Från Nong Khai till Chiang Mai, bergsscenen

I min senaste uppdatering Jag skrev att resan till Laos kändes som en resa tillbaka i tiden. Att korsa Mekongfloden på vägen tillbaka till Thailand hade något magiskt. Jag insåg alltför väl att när jag gick över vänskapsbron vid Nongkhai fick jag sex mycket speciella veckor.

Halvvägs över bron ändras laotiska flaggor till Thailands och för varje meter jag närmar mig Thailand blir de stora skillnaderna med Laos uppenbara igen: ett överflöd av närbutiker, trendiga kaféer, moderna hus och massor av reklam längs vägen.

Jag stannar i Nong Khai de första dagarna. Denna plats sträcker sig längs Mekongfloden och har en vacker boulevard där det anordnas en livlig marknad varje helg där folk dansar vid vattnet.

Förhållandet mellan turister och lokalbefolkningen är trevligt och det finns precis tillräckligt med catering för att inte bli uttråkad på kvällarna. Det är bra eftersom jag stannar här i några dagar för att besöka en intressant volontärorganisation.

Open Mind-projekt

Strax före lunchtid cyklar jag förbi Openmind Projects. Denna organisation har etablerat sitt så kallade träningscenter i Nong Khai. Det är den första mötesplatsen för nya volontärer som kan delta inom organisationen i en mängd olika projekt i hela Thailand.

Jag bjuder in volontären Anna från London att cykla med på tandem och dela sin historia. Vi cyklar tillsammans på boulevarden och slår oss ner på kajen för ett fascinerande samtal.

Anna arbetar med thailändska kollegor för att förbättra webbplatsen Openmind Projects. Att det finns många kulturella skillnader framgår tydligt av berättelsen jag skrev om vårt möte. (Foto ovan: Thomas med teamet Openmind Projects)

Efter cykelturen med Anna får jag den unika möjligheten att träffa Sven och Toto, grundarna av Openmind Projects. De berättar om ursprunget till deras organisation, ett banbrytande projekt med syfte att visa hur datorn kan hjälpa underprivilegierade barn i utbildning. Tolv år senare har Openmind Projects växt till en av de största volontärorganisationerna i Thailand.

Pensionat Mut Mee

På kvällarna spenderar jag gärna tid i den mycket avslappnade trädgården vid vattnet på pensionatet Mut Mee där jag bor. Det är med rätta en populär mötesplats för backpackers som delar reseberättelser. Att detta ibland leder till nya vänskaper för livet, visar historien om min nästa co-driver.

Det är december 2009 när Jack, som vanligt, hämtar nya volontärer på Mut Mee för att kavla upp ärmarna på sin frivilligorganisation Isan Survivor. Bland den nya gruppen finns också Patricia som av misstag blev strandsatt i Nong Khai efter en tröttsam bussresa.

Jack delar med sig av sin speciella historia på cykeln från Nong Khai till sin hemmabas Phon Phisai. Att resultatet av den historien är mycket positivt framgår av det faktum att vi vid ankomsten välkomnas varmt av hans vackra dotter Luna och Patricia, som Jack nu är lyckligt gift med.

Udon Thani, Si Chomphu

Efter att ha bott hos Jack och Patricia i några dagar trampar jag med Jack till Udon Thani där jag kan njuta av all lyx som denna moderna stad har att erbjuda. Jag märker att cyklingen genom Thailand börjar forma mina resebehov för även om man inte riktigt kan bortse från turisterna i Udon Thani så lyckas jag ändå gå ut med thailändska lokalbefolkningen de två kvällarna som jag stannar där.

Gerries inbjudan, efter min vistelse i Udon Thani, satte jag först kurs mot staden Si Chomphu, där han hoppar bak på sin cykel. Tillsammans fortsätter vi cykla till hans verkligt vackra hus i en liten by. Efter cykelturen delar vi historier medan vi njuter av en öl på terrassen i hans trädgård, som har en vacker utsikt över en imponerande bergskedja.

In i bergen, en kontinuerlig stigning

Från Si Chomphu fortsätter min cykelfärd i västlig riktning och det betyder mycket konkret: in i bergen! Jag hade hört från olika källor att riksväg 12 skulle vara en vacker väg med utsikt. Denna leder bland annat rakt igenom Nam Nao National Park, ett naturreservat där man även kan bo på en campingplats.

Visserligen underskattade jag en del rutten till den campingen, men jag kunde inte i mina vildaste drömmar ha föreställt mig att det verkligen skulle bli en sammanhängande stigning. Långtidsklättring på cykeln kommer snart att känna dina ben ändå, än mindre om du gör detta på en fullpackad tandem!

Det var redan mörkt när jag närmade mig övernattningsplatsen. Upplevelsen av att cykla genom en stor naturpark vid mörkrets inbrott är nästan obeskrivlig. Föreställ dig en bergsstig upplyst av månen och stjärnorna med det överväldigande ljudet av exotiska fåglar, vilda apor och till och med elefanter som trumpetar. Att tillbringa natten i ett tält omgivet av dessa ljud var kronan på den mest äventyrliga dagen på denna resa.

Sukothai, Si Satchanalai, Phrae

Jag följde så småningom väg 12 till Sukhothai och cyklade norrut därifrån. Först gjorde jag ett stopp i Si Satchanalai, som tillsammans med Sukhothai är känt för de vackra gamla tempel som man kan besöka där. Även om jag redan har besökt en hel del tempel under denna resa, överraskade båda destinationerna mig positivt. Särskilt i Si Satchanalai råder en särskilt fridfull atmosfär runt templen som verkar locka till sig många målartalanger.

Ett annat anmärkningsvärt stopp på min väg till Chiang Mai är Phrae, en fridfull by på stranden av Yom-floden. Jag blev särskilt positivt överraskad av lokalbefolkningens vänlighet. Gatan till busstationen är platsen att vara på helgkvällar för ett rent lokalt nattliv. Där träffade jag också Chaiwat, lärare på en lokal skola och vänlig nog att ta mig med på en kort rundtur i Phraes gröna omgivningar dagen efter.

Aids hospice Lopburi

Jag har nu kommit till Chiang Mai. Efter mer än 3500 kilometers cykling börjar jag det sista kapitlet i vad som kan kallas mitt livs resa hittills. Förutom målet att inspirera andra att resa på ett annat sätt, tjänar min cykelresa ett ännu viktigare mål: att samla in pengar till aidshospicet i Lopburi.

Jag besökte AIDS-hospicet 2007 och blev djupt rörd av det lidande som patienterna möter dagligen. Även om jag vid den tiden inte kunde göra så mycket mer än att titta, har behovet av att hjälpa dessa människor aldrig lämnat mig. Jag kom i kontakt med Huub, en frekvent hospicevolontär som också håller en blogg om sina ibland djupgående upplevelser.

Tillsammans med Huub tittade jag på vad den bästa investeringen skulle vara och detta visade sig vara sängkläderna. Det är inget undantag att patienter ibland ligger i sängen hela dagen, med resultatet att vissa madrasser är hängiga och lakan faller sönder av elände. Med pengarna jag samlar in köper vi nytt material så att vi kan erbjuda dessa människor (som behöver det så mycket!) en värdig vistelse. Även med ett litet bidrag kan du göra stor skillnad. Se sponsorsidan för att se hur du kan donera.

Mitt projekt avslutas i slutet av mars. Du kan enkelt följa min resa via Facebook of 1bike2stories.com.

Thomas Elshout

Blogginlägg 4 "Laos, en resa tillbaka i tiden" dök upp den 10 februari 2014.

Skickat meddelande

Letar du efter en fin present till en födelsedag eller bara för att? köpa Blogg om Thailands bästa. Ett häfte på 118 sidor med fascinerande berättelser och stimulerande spalter från arton bloggare, en kryddig frågesport, användbara tips för turister och bilder. Beställ nu.