Tillbaka till Thailand med rullstol (läsarens inlägg)
Min fru går dåligt. Så var det ännu inte 2013 när vi flyttade tillbaka till Nederländerna från Thailand. Här har vi alltid anpassat vårt beteende till min frus sjunkande (bildligt talat) gångkapacitet. En runda i snabbköpet är fortfarande möjligt, det finns inte mycket mer i det.
I år bestämde vi oss för att åka till Thailand igen för första gången sedan vår avresa, för att besöka familjen och som turister. Bokade biljetter med KLM och ansökte om visum för 60 dagar, vilket vi fick dagen efter. När vi bokade biljetterna begärde vi en rullstol. Efter att ha hämtat ut boardingkorten blev vi hänvisade till ett annat skrivbord där rullstolar väntade. En stund senare dök en dam som agerade rullstolsförare upp och tog oss genom säkerhetskontrollen, passkontrollen och temperaturmätningen till vår grind i slutet av piren.
Vid ett tillfälle försvann våra medresenärer och när vi rådfrågade monitorn visade det sig att vårt flyg hade flyttats till en annan gate. Från slutet av en pir till slutet av en annan pir. Ganska långt, alldeles för långt för min fru att gå och inga transportmedel tillgängliga. Jag letade och hittade en vänlig dam från KLM och förklarade problemet för henne. Efter många samtal, utan resultat, kom en öppen skåpbil förbi och tog oss till den nya porten i tid. Anledningen till grindbytet var bristen på personal för att lasta resväskorna. Ingen anade att det fanns en passagerare som var tvungen att använda rullstol. Allt finns i datorn, men det ägnades tydligen ingen uppmärksamhet åt detta. Det hade för övrigt varit elegant om en anställd på Schiphol eller KLM hade gått till den ursprungliga porten för att se om det fanns några efterslängare. Men det är inte längre möjligt idag.
Efter en smidig flygning anlände vi till Bangkok. Vi klev av planet och efter några steg såg vi en skylt med min frus namn. Under stod en ung man i rullstol. Även här prioriterades personer med rullstol och medresenärer vid passkontrollen och fördes till de väntande taxibilarna via bagagekarusellen.
Foto: Naya Residence Bangkok
I Nonthaburi, där vi tidigare bodde, hade vi bokat ett hotell som ligger vid floden Chao Phraya. Hotellet ligger i ett före detta bostadstorn, vars lägenheter har omvandlats till mycket rymliga hotellsviter. Ett 70-tal lägenheter har nyligen byggts om till seniorlägenheter som helst hyrs ut på månadsbasis, men även kortare perioder är möjliga. Dessa Naya Residence lägenheter har ett eller två sovrum och är fullt utrustade och möblerade. Golvet är helt plant och stötdämpande, lägenheten är rullstolsvänlig, har wifi och kabel-tv. Hotellpersonalen sköter städningen. En legitimerad sjuksköterska finns alltid tillgänglig 24/7. Många aktiviteter för seniorer hålls i de många faciliteter Naya har att erbjuda. Så vitt jag vet är detta det enda komplexet som erbjuder denna tjänst och vi kan varmt rekommendera det, speciellt för övervintring.
Det finns flera filmer på YouTube under "Naya Residence" som ger ett bra intryck av lägenheterna och de alternativ som erbjuds seniorer, inklusive de med funktionsnedsättning. För eventuella frågor kan jag nås via e-post: [e-postskyddad]
Hotellen vi bodde på hade alla ramper och rullstolar fanns tillgängliga. De stora köpcentrumen i Thailand har nästan alla en reception med rullstolar som kan användas av besökare. Ingen förare tillgänglig, detta lämnas till skötaren. Men bra service.
Inskickat av Albert
Irriterande när detta hände men som tur slutade bra. Nu är det så att inte KLM hjälper de behövande passagerarna till och från flygplanet, utan Axxicom en tjänst som faller under Schiphol. De brukar hjälpa passageraren in i sätet. Kanske har brist på personal på Axxicom också lett till denna situation och borde inte inträffa. Jag ska göra en förfrågan.
Rullstolstjänsten är mycket uppskattad och som Kees de Jong påpekar kan detta bero på personalbrist. På hemresan, strax före landning, fick vi en lapp om att rullstolen var ordnad, för oss själva och för två medresenärer. Men efter att ha kommit ut fanns det ingen rullstol att se. KLM-folket har gjort sitt yttersta för att ordna rullstolar. Efter att ha väntat i XNUMX minuter i en öde korridor passerade ett litet tåg och vi fördes till ett område med rullstolar. Ingen där för att hjälpa oss vidare. Den mycket hjälpsamma föraren av tåget tog oss sedan till bagageutlämningen via passkontroll. Vi var ute en timme och XNUMX minuter efter att vi kommit ut. Den närvarande personalen gör sitt yttersta för att hjälpa passagerare och hålla Schiphol igång. Men vi har saknat det förflutnas goda organisation.
Albert
På grund av omständigheter behövde jag också en rullstol Las Vegas perfekt för transfer Vancouver super var faktiskt inte gångbart att ta ett flyg till Edmonton.
Vid ankomsten till Schiphol beställdes även en rullstol, fick vänta ett tag nu när den väntade
1 timme och XNUMX minuter kommer någon och säger ta dig inte jag känner mig inte säker varför? Hade inte talat ett ord till henne själv men snubblat till utgångsrulltrappan fel och hissen suger.
Ett klagomål som lämnats in i hemmet har ännu inte fått något svar.
Tror det beror på att det är utkontrakterat och ingen vet vad. Det är därför all beröm till Kanada och folket i Amerika en superbehandling de kan lära sig något av i Nederländerna.
Hoppas att inte använda den på vår nästa flygning. Men du kommer bara att ha ett handikapp som inte gör dig lycklig.