Kai, khai och den nästan bortglömda bplaa
Ibland måste man ha otur för att ha tur. Naturligtvis kunde jag ha börjat med den mycket citerade visdomen i vårt nationella fotbollsorakel, men min egen, nyss uppfunna variant passar den här historien bättre.
Vi ville gå lite längre in i Isaan, men vi var fortfarande i Nan. Även om det inte verkade omöjligt att ta sig till området kring Loei på en dag, skulle det innebära att sitta i en bil hela dagen och köra genom irriterande vägar mellan de typiska thailändska betongbyggnaderna. Som ett alternativ valde vi därför att köra till Uttaradit första dagen och fortsätta resan nästa dag. Det skulle ge oss möjlighet att se det speciella erosionsfenomenet i Sao Din.
Söndag till Sao Din visade sig dock inte vara en bra idé. Halva Nan hade slutat och det såg ut som en mässa. Vi tittade på varandra och bestämde oss för att fortsätta. Det ångrade vi lite senare, för att även fotografera en thailändsk "mässa" kunde ha varit mycket värt besväret. Att vända var dock inte heller ett alternativ.
”Fiskarby”, stod det på en skylt, efter att vi kört en stund. Anmärkningsvärt, eftersom havet inte var att se på några fält eller vägar. "Låt oss pausa där och se om vi kan få en fisk", tänkte vi. Till slut tog det nästan en timme innan vi såg den enorma reservoaren. Och några krökar ytterligare vecklade ut en av de vackraste delarna av Thailand vi någonsin sett.
Byn heter Ban Pak Nai (se bilden ovan), och de flesta husen är byggda på flottar som flyter i sjön. En av matställena består av en serie flottar sammanbundna. Du kan också hyra en enkel hydda och övernatta på vattnet. Vi är nu så stolta över våra minimala kunskaper i thailändska att vi beställer keauw med kai och khai och glömde helt bort att vi kom för bplaa. När vi inser det står måltiden redan på bordet. Att lämna Pak Nai utan att ha ätit fisk, enligt Mieke är det dock inte möjligt, så lite senare kommer kocken med ett landningsnät och fiskar upp en tallrik, som ställs på vårt bord några minuter senare, läckert kryddad och stekt (se bild nedan). Hur fräsch vill du ha den...
Efter vår ankomst till byn gick vi först runt och såg bland annat hur en flotte med en bil och några personer på drogs av en motoriserad kanot. Naturligtvis hade vi fångat den scenen. När vi åkte iväg efter den utsökta lunchen rapporterade Linda, vår navigationsdam, att vi måste gå ombord på färjan efter 400 meter. Flotten som bogserades av kanoten visade sig vara den officiella färjetrafiken till andra sidan sjön.
Vi hann inte till Uttaradit den dagen. Förseningen i Ban Pak Nai, väntan på och överfarten på flotten och de drygt 50 kilometerna slingrande bergsvägarna efteråt tog längre tid än väntat, men var väl värt det. 90 kilometer före Uttaradit hittade vi ett trevligt pensionat, där vi bestämde oss för att lämna staden helt nästa dag och köra till Nam Nao National Park. Så vi hamnade äntligen i Isaan.
– Ompostat meddelande –
Trevlig upptäckt! Jag förstår bara inte spänningen över friterad fisk. Om du åker till Groningen säger du inte: och den lokala snackbaren skulle kunna steka SÅ bra!
Sitter krispigt, smaka fortfarande på den här typen av fisk. Allt kommer från såsen, oavsett om det är en thailändare, eller bara majonnäs/ketchup.
Först och främst vill jag säga att jag verkligen tycker om så många artiklar och skriverier på Thailandbloggen... Vilket jag uppriktigt tackar dig för och jag ser fram emot dem varje dag. Det finns dock en liten käbbla; Jag ser ofta folk skriva om "DE Isaan"...vi skriver inte om DE Amsterdam, DE Antwerp...De Zeeland...så kära människor, skriv hellre om "Isaan"...som det borde vara.
Tack, Jan. Jag har aldrig riktigt tänkt på det särskilt och anammat användningen av "det" utan tvekan eftersom man ser det överallt. Användningen av "den" förekommer för övrigt även i Nederländerna och Flandern. Veluwe, Betuwe, Voer-regionen, Ukraina. Jag misstänker att det inte finns några regler och att användningen av en artikel för ett region- eller landsnamn främst är en vana. Undrar om någon kan förtydliga det.
Jag bor i Randstad, på Veluwe, Ommelanden är i Groningen, i södra delen av ……osv.
Ordet อีสาน Isaan kommer från sanskrit och betyder bokstavligen "nordöst". Det är egentligen inte ett namn utan en indikation på en riktning.
Amsterdam-Antwerpen är platser tror jag, men du pratar också om provinsen Zeeland och DEN nordöstra poldern så vad är det för fel på DE Isaan ???
Ja, med Antwerpen och andra ortnamn
vi använder inte " the " utan med en "region" eller ett område som är normalt. Jag kommer till exempel från Haarlemmermeer. Och jobbade i glödlampsregionen. Och gick en promenad i kennemerdynerna.
Spänning över friterad fisk? Var läser du det? Borde jag ha skrivit: "lite senare stod det en smaklös fisk på bordet som fortfarande hade lite smak tack vare såserna"? Det blir en trevlig läsvärd berättelse. Dessutom var det bara en fin fisk. Att kunna smaksätta rätter med örter och såser är det som skiljer den gode kocken från den onde. Det är inget spännande med det. Förresten, om den lokala snackbaren i Groningen gör ett bra jobb är det bra för mig.
Håller med, jag är en älskare av friterad (friterad) fisk. Detta förstörs bara om gammal eller dålig olja används, eller om den steks för länge eller vid för hög temperatur. Inget fel på en havsabborre bakad på detta sätt på pomfret.
Francois Tham Chiang Dao. Personligen tycker jag att det är en trevlig artikel att läsa och hoppas att få se fler artiklar från dig på Thailandbloggen.
Bara jag personligen tycker att det är väldigt synd att läsarna och särskilt kommentatorerna alltid har något att kritisera och försöker avstimulera dig att fortsätta skriva stycken för Thailandbloggen.
Okej, ett svar är perfekt och ibland ingår en diskussion om den här typen av ämnen, men jag tycker att detta ofta är för långsökt. Även om fisken var mindre spelar det ingen roll i själva berättelsen. Förhoppningsvis Ses snart.
Bplaa är en stavning som jag inte har stött på förrän nu (efter 25 år).
På thailändska är det 'pla' och det är så thailändarna uttalar det, det 'vanliga' p och inte det aspirerade ph. Även i 'The Thai language', boken av David Smyth (översättning Ronald Schutte), skrivs p av pla som ett vanligt sid. Samma sak i WD Klavers fickordbok. Fisk är pla.
Uttalet kan skilja sig åt lokalt i det här stora landet och jag känner folk i nordost – där jag bor – som uttalar p:et 'tjockare' än någon annanstans, men jag har ännu inte stött på hur du skriver det.
Kan du förklara detta för oss?
Förresten, hur man än uttalar det, så länge det smakar...!
Det är ett repostat stycke från 2 år sedan. Under tiden har jag blivit en (lite) bitare och skulle nu skriva snyggt pla. Använd Bpla om smaken är en besvikelse (bahpla :_))