"Farbror Jan" i Thailand
Kanske har du en farbror Jan, som träffades en gång semestrar in Thailand men det är inte vad den här historien handlar om. Den här farbror Jan existerar inte ens riktigt, så känner inte till Thailand heller, för det är ett husdjursnamn för pantbanken, bättre och officiellt sagt, Bank of Loan.
Det var – för jag tror inte det finns kvar – en mestadels kommunal institution, där man kunde låna pengar med "lös egendom", som (guld)smycken, ringar, böcker, köksredskap och sådant som säkerhet. Självklart fick man aldrig det verkliga värdet som lån, för om man inte betalade av lånet – med ränta – fick pantbanken sälja grejerna. Naturligtvis ville folk inte veta för grannskapet och familjen att de satt på svartsäd och lånade pengar, så det var oftast, om det alls kom på tal, om "farbror Jan".
Pantbank
I Thailand är pantbanken (engelska: pawnshop, thailändska: rong kana) fortfarande vanlig. Här i Pattaya vet jag ett 10-tal, så det måste finnas hundratals över hela landet. Ibland en liten butik, men jag ser också stora butiker, som har de utlånade tv:n, datorerna, träningsutrustningen etc. till försäljning utanför och sedan erbjuder det stora sortimentet av ringar, amuletter, mobiltelefoner, guld och mycket mer inuti till försäljning. Alla kan inte betala tillbaka de lånade pengarna och efter en viss period säljs då säkerheterna.
Jag har själv hanterat det i sidled. Under vår första bekantskapsperiod gav jag ibland min thailändska fru lite pengar och sedan följde hon med mig dit hotell gick lite mer, men det var egentligen inte mycket. Jag kände henne knappt och visste ingenting om hennes "ekonomiska situation". Nåväl, den sista var inte bra, läs min historia”En tjej från Isan” den 6 november 2010 igen, då förstår du vad jag menar.
Pantbank
Jag ringde henne varje dag från Nederländerna, vanligtvis på morgonen på väg till jobbet från bilen (stod i alla fall i en bilkö på A9). Jag ringde henne en gång, precis innan jag skulle åka tillbaka till Thailand, men fick inget svar. Jag försökte några gånger till den dagen och sedan igen nästa dag, men tyvärr, ingen koppling. Jag var orolig, vill hon inte prata med mig längre, skulle hon fortfarande jobba i den baren, jag visste inte ens var hon bodde. Tja, precis efter att ha kommit till baren på kvällen och lyckligtvis jobbade hon bara där. Jag frågade om telefonen, men fick inget rakt svar, även om hennes engelska inte var riktigt bra. Dagen efter frågade hon mig om jag ville följa med henne till en butik där hon var tvungen att hämta "något" och det visade sig vara en pantbank. Hon hade inga pengar och hyran för det magra rummet skulle fortfarande betalas, så hon hade lånat sin billiga mobiltelefon och en familjeägd amulett för att ta sig igenom dagarna fram till min ankomst. Jag fick betala tillbaka de lånade pengarna, det var första gången hon bad mig om pengar.
Guldaffärer
Det finns ett annat alternativ i Thailand att låna pengar under en kort tid. Det hände mig några år senare. Min fru ville starta en butik och jag gillade det inte alls. Hon behövde inte jobba, hon ville bara ha något att göra. Jag fortsatte att motstå idén, vi kom in ganska många på det, men hon var envis(?) och envis och sa att om jag inte ville hjälpa henne med pengar så skulle hon hitta ett annat sätt att få pengar. Och visst hittade hon ett fint ställe för den butiken och när jag först kom dit fanns det även ett stort dubbelkylskåp med öl, läsk osv.
Butiken blev en succé, hon fick snart ett stort antal stamkunder och försäljningen gick och går fortfarande bra. Jag började vänja mig vid tanken och så småningom försonade jag mig med idén. När jag sedan frågade henne hur i hela friden hon hade fått pengarna visade det sig att hon hade lånat allt sitt guld, det mesta jag gett henne, i någon av de många guldbutikerna i området. Med några söta ord (och lite till) lyckades hon få mig över bron med pengar, så att hon kunde "köpa tillbaka" guldet.
Problem
Jag var tvungen att tänka på dessa två incidenter när jag läste allt elände kring dessa översvämningar. Många familjer har förlorat allt, inget arbete och därför knappt kunnat betala de dagliga kostnaderna. ”Farbror Jans” i dessa områden kommer att göra bra affärer, för det finns alltid något av värde som kan lånas. Dessa människor måste fortfarande försörja sitt dagliga underhåll, så låt oss tillfälligt göra oss av med familjens smycken, ringar, klockor, etc. En bank kommer inte att låna ut dem att pengar och en "loanshark" är alldeles för dyrt.
Det kommer att dröja många år innan anekdoter berättas i Thailand om "farbror Jan" som vi känner dem från de mestadels Amsterdams arbetarkvarter.
– Ompostad artikel –
FYI: 'Farbror Jan' finns fortfarande kvar, åtminstone i Amsterdam, se Stadsbank van Lening. Hemsida: http://www.sbl.nl
@Nico: du har rätt. Jag skrev ner historien spontant och kollade inte om farbror Jan fortfarande fanns.
Det finns verkligen en annan Bank van Lening i Amsterdam och en till i Haag. Båda kommunala institutionerna verkar ideellt.
Vad som är mycket vanligare är de privata pantbankerna som arbetar med samma princip men där (ränte)kostnaderna förstås är betydligt högre. Man borde faktiskt jämföra privatpersonerna med pantbankerna i Thailand, eftersom de också är kommersiella.
Det stämmer och det används flitigt. Min thailändska flickvän visste också vad jag skulle göra med den. men jag lyckades göra det. räntan är orimlig.
net zoals die financieringsmaatschappijtjes hier in Thailand. zolang je maar zegt, dat je e.e.a. “van je salaris” (wordt nooit gecontroleerd hoeveel dat dan wel is) zal terug betalen kun je alles gefinancierd krijgen. wel tegen een rente van > 20%! die maatschappijtjes maken de mensen kapot, want dat soort rentes is bijna niet op te brengen en al helemaal niet als en de TV en de ijskast en de geluidsinstallatie ….etc.. ook nog eens gefinancierd zijn. ik ken mensen, die net zoveel verdienen als hun financieringslasten! tsja, geen wonder dat thais weglopen voor hun problemen.
hög tid för ett slags BKR (kreditregistreringsbyrå) och därför skydd av människor mot sig själva och Thailands NIMs etc..
ze hebben hier een soort bkr. Het heet NCB national credit buro. Als je daar staat geregistreerd kun je geen financiering afsluiten. Na betaling blijf je nog 3 jaar geregistreerd
trevlig artikel ... så trevlig att jag föreslog den till min fru/flickvän.
Vi har känt varandra i 6 år och besöker varandra regelbundet.
Så det finns ett ömsesidigt förtroende... vilket naturligtvis är viktigt när man jobbar med pengar. Kommer definitivt att jobba på det...fin artikel...fin idé...åtminstone för Thailand.
Det du skriver är delvis sant för små summor pengar 3 år och stora summor 10 år. efter det är autogiro inte längre möjlig. MEN skulden finns kvar.
Du orkar inte bry dig längre. Men om det blir en dom kan du driva in upp till max 20 år.
Det finns en dom..har inte fått handlingarna än....att efter 1 1/2 år upphör regressrätten. M nyfiken
När jag hade en sorts förlovningsceremoni i byn min tarak (den välkände gamle vismannen som ber en bön medan din partner, du och andra viktiga medlemmar håller ett rep fäst i en offerkorg) fick vi också pengar från gästerna .
Ik had dat geld wat we hadden gekregen al in mijn portommonnee gestopt maar ik moest die biljetten er weer uit halen. Ik mocht dat absoluut niet uitgeven want dit is een speciale gift, dus dat geld ging mee naar Nederland waar de bahtjes een moi plaatsje in de vitrinekast kregen. Onze eerste gouden ringen wil ze liever ook niet verkopen, maar als het echt nodig is mag het wel. Prima hoor, dan bewaren we gewoon alles. Dus die emotionele band (of gebrek daaraan) zal ook wel een kwestie van persoonlijkheid zijn (en generatie??).
Mer om ämnet: min flickvän vill inte heller låna pengar, åtminstone inte från byråer (ibland från vänner, men oftare från henne). Det gjorde hon en gång, hon sa att hon skulle köpa en ny telefon och sedan fick hon hela tiden samtal om hon fortfarande ville låna pengar etc. Från några bekanta känner hon också till historierna om stora problem på grund av att hon lånat för mycket eller måste betala en mycket ränta så hon vill verkligen inte bli skuldsatt. Så ekonomiskt behöver jag inte oroa mig för att alla typer av okloka lån tas. Jag kommer att hålla mig till personlighet, i Nederländerna finns det också tillräckligt många som köper en bil eller något dyrt på avbetalning...
Pantsättning av egendom och låna pengar är ett stort problem i Thailand och kommer bara att bli större.
Varor erbjuds mot betalning i nästan varje butik; även butiker som Lotus och BigC deltar. Detta gör att köpa varor enkelt och stimulerar, särskilt eftersom eventuell kontroll av inkomst ofta utelämnas. Det finns verkligen NCB, säger den thailändska BKR, men den rådfrågas sällan för "små" inköp.
Ännu enklare är det hos bilhandlare (inte märkeshandlare), där kan man köpa en bil utan något inkomsttest, de har trots allt bra säkerheter. Många av dessa lån är placerade hos små finansieringsföretag, men också hos Thanachart Bank, säger den thailändska DSB Bank; ett ganska stort institut, men inte heller här tittar man på inkomst eller gör en kreditprövning. Att sälja är det viktigaste! Att samla in de första månaderna är redan en vinst. Vid utebliven betalning tas bilen tillbaka och läggs ut till försäljning för samma summa.
När något väl är köpt på kredit börjar problemen snabbt; man har inte råd med de månatliga utgifterna och faller sedan snart i händerna på de välkända pengalånehajarna. Du har också graderingar i detta. Du har de små finansieringsbolagen och de tar nästan alla ut 1,25 % p/månad, alltså 15 % p/år. Har du hamnat i misskredit där så finns det alltid de illegala företagen och de tar ut procentsatser på 10 – 15 % p/månad, alltså 100 till 180 % p/år eller ibland mer. Återbetalningen samlas in dagligen av männen på motorcyklarna som du ser köra runt i hela Thailand: 2 män, mestadels iklädda svarta jackor, svarta handskar och en skrämmande integrerad hjälm. Dessa män får en procentandel av det insamlade beloppet och tvekar därför inte att agera skrämmande eller ibland till och med hota med fysiskt våld. När du väl hamnar i den här sista kretsen finns det ingen återvändo och situationen kommer bara att bli mer hopplös med tiden. Många människor som hamnat här; mestadels de människor som redan har lite eller ingenting; sluta springa från sina borgenärer.
Ook veel keuterboertjes raken op deze manier hun grond en dus inkomen kwijt. Zij verpanden vaak hun grond aan de Coop waarbij zij zijn aangsloten en verpanden hiermee eigenlijk ook meteen hun oogst. Eenmaal per jaar wordt er geincasseerd door de Coop waarbij meestal de opbrengst van de oogst direct verdwijnt in de kas van de Coop. Om uit deze op het oog uitzichtloze situatie van enige jaren te komen, komt men vaak weer terecht bij louge, vaak illegale financieringsmaatschappijen terecht. Door de gestegen/stijgende grondprijzen kan men daar weer meer geld lenen om hiermee de Coop af te lossen en nog een zakcentje voor zichzelf over te houden. Borg is uiteraard de grond. Men krijgt hier vaak 50% van de werkelijke waarde en dan wordt er vaak ook nog een percentage ingehouden als een soort borg voor de aflossing. Vaak krijgt men hierdoor niet meer dan 40% van de werkelijke waarde. Deze maatschappijen rekenen vaak tussen de 2 a 3% p/mnd en dan nog een bedrag voor aflossing. Vaak blijkt dat het zakcentje weer snel verdwijnt in de zakken van de financieringsmaatschappij en men daarna aan de goden is overgeleverd. Resultaat: grond is van de financieringsmaatschappij en kan jaarlijks worden gepacht door de vroegere bezitter.
Lite görs åt denna svarta krets eftersom många (lokala) politiker och högre tjänstemän också har den nödvändiga mjölken för att smula sönder här och på så sätt ytterligare utöka sin rikedom.
En punkt;
En bil säljs också lätt på kredit, eftersom det är "bra säkerheter"? Och tänk om den saken körs "i räkknäcket"?
Inte en orealistisk syn på trafiken i Thailand.
Men man måste verkligen vidta åtgärder, för det här med att låna håller på att gå över styr.
Och jag tror bara att amerikanerna svävade på kredit.
Något konstigt, för en thailändare måste göra allt nytt! att ha??
Exempel, en telefon ... men med allt tillbehör?
Som aldrig används för att de inte använder internet?
Detta för att sticka ut någons ögon, från att titta på mig??
Samma sak med fyrverkerier?
Folk med lite pengar poppar mest'??
Och har lån upp till öronen?
Nej Willem, Bacchus är inte mitt riktiga namn. Men vad ligger i ett namn?
Ik woon zelf in de Isaan en zie de door mij beschreven ellende regelmatig om mij heen. Soms in en in trieste gevallen. Kinderen die niet naar school kunnen omdat er geen geld is; geld gaat naar de woekeraars. Mensen die maar onderduiken om aan de woekeraars te ontkomen.
De människor som detta råkar ha generellt sett lite utbildning och aritmetik är ett stort problem i Thailand. Människor misslyckas ofta med att se konsekvenserna av sina handlingar. 3 Baht ränta (= 3%) p/månad verkar lite, men du betalar tillbaka det lånade kapitalet i form av ränta på mindre än 3 år och givetvis även själva lånet.
Probleem hier in de regio is ook nog eens de exhorbitant gestegen grondprijzen hier in de regio. Sommige stukken grond werden een paar jaar geleden nog verkocht voor 50.000 baht per rai en doen nu 500.000 baht +! Boeren hebben hun grond nu vaak verpand aan de Coop voor 30 of 40.000 baht per rai. Wil men meer lenen, moet men eerst de schuld afbetalen. Woekeraars spelen daar handig op in en bieden bedragen van bijvoorbeeld 150.000 baht per rai. Een boertje met bijvoorbeeld 8 rai rekent zich meteen rijk; 8 X 150.000 is toch 1.200.000 baht. De woekeraar lost de Coop af; zeg eens in dit voorbeeld 8 X 40.000 baht, en steekt het chanot in de zak. Het boertje krijgt het restant minus 20% als borg voor de aflossing, dus 640.000 baht. Er wordt verteld dat zij de borg ad 240.000 baht krijgt indien de volledige lening is afgelost. Zover komt het echter vaak niet. De leningen hebben vaak een looptijd van 4 jaar tegen 3% rente p/mnd; het boertje moet dus maandelijks 36.000 baht aan rente betalen en 25.000 baht aan aflossing, totaal 61.000 baht! De 640.000 baht die zij hebben ontvangen is meestal na 10 maanden op en de grond vervalt aan de woekeraar. Vervolg: boertje mag “zijn” grond pachten voor 5.000 baht p/mnd.
Du bör ta en titt på landkontoret (thailändska fastighetsregistret), det är gott om dessa mörka figurer som går runt. De plockar ut bönderna på nolltid och får ofta hjälp av tjänstemän på markkontoret. Folk går ofta till markkontoret med chanot för en värderingsrapport. Ofta krävs en värderingsrapport för att kunna låna ut eller sälja mark. Tjänstemannen bakom disken informerar lånehajarna utanför att någon har kommit igen för en värderingsrapport. Väl ute blir bonden attackerad med vackra ord och löften av dessa lougefigurer. Mycket utlovas och du kan (nästan) alltid få kontanter samma dag, bara du skriver under. Man måste då vara stark i skorna/tofflorna för att inte slå, och det är svårt om man behöver pengar och inte kan räkna!
Genom den här sortens maffiapraxis överförs mycket mark till människor som utnyttjar andras behov och berikar sig avsevärt på detta sätt. Tyvärr görs lite åt den här typen av praktik, också för att bakom kulisserna drar många inflytelserika personer i trådarna.
Det tråkiga är att det är just de människor som redan har lite eller ingenting som faller offer för den här typen av praktik. Ledsen!
Willem, det är ingen idé att hjälpa till ekonomiskt, för det är att bära vatten till havet. Tidigare har vi ibland hjälpt till genom att betala tillbaka smålån från lånehajar, dock så fort något i huset eller mopeden går sönder står dessa herrar genast för dörren med en "lämplig" lösning. Det verkar väl etablerat i Thailand!
En hindustani åker genom vår by på en moped som bokstavligen har allt till salu; kläder, mobiltelefoner, radio, tv och vad han inte har kan man fråga sig. En kompis till oss köpte en mobiltelefon av honom. Hos Lotus kostar den saken 1.500 3.500 baht, med honom betalar hon 50 50 baht; givetvis mot betalning. Hon betalar 1.500 baht varje dag. Hon vet inte vad hon i slutändan betalar för sin telefon. Hon vet bara att hon måste betala XNUMX baht om dagen. När vi frågar henne varför hon gör det är svaret enkelt: hon har inte XNUMX XNUMX baht för att bara köpa den saken på Lotus. Faktum är att hon inte vet vad en sådan kostar i en vanlig butik, eftersom hon sällan om någonsin går dit. Smarta människor använder sig av denna okunnighet. Eller är det dumhet?
Antalet pantbanker i Filippinerna är tio gånger så många som i Thailand. Varje shoppinggata har minst en pantbank. Pantbanker i Filippinerna arbetar inom lagen med en rimlig tillgång på kontanter mot värdet av säkerheten och arbetar inte med en mellanhand. Företag som L'Huiller har ett gott rykte och prestige.
Den fria mannens land... det kommer att vara en stor förbättring om utbildningen någonsin når en bra nivå eftersom detta problem kvarstår på grund av bristande kunskap och förståelse.
För många människor (som har en högre position) är det bara bra. Jag kallar det exploatering av "den vanliga mannen" (men det inkluderar också vanliga kvinnor).
Folket hålls dumma och jag kommer att se dessa berättelser dyka upp på den här sidan om 20 år. Jag är väldigt ledsen.