Vad tycker du om Thailand? Hur har de förändrats? Och varför?
1999 flyttade jag till Thailand och bodde där till 2017. Med tiden har mina åsikter och känslor om Thailand dels förblivit desamma och dels förändrats, ibland till och med förändrats mycket. Jag är absolut inte ensam om detta, så jag tycker att det är intressant och lärorikt att höra av varandra hur andra har haft det.
Min kärlek till Thailand och mitt intresse för allt thai förblev detsamma. Det är ett oerhört fascinerande land och jag läser fortfarande mycket om det. Min son bor också kvar där, han studerar där och det gör mig ledsen att jag inte kan besöka honom i år. Förhoppningsvis ändras det nästa år.
Att jag började tänka annorlunda om Thailand har att göra med mina egna erfarenheter, vad jag upplevt och hört, men också vad andra berättat för mig och vad jag läst i böcker och tidningar. Det var en ganska process. Jag skulle vilja dela med mig vid ett senare tillfälle vad som har förändrats i min tankegång, men jag vill inte påverka läsarnas tankar på förhand. Jag skulle först vilja be er läsare att lämna en kommentar längst ner i detta stycke. Du är den första att tala.
Alla erfarenheter och åsikter är unika och individuella. Jag ber dig att inte döma eller fördöma andra. Istället är det bara att läsa och lyssna på den andra personen. Kanske gör andras berättelser dig glad, upprymd, arg eller ledsen. Men gå inte in på det, peka inte finger åt någon annan. Så snälla inga du-bakar, skriv ett "jag"-meddelande: Vad känner och tänker du själv?
Berätta om dina erfarenheter. Vad har förändrats under din tid i Thailand och vad har förblivit detsamma? Hur hände det? Vad påverkade dig mest?
Tack på förhand.
1992 arbetade jag i Hong Kong. När jag åkte på permission till Nederländerna med ett KLM-flyg via Bangkok steg jag av och stannade i Thailand i 1 eller 2 veckor. Det var möjligt på den tiden, det kostade inte min arbetsgivare något extra. Sedan vidare till Amsterdam. Senare under 2007 anställde mitt företag mig i Rayong. 2008 träffade jag min nuvarande thailändska fru. Vi har aldrig bott i Nederländerna tillsammans. Fortfarande några år till i Australien. Men sedan 2016 har jag varit pensionär och bor mest i mitt hus i Prachin Buri.
Har mycket förändrats under åren? Om man bortser från detta år för ett ögonblick, så tror jag inte det. Inga strukturella problem. Småsaker här och där. Till exempel har många fler asiatiska turister kommit från länder som Kina, Korea och Japan. Dessa turister upplever sin semester på ett annat sätt än européer, amerikaner och australiensare. Naturligtvis svarar den thailändska turistnäringen på detta. Men jag har inga problem med det, min vistelse här kommer inte att störas av det. Vidare ändras vissa administrativa ärenden då och då, beroende på vilken regering som har vid den tiden. Men inte ens det har någon verklig inverkan på mitt liv här. Genom åren tror jag inte att befolkningen har förändrats. Jag har fortfarande många kära thailändska vänner. I mitt dagliga umgänge finner jag dem trevliga människor. Egentligen inte annorlunda än när jag kom hit för första gången 1992.
Jag har varit på semester på Koh Samui cirka 16 gånger. Underbara semestrar, där vi också gärna tittar bakom de viktiga gatorna och går "off-the-beaten-track". Efter några år började vi märka att många leenden var snarare grimaser. Thailändarna, åtminstone på Koh Samui, behöver turisterna. Men de gillar inte människor som trampar på deras traditioner och seder. Och det är det ganska många turister som gör.
Nu, 2020, känner jag att den thailändska, eller åtminstone den thailändska regeringen, hellre ser att västerländska utlänningar, och kanske också australiensarna, går än kommer. Backpackers verkar inte heller välkomna längre. De verkar bara vilja ha rika människor. Då känner jag inte för det längre.
Med nostalgi tittar jag på de många bilderna av den vackra naturen, havet, människorna, båtarna, men om jag verkligen kommer att åka dit igen... tiden får utvisa!
Hej Tino,
Det här är en tuff sådan. !! Jag har själv åkt till detta vackra land sedan 1985, varav de senaste 15 åren aldrig mindre än 4 månader om året.
Precis som alla andra har även jag fått en annan syn, både i god och mindre mening.
Först och främst måste du ha mycket tur med partnern som korsar din väg, verkar lite lättare i Europa.
Ibland undrar jag om thailändare verkligen bryr sig om farang från sina hjärtan, om deras vänlighet är uppriktig.
Jag antar att det var så de växte upp och lärde sig att skratta hela tiden.
Jag har personligen sett dem med två ansikten vid några tillfällen, och om du känner dem bättre, kommer de att erkänna att vissa grannar eller vänner inte är så välkomna som de låter.
Man måste vara öppen och villig att anpassa sig, för ibland har jag intrycket att de tar lite från en farang för att möjligen göra livet lite lättare.
Missförstå inte detta, det var aldrig min avsikt att "västernisera" en thailändare.
Pengar är såklart viktiga för oss alla, men i Thailand är det bara lite viktigare, kärlek mäts ibland i euro.
För övrigt älskar jag detta vackra land och dess underbara människor innerligt, tills nu har jag alltid känt mig välkommen där.
Så fort det blir lite lättare kommer jag att vara redo att gå tillbaka till mitt "andra hem" så fort som möjligt.
Hälsningar, Joseph
Atmosfären i Thailand har verkligen förändrats de senaste åren. Å ena sidan har landet blivit mer tillgängligt (inte nu), eftersom världen har blivit mindre tack vare teknik och internet. Även thailändarna är utsatta för denna utveckling. Å andra sidan känner thailändare att deras värld förändras och tenderar att skylla på utlänningar för dessa förändringar. Samma sak gäller över hela världen, att "utlänningarna" har gjort det.
Regeringen i Thailand är bara demokratisk på pappret och ser de demokratiska värderingar som västerlänningar kommer med som hotande mot deras position. Hon försöker hålla utlänningar i linje med strikta regler och regler och där det är möjligt framställs utlänningar dåligt. Att Thailand är skyldig utlänningar mycket lyfts inte fram.
Ett problem för många västerlänningar är ofta att de kommer till Thailand med felaktiga förväntningar. Thailändare värdesätter starkt sin autonomi och är väldigt nationalistiska. Djupt i sina hjärtan ser de sig själva som ett unikt exemplar som de bildar tillsammans med sina thailändare. Att ingripa som utlänning är väldigt svårt och kanske omöjligt. När en thailändare måste välja mellan en farang och en thailändare, även om den farangen är partnern, tenderar folk att ge thailändaren fördelen av tvivel. När allt kommer omkring är allt thailändskt pålitligt och med en sådan farang vet man aldrig. Det viktigaste positiva som utmärker den farang är oftast att han har pengar och det har thailändaren ofta inte. Folk föredrar att inte tänka på varför det är så och vilka lärdomar man kan dra av det. Detta leder till friktion och besvikelse. Eftersom du tidigare inte hade ett förhållande med en thai(n) och det har du nu, kanske du är benägen att tro att thailändarna har förändrats, men kanske bara din relation till Thailand har förändrats. Det är frustrerande att allt verkar kretsa kring pengar, men att ha pengar är viktigare i Thailand än i Nederländerna. Det finns ingen regering där att hålla din hand med om det går fel. Familj är det enda som räknas i relationer i Thailand och man blir inte lätt en del av familjen. Det förblir lite "öst är öst och väst är väst och aldrig de två ska mötas". Det var så och det är så.
Snyggt formulerat, även om det alltid finns nyanser.
Besökaren för 30 år och mer sedan gillade inte att blanda sig i t.ex. korrekt politik för vad den är värd. I ett land där du är ensam måste du alltid vara beredd på att blanda eller prassla, annars säljer du dig själv kort. I praktiken lyckas många, men delvis på grund av utländska influenser (utanför Thailands bloggbesökare sker det på många fler Thailandsorienterade hemsidor) skapas en stämning. Thailand är ganska konservativt och det har för- och nackdelar, men för närvarande tror de flesta att det är bäst så. Livet suger är en bra mentalitet med vetskapen om att det alltid finns hopp. Omvänt kan också ske och det är spelet. Livet är en lek, eller hur?
Det skulle verkligen vara mycket roligare och mer attraktivt för kommentatorer att starta själva, Tino.
Jag ska försöka ge min personliga åsikt om tolv år som heltidsboende i Thailand så ärligt svar som möjligt på civiliserad holländska, så att säga.
Då förstår man snabbt att man måste lära sig att leva med kulturella skillnader, utbildningsförmåga, åsikter om utlänningar och vice versa i vilken form som helst, oavsett om den spiralen är nedåt eller uppåt och båda finns såklart, men som jag redan antytt, den knappen är fortfarande alltid borta ibland.
Ofta är det inte den sista riktningen i spiralen när åsikterna justeras, eftersom de flesta 'emigranter' flyttar hit med fel glasögon på och ett stort antal thailändare också ser på utlänningen annorlunda än du trodde under din semesterperiod.
Några veckor om inte några månader kan alla hålla ansiktet rakt, eller hur.
Säkerheterna är betydligt mindre närvarande här än i det nederländsktalande området.
Mamma är närvarande här på ett annat sätt, speciellt för en gäst för man är aldrig mer.
Det finns en del saker att nämna som du säger alltid måste ha en thailändares signatur, tyvärr är det så.
Låt mig fortsätta med en, en av tio reaktion är en stor sjua, medan jag vid ankomsten hade en åtta om inte mer i åtanke.
Så positivt med en kritisk belastning, men jag trodde att det är en annan bit av holländsk kultur.
Även med tanke på upp- och nedgångar i privatlivet, för även om de faktiskt inte har något med landet att göra så händer de också.
Kunde det inte ha varit bättre i Nederländerna än här att texten "vid rätt tid och rätt plats" måste vara korrekt och det händer inte här regelbundet, men ofta gör det det, men det gör det inte riktigt spelar roll när det gäller plats.
En thailändare hittar sin lycka utomlands igen så länge det tar.
Cirka 10 år redan fördelat på min tid mellan Nederländerna och Thailand där jag har varit lycklig hela denna tid med en självständig söt kvinna som också regelbundet kommer till Nederländerna. Jag har redan sett mycket vackert i Thailand när det gäller natur och kultur, så det påverkar din känsla av landet i mindre och mindre utsträckning. Många härliga människor i bekantskapskretsen och en mycket hjärtlig svärförälder, oförändrad genom åren.
Med åren får du fler och fler upplevelser i det dagliga livet och du ser allt fler saker.
Du ser oundvikligen på det thailändska samhället genom en holländsk lins och de normer och värderingar som du har byggt upp, även om du vet att du måste anpassa dem för livet i ett helt annat samhälle. Med åren har irritationen vuxit över välbekanta teman som korruption, utnyttjande av människor, de okritiska hierarkiska relationerna och kontrasten mellan rik och fattig. Man ser allmakten i politik, rättvisa och hi-so, man ser den vackra naturen som offras till en helt okontrollerad vinstjakt av de som redan har det så bra. Man ser dollartecknen i turistnäringens ögon bli större och med det att inställningen till turismen halkar.
För mig är det nu sant att det är kärleken som binder mig till Thailand, men annars skulle jag släppa det.
Vi har diskuterat möjligheten att ta med min älskade till Nederländerna, men familjeband och hennes ålder för att behöva anpassa sig till språk och kultur här står igen i vägen.
Här i Thailand lärde jag mig bara vad "att ha tålamod" är... vanligtvis till döden!
Inledningsvis med bestörtning och gränslös irritation men det finns inget val.
Ofta har allt det tålamodet varit för ingenting, bara tålamodet för tålamodet eftersom thailändare helt enkelt tvingar det av dig. Det är inte konstruktivt tålamod utan uppgivet tålamod.
Och att mycket tålamod förändrar dessutom sällan något i god mening.
De allra flesta thailändare gillar inget hellre än att skjuta upp saker, ja, att ställa dem på is är bättre sagt. Och till och med skjuta upp oändligt i hopp om att det inte ska hända igen, särskilt saker de fruktar. Men nöje och nöje kan alltid göras direkt, inget tålamod krävs för det...
Frågan är om din förfrågan kommer att besvaras annorlunda än av ett fåtal. En sådan fråga får dig att tänka till och den är inte lätt att besvara.
Jag tror att jag skulle kunna skriva en bok om det, men det gör jag inte. Min narrativa verklighet är inte alltför spännande, men jag vill ändå dela med mig av något. Min erfarenhet av Thailand är baserad på 14 års semesternöje och nu sex års långtidsboende, tillåtet under strikta villkor av Thailands myndigheter. Det är ingen sinekur att stanna här, det finns mycket att göra. Debaclet med immigrationspolisen, för att bara nämna några. Strunt som folk jobbar här med bland annat årliga förnyelser, pappersarbete och pengamisshandel. De belopp som krävs för långtidsboende är också oproportionerliga. Jag har en hushållerska från Myanmar och när man ser bosättningskraven som ställs på den gruppen är det för absurt för ord. Den kvinnan har förlorat nästan två månaders inkomst på två år innan hennes vistelse. Sedan finns det sjukförsäkring och täckning som är en huvudvärk för många av oss. Om du förstås inte har stått i kön med utdelningen av pengar, då spelar inte detta någon roll. Den korruption som också syns här överallt och som en betydande del inte alls skäms för. "Landets skönhet" har också visat sig vara en fråga om tillvänjning och har enligt min uppfattning överdrivits. Palmen kontra den vita björken. För mig har Nederländerna verkligen sin charm.
Jag kom till Thailand för min sinnesfrid, men det störs regelbundet av både de holländska myndigheterna och de thailändska myndigheterna. De negativa effekterna (nedskärningarna) på pensionen och den statliga pensionen får antas vara kända. De som läser den här bloggen känner oftare till hatten och kanten på alla tillstånd, så det behöver ingen ytterligare förklaring. Det är fortfarande irriterande. Att släppa det är mitt problem och att göra meningslösa saker är inget jag var utesluten för, men det kan man inte undgå här. Du måste. Det jag varit emot, annat än från semesterperioder, är att iaktta en viss mentalitet bland de olika befolkningsgrupperna och i synnerhet det thailändska samhället. Den (stora) gruppen är lite intresserad av miljöfrågor och de är bäst på att göra oreda. Det är oreda på många håll och det görs nästan ingenting åt det från regeringens sida. Man ser också mycket våld bland mänskligheten och det krävs lite för att tända tändstiftet. Vanligtvis försedd med små fötter, men trampade snabbt på tårna. Luftföroreningarna kan inte filmas här. Trafikbeteendet som kan ses väldigt negativt. Varje dag ser du människor som gör de galnaste upptåg och de döda och skadade talar mycket. En viss grupp turister är också en nagel i ögonen på mig, som bara kommer för prostitutionsgrejen och för att hålla barsätena varma medan de njuter av alkoholhaltiga förfriskningar. Detta underblåstes av det stora utbudet av "billiga" prostituerade baserat på bristande utbildning, ojämlikt välstånd och otillräcklig tillsyn av gällande regelverk från myndigheterna, som också är regelbundna deltagare i detta.
Thailand är thailändarnas land, men också thaimyggornas land och de har ofta förföljt mig, så varje dag kliade jag. Att gnugga kroppsdelar och spraya i huset för att bekämpa detta kostar händer med pengar och bär därför bara långbyxor och strumpor för att vara något kliande. Jag skulle kunna fortsätta och fortsätta, men det finns också positiva saker att se, som min fina flickvän och ett trevligt gäng thailändare som tillhör min vän- och bekantskapskrets. Att kunna gå ut billigt, den utsökta maten och dessa håller det fortfarande i balans för mig. Så jag stannar i Thailand åtminstone tills vidare. Om så förblir fallet får framtiden utvisa. Men jag har för länge sedan tagit av mig de rosa glasen.
Att Thailand har förändrats verkar logiskt för mig, precis som Nederländerna har förändrats.
Hela världen har förändrats precis som vi själva har förändrats.
När jag satte min fot på thailändsk mark för första gången 1979 var jag en ung man på 21 år och jag såg Thailand genom en helt annan lins än nu.
Fester till tidigt på morgonen i Pattaya, 2 gånger om året i 3 veckor för att vara odjuret och sedan tillbaka till det "normala" livet.
Vid en viss tidpunkt kommer du att titta längre, en bra ursäkt för att du inte längre kan upprätthålla det destruktiva livet.
Öarna Koh Chang och Koh Samui, fantastiska i början av 90-talet, passade perfekt in i den livsstil jag hade då, jag träffade även min nuvarande fru på den tiden, som kommer från Isaan.
Den första tiden till Isaan tog lite tid att vänja sig vid, det finns lite att göra i en sådan by, öde vid 21:00.
Men de där få veckorna om året var det inte så illa, men att bo där permanent är en annan sak.
Tills du är en gammal kille och du har många vänner i den byn och du också uppskattar livet där, nu skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.
Festerna från det förflutna har nu bytts ut mot trädgårdsarbete och att arbeta med djuren, göra sambal med kvinnan och dela ut den överallt.
Vad jag menar att säga är naturligtvis Thailand har förändrats precis som jag har förändrats.
Jag hör ibland; det brukade vara mycket trevligare, förmodligen för att folk gillar att glömma de mindre trevliga sakerna.
Du brukade sitta med familjen runt en gammal kolspis och andas in kolångor, på bordet stod ett glas med cigaretter och cigarrer istället för en kakburk och hela huset var iskallt, jag är glad över de där "mysiga" åren är ett minne blott.
Visst har Thailand förändrats, det förblir för mig ett land där jag har varit i många år,
beroende på vädret i Nederländerna
kan hålla sig mycket bra till fortfarande rimliga kostnader.
På så sätt kan du använda det bästa från båda länderna.
Det som ibland kommer i vägen för den här livsstilen som jag upplevde tidigt, är ett alltför engagerat förhållande
Jag har också ett förhållande i Thailand i ungefär femton år nu,
när jag är thailand bo med hennes hus i isaan.
om du återvänder till Nederländerna för en fyra till sex månaders vistelse där ensam.
Relationen bygger på god vänskap med utgångspunkt
Jag hjälper dig och du hjälper mig.
För henne och mig fungerar det fortfarande bra efter alla dessa år.
Äntligen kan jag säga att när vi blir äldre blir det bättre och bättre.
Slutlig slutsats för mig personligen
Thailand blir vackrare och vackrare för oss båda.
Även om jag pratade om oss sist,
det finns alltid en hemlighet bakom hennes leende som aldrig kan upptäckas.
Bättre så, det är bättre att du inte vet allt, det är fortfarande spännande vad framtiden för med sig.
trevligt Tino att du ställer denna fråga i denna blogg. Och det är också bra att du inte delade med dig av din egen erfarenhet på det området i första hand. Då får du inga svar utifrån dina egna erfarenheter, utan bara svar utifrån dina egna observationer. Naturligtvis är jag nyfiken på dina egna åsikter i detta ämne. Jag har åkt på semester i Thailand två gånger om året i 24 år och jag har förstås inte erfarenheten av farangs som har bott där i flera år. Det är ofta en helt annan historia. Min första upplevelse i Thailand var: Wow vilket fantastiskt land att åka på semester och den känslan har inte förändrats efter 2 år. Jag är sugen på att åka på semester till Thailand igen, men jag är inte med i det just nu på grund av Corona. Jag tänker verkligen inte sätta mig i karantän i 24 dagar på ett dyrt hotell för att ha de sista 14 veckorna ledigt i Thailand. Det är inte värt det för mig. Men när jag ser tillbaka efter 2 år och även med mina egna erfarenheter och de många samtal jag haft med expats som vistats där länge. Är min slutsats: Bakom leendet som thailändaren fortfarande hade för 24 år sedan har det verkligen blivit en grimas för tillfället. De är inte längre thailändare för 24 år sedan. Nuförtiden måste du vara försiktig som Farang att du inte är en "gående bankomat" och att de antar att: Okej du är gammal och ful, men så länge du försörjer mig och min familj ekonomiskt kommer jag att ligga med dig och göra dig lycklig . Om du inte har pengar längre för att försörja mig och min familj ska jag leta efter en annan farang som kan försörja mig så att jag kan få ett bra liv. Låter kanske lite hårt som jag uttrycker det nu. Som farang kommer du alltid i andra hand. Försörjningsfamiljen kommer först. Så egentligen mäts vi som farang på hur mycket man kan bidra med för att ge en viss trygghet för framtiden på det finansiella området. Detta är naturligtvis väldigt generaliserande vad jag säger nu. Naturligtvis finns det gott om relationer som inte är baserade på det. Men det ger dig en tankeställare. Dessutom är Thailand fortfarande ett fantastiskt land att åka till.
Mitt första besök i Thailand var 1976 och sedan 2011 bor jag med min thaifödda fru permanent på landsbygden i provinsen Ubon (Isaan).
Det som har förändrats mest under den tiden är förstås infrastrukturen. 1976 flög till exempel bara ett flygbolag till Ubon med bara 2 flygningar per dag. I början av detta år fanns det många fler flygbolag och flyg och även till olika destinationer, inte bara till Bangkok. Även vägnätet har förbättrats rejält och förra året ändrades till exempel den obanade vägen där vårt hus ligger till ett betongspår. Och för 40 år sedan tog det oss tre dagar med bil att besöka en faster i Nakhon Phanom från Ubon, med två övernattningar i Mukdahan, nuförtiden görs det enkelt på en dag.
Staden Ubon har expanderat kraftigt under dessa år och markpriserna har skjutit i höjden. Till exempel gav mina svärföräldrar bort en bit mark till ett tempel som låg utanför staden. Det templet har nu slukats av staden och den mark som ges bort borde nu ge tiotals miljoner. Lyckligtvis, så vitt jag vet, har ingen gjort något väsen av det missade arvet. Stadens lantliga karaktär har också förändrats avsevärt med Central Plaza och stora butikskedjor och byggvaruhus. Men de boende har i stort sett förblivit desamma. Det kan man också se i trafiken där de flesta inte verkar ha bråttom och det blir till exempel en långsam acceleration när ljuset blir grönt. Det som på senare tid har blivit märkbart är de många leveranstjänster som finns idag och tid är pengar där och det ser man tydligt på vägen att köra.
Det som också är slående är att cykling har blivit populärt bland stadsborna på några år och att det utövas av unga och gamla, män och kvinnor. Det beror förmodligen på att det görs lite fysiskt arbete längre, åtminstone i stan. Fotboll är också populärt och sedan några år finns det till och med en fullvärdig tävling för 50-åringar (är det också så i Nederländerna, undrar jag?) och det måste finnas minst tre över 57 på planen i varje lag. Återigen är det nästan uteslutande stadsborna som utövar denna sport. Å andra sidan är det också många stadsbor som börjat använda snabbmat, vilket tyvärr också syns i den ökade storleken.
Men på landsbygden? Lite har förändrats där, även om ungdomarna ofta försöker hitta arbete i staden och få är villiga att gå ut på risfälten. Maten är fortfarande traditionell och kommer fortfarande delvis från naturen. Husen har också förändrats lite och de vackra husen som man kan se här och där är verkligen inte bebodda av risbönderna. De lokala marknaderna har också förblivit desamma med kvinnor som sitter på mattor och försöker sälja sina produkter tillsammans med mer professionella marknadsförsäljare. Och dessa marknader är fortfarande det viktigaste stället att handla på, åtminstone på landsbygden.
Mest slående är dock Internets inflytande på befolkningen. I synnerhet har det gjort eleverna medvetna om att det finns en annan verklighet än vad de lär sig i skolan. Detta syns tydligt i studentrörelsen. Men det som också slår mig är att de använder internet, Facebook och YouTube i synnerhet, för att lära andra – ofta osjälviskt – något eller för att själva lära sig något och sedan tillämpa det. Till exempel, min fru använder den för att prova något nytt inom jordbruk och trädgårdsodling och hon är verkligen inte ensam om detta. Men många lärare är också aktiva på internet. Till exempel känner jag till ett hundratal sajter där lärare försöker lära thailändska barn engelska, ofta på ett lekfullt sätt. Om jag har sett hundra måste det finnas tusentals. Händer det också i Nederländerna? Vet inte.
Jag känner också någon som inspirerades av internet att bygga en evighetsmaskin för att generera elektricitet. Inte en riktig evighetsmaskin såklart, utan en apparat som var tvungen att tappa en okänd energikälla. Tyvärr kunde han inte befria världen från ett problem. Men samme man var inte bara idékopier, utan han designade själv, med hjälp av ett ritprogram, en relativt komplicerad maskin för att tillverka byggstenar av lera som efter torkning kunde användas för att bygga murar och till och med hus. Och efter designen byggde han även maskinen och den fungerade perfekt. Han har lagt ut byggritningarna och en video på internet så att andra också kan använda dem.
Det som inte har förändrats är att människor fortfarande är trevliga mot mig, unga som gamla, manliga eller kvinnliga, det spelar ingen roll. Och när de till exempel kommer på besök ska man inte bli förvånad om det kommer fler än man förväntat sig. Till exempel kom för några dagar sedan ett vänskapspar förbi med son, dotter och svärdotter, men också med en granne och en kompis till dottern. Men de hade tagit med sig mat och dryck, så inga problem. Och vad gäller maten så hade pappan tagit med sig fiskfärs för att göra hamburgare på plats. Det gör han ofta. Men det jag inte visste förrän nyligen var att han gör det speciellt för mig eftersom han vet att jag gillar det. Och det jag inte heller visste var att det tar sex (!) timmar för honom att göra den där köttfärsen eftersom han använder en fisk med mycket ben till det och den fisken måste hackas väldigt fint så att benen inte störa dig.
De är riktigt trevliga människor de där thailändska, fortfarande.
Jag kom hit i Thailand 2006 med en grupp studenter från mitt holländska universitet som en del av något slags utbyte. När jag arbetade här hörde jag att jag hade fått jobbet som dekan för att forma implementeringen av Bachelor Hospitality Management-programmet. Så efter att ha återvänt till Nederländerna var jag tvungen att ordna min sista avresa till Bangkok. Så flytta.
Som en del av det internationella utbytesprogrammet hade jag redan varit i Indonesien och Kina, men Thailand hade något speciellt: färgerna, lukten, atmosfären. Allt östligt men också lite västerländskt. Bland de vanliga skribenterna på den här bloggen är jag en av få som fortfarande jobbar heltid, och då som anställd hos en thailändsk chef. Det gör att jag kommer i kontakt med många thailändare inte bara privat utan även professionellt, jag jobbar på ett thailändskt universitet där företagskulturen är ganska thailändsk. När jag ser tillbaka på alla dessa år har arbetet här i en thailändsk företagskultur förändrat mitt tänkande om Thailand ganska mycket. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att byråkrati, kumpan, inkompetens och arrogans skulle ha en så katastrofal effekt på utbildningens kvalitet och att det är nästan omöjligt – på rationella grunder – att göra något åt det om man inte håller med om saker och ting (och det blir alltmer) fallet).
Enligt min åsikt, huruvida ditt tänkande om Thailand förändras på grund av din privata situation har mycket att göra med egenskaperna, öppenheten, intressen och nätverken hos den partner som du bor med. Om du bor med en trevlig thailändsk kvinna eller man som huvudsakligen är hemma eller har ett litet jobb i sin egen by/stad, inte har några politiska intressen (annat än att se nyheter på TV) och vars nätverk huvudsakligen består av släkt och vänner från I din egen by får du inte mycket av förändringarna i det här landet hemma. Din egen status är också kopplad till statusen för den du bor med eller är gift med, så att det inte är lätt att flytta självständigt i andra nätverk. (speciellt om du inte jobbar)
Jag vet vad jag pratar om eftersom jag har haft två thailändska partners i Thailand och jag kan bedöma skillnaden. En medelklasskvinna, som arbetar för ett japanskt företag, med eget hus och bil men ett mycket begränsat nätverk bestående främst av släktingar och thailändare från hennes hemby som alla arbetade i hennes brors företag i Bangkok. Jag är nu gift med en thailändsk kvinna som är managing partner i ett företag, som har nätverk hemma och utomlands (och inte med de minsta människorna på denna planet) och som regelbundet ger mig en titt bakom kulisserna av vad som händer i Thailand på högsta nivå. Jag måste erkänna att jag först blev förvånad och trodde inte på allt hon sa. Men upprepade gånger berättar hon saker som är i nyheterna nästa dag. Nu är jag inte längre förvånad över hennes berättelser eller innehållet i de berättelserna. Problemet är att jag inte riktigt kan prata med någon annan än henne om det eftersom jag antingen inte blir trodd (hur kunde en utlänning veta det? Även på den här bloggen där jag hela tiden uppmanas att citera skriftliga källor) eller för att informationen är obekvämt, är hemligt och kan orsaka problem för dem som känner till eller läser det på en blogg. Det finns två sidor av allt som har hänt i det här landet sedan 2006. Och ofta är bara en sida av den mycket exponerad. Och eftersom alla dessa källor kopierar och klistrar in varandra, slutar vi med att vi tror på det.
Kära Chris,
Din syn på det thailändska samhället skiljer sig förstås från de flesta av oss. Och det gör det förstås intressant. Men en liten varning:
Här omkring – strax utanför staden Ubon – finns flera universitet och statliga institutioner. De som jobbar där, särskilt de på något högre befattningar, kommer ofta från andra delar av landet och har därför mindre möjlighet att falla tillbaka på sina gamla nätverk, familj och gamla vänner. Och om de bestämmer sig för att inte bo i ett hus på företagets tomt, köper de en bit mark och låter bygga ett hus på det, ofta mitt bland lantbruksbefolkningen, och bygger sedan ett nytt nätverk där.
Min fru återvände till Thailand efter att ha bott i Nederländerna i nästan 40 år, men inte i staden Ubon där hon föddes, utan utanför staden i ett område där ingen familj bodde och inga gamla vänner. Hon fick därför också bygga upp ett nytt nätverk, som nu består av både den ”vanlige” bonden och den något högre tjänstemannen. Att hon – och jag – får en titt bakom kulisserna är förstås inte fallet, men en så strikt åtskillnad mellan nätverk som du verkar föreslå är nog mer tillämplig på Bangkok än på landsbygden.