Hur är det…. (3)

Det är nu 22 år sedan jag träffade den thailändska T. Vi bodde tillsammans i 10 år och med henne har jag en 20-årig son som bor hos mig i 9 år nu. Med gott samvete kan jag säga att med henne är ingenting (fortfarande) vad det verkar. Läs historien om Lung Ruud.

Under tiden var jag upptagen med mitt arbete, var upptagen med att sälja mitt hus på södra landet och hålla koll på det under helgerna tills försäljningen var klar. Mitt sociala helgliv utspelade sig främst där. Jag hade gjort ett intensivt jobb med att slå samman 2 företag och hade inte räknat med att behöva flytta igen.

Jag kom till Nordholland för att - som en kollega till mig - "the cumpanie" gillade att se mig komma dit. För att vara ärlig så väntade jag inte på det. De några åren innan dess hade jag precis byggt upp en trevlig umgängeskrets i ”suje”, med vänner, bekanta, krogen och fitness två gånger i veckan. Men jag var ambitiös, driven, snabb pojke, med snabb bil, seniorstatus och så gick jag…….. En utmaning väntade på mig. Jag mådde bra... eller hur?

Jag hade börjat med tennislektionerna a) för att jag inte kunde så bra och b) för att tennisklassen också var ett sätt att bygga upp ett privat nätverk igen. Veckorna som följde var det mestadels torrt - vi spelade tennis på utomhusbanorna - på tisdagskvällarna. Så tennislektionerna fortsatte och jag gick stadigt framåt, precis som resten av klassen, som också hade väldigt roligt. Det kom en tisdagskväll när det stormade och snöslask föll och lektionen ställdes in. När allt kommer omkring var det redan långt in i november och jag -på väg hem - stannade igen framför massagesalongen ……

Ringde på dörren och överraskade, T öppnade dörren och hon kände igen mig direkt och jag sa att jag skulle komma och hämta henne. Ännu ett slag och hälsning och det där leendet. Jag läste bara boken "mjuk som siden, flexibel som bambu" av Sjon Hauser år senare...
Tjejerna i vardagsrummet hoppade upp igen, fläktade och såg att jag tänkte gå upp med T och önskade mig en trevlig stund. På övervåningen upprepades ritualen att betala, duscha och hämta vatten. "Du dricker na-am", bra att hon kom ihåg det, jag blev mer och mer förvånad.

Efter duschritualen, inlindad i en handduk, la jag mig på madrassen och T kom tillbaka några minuter senare från ab-namnet och med na-am började fotmassagen. Under tiden ställde hon samma frågor till mig som hon hade ställt förra gången. Jag trodde att dessa upprepningar berodde på att vi kanske inte riktigt förstod varandra förra gången. T frågade saker som "du har aldrig varit i Thailand", du har ingen fru eller flickvän. Nej var mitt svar. Jag känner dig 42 år men har inget ditt namn. Jag sa till henne vad jag hette och hon smakade mitt namn på tungan och tyckte att det var svårt på grund av U:et i det.

T frågade också, var bor du, har stor familj, vad jobbar du med? Jag höll svaren något vaga. Liten familj, bor i Haarlem och jobbar med försäljning…… Jag visste inte vad jag skulle göra med efterfrågan. Var det nyfikenhet, yrkesintresse eller bara för att fördriva tiden. Jag kom inte ut bra... Hon sa själv att hon inte hade varit i Thailand på länge och att det var så svårt att tjäna tillräckligt med pengar till familjen, sin son eller att behålla dem för en biljett. Förutom medmassagetjejer och två flickvänner hade T ingen här. Men de vännerna var också upptagna med arbete och familj. Ibland sov hon också i salongen, men bara när hon var väldigt trött och det blev sent. Det hände inte så ofta eftersom få kunder kom, enligt T:s historia då....

I slutet av dagen kunde Mama-San -Zo T- regelbundet inte betala flickorna. Med viss frekvens lämnade hon innan stängningstid och gick till kasinot i Zandvoort. Där spelade hon bort dagens intäkter med mera. Alla de där sakerna släpptes lite slentrianmässigt på det där roliga språket som T använde. Om hon hade sagt då, med samma diktion, att hon hade dödat någon, tror jag att jag skulle ha svarat med "okej"...