Berättelsen om en speciell person: Falko Duwe

Jag heter Jos Boeters. Jag har bott i Pattaya sedan februari 2014. Som många av oss har jag också att göra med ett thailändskt juridiskt kontor för goda affärer. Min kommentar om att det behövdes en hund på vår fastighet föranledde ett omedelbart svar från en av de anställda: "Det kan jag hjälpa dig med."

Det var Falko Duwe som berättade att han tar hand om gatuhundar i Pattaya med omnejd. Falko är ursprungligen en 65-årig tysk, född i Köln, med buddhismen som sin stora passion i livet. På grund av sin drivkraft hamnade han i Thailand efter studierna. Jag fick intervjua honom.

Falko säger:

'Min hobby var kinesiska språket, talat och skrivet. Jag tillbringade också en period i Kina och var till och med gift med en kinesisk kvinna. Där hade jag läraryrket Qi kond som är grunden för många träningssporter, som till exempel Kung Fu.

När jag kom till Thailand gick jag en meditationskurs i Suphan Buri. Till slut började jag jobba med socialt arbete. Studien var klar och det var dags att göra något annat. Jag flyttade till Phuket och blev instruktör på en Bungy Jump i tre år. Efteråt hade jag mitt eget katapulthopp under ett antal år.

Tillbaka i Pattaya började jag jobba som marknadsföringsagent och min kärlek till djur tog en helt annan vändning. En kväll när jag ville åka hem från kontoret satt det en ung katt i min korg vid ratten. Jag var väldigt nöjd med den.

Djuret hjälpte mig att så småningom börja ta hand om tio katter i en hyreslägenhet. En obehaglig upplevelse var att en dag diagnostiserades tisimper, en virussjukdom. Det var ödesdigert för min kärlek till katter.

Efter några månader såg jag en katt ligga på gatan nära mitt hus som jag trodde inte var särskilt fräsch längre. Bredvid henne satt en liten hund som tittade på mig som för att säga: Jag gjorde ingenting. Katten dog på läkarmottagningen och hunden stannade hos mig. I slutändan var det här början på mitt liv med hundar.'

När jag frågar Falko om hans bästa och mindre trevliga upplevelse hamnar han hos denna hund, även om det finns många fler upplevelser, men den här var speciell. Falko fortsätter:

'Hunden med katten döptes till Doggy och hundfamiljen växte snart ytterligare. Doggys mamma gick också med och det totala antalet är nu sextio.

Doggy försvann plötsligt ur mitt liv en dag efter åtta månaders vård. Jag hade nästan glömt bort henne när hon efter ungefär elva månader plötsligt dök upp framför oss igen. En gång ropades hennes namn och alla bromsar lossnade för den förlorade sonen.

Mamman kände också genast igen sitt barn. Jag kom tillbaka 30 minuter senare, när mor och son tydligen bråkade eller något. Mamman springer iväg, går över gatan och blir överkörd, varefter hon dör. Doggy var också borta efter 30 minuter. Jag såg honom aldrig igen.

Eftersom jag fick ett fast jobb på Thai Legal & Associates Ltd i Pattaya tar jag hand om ett tjugotal hundar om dagen. Med omsorg menar jag att ge mat och dryck, övervaka hälsonivån i gruppen, inklusive besöka kliniken regelbundet. I Ban Ampoe kastreras hundarna vid behov, opereras etc. Jag jobbar även med en liten grupp entusiaster som är lika hundtokiga som jag.

På grund av antalet hundar är det något annorlunda varje dag. Nyligen har en hundsjukdom dykt upp som gör att deras blod blir tunnare, så var försiktig så att de inte blöder ihjäl. För att hjälpa dem komma över detta ger jag dem nu spareribs för att stärka sig.

I början var det intensivt när en hund hade dött eller försvunnit. Numera hanterar jag det här lite annorlunda, också för att det blir normalt att hundar från ditt område inte finns där längre. I Pattaya Nua, till exempel, hade vi elva valpar i en offentlig trädgård; nu är det bara tre kvar. Alla hundar har ett namn som jag ger dem, självklart känner jag dem alla och de känner mig.

J B: När du kör till templet med Falko kan han inte bara gå ur bilen förrän alla hundar har hälsat på honom. De två hundarna jag nu har genom Falko är fortfarande vilda efter tre månader när han kommer förbi.

– Hur finansierar du den här hobbyn som har gått över styr?
”Jag är nu 65 och får därför en tysk pension, vilket inte är särskilt mycket på grund av mina år utomlands. Mitt kontorsarbete är rimligt betalt. Totalt lägger jag minst 75 procent av min inkomst på hundarna.

Då och då finns det också människor som har en global organisation för sådana här handlingar. Det finns en stiftelse från Schweiz som har stöttat mig på sistone.

Jag gör även en dagbok via en blogg http://falko-duwe.blogspot.com/. Det gör att även donationer kommer in.'

– Är det fler som du som jobbar inom det här området?
"Såvitt jag vet gör ungefär tio till tolv liknande arbeten. En äldre dam på 69 går ut varje kväll för att hämta matrester från restauranger.

– Vilken är din största önskan?
Falko har genast sitt svar klart: 'En privat mark med en byggnad på där jag kan ta hand om hundarna, till exempel på akuten på sjukhuset. Plus att det vore trevligt om transport av hundarna till exempelvis kliniken kunde ordnas. Nu måste jag fråga folk vad som inte alltid är lätt. Jag har själv en moped, så man kan inte göra så mycket med den.

Falko uppskattar att det bor minst tiotusen gatuhundar i Pattaya. Det finns till och med en hundälskare som har tagit in cirka tvåhundra av dem i sitt hem för att ge dem ett värdigt liv. Falko åker runt på sin moped och kan inte lämna en hund som verkar ohälsosam för hans eller hennes öde. Vill folk stötta Falko är de varmt välkomna. Telefonnummer känt för redaktionen.