Läsarbidrag: Hennes första gång (fortsättning)
Vår vistelse i Nederländerna har legat bakom oss ett tag nu och min fru var lite nervös först. Hur kommer det att gå i ett främmande land. Men snabbare än jag hade anpassat mig, för ungefär tio år sedan i Thailand, anpassade hon sig till Nederländerna.
Som att besöka min familj, där vi är vana att kyssa varandra välkomna, stannade wai tillbaka och bara kysstes med.
Min son hade köpt ny sill på min begäran, men efter att ha sett hur den äts kunde inte ens en belöning på 1000 XNUMX baht för att äta den övertyga henne. Medan hon är i Thailand äter hon nästan allt som rör sig.
Väl hemma genom staden märker hon att alla cyklar. Hon absolut älskade lastcyklarna! Vad hon också märkte var att män i Nederländerna också tar hand om de små barnen. Hon ser dem sitta fram och bak på cykeln, och bara gå bakom vagnen med de små, precis som kvinnorna gör. Det märkte jag faktiskt aldrig, men männen i Thailand brukar inte ta hand om de små barnen.
Efter att ha sett Nederländerna, så långt som möjligt på sex veckor, är vi glada över att återvända till Thailand.
Det är början av september, mitt i regnperioden. Det första arbetet som ska göras vid ankomsten är arbetet vid risfälten som att klippa gräset runt risfälten. Jag överlåter klippningen till min fru, mitt jobb är att regelbundet slipa bladet och övervaka arbetet på avstånd.
Tyvärr säger jag till min fru att jag skulle vilja göra mer men jag har inget arbetstillstånd. Till vilket hon säger: "Ser du polisen någonstans?" Hon har en poäng där och så gör jag också mitt arbete illegalt. Och sedan är det bara att vänta och vänta på regn.
Torkade risfält
Efter två månaders väntan har vinterperioden kommit, tyvärr har nästan inget regn fallit här, ca 20 km från Khon Kaen. Riset är bortom att spara. Allt arbete och investeringar är förlorade. Lyckligtvis hjälper regeringen min fru genom kriserna. Hon kan få 1000 baht, vilket hon måste anstränga sig för. Men du kan fortfarande slå på luftkonditioneringen i en månad.
Kommer vi fortfarande att odla ris nästa år? Jag tvivlar på det. Min fru kan tjäna mer på några veckor illegalt i Nederländerna än nettoinkomsten från risfälten på ett år. Bara arbetet på risfälten ligger så i min frus gener att det är svårt att sluta. Som tur är har hon också sina fruktträd och en grönsaksträdgård runt huset. Där vi har vatten, så att detta inte går förlorat heller. Men för många risbönder i byn har klimatförändringarna nu markerat slutet på risodlingen för ett andra år. Dessutom tvivlar jag på om många unga fortfarande skulle vilja bli risbönder.
Gästarbetare från Laos på risfälten kan vara möjliga, precis som de redan arbetar för hundratals i skofabriken nära vår by.
Vi får se vad 2020 ger oss...
Inskickat av Pete
Alltid trevligt att se hur lätt människor ibland anpassar sig till den nya miljön. En wai eller en kyss, en fråga om att byta.
När min fru kom till Nederländerna för mer än 20 år sedan och jag körde till Twente via A1, frågade hon på thailändska om det var risfält som hon såg när hon passerade IJssel nära Deventer, som var översvämmad.
Roligt, eller hur?
En väldigt fin berättelse Piet och igenkännbar. Min fru förundrades över samma saker som din fru. Men hon var redan 40 år gammal med affärssinne och inte nervös och sillen gick in med nöje.
När hon kom till Nederländerna andra gången var hon på väg till fiskhandlaren för att få sill inom 20 minuter efter att hon kom hem.
Hon bodde hos mig i Nederländerna i nästan 5 år och nu har vi bott i Thailand i snart 18 år.Vi saknar sillen
Vilken fantastiskt rolig historia.
Gillar alltid hur blandade par arbetar och lever.
Även om min fru är mycket stolt över sitt hemland Thailand, slogs hon omedelbart när hon kom till Europa av hur rent och välskött allt var.
Självklart var jag först tvungen att lära henne att alla förmåner kommer med en prislapp.
Hon tyckte också att det var fantastiskt att, precis som Piet redan skrev i sin ovan, att väldigt många unga pappor gjorde mycket med sina barn.
I byn där hon kommer ifrån ser man många fäder, som på sin fritid nästan uteslutande sysslar med sina egna nöjen.
Uppväxten där ligger väldigt ofta enbart hos mamman eller farmorn, som då också får ta hand om större delen av hushållet.
Många män, tvingade av sin magra utbildning att ta hem högst en mycket ringa lön, roar sig på fritiden i sitt underprivilegierade liv, bara med alkohol och spelande.
I området där min fru hamnade i Europa såg hon genast en enorm kontrast till vad hon vanligtvis bjöds på i sin thailändska by.
Många fördelar som hon såg de första åren jämfört med Thailand har fått henne att besöka sitt thailändska hemland som mest under den europeiska vintertiden.
Då och då äter hon fortfarande en Som Tam med några thailändska vänner hon träffat i Europa, men ser nu också fram emot en gryta med grönkål eller till och med en ny sill.
Med allt gott som råder i Europa jämfört med Thailand kan hon inte förstå alls Farang som klagar på sitt eget land, samtidigt som han tycker att allt är bra i Thailand.
Om jag själv vill invandra till Thailand så kommer hon och hälsar på mig, som hon säger, högst på vintern
Kära Pete,
Fin historia och mycket välskriven.
I början när min fru kom till Nederländerna gjorde jag detsamma, jag
tänkte, låt henne äta en sill, som jag inte vågade äta i Thailand.
Och visst, hon åt det inte på vårt vanliga sätt genom att stoppa sillen i munnen
hängande, men i bitar.
Där hade jag återigen missat målet, vilken fin fru jag har (utan bollar men kommer
nära).
Jag hittar många likheter i din berättelse som är välskriven.
En sådan kvinna lämnar "verkligen" allt bakom sig, vilket ger mig stor tillfredsställelse.
Lycka till.
Met vriendelijke groet,
Erwin
När min fru först kom till Nederländerna och jag hämtade henne från Schiphol tittade hon ut längs A2:an och sa, alla träd är döda här, det var december och de kala träden gjorde att hon fruktade det värsta.