Att återvända till Thailand var inte så lätt
Resan med dottern Lizzy (nästan 8) till hemlandet gick nästan utan problem. Endast Goldcar, biluthyrningsföretaget, hade uppgett ett holländskt telefonnummer. Försök att uppnå det på Schiphol med ett thailändskt SIM-kort. Damen från Hertz lät mig dock använda den fasta telefonen utan problem.
Jag antog att jag hade hyrt en Ford Focus. Det blev en Fiat 500L, dock större än normalmodellen, men utrustad med 6 växlar. Det tar lite att vänja sig vid, efter Toyota Fortuner med automatlåda.
Först på vägen tillbaka till Thailand började problemen. När hon checkade in på Schiphol förstod inte Emirates-tjejen min "förlängning av vistelsen". Jag försökte förklara och påpeka det, men det skulle ändå inte gå upp för henne att jag bor i Thailand. Och den enstaka posten hade en röd stämpel och var därför ogiltig. Inte heller i det fallet ville hon acceptera mitt påstående om att Immigrationsstämpeln korrekt angav giltighet. Så hon tog mitt pass först till en handledare, följt av en annan senior insider. Äntligen fick jag lov att checka in.
För flera år sedan använde jag ABN-Amro-loungen på Schiphol, liten men mysig. Eftersom jag var tidig på mitt flyg till Dubai, letade jag efter den här loungen. Den visade sig ha stängts, precis som de nödvändiga utländska bankkontona på denna bank. Kunder med rätt bankkort kan dock använda lounge 41, Aspire. Definitivt ingen dålig förändring, med tanke på det breda utbudet av mat och dryck. Anmärkningsvärt: loungen har ett eget rökeri, storleken på ett stort kvastskåp.
När jag kom till Marechaussee frågade den blonda tiken mig vart jag trodde att jag skulle med "det där barnet". Jag försökte förklara att jag inte försökte kidnappa Lizzy från Nederländerna, utan snarare för att föra tillbaka henne till sitt hemland. MB (Marechaussee Bitch) ville se papper. Jag lämnade över paketet, inklusive tillstånd från Lizzys mamma, en kopia av hennes pass, Lizzys födelseattest och uttalandet från det holländska justitieministeriet att jag fick resa med Lizzy. Det fanns inget datum på det och det var fel enligt BM. Jag måste fylla i och datera samma uppgift varje år. Jag noterade att denna resa var tredje gången jag lämnade landet med henne utan problem. Tiken: "Det kan jag inte veta." Skulle det inte vara möjligt att registrera detta i militärpolisens gigantiska databas? "Kanske kommer en annan man att lämna landet med din dotter imorgon," snäppte hon till mig. Varpå jag svarade: ”Då känner du inte min dotter...”.
Hela tiden stod Lizzy tålmodigt och väntade. Tiken tittade inte ens på henne eller ställde några frågor till henne. Vi lämnade Nederländerna med en lättnadens suck.
Arrogans på höjden av Mauchaussee.Jag kan förstå att de inte vill att barn ska kidnappas.Men om man har alla papper i ordning.Ibland räcker lite snällhet långt nu för tiden.
Jag åkte också till Thailand med Emirates förra året
Vid incheckningsdisken förstår de förlängningen för att stanna i 1 år för Thailand som inte alls står på passet och kallade in en handledare och återigen en högre rang och jag fick även ange min bostadsort i Thailand.
Jag har inga som helst problem med de andra incheckningsdiskarna på andra flygbolag
Så sedan dess flyger jag inte Emirates längre
Först och främst är allt tjafs kring det och service ombord riktigt irriterande och dessutom är din resväska trasig vid ankomsten till Bangkok
Bra skrivet som alltid.
Bara en sak om den där Marechaussee-tiken: Varje år "kidnappas" 1 barn utomlands av en av föräldrarna. De glider fortfarande mellan stolarna. Du kan inte riktigt klandra MB för att övervaka noga. När allt kommer omkring kommer det att hända dig....
Strikt kontroll kan också göras i något vänligare ordalag.
Även ett "ångra besväret, men jag måste avrätta dig".
Min erfarenhet är att detta nästan alltid kommer från båda håll. Ovänligt beteende är sällan oprovocerat.
Att gå igenom livet utan många konflikter, det hjälper verkligen om:
1. Du kan/försöker sätta dig in i någon annans skor. "Resenären framför mig kan vara trött", "den tjänstemannen kan redan ha sett 100 ofullständiga formulär idag" osv.
2. Du kan räkna till 3 innan du (re)agerar: ha tålamod. Motsäg inte något direkt, låt det sjunka in ett tag.
3. Ett leende och vänlig ton. "Hej sir, vet du...?" *le*" istället för "Hej, var är..?!" *sur blick*.
Om båda parter lyckas skulle det faktiskt inte finnas några skäl för negativ upptrappning (arrogans, befallning, skällande).
Även om jag inte var där så vågar jag tvivla på att tjänstemannen från början var arrogant och grinig. Det är ofta så att många kan reagera ganska surt när de kollas extra noga, ja och då kan kvinnan bakom disken lätt kallas för en kärring.
Det är väldigt irriterande, Hans. Men människohandel och kidnappningar är vanliga. Om, gud förbjude, någon skulle kidnappa Lizzy utomlands skulle du säkert bli väldigt arg över kontroller som var för lätta. Var nöjd med strikta kontroller, hur irriterande det än är.
Har Lizzy också ett holländskt pass? Det gjorde min son och vi gick igenom alla kontroller tillsammans varje år utan problem och utan extra papper. Kanske har det med efternamn och kön att göra?
Officiellt, enligt internationell överenskommelse (d.v.s. både thailändska och holländska gräns-/gränsvakter), måste varje minderårig visa bevis på föräldrarnas samtycke.
Så om en minderårig reser med sin far, mor eller båda föräldrarna (eller vårdnadshavare som har föräldrabefogenhet) spelar ingen roll. Man kan alltid bli ombedd att visa att allt är i sin ordning.
Logiskt i och för sig: om Lizzy heter Bos eller Na Ayutthaya och kommer till gränsen med en Mr Bos (och möjligen även mamma)... ingen kan lukta om:
1. Att herr Bos faktiskt är pappan: det kan också vara en bror till Hans eller en helt annan person som (av en slump?) har samma efternamn som Lizzy. Till exempel kan en kusin försöka ta med sig barnet, så enbart efternamnet säger inte allt
(och om han har föräldrarätt)
2. Fast det är klart att en av föräldrarna är vid gränsen och också har auktoritet... hur vet gränsvakten om den andra föräldern vet om det och herr Bos har inte plötsligt bestämt sig för att kidnappa ett barn i morse.
3. Även om det står en man och en kvinna framför dem och barnet bär ett av de efternamnen... Gränsbevakningsvakten kan inte känna lukten av om dessa också är de två föräldrarna och om de båda fortfarande har tillstånd och t.ex. , inte av domaren eller annan myndighet har berövats respekten.
Så gränsvakten kan:
S. Be om bevis på att det finns föräldrabefogenheter (även om du har två föräldrar)
B. Den andra föräldern har gett tillstånd (om 1 förälder inte reser)
Så i teorin borde varje minderårig som passerar gränsen i Thailand, Nederländerna eller någon annanstans kunna kontrollera om allt är i sin ordning. I praktiken kommer detta inte att vara möjligt, om du gör det för varje barn och om något inte är 100% i enlighet med avtalen, så kommer du att ha väldigt långa köer och barn som nekas flyg för att någon liten sak har glömts bort någonstans, tidningarna.
Ser:
https://www.defensie.nl/onderwerpen/reizen-met-kinderen
https://www.rijksoverheid.nl/documenten/formulieren/2014/02/06/formulier-toestemming-reizen-met-minderjarige-naar-het-buitenland
Men bortsett från goda avsikter får KMar naturligtvis tilltala människor på ett anständigt, vänligt och respektfullt sätt. Det blir inte roligt att stämpla den i en låda, men lite sympati för resenären är minst.
Bara för utanför Schengenområdet, stämmer det, Rob V.? Inte för Spanien och så, hoppas jag?
Jag förstår inte varför jag aldrig blev tillfrågad om dessa papper. Måste bero på att jag ser så pålitlig ut, till skillnad från andra 🙂
555 helt klart. Och ja, inga kontroller inom Schengenområdet (öppna gränser):
"Hon kontrollerar också föräldrar som reser ensamma med ett barn in i eller ut ur Schengenområdet"
– Kmar webbplats
Även de andra medlemsstaterna använder detta, åtminstone i teorin. Även om man i faktiska fall av bortförande av barn läser att barnen åkte via till exempel Tyskland. Jag undrar också hur en tysk eller polsk tjänsteman ska kunna förstå eller uppskatta värdet av en holländsk blankett. Eller är Nederländerna helt enkelt mer fanatiska/strängare med kontrollerna?
Kort svar: KMar måste prioritera. Alla kan inte kontrolleras noggrant, det finns varken tid eller pengar till det. En Mr Chaste med en tonårsson kommer att falla lägre på skalan än en Mr Chaste med en (ung) dotter. Även om det senare kan visa sig att herr Kuis inte är pappan utan till exempel farbror som kidnappade barnet. Men möjligheten att tonåringen inte visar att något inte står rätt till kommer att vara större än med ett yngre barn.
Det är åtminstone vad min känsla säger. KMar kommer säkert att ha instruktioner (riskprofiler etc.), men kommer de att offentliggöras? Den som verkligen vet kan säga det.
Det var därför hon var så grinig, förstås. De låter för många dåliga föräldrar glida igenom och det måste hanteras.
Det finns mycket att acceptera, men vi är alla människor och det betyder också att man kan börja med en vanlig vänlig fråga.
Tino och Rob, jag hade alla papper med mig, inklusive en kopia av mammans pass med skriftligt tillstånd. Och till och med födelsebeviset där det tydligt står att jag är pappan. Lizzy har ett thailändskt och ett holländskt pass, båda med mitt efternamn. Vad mer måste en person göra/visa för att få lämna Nederländerna för tredje (!) gången? Jag kidnappar inte Lizzy från Nederländerna, utan för henne tillbaka till sin mamma.
Kära Hans,
inte av en eller annan anledning, men du är verkligen ett rimligt undantag, reser ensam med din 8-åriga dotter. Att hon är brun betyder ingenting: det finns många färgade holländska barn i Nederländerna. Ingen vet att du bara lämnar tillbaka ditt barn.
Jag säger faktiskt det här för att jag är avundsjuk på dig: Varje år åker jag till Nederländerna, och varje år vägrar min nu 9-årige son att följa med pappa i några veckor. Inget steg utan mamma.
Och ärligt talat så misstänker jag att det är så med många barn...
Sedan fick du ta itu med en myr-sn**kung b*tch. Jag accepterar verkligen inte hennes beteende. Jag förstår det faktum att hon kontrollerar barnbortförande. Det är jättebra att hon ber om papper, det är synd att hon klagar på ett saknat i och det är tråkigt att det blev gjort i en sådan ton.
Käre Hans Bos, Jag hade ett liknande fall för flera år sedan när jag efter skilsmässan från min österrikiska fru ville ta med vår gemensamma son från Tyskland på en veckas semester till min hemstad Manchester (GB).
Min son var redan 13 år och hade ett eget tyskt pass, där det stod samma efternamn som i mitt brittiska pass.
Inte ens brevet där mitt ex gav tillstånd, och min son flera gånger sa att jag verkligen är hans pappa, tillät mig inte att checka in.
Efter 15 minuters diskussion fram och tillbaka kom äntligen tyska tullen och sa till mig att tillståndet inte alls var bevis och kunde skrivas av vem som helst.
Min sons uttalande om att han faktiskt kunde resa med sin egen pappa hjälpte oss inte längre.
Mitt sista försök att kunna checka in var, om min exfru ens var hemma, att tullen förklarade sig villig att ringa henne, vilket de lyckligtvis lyckades i sista minuten.
Det är därför Hans, jag kan väl tänka mig att man, precis som i mitt fall, med risk att eventuellt komma för sent till flyget, kan bli ganska desperat vid en sådan kontroll.
Jag håller helt med dig Hans. Om jag eller min fru reser med vår dotter mellan Thailand och Nederländerna verkar ett uttalande från den icke-medföljande föräldern alltid vara tillräckligt. Vår dotter har mitt efternamn (även om jag och min fru är "bikupor" (inte gifta) och vår dotter ser 95% thailändsk ut. Hon har alltid båda passen (NL + TH). Aldrig några problem. Jag har ett råd. Om du tar med dig ett födelsebevis, be kommunen om ett internationellt födelsebevis.Detta är också nödvändigt för födelseregistrering i båda länderna.Kan den MB gå på fika.
Kära Hans Bosch,
I mina ögon och sinne är du helt inom dina rättigheter.
Du kunde också ha sagt varför hon fick komma in i första hand
kom inte ur att resa.
Jag tycker att det är väldigt snett och inte trevligt om man kan diskutera handlingarna, vilket i sig är en bekräftelse.
Lite mer respekt hade varit lämpligt.
Met vriendelijke groet,
Erwin
Det handlar såklart om nyckeln. Detta är alltför ofta undermåligt på Schiphol, vare sig det gäller tullen eller militärpolisen. Jag hör det också regelbundet från thailändare som besöker Nederländerna. Men "tjänstemännen" i Thailand, mycket berömda på denna sida, utmärker sig inte i kund eller gästfrihet heller, bryt inte min mun! Det kan ha något med professionell missbildning att göra, även om det inte är någon ursäkt.
Politiken blir allt strängare med åren, igår läste jag en artikel i en tidning där det rapporterades att ett barn kidnappas varje dag i Nederländerna, vilket kan vara en drivkraft.
Hans hade sina bitar klara så damen kunde ha varit lite vänligare, men de kollar allt och det är ett gott tecken.
För mer än 20 år sedan kom min dotter ensam till Thailand när hon var 14
Inga dokument eller något krävdes... ingenting efterfrågades vid incheckningen..
För 5 år sedan gjorde min son samma sak vid 15 års ålder. Fick lämna in alla möjliga dokument och certifikat för flygbolaget Sonen fick överlämnas av mamma till flygbolagsrepresentant och överlämnades till mig i BKK...
Återresa samma historia.
Det är "svårt" men med tanke på vad som kan hända nuförtiden är jag inte missnöjd med det
När jag läser den här historien upptäcker jag en viss partiskhet från författarens sida. Det är inte alltid lätt att hantera en auktoritet, som jag själv har upplevt.Det handlar ofta om känsla och tolkning varför ett samtal blir fel och irritation uppstår. Detta kan vara ett problem för en eller båda parter. Naturligtvis har Kungliga Militärpolisen sina instruktioner i detta avseende och det vore bättre att tillämpa ett tillvägagångssätt på alla som berör detta. Att människor ibland kontrolleras och ibland inte är förvirrande och felaktigt. Det bör finnas en rapporteringsdisk där alla som berörs av detta rapporterar och kontrolleras. Då får du inga sneda miner och du slipper en del av irritationen. Något papper var tydligen inte i sin ordning och det påpekades och det är tydligen inte tillåtet, för andra militärpoliser gör inte så här?? Min erfarenhet av att ha jobbat på polisen i mer än 40 år är att det alltid finns folk som fortsätter klaga och säger att man aldrig gör rätt, visst finns det anledningar till det, men de är ofta personliga. Förståelse är ofta svårt att hitta och det hjälper mig alltid att sätta mig i den andres skor och se på situationen ur hans eller hennes perspektiv. Att inte trampa på tårna i förväg kommer inte att fungera.
Att denna militärpolisdam ställer frågan vart resan går är mycket legitimt och hon har en viktig tillsynsuppgift, vilket andra redan har antytt. Svaga kirurger gör illaluktande sår och är glada över att kontroll tillämpas, även om det kräver lite extra förståelse och tid. Visst är detta konstruktiv kritik och jag hoppas att detta bidrar med något till opinionsbildningen och att begreppet militärpolistik, vem det än gäller, kan utelämnas. Respekt och förståelse bör komma från båda sidor. Vidare står det den berörda personen fritt att lämna in ett klagomål och därmed säga upp denna händelse. Däremot skulle jag då justera språket något eftersom det omedelbart ger en viss färg till helheten som inte är önskvärd för anmälaren.
Jag håller faktiskt med dig Jacques. Vi var inte där, enligt Hans Bos var KMar respektlöst mot honom från första stund. Vi kan inte kolla, för samma pengar verkade Hans också grinig från första stund och det eskalerade ytterligare med grinighet fram och tillbaka av båda parter. Det finns säkert tjänstemän som inte har sin dag och framstår som arroganta: ”Herre, ni har inte fyllt i den rutan och ni är skyldiga att göra det! Detta är inte bra." Vs ”God eftermiddag sir, tack för tidningarna, får jag påpeka att du glömt en låda? Det är faktiskt normalt, kan du vara uppmärksam på det nästa gång?” Om medborgaren sedan känner att han blir avfärdad som halvkriminell och reagerar irriterat går det överstyr.
Respekt och vänlighet ska gå åt båda hållen. Vi är alla inte perfekta, så visa först lite förståelse för den andre. Ingen gillar att skälla.