Som att klockan tickar hemma

När klockan tickar hemma... det låter inte som något. Jag uppskattar att klockan i vårt rum är cirka 55 år gammal. Fram till att min mamma gick bort 2006 har det tickat i 40 år i Beeklaan i Haag.

Efter det tickade det på i ungefär ett år med min yngste bror på Elandplein. När han också dog hamnade det hos Mieke och mig i Boxtelse Knuistendome (jag missar inte ett tillfälle att nämna detta vackraste gatunamn i Nederländerna). Sedan fortsatte den glatt att knacka på Touwbaan i Maashees, varefter den flyttade till Thailand vid 50 års ålder. Och där tog det stopp. Inte för att vi glömde att avveckla det, för det hade vi snyggt gjort. Vi misstänker att värmen och den höga luftfuktigheten blivit för mycket.Det mesta har kortare livslängd i Thailand, dels på grund av lägre kvalitet och bristande underhåll, men främst på grund av klimatet.

Vår misstanke bekräftades när klockan vid ett tillfälle, efter att den varma tiden passerat och givetvis mitt i natten, slog 8-tiden. Sedan dess fungerade det igen ett tag, men i somras slutade det att fungera igen. Förra veckan hade den en kort väckelse, men nu har den gått över och den har stannat igen. Vi bryr oss inte så mycket. Klockan är så överdådigt dekorerad att man inte kan säga vad klockan är. Och vi gillar det inte heller; det är där för att det är ett arvegods. Vi funderar på att ge den en plats i en sorts totempåle med minnen som borde uppstå på marken.

Även utan en tickande klocka känner vi oss nu helt hemma här. Och det finns regelbundet tillfällen då den känslan förstärks igen. Ibland har de ingenting att göra med hur folk här beter sig mot oss. Den här veckan cyklade jag till exempel till staden Hang Chat för att köpa frukt och såg hur en ny huvudkran för vattenförsörjningen hade installerats i en by. Den är då ovanför marken, utan låsbar stängsel runt den. Det är helt enkelt möjligt här, för ingen vågar stänga av kranen "för skojs skull" eller sparka sönder saken av tristess. Alla huvudkranar på hus, och alla vatten- och elmätare finns också precis utanför. Snyggt och enkelt för mätarläsaren; han kan också spela in stativet när du inte är hemma.

Efter att ha köpt ett kilo mango för en euro var jag tvungen att leta någon annanstans efter bananer, eftersom min favoritfruktdam hade slut på dem. Jag stannade vid ett vägbord som hade de största bananerna jag någonsin sett. En stor kam, med cirka 8 bananer på, kostade 1 euro. Mannen frågade var jag kom ifrån och på mitt bästa thai gjorde jag klart att jag kom från Nederländerna men nu bodde i Nong Noi. En flod av thailändska ord kom nu från mannen. Det hela gick alldeles för fort för att jag skulle förstå det ordentligt, men jag fångade bland annat "baan din" och "suaymaak". Han kände tydligen till vårt lerhus (baan din), tyckte att det var väldigt vackert (suay Maak) och verkade väldigt exalterad över att han nu hade en invånare i bukten framför sig. Jag borde ta bananerna gratis, tänkte han. Jag trodde att jag kunde betala för det; 1 euro är inte mycket för mig och en ansenlig summa för honom. Vi kom till slut överens när jag sa att han skulle köpa en glass till sina barn. Det argumentet brukar fungera bra här. Han gick med min shoppingväska till en låda bakom sig, lade ner bananerna och satte sedan påsen på min cykel. När jag kom hem låg det en gigantisk kam med 15 bananer i väskan. Skulle han fortfarande ha gett hälften gratis? Nu måste vi äta oss igenom bananberget.

På vägen tillbaka var jag också helt nöjd med den cyklande kvinnan med ett helt lass med bögar bak på cykeln. Vrouwtje är för övrigt inte menat att vara nedsättande: thailändare, särskilt de äldre, är ofta väldigt små. Diminutiven syftar därför egentligen på den korta längden. Som de flesta thailändare cyklade hon i lagom hastighet för att undvika att ramla omkull. När jag såg henne framför mig kunde jag enkelt stanna och ta min telefon för att filma. Precis innan jag ville passera henne stängde hon plötsligt av, så jag var tvungen att bromsa. Hon skrattade brett och ursäktade sig och sa och gestikulerade om allt jag inte förstod. Men det spelade ingen roll; avsikten var tydlig.

Den sista delen till vårt hus ledde genom risfälten, där arbetet var i full gång. "Hej hej" ropades till mig från alla håll. För de flesta är det den enda engelska de kan. Vänliga leende ansikten överallt. Du kan inte låta bli att känna dig hemma här, eller hur?

Varning: Följande stycken kan vara störande

Okej, ibland, mycket ibland finns det situationer där känslan som hemma kortvarigt undertrycks. Det hände mig för några veckor sedan när jag ville svalka mig i kallbaljan, den stora baljan med kallvatten i trädgården. Jag hade satt mig bekvämt med en e-bok och ett glas fruktjuice när jag blev medveten om en inte alltför behaglig lukt. Det var redan mörkt, så jag använde min telefons lampa för att se om det kan finnas ett dött djur någonstans bredvid badkaret. Jag hittade ingenting och skulle sätta mig ner igen när jag plötsligt såg orsaken till lukten: en död råtta som flöt i vattnet. Aldrig tidigare har jag hoppat ur badkaret så snabbt och aldrig tidigare har jag varit i duschen så länge efteråt. Lyckligtvis är det nu den svalare tiden, för jag har fortfarande inte så mycket lust att gå tillbaka i badkaret.

Idag var ännu ett sådant ögonblick. Även om vi oftast bara sitter och slappar på eftermiddagen har vi alltid en fika. Vi brukar göra en läcker mocka själva av kaffe, kakao och kokosmjölk. När jag nästan var färdig med mitt kaffe märkte jag en stor klump i botten av min mugg. Först trodde jag att kaffe-kakaoblandningen inte hade rörts om ordentligt. Om det bara hade varit fallet. Det visade sig att en liten padda hade hoppat ner i min mugg och den hade inte överlevt duschen av kokande vatten. Jag lämnade resten och behöll bindet, för att visa för läkaren om det gjorde mig sjuk. Lyckligtvis blev det inte så.

Kokt kaffekapsel

Naturligtvis går ordlekarna fram och tillbaka här. Till lunch i eftermiddag värmde vi upp pad thai i vår solugn. Mieke är rädd att en svamp nu ska bryta ut. Jag letar efter någon med senseo, så att kaffedynan ändå kan få ett bra resmål.

Och klockan.... som fortfarande inte stämmer.