Wan di, wan mai di (del 23)

Den bostadsrättsbyggnad Chris bor i drivs av en äldre kvinna. Han kallar henne mormor, eftersom hon är både i status och i ålder. Mormor har två döttrar (Daow och Mong) av vilka Mong är ägaren till byggnaden på papperet.

Lamms liv är fullt av upp- och nedgångar. Han har en härlig fru och en väldigt socialt sinnad son, men han har också haft en del motgångar i livet. Och några "problem" har han fortfarande. 

Lamm är en gammal kollega till min fru. Han arbetade som förare av en av draglinorna på byggföretaget där min fru har makten. Förresten, i thailändsk byggjargong kallas en dragline (finns det inte ett holländskt ord för det?) en 'make-hole' och det är precis vad en dragline gör.

Tarmrörelse

För flera år sedan utvecklade Lamm, som då vägde cirka 65 kilo, hemorrojder. Och inte de där små, utan väldigt stora och även externa. Han fick ofta vara frånvarande från jobbet eftersom han – trots speciella kuddar och vadderade toalettsitsar – inte längre kunde sitta i förarsätet i draglinan. Han började också äta mindre, rädd eftersom han var för smärtan vid avföring. Jag har också fått höra att ris slutar äta så att äta ris är inte så bra för en bra tarmrörelse. (Känner Phrayut till detta?)

Jag uppskattar att Lamm väger cirka 50 kilo nu. Han provade först de thailändska hus-, trädgårds- och köksläkemedlen mot hemorrojder, men ingenting hjälpte. Läkaren på sjukhuset ville kirurgiskt ta bort dem, men kunde inte garantera att de inte skulle komma tillbaka. Lamm bestämde sig då för att inte operera sig.

Nu har min mamma också lidit av hemorrojder i decennier (sedan min yngste brors födelse), så jag ringde henne för att fråga om hon kunde skicka lite salva till mig. Genom min fru hade jag beskrivit Lamm så bra som möjligt (och visat det på datorn) hur hemorrojder behandlas hemma i Nederländerna.

Min mamma sa att visst var Sperti till salu på apoteket, men att hon har ett botemedel som bara går att få på läkarrecept. Hon berättade namnet för mig, men vad jag än letade efter på internet så var den drogen inte till salu i Thailand i det vanliga apoteket. Så jag skickade fyra tuber Sperti till Bangkok i ett paket.

Annat arbete

Mer behövde dock göras. Min fru hade sänkt hans lön för de dagar han inte arbetade, men Lamm höll sig borta från jobbet mer och mer. Lamm förstod det alltför väl. Utöver jobbet som draglineförare gjorde han väskor på kvällar och helger. Eller rättare sagt: en leverantör försåg honom med alla delar till väskorna (tyget, dragkedjorna) och han sydde ihop dem.

Det var dock oregelbundet arbete. Och om det fanns arbete var det mycket och det måste göras på en begränsad tid. Lamm får 50 satang per påse. Påsarna var och exporteras till Kina, där de säljs för 300 till 400 baht.

Tills nu har han sparat pengarna från påsarna och levt på sin lön, men sakta fick han använda sina besparingar eftersom månadslönen inte längre räckte till. Som tur var kom han på en lösning själv. Han skulle säga upp sig och flytta till sin frus hemland i Lopburi.

Med sina besparingar kunde han bygga ett nytt hus, ta över hämtningen från byggföretaget och kanske köpa lite ytterligare mark så att han – förutom att använda svärmors tomter – kunde bedriva lite jordbruk.

Och kanske fanns det fortfarande lite pengar över till begagnad jordbruksutrustning. Han behövde upphämtningen för att hämta föremålen från påsarna i Bangkok och för att leverera påsarna till kunden när de var klara.

Så han kommer till Bangkok med viss regelbundenhet och tar alltid med sig lite mat från gården: kycklingar, ägg, bananer eller annan frukt. Genom åren har vi försett honom och hans familj med min gamla dator och skrivare, min gamla cykel, lite trädgårdsmöbler och ett litet lån. Vi besökte honom nyligen i Lopburi.

Och nu

Det nya huset står nu klart och bredvid Lamm, hans fru och son, bor svärmor hos dem. Hon bodde i ett relativt stort men något fallfärdigt trähus. I det stora vardagsrummet finns tre tunga symaskiner längs med väggen ifall väskor skulle behöva sys. Lamms svägerska hjälper också till när det är påsarbete.

Sperti gör sitt jobb men Lamm är inte helt av med hemorrojderna. Också för att han använder Sperti med måtta eftersom han vill vara sparsam med den. En vän till honom har också gett honom en laotisk kålrot (som liknar en liten rotselleri) att göra något slags te av. Det verkar också hjälpa.

Ett skott av denna knöl växer nu i en kruka bredvid min ytterdörr. Min fru ville det trots att ingen av oss har problem med tarmrörelserna. Ma pen rai.

Lamms son hjälper till på gården efter skolan, inte bara med arbetet utan han har också gett alla sina besparingar till sin pappa för investeringen i jordbruksutrustningen. Han går i gymnasiet och har en gammal mobiltelefon.

För att göra saken värre blev Lamm biten i foten av en gigantisk tusenfoting för några veckor sedan. Den här hade gömt sig i en av hans stövlar som han arbetar med på marken i sockerröret. Lamm hade glömt att vända sina stövlar upp och ner.

Jag pratar inte om dessa bestar som kan bita väldigt illvilligt. Beten gjorde då fruktansvärt ont, har jag fått höra. Thailändare har en helig respekt för det. Jag har sett på internet att dessa tusenfotingar till och med kan sluka hela möss. De första veckorna ville Lamm inte göra något åt ​​det, men det fortsatte att göra så ont att han så småningom hamnade på sjukhuset igen. Otur.

Chris de Boer