Wan Di Wan Mai Di: Noi (del 1)

Chris beskriver regelbundet sina upplevelser i sitt Soi i Bangkok, ibland bra, ibland mindre bra. Allt detta under titeln Wan Di Wan Mai Di (WDWMD), eller Good Times, Bad Times (hans mammas favoritserie i Eindhoven). 

vi

Jag är 100% säker på att om min granne Noi bodde i Nederländerna skulle hon behandlas och/eller övervakas av olika statliga myndigheter. Husläkaren och skuldsaneringen är två av dem. Nu är jag själv ganska galen så jag kan ha något. Och även tidigare har jag upplevt det nödvändiga med grannar.

På en av platserna där jag bodde i Nederländerna (kommer inte att nämna namnet) bodde jag bredvid en familj (nederländsk man, tysk kvinna, en son och en dotter) som till en början (och till och med andra) såg normal ut. . Men skenet bedrar.

Under sommarlovet åkte hon alltid till Schweiz med sin son och dotter, där hon vistades ca 5 till 6 veckor i en slags religiös kommun, säg sekt. Jag kan fortfarande minnas ett år när hon åkte innan sommarlovets början och hennes barn som fortfarande gick i grundskolan fick resa ensamma till Schweiz med tåg. Hon berättade aldrig vad som hände där, men barnen kom tillbaka med konstiga historier: sexuellt tonade initieringsritualer, nästan inga män utan många kvinnor, tortyr av djur. Jag ska bespara dig detaljerna. Far stannade hemma och trivdes under tiden med en annan, yngre kvinna som var hans kollega. Tillsammans besökte de regelbundet SM-klubbar. Jag vet det eftersom grannen en gång frågade mig om jag ville följa med. Tja, nej. Jag var inte så behagligt störd heller.

Grannarna skilde sig och gymnasieungarna stannade (efter önskemål, tror jag) hos pappa. Lång historia kort, med tiden fick jag intrycket av att pappan misshandlade sin dotter sexuellt. Till slut ringde jag den förtroliga läkaren i mitt område som redan hade flera samtal om mina grannar. Men: familjen hade redan bytt husläkare två gånger (och den nuvarande kunde inte bekräfta historien) och pappan arbetade på en hög position inom rättsväsendet. Kort sagt: det kunde ta ett tag innan en effektiv åtgärd vidtogs. Barnen var offren.

I min soi i Bangkok löser grannskapet själva fallet med Noi. Detta är också nödvändigt om professionell hjälp inte finns att tillgå. Hennes största problem är spelberoende och kopplat till det att låna pengar hos många människor och en kronisk, faktiskt daglig brist på pengar. Tillsammans med mentaliteten snarare lat än trött är det en katastrofal blandning. Hon har kommit överens med ett antal personer i byggnaden om att betala tillbaka en del av lånet varje dag, men hon kan ofta inte hålla sitt löfte. Min fru och jag har inte lånat ut pengar till henne på länge. Naturligtvis är vi de "bitna hundarna" och hon misslyckas inte med att skicka hundratals LINE-meddelanden till andra boende hur dåliga vi är.

När min fru såg några av dessa meddelanden på en annan boendes mobiltelefon för cirka tre veckor sedan var soi, som redan är liten, för liten. Min fru höjde rösten i soi och gjorde det klart för Noi, som satt utanför dörren till sin lägenhet, att hon inte gillar det, att hon är en "jordgubbe" (vilket verkar vara en term för en badass; konstigt för oss holländare) och att – om hon har något att säga om henne eller mig – kan hon göra det direkt. Hon har min frus mobilnummer.

Sedan dagen för denna kollision har Noi inte lämnat huset. Hon har låst in sig i sin lägenhet. Min fru gillar det så. Hon ringer en vänskaplig mopedtaxichaufför varje morgon för att ge henne frukost från 7-Eleven. Hon brukar äta lunch och middag med två olika män som inte bara tar med henne mat, utan även deras sperma och deras pengar. Lunch är med en (gift) hämtmekaniker från företaget Isuzu, middag med en (såklart även gift) fristående företagare inom datorer och tillbehör. De spelar machohjälten, Noi räknar pengarna. Men istället för att genast betala av sina fordringsägare använder hon en viktig del av pengarna för att köpa statliga lotter. Eller – när det är mörkt – tar hon tag i en taxi som tar henne till ett av de illegala kasinon i området under illusionen att detta är hennes ultimata lyckodag. Efter fyra år vet jag bättre. Det går bara utför.