Livet i Thailand: Wan di, wan mai di (del 1)

Jag bor i en bostadsrättsbyggnad i soi 33. I Bangkok. Varje dag finns det något för det. Ibland bra, ibland dåligt men ofta förvånande för mig.

Bostadsrättshuset drivs av en äldre kvinna. jag ringer henne mormor, eftersom hon är både efter status och ålder. Mormor har två döttrar (Doa och Mong) varav Mong är ägare till byggnaden på papperet.

Det visste jag inte förrän jag bad arbetsministeriet att ändra adressen i mitt arbetstillståndshäfte. Då behövde jag en kopia från ägaren av byggnaden. Doa är skild (men mer om det i ett senare avsnitt) och Mong är gift med en polis och har en dotter.

Farmor och farfar lever som katt och hund

Mormor är gift med farfar. Det kommer inte att förvåna dig. Paret lever som katt och hund och jag menar INTE som att katt och hund bor här i Thailand i många tempel. De har alltid ord och bråk om allt och allt. Om de små sakerna men också om de stora sakerna i livet.

Detta har lett till att farfar ofta har sökt sin 'räddning' hos en annan kvinna de senaste åren. Vanligtvis under en kortare tid men nu har han hittat en kvinna som han har umgåtts med ganska länge. Det vet mormor och gillar det inte. Farfar har egen inkomst (pension), egen hämtning och gör – så långt mormor tillåter – vad han vill.

När han inte dyker upp i lägenheten kallar mormor honom till illamående. Och om det inte fungerar ringer Dao eller Mong honom. Han älskar inte längre sin mormor, utan älskar sina döttrar och barnbarn. Alltså: Jag träffar inte farfar varje dag, men jag träffar honom regelbundet. Och när mormor är i närheten är det alltid bråk.

Mormor är Penny klok, pund dum

Mormor är, som engelsmännen säger så vackert, "penny wise, pound foolish". Hon är snål på ett galet sätt. Åtminstone: när det gäller lägenhetsbyggnaden och servicen till de boende. Själv fick jag vänta cirka nio månader på en ny badrumsdörr och nu fick jag den billigaste hon kunde hitta.

Tvätten och restaurangen har nu stängt eftersom mormor inte gör några eftergifter – i form av pengar – till nya operatörer av båda anläggningarna: minst samma hyra och samma förskott som de gamla operatörerna.

Att de boende klagar på att anläggningarna är stängda (och att några hyresgäster har flyttat till en nyare byggnad 200 meter ner i soi) verkar vara av föga intresse för henne i och med att hon klagar på den högre vakansgraden, men inte relaterar det till hennes eget beteende. Farfar sätter ibland fingret på det ömma och så blir det bråk igen förstås. Det verkar som "livets cirkel" i min soi.

Chris de Boer