Att leva som en Buddha i Thailand, del 5

Av Hans Pronk
Inlagd i Bor i Thailand
Taggar:
3 oktober 2023

Vår Ridgeback

Isaan känner förstås också till plågor. Tänk bara på myggor, myror, råttor, skorpioner och tusenfotingar. Och ormar förstås. Det är vad den här delen handlar om.

myggor

Dengue och malaria förekommer lokalt i Thailand. Du kan bara bli sjuk om du blir biten av en mygga som tidigare har ätit blod från en bärare av dengue- eller malariaviruset. Och eftersom malariamyggor (Anopheles) och denguemyggor (Aedes) nästan aldrig flyga längre än några hundra meter och inte heller bäras med av vinden, den smittade måste bo/arbeta i din omedelbara närhet om du vill bli smittad själv. För övrigt vidtar de lokala myndigheterna snabba åtgärder om det finns fall av sjukdom (eller till och med förebyggande) genom att bekämpa myggpopulationen. Du kan självklart också göra något åt ​​detta själv genom att ta bort stillastående vatten, som till exempel i regnrännor. Men regntunnor kan också vara en källa och vissa växter och träd kan också hålla vattenpölar. Vi har själva en damm, men mygglarverna får inte en chans där eftersom de äts av fiskarna. Vi lider därför inte så mycket av myggor – inte ens på vår ö – men på kvällen sätter vi ofta på en fläkt för att hålla myggen på avstånd. Jag använder aldrig en produkt med DEET, även om det såklart kan finnas omständigheter som gör det önskvärt att använda den. Myggor i mitt hus är sällsynta och begränsade till mindre än en per månad eftersom vi har myggnät på fönstren och håller dörren stängd hela tiden.

Malariamyggor är aktiva i skymningen, men denguemyggor finns också tidigt på morgonen och på eftermiddagen och kan bita.

Andra insekter

Röda myror finns överallt här, men speciellt i fruktträd, vilket gör att fruktplockning inte alltid är trevlig. Men även om jag bara går genom trädgården blir jag biten nästan varje dag, ofta till och med flera gånger. Som tur är gör bettet bara ont under en väldigt kort tid. Stora svarta myror kan också bita men är inte vanliga här. Men det finns också två typer av svarta myror på mindre än en millimeter som är vanliga här. En art kittlar dig men biter inte. Man känner bara de andra arterna när de biter och då är det ofta flera exemplar som sitter på kroppen. När de biter rullar de ihop sig, vilket gör att de ser ännu mindre ut och därför bara syns om man tittar mycket noga. Först känner du dem men du ser dem inte. Smärtan varar dock i femton minuter. Tyvärr tränger den sistnämnda arten ibland även in i ditt hus eftersom det räcker med ett litet hål för att få in en hel armé i ditt hus.

Dricks. Myror biter med sina käkar och injicerar sedan myrsyra i offret genom buken. De har därför fastnat på två punkter och är därför relativt svåra att ta bort. Jag har flera gånger upplevt att jag efter ett bett av en röd myra gjorde ett, två och ibland tre misslyckade försök att torka av dem från kroppen. Bara för att vid det sista lyckade försöket få reda på att myran hade landat på min hand. Det är bättre att ta tag i myran med tummen och pekfingret och sedan kasta bort den.

Dricks. Myror är väldigt lätta att bli av med med chaindrite, som kommer i en aerosolburk. Det är en relativt ofarlig produkt eftersom du även kan köpa den i ett holländskt trädgårdscenter. Myror brukar följa ett spår och några bloss här och där på leden är allt som behövs. Det fungerar även mot termiter och kackerlackor.

Myrpuppor skakas ut ur ett bo i ett mangoträd.

Förutom myror finns förstås även termiter här och de vet till och med vad de ska göra med vissa lövträslag. Det växer för övrigt en svampart på några termithögar, vilket anses vara en delikatess här i Ubon, men även i Bangkok. Mycket välsmakande faktiskt eftersom vi har den sorten här också.

Kackerlackor är så gott som obefintliga här (senast jag såg en var för över ett år sedan) och det kan bero på att vi har mycket ödlor i art och antal.

Vi har även spindlar här, varav några är giftiga, två typer av skorpioner och även giftiga tusenfotingar. Var försiktig när du tar på dig skor eller sandaler som har stått ute! Det kan vara mycket smärtsamt och i sällsynta fall till och med dödligt.

Dricks. Vi låter utomhusbelysningen vara tänd på natten, vilket lockar flygande insekter och därför även ödlor i mängder. Vissa ödlor äter till och med skorpioner och tusenfotingar, och dessa insekter äts tydligen innan de har en chans att komma in i våra hem. Vi har åtminstone aldrig haft en skorpion, tusenfoting eller ens en kackerlacka i vårt hus. En spindel. Tyvärr lockar alla dessa ödlor ormar.

Visst har vi flugor här också, men vi ser dem nästan aldrig i huset. Faktum är att det bara stör oss vid lunch, som vi normalt använder utomhus. De verkar komma långt eftersom antalet flugor beror starkt på vilken mat som tillagas. Speciellt räkor och i mindre utsträckning fisk på grillen lockar många flugor. Antalet flugor beror dock även på andra faktorer och min fru tror att det främst beror på användningen av hönsgödsel. Vi använder inte hönsgödsel själva utan ko- eller buffelgödsel.

Dricks. Flugpapper fångar många flugor, även om det tyvärr är en motbjudande syn. Med lite vind eller till och med med en fläkt kan den hamna på en oönskad plats, så vi knyter den till ett tungt föremål med ett gummiband.

Vi äter middag precis som frukost och lunch ute. Det är bättre att inte använda en lampa ovanför matbordet på kvällen eftersom det alltid kommer flygande insekter till den, som då ibland hamnar i din mat. Men med belysning på cirka två meters avstånd lider man oftast inte av det. Vanligtvis, eftersom termiter kommer i ljuset när de flyger ut i enorma moln och två meter bort är definitivt inte tillräckligt. Lösningen är då att äta middag i halvmörkret eller att sitta inne. Men även inuti är du inte säker om du inte har gardiner som tillräckligt blockerar ljuset, annars lyckas de alltid komma in.

Här förekommer även getingar som attackerar dig i massor om du kommer för nära deras bo. Ett stick är mycket smärtsamt och smärtan varar länge. Om du har fått flera stygn är det bättre att gå till sjukhus. Det hände mig två gånger att jag blev stucken, men som tur var var jag i båda fallen för snabb för resten av folket. En av många, många fördelar med att fortsätta idrotta!

Husdjur kan naturligtvis få loppor och fästingar här på landsbygden. Som tur är är ivermektin en snabb lösning och du har redan ett botemedel för cirka 30 baht. Det finns gott om erbjudanden på internet. Och det är alltid praktiskt att ha ivermektin hemma eftersom det också fungerar mot virusinfektioner som COVID (även mot omicron) och har godkänts för mänsklig användning i årtionden. Ett utmärkt alternativ såklart till ett vaccin som endast är godkänt för nödsituationer. Som tur var behövde jag aldrig använda ivermektin.

Röda myror och vita dockor

slangar

Vi har säkert ett 10-tal ormarter här, varav kobran inte ens är den giftigaste. En av min frus anställda blev en gång biten i hans fot, men eftersom han bar en stövel fick det inga negativa konsekvenser. Min fru fick giftet av en spottande kobra i ögonen för flera år sedan. Hon var ensam på den tiden och vi hade inga grannar då. Hon sköljde snabbt ögonen och kunde precis i tid ringa en kompis som sedan tog henne till sjukhuset. Hon led av det i en vecka, men som tur var fanns det inga bestående skador. Om hon inte hade kunnat använda sin telefon eller om det inte funnits vatten i närheten hade det blivit annorlunda.

De flesta ormar gör sig ur sina "fötter" när du kommer nära dem. De flesta, inte alla. Och till och med de arter som normalt undviker dig kan känna sig i ett hörn och attackera dig ändå. Till exempel såg jag en gång en video där en man lämnade sitt hus och sedan korsade sin muromgärdade innergård diagonalt till en port. I ett hörn av den gården fanns en 2-meters orm som attackerade mannen när han nådde porten. Ormen kröp troligen under grinden för att ta sig in och hittade sin enda väg ut blockerad. Lyckligtvis såg mannen ormen komma och var tillbaka i sitt hus på nolltid. Så man måste alltid vara försiktig med ormar. Och icke-giftiga arter kan också bita. Och om du blir biten av en giftig orm kan ett motgift förhindra ett dödligt utfall, men det förblir en mycket otäck och smärtsam händelse med ibland bestående konsekvenser.

Ormar kan hittas överallt. Till exempel såg jag en gång en femfots orm krypa ner i en påse. Jag ser dem ibland i min pool. Och lådan för strömbrytaren för utomhusbelysningen är också en attraktiv plats för boomslangs eftersom även ödlor kommer in i den lådan genom ett encentimeters hål i botten. Det har redan hänt tre gånger att en grön bomslang ramlat ut ur det skåpet när jag öppnade dörren. Boxen sitter på en betongstång på en och en halv meters höjd, men det är inget hinder för en bomslang. I vårt område har PEA säkrat alla stolpar som elkablar fästs i över en längd av ca 70 cm med metallfolie. Metallfolie är för hal, även för bomslangar, så slangarna kan inte kortsluta. När ljuset släcktes hos oss berodde det verkligen på att stolpen på vår mark ännu inte var säkrad på det sättet. Boomslangen elektricerades när den attackerade en tokay-gecko. Ormen och geckon var förstås döda, men konstigt nog var ingen av dem svärtade.

Varje månad stöter jag på några ormar bara på vår mark och varje år händer det att en sådan orm inte tänker lyfta. Och jag antar att ormar som gör det är giftormar som är medvetna om sina skrämmande förmågor.

Elstolpe säkrad mot slangar med metallfolie

Jag kommer att beskriva några exempel på möten:

En gång gick jag med en hund i koppel när jag plötsligt såg en orm framför mig på en och en halv meters avstånd. Hunden gick vidare en stund och satte sig sedan precis bredvid ormen. Ormen var inte alls intresserad av hunden utan höll bara ett öga på mig. När jag drog mig undan försvann ormen. Hunden hade inte märkt något hela tiden.

En annan gång skällde vår hund på natten och sättet han skällde borde ha larmat mig. Jag gick ut ur huset och runt ett hörn och några meter bort låg en orm som redan hade rest sig redo att attackera. Inte heller denna gång var ormen intresserad av hunden som för övrigt höll ett säkert avstånd på 5 meter, vilket jag tolkar som en indikation på att det var en farlig orm. Återigen gick jag tillbaka och ormen försvann.

Enligt min erfarenhet, när en hund är ensam, kommer den bara att skälla på ormen, ibland på mycket kort avstånd. Men jag upplevde också en gång två hundar som jagade en orm varefter ormen försvann in i ett träd. Hundarna slutade skälla under trädet. Ormen föll sedan från trädet och sprang iväg. Hundarna med nosen på marken bakom sig. Men ormen var snabbare än en hund som följde ett spår med nosen och försvann någonstans. Hundarna gick snart vilse och de två fortsatte att nosa någonstans där ormen inte hade tagit vägen alls. Jag misstänker att de nöjde sig med att jaga bort ormen och föredrog att inte konfrontera den.

Ett tredje exempel var när jag gick under ett träd. Jag kände att något träffade min keps – jag bär ofta en keps för att skydda ögonen från de starka UV-strålarna – och tog två steg till innan jag vände mig om för att se en boomslang ligga på marken. Ormen försvann in i ett annat träd. Boomslangar hänger ibland från en gren för att se hur de kan ta sig till nästa gren eller träd. Så jag kan ha snubblat på det av en slump. Men möjligen var det också en attack av ormen och min hatt skyddade mig mot ett giftigt bett eftersom jag har lite förtroende för att mitt nuvarande hår har tillräckligt skydd.

Våra thailändska anställda brukar gå till jobbet på vår mark väl skyddade: med stövlar, en hatt och kläder som ibland bara exponerar ögonen. Mycket förnuftigt och delvis därför är det få dödsfall till följd av ormbett i Thailand. Jag är inte så förnuftig: shorts, flip flops, keps, oftast slutar det där.

Två gånger har jag upplevt en orm i huset. En gång en orm så liten att den kan ha krupit under dörren. Men andra gången var en total överraskning för mig. En gång när jag gick in på mitt kontor såg jag en grön bomslang på ca 70 cm fast mot väggen på en och en halv meters höjd. När jag kom tillbaka med något för att ta bort slangen hade han tappat på golvet. Otroligt att den ormen kan klättra på en vägg som visserligen inte var slät som glas, men vars ojämnheter var mycket mindre än 1 mm. Hur kom den där ormen in? Han följde förmodligen en chingchoködla (husgecko) genom ytterväggen. Chingchoks är de enda ödlorna som kommer in i vårt hem och de gör det i stort antal. Du hittar spillningen längst ner på väggarna och äggen i din garderob. De går in genom fönstren, som är stängda med myggnät som har en flexibel gummitätning på sidorna, men det finns precis tillräckligt med utrymme i botten av tätningen för att släppa igenom en sådan chingchok och även en boomslang.

Finns ormar över hela Thailand? Förmodligen ja, även i städerna, men en andra kusin som bor i staden sa på frågan att hon inte hade sett en orm på flera år.

Dricks. Köp ett spö minst två meter långt med ett tvärstycke på säg 40 cm i slutet. Håll det tvärstycket framför slangen och i många fall kommer slangen att lindas runt den. På så sätt kan slangen tas bort säkert. Med en slang på två meter är det bättre att leta efter en annan lösning.

Men var alltid försiktig; under detta århundrade har ungefär lika många människor dött av ormbett som människor från covid-19; och naturligtvis är det inte de gamla som främst faller offer utan snarare familjeförsörjarna så du kan förvänta dig att effekten blir större än av covid-19:

"Varje år dör i genomsnitt 100.000 150.000-100.000 500.000 människor efter att ha blivit bitna av en giftig orm", säger Mátyás Bittenbinder, biolog och toxikolog knuten till Naturalis (Biodiversity Centre i Leiden) och VU University (Amsterdam). "Men det faktiska antalet dödliga ormbett är förmodligen mycket högre, eftersom många dödsfall är oregistrerade. Utöver de minst 2 3 människor som dör av bett av en giftig orm, finns det också uppskattningsvis XNUMX XNUMX personer varje år som överlever bett av en giftig orm, men som lämnas med permanenta skador. "Blindhet, muskelskador, ledvärk, sår, njur- och leversjukdom," listar Bittenbinder. "Och ibland måste delar av kroppen amputeras." Du ser ofta lindriga symtom uppträda inom XNUMX till XNUMX timmar efter bettet, såsom svullnad på platsen för bettet och en metallisk smak i munnen. Livshotande effekter utvecklas ofta först senare (https://www.scientias.nl/met-zeker-100-000-fatale-slachtoffers-per-jaar-is-de-giftige-slangenbeet-een-groot-en-onderbelicht-probleem/).

Så åk till ett sjukhus om du blir biten av en orm, även om det är en liten orm. I varje stad finns det förmodligen ett sjukhus där ett motserum finns att tillgå.

Möjligen på grund av förekomsten av ormar har vi få problem med möss och råttor. Jag har aldrig sett dem i huset och utanför ser jag dem mer sällan än ekorrarna som bor här. Så det är inte så illa.

I den sjätte och sista delen information om hur de andra farangerna har det här i Ubon. Det kommer nog inte att förvåna läsaren att jag inte kan motstå att passa på att komma med några moraliserande kommentarer.

Att fortsätta

8 svar på "Leva som en Buddha i Thailand, del 5"

  1. GeertP säger upp

    Återigen vackert skrivet Hans, jag skulle vilja tillägga att det finns nästan 100% garanti på förebyggande av ormfara, han är över din historia, den thailändska ridgebacken.
    Min fru och jag har tagit hand om Namtjim i 14 år nu och den gamla damen håller fortfarande (om än med lite mer ansträngning) vår trädgård fri från ormar.
    Jag förstår inte helt den nuvarande pitbulls popularitet, men det måste bara vara jag, för oss bara en Ridgeback.

    • KISA säger upp

      Ja, Gert
      Vi bor på den norra kanten av Ubon, om än i en småskalig moobaan, och som tur är har vi aldrig haft besök av ormar. Vår närmaste granne, på andra sidan staketet, är jordbruksmark. Även gatuhundar kan inte komma in, vilket gynnar vår nattsömn och trygghet.
      Dessutom är jag inte så rädd för ormar, skorpioner och träspindlar eftersom jag har haft mycket att göra med dem under min militära utbildning i den surinamesiska djungeln. Större faror lurar i thaitrafiken.
      Välkommen till Thailand

    • Hans Pronk säger upp

      Tyvärr för oss GeertP är vår ridgeback inte renrasig. Mamman var ingen ridgeback och pappan var okänd. Vår "ridgeback" har i alla fall aldrig dödat en orm.

      • khun moo säger upp

        Så länge han tittar på och håller ormar borta verkar han vara en väldigt lojal hund.
        Det verkar självklart för mig att det inte är en renrasig ridgeback, men det borde inte förstöra det roliga.

        Vacker hund och den där renrasiga är inte nödvändigt för mig.
        Den thailändska mixen är mer än bra.

        • GeertP säger upp

          Håller helt med, vår är inte heller renrasig som tur är men annars hade hon nog inte levt till 14 år, blandare lever längre.

  2. Maarten Binder säger upp

    Bra serie Hans,

    På så sätt kan du uppleva något annat. Våra katter fångar ormar och annan ohyra. Små terrier som Yorkshires och Jack Russels är också väldigt bra på det. De är inte rädda för någonting.
    Jag ser också livet som du beskriver det i Nam Yun, där en del av svärföräldrarna bor. Det är lite mindre här nära staden. Vi hoppas kunna åka till bygden snart.

    Med vänliga hälsningar,

    Maarten

    • Hans Pronk säger upp

      Nam Yun, med trelandspunkten, ett vackert område och förmodligen inte lika torrt som i vårt område. Det finns ett naturreservat där men de flesta besökare går bara till vattenfallet. Det finns också en sidospår där någonstans som leder till en bäck med stående vatten. Det finns flottar och med träd kan du beundra naturen. Naturligtvis ingen att se. Utsökt.

  3. Tino Kuis säger upp

    Citat:

    "Varje år dör i genomsnitt 100.000 150.000-XNUMX XNUMX människor efter att ha blivit bitna av en giftig orm", säger Mátyás Bittenbinder.

    I Thailand är det mellan 80 och 150 per år. På XNUMX-talet var jag tvungen att amputera ben två gånger i Tanzania efter att benet dog efter ett ormbett. Den svarta mamban.

    Jag stötte ofta på ormar i min trädgård, varje vecka. En gång kom jag hem och såg katten väsna vid dörren till arbetsrummet. När jag tittade in såg jag en kobra under skrivbordet. Jag ringde några modiga starka thailändska män som plockade upp besten och tog bort den.

    Den icke-giftiga icke-statliga organisationen sjunger งูสิง den asiatiska råttormen verkar vara den överlägset vanligaste ormen i Thailand, jag läste en gång så mycket som 50 %, ett användbart djur verkligen för att städa upp råttor och möss. Jag åt en gång en bit stekt kött från detta djur som en artighet, men det var inte gott. Det verkar vara bra för ditt sexliv, men jag har inte märkt något om det.

    Jag tycker att ormar är vackra och mystiska varelser. Döda inte!


Lämna en kommentar

Thailandblog.nl använder cookies

Vår webbplats fungerar bäst tack vare cookies. På så sätt kan vi komma ihåg dina inställningar, ge dig ett personligt erbjudande och du hjälper oss att förbättra kvaliteten på webbplatsen. Läs mer

Ja, jag vill ha en bra hemsida