In Thailand allt måste förhandlas och hur.
Jag är också en kvinna som älskar att shoppa och känner väldigt få kvinnor av någon nationalitet som inte älskar det, en annan klyscha.
Att shoppa i Thailand är något annorlunda vad gäller sortiment och fasta priser än i Nederländerna. Såvida du inte går till de stora lyxiga köpcentrumen i Bangkok där vanliga fasta priser gäller. Men även där är det nyttigt att veta att man som utlänning får 5% turistrabatt ändå.
Självklart måste man fråga om det för, som det anstår en bra thailändare, ger man inte bara bort en rabatt. Det är alltid klokt att be om rabatt var som helst, förutom (den där flaskan med vatten) i snabbköpet förstås. För även om du tror att det förmodligen inte kommer att gälla någonstans, stöter du ibland på överraskningar och du har bara lite mer kvar att köpa den där andra fina klänningen eller något annat snyggt.
Rabatt
I Thailand, särskilt i turistområdena men även i icke-turistområdena, är att förhandla fram en rabatt det vanligaste i världen. En lektion på thaiskolan som jag uppskattade mycket handlade till och med om: "lot daay may ka"? (Fritt översatt: kan jag få rabatt?). Om den säljande parten säger: "daay (ka)" (det är möjligt) så är det viktigt att förhandla. Även om hon säger: "får dagen" (kan inte) så är det fortfarande viktigt att förhandla. Var mer försiktig eftersom det faktiskt redan indikeras att de inte är benägna att ge rabatt och det är viktigt att använda dina berlocker. Ja, det här fungerar även här för både manliga och kvinnliga säljare att sätta på sig ditt sötaste leende och försöka få henne/honom att skratta.
Satsar på att det ofta fortfarande finns något som kan göras. Inget av detta är tänkt att vara nedsättande, det är bara hur saker fungerar i Thailand. Om det görs på ett respektfullt/glad sätt så blir alla nöjda i slutändan. Både du med det där underbara fyndet som du utan skam kan säga till dig själv den här gången "det här var ett fynd jag VERKLIGEN inte kunde missa", och säljande parten.
Om du återvänder till samma butik/marknadsstånd nästa dag (eftersom du t.ex. plötsligt kom på idén att vilja ta med dig köpet för resten av familjen och hela din vänkrets) och du är igenkänd, de kommer att veta att det är ett nöje att förhandla med dig. Varvid de ständigt bestående förhandlingsorden som "snälla ge mig lite mer" och du igen "kan inte, kan inte" alltid gäller.
Skillnad män och kvinnor
Nu den (lilla) skillnaden mellan män och kvinnor som förhandlar ur min synvinkel har jag märkt att det inte är annorlunda för många andra par som besöker här.
När jag går och handlar med min man, vilket "som tur är" är sällsynt (han hatar att handla om inte inköpen gäller dator, telefon, verktyg och sådant) tar han genast saken i egna händer. Med välmenande såklart vill han det bästa för mig.
Män förhandlar bara lite hårdare än en kvinna, speciellt om säljaren är en irriterande man eller en ovänlig dam. Jag måste därför erkänna "till min ånger" att han vanligtvis vet hur man förhandlar fram ett bättre pris än mig, såvida det inte är en väldigt söt thailändsk dam, då kommer han att ge efter för en dams charm precis som de flesta män och jag står bredvid honom och titta på det med förakt.
Jag är förstås inte den värsta personen att gnugga under näsan på att vi kunde ha fått varan för en lägre summa. Hans svar är, ja, de måste tjäna något. Ja, det stämmer, men varför gäller det inte den där fula försäljaren som agerade så stel, den mannen kanske inte hade sin dag och han måste också tjäna något?
Tja, tvärtom när min man står bredvid mig och inte känner för att bli inblandad i förhandlingarna den dagen, precis som en man är jag också känslig för söta säljare. Och om jag snabbt hittar något patetiskt eller tycker jag att det går fortare att jag har fått tillräckligt med rabatt, tänk då ja, den där eller några euro, vad spelar det för roll för mig. Därefter skriker min man såklart triumferande att han kunde ha förhandlat fram ett mycket bättre pris. Ja ja, jag vet älskling, att förhandla ligger i männens och thailändarnas blod.
Handla
Det fina är när kompisar är på besök, det ska såklart alltid finnas shopping (och med all rätt). Plötsligt ser man skillnaden mellan män och kvinnor tydligt framträda. Flickvänner ber mig ofta att förhandla för dem, jag är trots allt lite "erfaren" och kvinnor känner igen det sinsemellan. Män, å andra sidan, låter mig ofta ha min vilja men tar snart över eftersom de kan göra det minst lika bra om inte mycket bättre...
Jag har funnit att det bästa man kan göra är att låta mannen göra sitt. Det handlar trots allt om det där trevliga köpet och trots att (det händer verkligen ibland) förhandlat lite för tidigt är alla fortfarande nöjda och som kvinna gräver jag aktien när jag är alfahonan (bara för att hålla mig i aptermerna med en blinkning till en kommentar på min tidigare blogg) gå och spela och förringa den fantastiska affären.
Att shoppa i Thailand är bara jättekul och en trevlig förhandling ger det en extra rolig dimension (för båda parter).
Skulle en säljare vara grinig och vid det första vänliga, leende erbjudandet från dig, där du givetvis börjar med ett för lågt pris, gör du omedelbart ett ansikte som en arg örontvist och den efterföljande frågan från dig: hur mycket vill du ha, inte uppskattar, gå sedan förbi deras stall. Omvänt, att förhandla för förhandlingens skull när man egentligen inte vill ha varan så mycket eller bara för ett omöjligt pris är uppenbarligen inte uppskattat. Det enda du uppnår är att den säljande parten får en felaktig bild av ”oss holländare”, titta, titta, köp inte!
Det gäller inte mig, för att göra fina fina fynd ligger i våra "shoppare" (och jag hoppas på stöd från andra shoppare) precis som att förhandla i män.
Äntligen en till Tips vilket verkar fungera regelbundet för mig: börja aldrig genast säga hur många saker du vill ha. Den frågan ställs ofta direkt, förhandlingen börjar med beskedet att du bara vill ha 1 vara, har ni kommit överens om det priset, först då börja förhandla om det totala priset på flera varor. Det går ofta att få lite mer rabatt och allt detta såklart med ett stort leende. Hårda förhandlingar och att vara grinig fungerar inte med en thailändare och i de sällsynta fall det gör det är ingen nöjd, speciellt när det handlar om mycket små belopp!
Jag önskar dig mycket visdom men framför allt mycket kul att shoppa i Thailand och glöm inte att allt fortfarande måste få plats i resväskorna...
I början när jag kom till TH trodde jag också att förhandling var en sport.
Hade ett pris i åtanke för mig själv och om det inte uppnåddes, så ingen affär och ingen pryl. Ofta är det saker man faktiskt inte behöver, bara gillar eller gillar.
Mu Jag brukar lämna det till min fru, även om hon inte förhandlar tillräckligt hårt, men under mottot "de där måste också äta" lämnar jag det så.
Min dotter å andra sidan är mycket svårare och faktiskt likadan som jag. Om riktpriset inte uppnås, strunt i det.
När jag först kom till Thailand tyckte jag också att det här köpslåendet var en rolig sport, åtminstone om man inte går till ytterligheter. Och även om jag kan föra hela förhandlingen i thailändskt tal, måste min thailändska fru fortfarande skratta när jag kommer hem med många dyra saker.
Det är därför jag har gett upp, och även om min fru står för förhandlingarna, försök hålla mig utanför säljarens synfält.
Ofta när en farang kommer till spel, eller synfält, blir den automatiskt dyrare, även om många kanske förnekar detta.
Förhandlingar är först och främst att fördjupa sig i värdet av en produkt.
Med detta i åtanke kan du också förhandla seriöst.
Jämför priset i flera butiker. Glöm inte att många butiker i bland annat MBK och Pantip har samma ägare.
Vi säljer vanligtvis på marknaden till mycket konkurrenskraftiga priser. De flesta thailändare prutar inte här.
De respekterar vårt pris och vet att de får service och garanti.
Detsamma gäller för inköp. Om det handlar om stora kvantiteter är det helt enkelt samråd med leverantörerna.
Lyckligtvis är det trevligt att göra affärer med den kinesiska thailändskan i alla avseenden. Hos thailändarna är det ofta de tar ut ett högt pris. De vill också direkt veta hur mycket du vill ha.
Jag flyr ofta. Men efter några veckor frågar de varför jag inte köper något. Förklara bara varför. Jo, attityder förändras.
Och handel är helt enkelt en fråga om ömsesidig respekt och förtroende.
Som ett resultat erbjuder de ofta stora restpartier till bottenpriser.
Ibland går 3 tuktukar till butiken fullastad.
Om du vill pruta, lär dig de thailändska mängderna. Indikerar omedelbart att du inte är turist.
Och att kvinnor är bättre på att förhandla motsvarar att säga att kvinnor inte kan parkera eller struntar i
När man förhandlar är det verkligen mycket viktigt att det görs på ett vänligt och avslappnat sätt. På marknaden frågar jag aldrig om jag kan få rabatt, för det säger sig självt.
Priset som nämns är alltid ett utgångspris. Jag börjar ofta med ett öppningsbud som är för lågt. Det ger det nödvändiga spelrummet.Då blir svaret ofta att jag är rik för att jag är här på semester. Sedan förklarar jag att jag kom hela vägen till fots, i träskor, och att jag har 12 barn. Sedan blir det lite skratt. Det skapar också ett band och när jag kommer igen säger jag bara till dem vad jag vill betala och de håller med med ett leende.
En vän som ibland följer med betalar helt enkelt det begärda priset under mottot att de också måste tjäna något. Då är de missnöjda eftersom de kunde ha begärt mer. En kväll när vi träffade flera köpmän på boulevarden skakade de mig varmt i handen och tittade inte på min vän.
Trevlig historia och mycket relaterbar. Har alltid trott att soonlot (ส่วนลด) betydde rabatt och Rot att när det uttalades Lot betydde bil.
Jag prutar inte. Jag frågar priset och om det är för högt går jag därifrån. Jag vill inte heller att min fru ska göra det här framför mig. Faktum är att jag brukar få saker billigare än min fru, om jag är ensam eller om hon inte stör, för, som en handlare sa till mig, "en thailändare vill alltid ha det billigare så jag höjer priset först." gå.
I vardagen är det inte det vanligaste i världen att förhandla fram rabatt, lite på den lokala marknaden, men då har man haft det.
Nya hinkar med färg är förseglade
Tja, om du får en offert diskuterar du priset och ser vad som kan göras åt det, vilket inte är annorlunda i Nederländerna.
Men i övrigt håller jag inte helt med dig.
Enligt min mening är det bekvämast att få flera offerter utfärdade och att inte hålla det hemligt. Då faller de som prissätter sig ur marknaden automatiskt och man kan anta att man inte behöver klämma ut resten helt först.
Min erfarenhet är också densamma som Corretje, det finns handel nästan överallt i Thailand. Endast i stora varuhus där det främst säljs märkesvaror, och de välkända stormarknaderna, är detta inte vanligt. Även i fall som MBK i Bangkok, där det står klart att säljaren försöker hyra ut sina varor i andra hand, sker handel.
För några år sedan såg jag en vacker Seiko hos en oberoende officiell återförsäljare. För 41.800 836 Baht, sedan 1150 euro. I Nederländerna var det XNUMX, och nysläppt fick jag reda på på internet.
Tre dagar i rad för att titta och försöka få lite av.
Dag 1 37.000 2 baht. Dag 34.000 3 32.000 Baht. Dag 640 XNUMX XNUMX Baht, XNUMX euro. Köpte sedan. Titta, det gör lite ansträngning!
På marknaderna med T-shirts och så vidare ser man allt oftare fasta priser. Jag tror att thailändarna själva ibland blir lite trötta på det.
Det är alltid trevligt att se plånboksförsäljaren i baren upptagen. Han säljer utmärkta plånböcker, som är prissatta femtio meter bort för 350 baht i ett marknadsstånd.
Han ber om 1500 och då måste man se hur stolta folk är när de har köpt sitt livs för 700 baht...