är en väldigt smart kvinna. Ändå är hon besviken på sitt sätt att leva eftersom det medför mycket tristess för henne. Det är vad hon säger!
Hon förstår vad vi säger (hon är väldigt söt mot oss) men gör eller vill inte göra något med det. Hon har valt denna relation och därför också bördorna i denna relation, punkt.
Detta har inget med kommunikation att göra!! Tyvärr gör det att man ofta inte kan gå djupare in i ämnen samtidigt som det är möjligt rent intelligensmässigt.
Hej K Peter,
Får jag vara så djärv att absolut motsäga andelen 38 % ordljud?
Innan vi emigrerade hade vi alltid hundar.
Om jag läste bibeln för mina hundar, men på ett argt sätt, skulle de gå därifrån med svansen mellan benen.
Svårt i vårt fall, då de var boxare.
Procentandelen av ordljud kan enligt min mening fördubblas.
Vidare, efter år tillsammans (vi 9-12 har varit tillsammans i 45 år!!) räcker det med en blick eller en viss blick för att veta hur mannen eller kvinnan tänker om den punkt som diskuteras/talas emot i det ögonblicket
LOUISE.
Kära läsare,
Låt oss nu anta att det inte finns några problem med engelska och att en konversation mellan båda parter är ganska begriplig.
Först och främst är det skillnaden i kultur och religion, buddhismen och de flesta faranger är kristna.
För det andra är de flesta kvinnor av Isaans ursprung, gick i skolan tills de var 2 och växte mestadels upp med sina farföräldrar.
Så de har aldrig känt till föräldrakärlek, och deras tänkande och känslor är helt annorlunda än våra.
Dessutom har de flesta kvinnor redan varit gifta med en thailändsk man, vars liv vanligtvis består av att spendera alla dagar fulla och droger, fuska och sedan när han kommer hem övertrumfar han sin fru.
Jag hittar inte på det här, jag har pratat tillräckligt med frånskilda kvinnor och de kommer hela tiden med samma historier.
Så kan du föreställa dig att deras känslor är helt trasiga och de härdas av allt detta.
Jag hoppas att du nu förstår varför det finns en barriär och varför det är svårt eller omöjligt för dem att vara öppna för vårt sätt att tänka.
Hälsningar
Gino Croes
Kära Peter,
Är detta tillräckligt djupt??? att prata med din partner/fru om, se länk, http://www.naewna.com/politic/columnist/2641?fb_action_ids=439139719555916&fb_action_types=og.likes&fb_ref=.U4hBnmF59XE.like&fb_source=hovercard, ....
och ja... min fru är thailändsk och Isan, skriver och talar flytande engelska, är distriktshövding och domare.
Snälla din reaktion...
träffade vänliga groet
Chris Bleker
Jag håller helt med dig. Det finns också hundratals språk som du enkelt kan göra dig förstådd på. Det behöver inte nödvändigtvis vara engelska. Och djupgående samtal, som det står i TLB:s uttalande, kan också föras om ingen av er talar ett gemensamt språk. Det är svårare och tar längre tid. Men du kan lösa det om båda har viljan.
Och det är där många expats är oroliga. De vill inte lära sig tala thailändska. Det finns expats som tycker att återkommande -ka- och -khab- redan är en nagel i ögonen på dem. Denna form av respekt på ett språk är okänt för oss vanliga holländare. Vi förkortar det hellre med det höga akademiska uttrycket, . . vet säkert!!. Jag är emot dagens uttalande. Fördjupad kommunikation är också möjlig utan ett gemensamt språk.
Har verkligen försökt. Tyvärr har vi nått den ålder att eea inte kommer att sitta kvar länge, så det nöjer sig med några ord på engelska. Så detta har inget att göra med att man inte vill, men att man inte kan eller inte kan göra det på grund av ålder. Kanske kan rebellen också tänka på detta innan han/hon gör sin bedömning här.
För mycket bra kommunikation är det bättre att kunna språket och ha viljan att lära sig det. Det fungerar bäst om du rör dig bland thailändarna istället för att alltid träffa dina holländsktalande vänner vid klöverjackor och sitta hemma på balkongterrassen bakom en öl eller en kopp kaffe resten av tiden.
Personer som regelbundet bor i Thailand bör gå en obligatorisk kurs i att tala thailändska, precis som thailändare som kommer till Nederländerna. Då kunde djupare samtal ske, åtminstone dagliga samtal med thailändarna. Visst finns det bloggare som inte ens kan göra abn. Men det märks för dem som inte uttalar ett ord thailändska själva. Under mina 7 år i Thailand har jag träffat många expats. Endast en expat kunde tala perfekt thailändska, ingen kunde skriva eller läsa thailändska. På frågan om det angav de flesta att de inte hade något intresse (= ingen vilja, ingen mening).
Det finns flera alternativ för att lära sig ett främmande språk. Det bästa är att spendera oavbrutet tid med människor som talar detta språk. Du slår upp vissa nyckelord hemma i en bra översättningsordbok. Det finns gratis lektioner på I-Net för uttal, skrivning och läsning av främmande språk. Om du lär dig 1 ord varje dag, kommer du redan efter en månad att prata det nya språket bra. Naturligtvis inga djupa samtal. Men det finns expats som inte har lyckats ha djupgående samtal med sitt ex på sitt eget språk, i sitt eget land. Följd; skilsmässa och försöka börja om i Thailand.
Den thailändska livsstilen har inget utrymme för djupa samtal. Detta åtföljs vanligtvis av att en av samtalspartnerna tappar ansiktet. Det kanske inte händer. Thailändare lever efter sin kultur och inte efter regler. Det ser du runt omkring dig varje dag. De flesta expats är här för att de gillar den thailändska helheten. Respektera sedan thailändarna och deras kultur och försök inte ha djupa samtal. Helt värdelös, meningslös och är inte alls eftertraktad. Han eller hon som inte förstår detta skulle först bekanta sig med thailändsk kultur och sedan snabbt med språket. Och alla kan göra det: gammal som ung. En fråga om acceptera och viljan att göra något, att lära sig och att inte stå still för att hålla din hjärna skarp.
Kära, jag håller med påståendet, vet inte om den thailändska kvinnan behöver en djupgående konversation? Inte enligt mig. Det jag ser och som stör mig fruktansvärt är att kommentarer här görs av människor som inte kan skriva abn själva. Det är verkligen dramatiskt med vissa thailändska bloggare... Snälla gör något åt det!
Bäste herr Chris Bleeker,
Jag tror inte att artikeln handlar om din fru hur stolt du än är över henne.
De flesta människor talar inte engelska i Isaan jämfört med många andra områden i Thailand och det beror som ni vet på att få turister besöker Isaan.
Artikeln handlar om språkbarriären i ett förhållande Jag tror att språket är sekundärt till alla aspekter som också behövs i ett förhållande. Kulturbakgrunder spelar en större roll tror jag.
Danny
Enligt min uppfattning är det inte fråga om ett språkproblem, utan en kulturell skillnad som gör kommunikationen annorlunda än vi är vana vid och som är ömsesidig. Jag säger det som en holländsk man av erfarenhet av ett nästan 40 års äktenskap med en thailändsk kvinna.
Bara för att förtydliga, Min thailändska fru talar flytande holländska och engelska men hanterar språket annorlunda än jag gör och det beror på kulturella skillnader. Det främjar inte enkel kommunikation på något språk. Enligt min erfarenhet finns det säkert ämnen om vilka djupa samtal som är möjliga, men inte alltid om de ämnen jag skulle vilja och det är verkligen ömsesidigt.
För mig och min kära Honnybee behöver inga djupgående samtal föras. Vår lycka består av att förstå varandra, uppskatta och respektera varandra och ta varandra som du är. Vår stora lycka är att göra allt tillsammans. När jag kom till Thailand kunde hon bara säga orden Ja och Nej Nu, genom självstudier med hjälp av mig, kan hon kommunicera med varje farang om allt. Och är man dessutom frisk är man väldigt lycklig utan de där djupgående samtalen som vi aldrig har.Mycket humor som är mycket viktigare.Och hon är högutbildad eftersom hon tvättar fönstren på en trappa som är 6 steg hög.
Jag har intrycket att herr Khun Peter menar något annat än de åsikter som nu kommer in här. Jag förstår det så här;
1 att ni kan kommunicera med varandra på lika villkor, på thailändska eller engelska, spelar ingen roll.
2 att du kan prata om allvarliga saker som; svartsjuka, glädje och sorg och varför.
3 att ett sådant samtal kan och förhoppningsvis leder till till exempel en fördjupning av relationen.
4 att det här också kan handla om samtal mellan en västerländsk man och en thailändsk vän, alltså bara vänner.
Förutsatt att detta är tanken bakom uttalandet, är mina erfarenheter av thailändska män och kvinnor inte särskilt uppmuntrande. Under de senaste fem åren som jag till stor del tillbringade i Hua Hin, har jag aldrig upplevt att thailändaren jag träffade vågade komma nära sina känslor. Att blotta själen är helt enkelt inte möjligt. Att ställa frågor om uppväxt, utbildning, (misslyckade) relationer från det förflutna, undangömda barn etc. upplevs som extremt obehagligt, även (kanske på grund av detta?) om man står denna person väldigt nära i det dagliga livet. "Verkliga" känslor är och förblir dolda. Jag har upplevt någon som verkligen haft ett problem som du och jag skulle säga: sök professionell hjälp omedelbart. Men ett förslag om hjälp från en psykolog eller psykiater var helt uteslutet. En skam uppstod som ledde till enorma argument.
Det blir ännu svårare om du avslöjar dig själv. Jag är väldigt lätt och bra på det, har knappt några skamkänslor, är öppen med vad man vill. Sex, droger och rock & roll. Och allt är förhandlingsbart. Med en sådan attityd är de flesta thailändare helt förvirrade och vet inte hur snabbt de ska byta ämne. När jag vet detta då och då har jag kul ibland att utmana dem lite och att locka ut dem ur tältet.
Kanske vända på detta uttalande och fråga dig själv om det intellektuella Thailand förstår dig.
Det finns gott om thailändska damer som är mer utbildade än farangen.
Så fördomen är återigen ett löjligt resonemang.
Jag har också många thailändska vänner som du kan kommunicera med på hög nivå.
Så Peter kanske vänder på det.
En bra lyssnare behöver bara ett halvt ord.
En blick säger mer än 100 ord.
Och varför låtsas de flesta expats här kunna ha en djupgående konversation på engelska och inte på thailändska? Jag har sett många som bara kan beställa en pint och säga några dumheter på engelska. Hur många säger "snälla" istället för "här är du" och det är bara ett grundläggande koncept. Snacka om fördomar!
Jag har varit kommersiellt aktiv i Nederländerna i cirka 40 år. Och det fungerar till mer än 80 procent på kroppsspråk och tonfall: tillit och acceptans. Jag har också studerat psykologi i några år, men allt det där har jag glömt för längesen. Vad jag vet är att det fungerar likadant här. Jag interagerar med thailändska människor på alla nivåer med eller utan engelska. Och med min egen tjej? När det verkligen gäller skriker vi och ögonen brinner och när det verkligen gäller håller vi om varandra och viskar. Det är ingen skillnad. Eller höger? Ja, att diskutera tekniska saker med varandra tar mer tid. Jag trivs och det gör hon också.
De flesta män, ofta män, är med thailändsk dam från baren, de pratar inte ordet thai så det blir kolengelsk joe like mee, ai like joe osv.
Naturligtvis träffade de männen henne på sjukhuset eller i en butik, hon var receptionist på ett hotell……………Lär dig thailändska först, men de flesta av dem gör det inte.
Håller inte med om detta uttalande.
Jag har bott i Nederländerna med min fru (från Isan) i cirka 15 år nu, och hennes thailändska skolutbildning var knappast värd att nämnas. Men det är helt oviktigt för mig, för så fort det finns en mer djupgående samtal mellan oss, min kluk-kluk thailändska, och hennes stackars holländska, och vice versa.
Vi förstår varandra väldigt snabbt.
Och för de riktigt viktiga sakerna behövs inga ord ens. När hon ibland hade hemlängtan under de första åren i Nederländerna (och särskilt saknade sin mamma), sa jag ingenting alls, utan lade armarna om henne. Det är saker som har inget med din utbildning eller ursprung att göra, det är universellt mänskligt enligt mig.
Och ja, att lära sig lite thailändska är också respektfullt mot din fru, eftersom det visar att du är intresserad av hennes språk, människor och bakgrund, eller hur? Och det är verkligen användbart när du möter din svärmor igen, och du behöver inte stamma och stamma för att gräva fram de få thailändska orden du fortfarande känner till från djupet av din hjärna.
Jag slår vad om att det finns gott om holländska par som pratar perfekt holländska, och ändå inte (vill) förstå varandra när det kommer till kritan.Jag ser många exempel på det i vardagen.
Så det har inte så mycket med utbildning att göra, men det är min åsikt.
En stor åldersskillnad bidrar inte heller till djupa diskussioner! Äldre herrar tänker helt enkelt annorlunda än yngre damer eller herrar!
Kära bloggkommentatorer,
I uttalandet handlade det om att ”förstå, bli förstådd och kommunicera” !!
Efter att ha läst de tidigare svaren på detta uttalande kommer jag till slutsatsen att vi inte förstår varandra, svararna.
Så på tal om att kommunicera………?
Päron
Jag tror att det inte har något med språk att göra, jag är gift med en thailändare som pratar och förstår mer än rimlig engelska och holländska, jag pratar och förstår själv mer än rimligt thailändska, så det är inga kommunikationsproblem på det området.
Nu vill jag ha en "djupgående" konversation, vad är det förresten, kan någon förklara det för mig?, inom 5 minuter är intresset borta, koncentrationen är på noll, hon börjar gäspa och leta efter andra saker att göra för att inte prata om det. , då och då måste vi prata om smärtsamma saker, ta begravningsförsäkring som exempel, vad händer om någon av oss dör, stannar vi i Nederländerna när barnen är vuxna eller gör det vi åker till Thailand, det verkar ganska djupgående för mig, i alla fall, ämnen av stor betydelse, men hon vill inte prata om dem, hon kan inte ens, för hon kan inte uppmärksamma dem, är det ointresse eller rädsla för att fatta beslut, även hon vill inte prata om det.
Lev idag, ta hand om imorgon, det är mottot för många thailändare och därför är det enligt min mening omöjligt att föra djupgående samtal med en thailändare.
Jag håller helt inte med om det och har aldrig upplevt att när det gällde var språket ett problem för att komma fram till en bra lösning. Den som säger detta underskattar både sin egen och sin partners förmåga att förklara något för varandra.
Jag personligen har och måste alltid göra det på mitt utstationerade språk, engelska, och har varit tvungen att behärska språket för både mig själv och min partner och vi har inga problem att förklara för varandra något som behöver diskuteras i detalj och att veta att min partner talade inte ett ord engelska än mindre holländska för 15 år sedan, ta av mig hatten för henne eftersom hennes förståelse och kunskaper i det engelska språket är 100 gånger bättre än min förståelse och kunskap om det thailändska språket.
Hälsningar.
Jag tror att känslosamtal menas här, hur man hanterar känslor är kulturellt bestämt av den anledningen blir det svårt att föra en djup konversation, västerlänningar är helt enkelt olika kopplade. Detsamma gäller att hantera döden och fruktansvärda sjukdomar, en thailändare hanterar dessa fenomen väldigt annorlunda än en västerlänning och de kommer aldrig att förstå dina känslor till 100%, vilket gör det omöjligt för oss att ha en djupgående konversation. De hanterar dessa känslor väldigt olika. De kan därför inte riktigt dela din sorg eller rädsla. Ja håller en hand eller några uppmuntrande ord, men inte känner våra känslor när västerlänningar upplever dem. Det är obegripligt för en thailändare att västerlänningar kan bli så arga. En västerlänning förstår "rimlig" ilska eller frustrationer och lämnar ofta de känslorna för vad de är, låt någon rasa en stund och sedan visa förståelse och prata om det, medan en thailändare i det här fallet förblir oförstående. Också ett bråk eller hård oenighet som du kan ha med en vän eller familjemedlem, till exempel, där du kan ventilera till din partner och diskutera det rimliga eller orimliga, som också kommer att vara svårt för en thailändare att förstå. Detta har ingenting att göra med intelligens (även om det ibland är på båda sidor
En djupgående konversation med min thailändska partner är faktiskt inte möjlig på det sätt som du kunde i Nederländerna.
En viktigare aspekt är dock den kulturella skillnaden. Du måste bemästra det först. Jag brukar till exempel själv argumentera högt, ja det hjälper dig inte, tvärtom.
Min fru är ganska uppfinningsrik. En kamel är 'ett djur med ett berg på ryggen' medan en helikopter är 'ett flygplan med en fläkt i toppen'. Jaja, jag skulle kunna fortsätta och fortsätta.
Det som också spelar roll är inte bara intelligens, utan speciellt social intelligens.
Kort sagt, jag kan fortfarande nämna några saker, men det viktigaste är att man älskar varandra och är nöjda med varandra.
Jag har köpt en piktogrambok så att jag kan peka ut vad jag menar, vilket sparar kommunikation och hjälper till att förhindra missförstånd.
Min erfarenhet är att trots kroppsteckenspråk och hjälpmedel som mina piktogram så tar inte år av utbildning och kultur bort skillnaden i tänkande. Jag tänker alltid när jag ser min flickvän nicka ett vänligt ja att hon förstod kanske 20% trots att hennes engelska är bra. Vi Farangs är alla av åsikten att vi har visdomen och eftersom lyssnande ändå inte är vår starkaste sida och vi ofta är görare skapar vi oavsiktligt den misskommunikation som partnern tar hjälp av familjen på och ja de är alla sammanflätade med sin kultur och ganska konservativ.
För guds skull, försök inte lura dig själv genom att lära dig språket för tro mig, det kommer att skapa ännu fler missuppfattningar än klarhet.
Ha tålamod lägg ditt ego åt sidan och behandla din partner med respekt ta dig tid att diskutera viktiga frågor men lämna också mycket till din partner, jämställdhet och ömsesidig respekt har förhindrat många konflikter. Din partner är också en mogen person med kunskap och idéer.
Anpassa dig men tappa inte bort dig själv. Kom ihåg att du inte kan göra det ensam i ditt eget land,
Tillsammans står ni starka. Ge förtroende och du kommer att få kärlek tillbaka.
Här tills döden skiljer oss där om jag bara gör henne glad.
Solen skiner inte varje dag i Thailand heller.
Min fru, som har etablerat sig, nu i besittning av nederländsk nationalitet (process på knappt 5 år) kommunicerar utmärkt på holländska. Djupa konversationer? Vad är det?
Samtal om politik, djupa filosofiska tankar, världsekonomi...? Hon talar engelska och holländska, men den allmänna utvecklingen har stannat av på landsbygdsutbildningsnivån i Isan.
ANDRA VÄRLDSKRIGET? Japanska i Thailand? Hitler? Eller nyligen och i din egen region, Röda Khmererna, Kambodja, Vietnam? De har ingen aning!
Så låt oss utelämna det.
Samtal om barnens uppfostran, om skolan, läkaren, pengafrågor i och utanför hemmet, försäkringar, skatter och arbete och förstås relationen, är lätta att göra, ... och att kulturskillnader kommer i förgrunden är oöverstiglig.
Jag har mer problem med skämt. Aldrig fångade min fru berätta ett skämt.
Om jag försöker rädda en situation med ett skämt så tas det genast på för stort allvar.
Exempel: Hon vill åka till Paris. Hon berättar detta inför min pappa. och vem säger att Paris är kärlekens stad. Jag skämtar: Å då behöver vi inte gå dit mer, vi har varit där förut och vi är redan gifta,..... Så du får direkt frågan om jag inte älskar henne längre. ....
Så jag har mer problem med det än med behovet av ett djupgående samtal.
Vackert uttryckt Erik.
Det är verkligen inte lätt att förstå det ottogermanska imperiets inflytande på vår kultur eller ett enkelt skämt.
Vardagliga frågor kan diskuteras perfekt, med lite sunt förnuft och tålamod, och om relationen bygger på rätt grund.
För det andra: hur för man ett samtal med en person som varken har tal eller hörsel?
Med gester!!! Jag hade en sån vän i flera år och det gick underbart, men tyvärr gick han bort för ungefär tio år sedan.
Gjorde det.
Jag tror att det är precis samma sak som här i Europa, Amerika, Ryssland och you name it, vi kommer alla från en viss miljö där vi växte upp och livserfarenheter vi har med andra som växt upp i ett annat land och miljö, men i grunden vi är alla likadana.
Jag har varit gift med en thailändsk kvinna i 20 år så hade mycket liv med det och hade även en stor familj, men hade bara några djupa samtal under de 20 åren och det också på en viss nivå, medan jag var med andra Thailändska kvinnor och herrar kunde ha ett fördjupat samtal medan det var på full engelska, jag kan det thailändska språket lite men som mest 50%, men trots att jag nu bor i Nederländerna och är abrupt skild så fortsätter jag att studera det thailändska språket med läsning och skrivning när jag är tillbaka på rätt spår.
Har redan svarat, men vill inte minnas nästa sak som hände idag. Oregelbundet kommer två pojkar för att sälja en liten TATA-lastbil plastflaskor med dricksvatten. Vi är en rimlig kund. Förra veckan stötte vi på den vagnen 2 gånger i en annan by och min flickvän säger O männen med vattnet har varit. Nu står de vid dörren och klagar på att de redan varit 2 x för ingenting och att det kostar pengar. Skyller hon på mig, att jag förmodligen inte hörde det (de tutar) Någon måste skyllas, så länge det inte är thailändskt. Så det har jag inget emot, men här kommer det; hon skyller fortfarande på mig. Att tappa ansikte kan gå väldigt långt tror jag.
Lille Johnny går i skolan: nutid. Jantje gick i skolan: dåtid. Gerrie vill ha ett fördjupat samtal om skuldfrågan etc.: förlorad tid!
Ett riktigt djupgående samtal med en thailändsk partner är fullt möjligt, men det finns några villkor för detta, först och främst utgår jag ifrån att detta samtal kommer att föras på engelska, vilket innebär att mannen måste ha mycket bra engelska eller talar perfekt engelska, sedan skickas flickan till skolan i 3 år, 3 timmar om dagen, lärarna här i Pattaya är extremt skickliga, eftersom deras modersmål vanligtvis är engelska, de gör praktik här i flera månader, utan att räkna kostnaderna 30 Det var Bath under veckan då, men mannen fick ta itu med sina läxor varje kväll och lära henne det perfekta uttalet av de olika orden, även hennes stavning och grammatik, jag känner en kvinna som klarade antagningsprovet efter 3 år naturligtvis för Burapa University. Nu efter några år pratar de engelska perfekt och flytande, kan även skriva språket och läsa och även följa nyheter på TV, problemet är bara om de verkligen vill lära sig engelska och vad de är villiga att göra för det. Den kvinnan känner också Elvis Presley mer och bättre, vet också vem Leonardo da Vinci är och Marilyn Monroe, hennes man köpte alla filmer av kända och mindre kända personer och gav henne förklaringar tills hon förstod vilka de var, vad deras liv hade varit, etc. Ja, du måste spendera några timmar om dagen på det. Men det är fullt möjligt att ge en thailändsk kvinna ett kulturellt bagage som till och med en del holländare eller belgare kan dra nytta av, men om mannen här bara har fått ett lägre gymnasiebetyg med ett godkänt betyg blir det väldigt svårt. Hur kan du få din flickvän att leta upp något på internet om du inte VET något om det själv??? eller inte vet hur man skickar ett mejl själv är det väldigt svårt att lära någon något man inte vet något om själv. Kvinnan jag kände fungerade till och med som tolk åt Business People flera gånger. Så som ni ser är det fullt möjligt att få en thailändsk kvinna till en högt uppsatt position.
GR. Freddy
Föra en djupgående konversation:
Vad är Deep?
För mig handlar det om saker där dina känslor spelar en roll, såsom:
Vad tycker du om samma könsrelationer eller det tredje könet
Vad du ska göra med din kropp efter din död, val om du vill begravas eller kremeras eller göra din kropp tillgänglig för medicinsk forskning eller medicinsk utbildning eller donatorskap.
Skillnader i tro, för- och nackdelar med de olika religionerna
Diskutera också varför majoriteten av buddhistiska munkar inte är självförsörjande och varför det finns/fanns munkgrupper (jesuiter, kapuciner etc.) i Europa som tog hand om sig själva och genom studier hjälpte bönderna att öka sin produktion, hjälpte till med att skörd och samhällsutbildning. Kom inte med den själsräddande/vinnande kommentaren nu. Försök bara komma till ytan varför att göra meriter (erbjudanden/gåvor) gör din själ renare. Eller varför den store herren i byn eller området, som alla viskar att han har samlat på sig sin kapital på ett skumt sätt, nu låter bygga ett stort tempel för ännu mer ära av sig själv eller är det för att borsta bort sina ogärningar i denna värld och t.o.m. låt det komma tillbaka ett steg högre i hans nästa liv.
Buddhismen är jämförbar med kristendomen (katolsk/protestantisk?) vad gäller meriter.
Detta inkluderar att (inte) döda djur, inklusive insekter och skalbaggeliknande varelser. Så länge du inte slaktar djuret själv kan du äta det. Och vad händer med slaktaren? Kommer det gå åt helvete.... uppenbarligen inte så länge han/hon gör meriter t.ex. till tempelgemenskapen 🙂 Detta är ett exempel på ett (djupgående) samtal. Om jag dödar en mygga eller sparkar en kackerlacka platt kommer jag att få skulden, jag kommer tillbaka i mitt nästa liv (reinkarnation) som en insekt osv.
Mitt svar är undantagslöst, åtföljt av ett brett flin: de har inte betalat hyran eller som tur är, då har jag det lättare i mitt nästa liv då behöver jag inte ha filosofiska eller djupgående samtal, bara trevligt och fysiskt hårt arbete
Det ger mig en inblick i hennes sätt att tänka och hon får en inblick i min själs rörelser.
Utifrån det föregående kan jag säga att jag har djupgående samtal med min thailändska från Bangkok. Vi måste alla göra det med ett skämt, annars stängs visningsluckan 🙂
Det syns tydligt i många bloggares svar att djupgående samtal tydligen bara är möjliga på engelska. Jag tycker det är löjligt. Detta är ett språk som är ett främmande språk för en holländska + belgiska såväl som för thailändska. Obegripligt varför till exempel ett samtal inte kan föras på thailändska eller holländska? Australian, USA och eller Oxford English har enorma skillnader. Vad går vi på?. Gör vi det för att de flesta holländare redan talar bra engelska? Jag tror det, annars hade vi valt franska eller tyska språket? Holländarna talar båda språken mindre eller inte alls. Belgierna igen.
Alla expats som stannar längre och oftare i Thailand bör följa en obligatorisk integrationskurs. Precis som till exempel thailändare som vill komma till Nederländerna. Den som inte kan och särskilt inte vill göra detta kan stanna utanför. Efter 5 år i Thailand kan många expats inte ens räkna till 10, säg veckodagar och månader på thailändska utantill. Denna intolleranz är helt obegriplig för mig. Jag är övertygad om att en Ned. expat som till exempel kommer att bo i Florida inom ett år talar perfekt USA engelska.