En vecka på den thailändska landsbygden
Vi har vistats på den thailändska landsbygden i en vecka nu, där vi blir gästvänligt omhändertagna av Wasanas föräldrar och syster. I byn Ban Deng (den röda byn) är tempot i livet annorlunda än i vårt samhälle.
Till exempel går de flesta upp vid soluppgången runt 06.00:07.00 och munkarna kommer på sina rundor förbi vårt hus runt 19.00:21.00 för att hämta mat i utbyte mot en daglig välsignelse. Solen går ner varje dag klockan XNUMX och vi går och lägger oss runt XNUMX. Jag anpassar mig lätt.
Några saker fångade mig den här veckan. Byn har en annan sammansättning än vår Voorburg. Här bor många små barn och många äldre. Alla över 20 och under 50 verkar ha försvunnit från jordens yta. De jobbar i storstäderna och skickar pengar till efterslängarna. Den här generationens barn bor hos morfar och mormor och uppfostras av dem i flera år. Dessutom arbetar de på marken. En tuff ålderdom.
Förr kunde man gå in i varje hus från trädgård till trädgård och prata, men inte längre. Inte för att du är mindre välkommen när som helst, men av någon anledning har alla nu en mur runt sin fastighet. Enligt mina svärföräldrar mot hundarna som strövar här i byn. Det gör den inbördes kontakten mindre.
De flesta i byn har en utedass. En stuga i trädgården med en squat toalett. De har även toalett i huset. Det använder de sällan. Jag gör, bekvämt sittande sanitära faciliteter avslappnad istället för att sitta på huk. Thailändarna tycker att det är renare ute på den andra toaletten. Åsikterna går isär.
Här i huset finns ett badrum med dusch. Duschslangen med duschmunstycke hänger dock i en cirka meter hög tunna. Vatten droppar in i den hela dagen. Vill du duscha tar du en skål med vatten från tunnan och kastar den över dig. Det är kallt på morgonen och ljummet på kvällen. Jag gillar det.
Igår firade Winston, som de kallar Phrom här, sitt tredje officiella namn, sin åttonde födelsedag. Födelsedagar firas sällan här. På kvällen vid solnedgången kommer många för att äta och hela huset var fullt av barn och gummor. Det blev sång efter middagen och kärringarna knöt snören runt hans handled som borde ge honom allt det bästa i livet. De satte en sedel på snöret. Han samlade in 1000 baht ändå. Han kan köpa något fint med den under vår resa. Vi avslutade med den största tårtan den lokala bagaren kunde göra. Det var fortfarande i ungdomen ett tag.
Livet är inte så illa på landet!!
Inskickat av Theo
Vacker stämningsbild Theo och vackert foto. Jag tror att det skulle vara trevligt att uppleva det under en semester, men att bo permanent i den byn verkar vara en annan historia. Jag skulle ha tråkigt ihjäl. Men alla är inte likadana, så det kan vara fel.
Livet på landet kan vara roligt, men jag är också nyfiken på maten. Det är varken Voorburg eller Bangkok eller något liknande. så det kan ibland vara en utmaning att säga att maten smakade jättegott.
Jag har bott i en sådan by i 8 år, direkt från Nederländerna, jag har aldrig varit uttråkad ett ögonblick, som tur är är inte alla likadana.
Här i byn började man plötsligt för många år sedan bygga murar/gårdsväggar.
Såvitt jag förstod det då kom det från regeringen.
Varför undgår jag mig dock.
Har bott i en stad i ca 13 år nu eller snarare ett hål på landsbygden.. Jo man måste verkligen kunna hantera det rätt.. nivån är så låg att man inte kan förstå det längre hahaha.. Det gör jag sjukt enkelheten här…..Bristen på förmåga och även bristen på vilja….
Uppenbarligen inte gjord för den thailändska landsbygden jag…..
Jag har också bott i det "platta" landet i 8 år och jag har sällan tråkigt, jag blir ibland irriterad på lokalbefolkningen på grund av buller och stank, de har ofta anledning till fest och de bränner allt och det kan ge en lite av en stank.
Men jag kommer att kunna leva med det ett tag.
Något bättre än i stan.
Det är skönt att få uppleva detta en kort stund som semester.
Jag har bott i en sådan by i ett år nu. Till skillnad från Ger slår tristess ibland till. Men vår 4-åriga dotter kan hålla dig sysselsatt.
Barnen uppfostras faktiskt fortfarande av morföräldrarna. De flesta föräldrar arbetar fortfarande någonstans utanför byn.
Om barnen har tur har morföräldrarna själva fått lära sig att hjälpa barnen att lära sig.
Att morföräldrarna fortfarande måste jobba på marken, ja. De är dock tuffa och ser ofta äldre ut än de är. Och det är också lugna perioder mellan sådd och skörd när de hänger i hängmattan.
Nuförtiden vill alla ha ett staket runt sitt hus.
Detta för de flesta för att förebygga problem i framtiden med landtupp hos grannarna.
En vacker återgivning som är väldigt igenkännbar för mig. Alla jobbar verkligen mycket hårt, barn tillbringar många timmar i skolan och för sina läxor, men de äldre jobbar också så länge de kan. När arbetet på marken blir för tungt börjar de göra lättare arbeten, som att väva korgar eller göra kvastar. Alla bidrar. Och efter jobbet vet folk hur man chillar med varandra, trots de muromgärdade trädgårdarna vet de hur man hittar varandra varje dag. En sådan lantlig by har en underbart avslappnad atmosfär.