Els van Wijlen bor för närvarande med sin man 'de Kuuk' på Koh Phangan. Hennes son Robin har öppnat ett kaffecafé på ön.
Idag ska jag till vattenfallet, det passar mig bättre än allt bad i havet. Det är också trevligt och coolt. Jag känner att en halvtimmes klättring bränner en miljon kalorier och jag blir mer flexibel och starkare.
Det känns lite jobbigt, för jag har shorts på mig för första gången på länge. Fruktansvärt fula shorts med resår i midjan, den enda sorten som passar mig här på ön, resten är barnstorlekar... Om du hade sagt för 10 år sedan att jag skulle gå nerför gatan i dessa byxor, hade jag trott att du var galen.
Men ja, tiderna förändras, det gör kroppen och sinnet också.
Så jag sätter mig på skotern och åker i mina fel shorts, sneakers och skjorta till Phang-vattenfallet. Där kliver jag av och söker snabbt skydd i djungeln. Jag tittar ner ibland och måste vänja mig vid mina bara ben...de är ganska köttiga och vitaktiga... Jaja inte och fortsätt, om jag gör det oftare blir de muskulösa och brunare.
Som tur är är det tyst idag, jag träffar ingen. Ju högre jag klättrar, desto mer känner jag att jag är helt ensam i världen. Utsökt.
Jag vilar på en mycket trevlig plats, nära en grund pool nära vattenfallet. Waaaaaa, läckert! Jag är helt ensam, känner mig ett med naturen. Med slutna ögon njuter jag av ljuden och dofterna och sedan inser jag att jag skulle bli ännu mer ett med naturen om jag tog av mig lite kläder.
Jag öppnar ögonen, tittar ner igen och ser mina köttiga vita ben och tvivlar...men inte för länge...
Vad bryr jag mig om, jag är här på egen hand och jag bara gör det. Jag tar av mig det jag inte vill ha på mig längre, lägger allt i ryggsäcken. Jag kliver in i min "privata pool" och njuter av det klara svala vattnet. GUDOMLIG!!!
Efter ett tag är jag utvilad och redo att klättra vidare upp. Fortfarande i perfekt harmoni med naturen tar jag tag i ryggsäcken och tar mig försiktigt igenom klipporna in i vattenfallet. Det snabbt strömmande vattnet klapprar ner över klipporna, sakta klättrar jag högre och högre.
Sedan ser jag oväntat några sportentusiaster gå längs stigen längs vattenfallet. De ser lite konstiga ut när de ser mig stå på alla fyra mitt i det där vattenfallet. Men jag bryr mig inte.
Självklart är jag extra försiktig eftersom jag också förstår att jag är ganska sårbar utan det...
När jag inte kan gå längre vilar jag igen innan jag börjar hemresan. Efter en hal nedförsbacke genom vattnet och den sista biten på stigen kommer jag till den punkt där prylarna från väskan måste läggas på igen. Det har varit trevligt. Medan jag tar upp de fuktiga sockorna och sportskorna ur ryggsäcken är jag en nöjd person.
Det var en vacker upplevelse!
Jag rekommenderar starkt att gå barfota genom djungeln och bestiga ett vattenfall!
Els, skönt i det där svala vattnet, ren natur och njutning. Kul att läsa dina bitar.
Kanske 1 kommentar, om du gör sånt ensam, se upp två gånger, stenarna i vattnet kan vara hala och en katastrof kan komma utifrån.
NicoB
Vita ben är vackert i Thailand, så skäms inte nästa gång Els!