Wan di, wan mai di (del 8)

Två hembiträden arbetar i lägenheten, båda från Laos och båda illegalt i Bangkok. Det bryr mormor sig inte om. Det är billigare eftersom du inte behöver betala skatt på illegala invandrare, inte heller deras visum och arbetstillstånd.

Risken är förstås att en av de två kommer i kontakt med polisen. Enligt mormor är Leiden fortfarande inte i trubbel eftersom hennes svärson är polis.

Noi (jag antar att tidigt 40-tal) gillar sum tam pala, en sallad med den välkända, sötdoftande fermenterade fisken. Min fru gillar det också då och då, men efter att ha ätit Nois som tam pala två gånger (Noi gör som tam pala själv) och efter att ha besökt toaletten nästan oavbrutet i några dagar, är hon lite där från att komma tillbaka, eller bättre : från att bli helad.

Noi är gift med en långhårig, tjusig laotisk man som tittar förbi då och då. Han jobbar också i Bangkok, men de bor nästan var för sig. Jag förstår inte att. Jag skulle - en gång gift - vilja leva dagligen med kvinnan jag älskar. Och: hur ser er framtid, eller snarare den gemensamma framtiden, ut?

Tja, folk är tydligen inte oroliga för det. Vem lever då vem bryr sig då. Imorgon är det imorgon och den kommande helgen ser redan långt fram i tiden. Och livet kan också förändras precis så.

Toi och Tois bror

Detta är uppenbart från livet av Toi, den andra pigan. Hon har jobbat hos mormor länge och åkte tillbaka till Laos för några år sedan för att ta hand om sin sjuka pappa. Hon kan hantera mormors konstiga beteende och reagerar också på henne, speciellt när mormor gör eller vill göra dumma saker, och det är ganska ofta. Och konstigt nog kan mormor ta mer från Toi än från sin (otuktsäkta) man.

För några veckor sedan, en sen fredagseftermiddag, kom Toi till vår lägenhet för att prata med min fru. Av tonen i samtalet, utseendet och hållningen hos Toi kunde jag se att detta var en allvarlig sak. Först trodde jag att det var representanten för elbolaget som ville stänga av hela lägenheten eftersom mormor ligger månader efter med betalningar.

Så var fallet förra året, precis när mormor – precis som nu – var på semester i Sydkorea. Nej, den här gången kunde jag bara fortsätta titta på tv under helgen. Samtalet handlade om Tois bror. Jag visste inte ens att hon hade en bror, men i alla fall.

Tois bror är också olaglig i det här landet. Han jobbar i Ratchaburi, 30 år gammal och är kär i en thailändsk tjej på 19 år. Thailändarens mamma och pappa gillar det inte: deras thailändska dotter med en laotisk man. Det vet dottern. Förra veckan rymde de hemifrån tillsammans.

Flickans föräldrar såg sin chans att bli av med Tois bror och ringde genast polisen. Han hittade paret och låste in Tois bror på polisstationen eftersom han är illegalt i Thailand. Det förälskade paret indikerade dock att de ville gifta sig.

Nu ska det bli intressant, tänkte föräldrarna, för i fallet med ett äktenskap måste det finnas synd sod bli betald. Men ja, Tois bror har ingen baht att göra, förutom att föräldrarna till thailändaren asfalt i flera telefonsamtal med Toi inte berätta exakt hur mycket pengar de vill ha. Toi har lite pengar men troligen inte tillräckligt eftersom föräldrarna luktar pengar, även på avstånd.

När allt kommer omkring, om brodern officiellt gifter sig med sin dotter kan han få visum för att stanna här eftersom han är gift med en thailändare. Men först måste han återvända till Laos eftersom han inte kan uppvisa pass eller identitetskort, och därför inget giltigt visum. Och: böterna han får betala för sin olaglighet (om han vill hålla sig utanför fängelset) kan mycket väl vara mycket högre än synden.

Flickans föräldrar har manövrerat alla in i en nästan omöjlig situation. Först försökte de bli av med Tois bror som blivande svärson genom att ringa polisen och nu luktar de pengar. Men: Tois bror måste först åka tillbaka till Laos efter att ha betalat böter (och kan därför inte betala syndtorv på kort sikt) och Toi kan inte lämna över pengarna HON har till flickans familj (och även hennes bror i att inte besöka polisen station) för då kommer hon själv att fångas.

Under tiden har Tois bror förts över gränsen till Laos och funderar på att återvända till sin älskade i Ratchaburi. Han behövde inte betala något till polisen. Tydligen gäller regeln även i Thailand: man kan inte plocka från en skallig (laotisk) kyckling.

Chris de Boer

Den bostadsrättsbyggnad Chris bor i drivs av en äldre kvinna. Han kallar henne mormor, eftersom hon är både i status och i ålder. Farmor har två döttrar (Doaw och Mong) varav Mong är ägare till byggnaden på papperet.