Att leva som en Buddha i Thailand, del 4

I det här avsnittet information om verktyg och om maten i Isaan. Självklart igen som jag upplever det.

Verktyg

Eftersom vi inte hade någon elanslutning efter att vi köpt marken, lät vi till en början dra en 230V-ledning från byn för vår elförsörjning. Men ibland släppte spänningen när det till exempel var fest i byn. Numera har vi trefasspänning med egen transformator. Vi kan nu även använda en trefaspump. Spänningen sjunker för övrigt fortfarande ibland och ibland i mer än 24 timmar. Detta kan till exempel orsakas av fallande träd eller vajande trädgrenar. Några gånger om året stängs även strömmen av under dagen av PEA för underhåll på elkablarna, till exempel beskärning av träden. Men dessutom går strömmen ibland bara en eller två sekunder (ibland några gånger om dagen) och spänningen är inte alltid konstant.
Elpriset är lågt här, för närvarande drygt 4 baht per kWh.

Tips: För en stationär, köp en ballast som håller spänningen konstant och som även innehåller ett batteri så att du har tillräckligt med tid att stänga av datorn ordentligt ifall spänningen sjunker. Personligen tycker jag att en stationär dator är trevligare att arbeta med än en bärbar dator eftersom du kan placera skärmen och tangentbordet på optimal höjd för att förhindra RSI. En bärbar dator med separat tangentbord är naturligtvis också möjligt.

Vår by har en vattenledning, men vi är för långt från byn för att använda den. Därför har vi låtit gräva en egen brunn och ett vattentorn på 12 meter högt. Så vi har alltid vatten med ett tryck på mer än 1 atmosfär, även om spänningen sjunker.

Självklart har vi inget gasrör, men med en bensintank kan du laga mat i månader för en liten summa pengar. Vi använder även kol, inte bara till grillen utan även till köket. Och för att vara sparsamma med kolet använder vi även en gammaldags täckmantel.

Vårt sopor hämtas en gång i veckan, igen mot en mindre avgift. Den tjänsten tillhandahålls förmodligen inte i hela Thailand.

Duschvatten och vatten från rännorna transporteras via ett rör till en plats på vår mark där det inte orsakar några olägenheter. Till toaletten har vi en septiktank som pumpas tom vid behov av ett specialiserat företag.

Vi har till och med en brandkår här. Vägkantsunderhåll sker ofta genom kontrollerad förbränning. Vi hade en gång en situation där kontrollen misslyckades och elden spred sig till en eukalyptuslund nära oss. Den busken ville brinna bra med all den där eukalyptusoljan i löven. Räddningstjänsten släckte det till slut.

Man ser normalt aldrig polisen här, inte ens på fester, för då tar några bybor på sig uniform för att se till att allt går smidigt. Men om det verkligen är något på gång så kommer polisen.

Kollektivtrafik

Om jag ville åka till Ubon med buss skulle jag först gå 4 km till närmaste busshållplats. Det är givetvis möjligt, men med en tung shoppingväska är det förstås inte ett attraktivt alternativ. Så egen transport är nästan en nödvändighet, men taxi är förstås också ett alternativ även om de tar lite högre km-taxa för resor utanför stan. En möjlighet är att beställa köp via internet och med 20 baht i leveranskostnad som är lätt att göra. Min fru använder sig mycket av det utan att spendera mycket pengar eftersom hon är sparsam.
Från Ubon kan du göra olika inrikesflyg med flyg. Med tåg kan du bara resa till Bangkok, men med buss kan du åka till Pakse i Laos och även till Chiang Mai och Phuket. Pakse är en resa på mer än 100 km, men de två andra städerna kräver resor på mer än 1000 km.

mat

Maten i Isaan är oftast varm, men som tur är finns det undantag från det och i mitt fall lagar min fru och hennes anställda en varm måltid varje dag och ibland något speciellt för mig, men de tar alltid hänsyn till att varma rätter inte är något för mig. De där varma rätterna tillagas såklart också eftersom det varje dag står flera rätter på bordet. Ibland fanns det till och med brysselkål och de njuter av alla. Men även italienska, spanska och grekiska rätter äts. Här gäller i alla fall inte talesättet att "det bonden inte vet det äter han inte".
Mycket kommer från vårt eget land och förutom frukt och grönsaker till exempel även bambuskott, svamp och majskolvar. Men här serveras också unga löv av ett visst trädslag och baljor som växer på träd. Det mesta konsumeras okokt.
Vi äter bara på restaurang några gånger i månaden. Min fru och jag har båda vetorätt över restaurangval. Inte för att vi har kommit överens om det på det sättet, men i praktiken är det i alla fall så med valet av restauranger. Och de flesta matställena i vår by är föremål för mitt veto och den enda restaurang som inte är föremål för mitt veto är nu föremål för hennes veto. Men oroa dig inte, den restaurangen har ändå inte sprittillstånd. Och så äter vi i stan några gånger i månaden eftersom det finns utmärkta restauranger där eller bara någonstans längs motorvägen. Tyvärr ligger närmaste restaurang mer än en femton minuters bilresa bort. Om du bor långt från staden och du inte har en fru som kan laga bra och du inte kan laga mat själv, då har du ett problem i Isaan.

Livsmedelshygien

Enligt min erfarenhet är mathygienen bra här i Thailand: noll problem på 10 år, både hemma och på restaurang. En undersökning (en av tveklöst många) visar att Thailand får relativt bra poäng bland semesterländerna med 6 % av de tillfrågade som angav att de blivit sjuka mot exempelvis Spanien med inte mindre än 30 % (https://www.yahoo.com/lifestyle/the-results-are-in-the-countries-where-your-119447773957.html). Men det återstår att vara försiktig med att äta utanför dörren och speciellt restauranger där det inte finns rinnande vatten bör du undvika och i alla fall inte äta okokta grönsaker där.

Sjukdom

Influensa och förkylningar verkar inte förekomma här och covid fick inte riktigt fäste här heller. Det här är faktiskt lätt att förklara:
Det naturliga motståndet hos just invånarna på landsbygden är oftast bra eftersom man här på grund av frånvaron av McDonald's och 7-Eleven ofta äter en varierad kost, så att de får i sig tillräckligt med C-vitamin, quercetin och zink, är smala och har dessutom byggt upp en tillräcklig tillgång på D-vitamin genom solen. Dessutom är det lite luftföroreningar här och de flesta hus är extremt välventilerade, plus att folk bor utomhus. De kommer också ofta i kontakt med coronavirus eftersom de ofta håller (fjäderfä) boskap, vilket innebär att de redan har viss naturlig resistens mot covid. Farangen gynnas av detta eftersom risken för kontaminering är relativt liten. I min krets av thailändska bekantskaper fanns det "bara" ett COVID-död att ångra och det berodde inte på viruset utan på vaccinet. De efterlevande släktingarna till den tidigare friska 40-åriga kvinnan har fått 200.000 XNUMX THB från regeringen.

Tips: Farangs som bor i Ubon löper lyckligtvis redan liten risk att dö av covid, men de kan minska risken ytterligare genom att öka sitt motstånd. Det finns många tips för detta på https://artsen Collectief.nl/hoe-zorg-ik-voor-een-optimale-afweer/. Det viktigaste tipset är dock: gå ner i vikt! Chansen för sjukhusvistelse med covid ökar exponentiellt för varje kilo, med början på ett BMI på 23. Inget vaccin kan konkurrera med det. Det är naturligtvis också viktigt att förhindra att du kommer i kontakt med viruset under lång tid och/eller under lång tid.

Specerier

Utbudet av butiker och marknader på landsbygden är givetvis begränsat. Vissa produkter är väldigt billiga, men andra är dyra eftersom de köps från till exempel MAKRO. Men eftersom de flesta på landsbygden bara kommer till staden i undantagsfall, måste de lita på dessa butiker och marknader. Till exempel frågar min frus anställda oss ibland om vi vill köpa något till dem när vi ska shoppa på stan. Det finns mycket att köpa i staden, även om utbudet såklart inte är lika påkostat som i Bangkok.

Bullerstörningar

Vi bor på en lugn väg och vårt hus ligger 80 meter från vägen. Så det är knappt några buller och efter solnedgången är det ofta knäpptyst. Men grodor och paddor kan ibland spränga in i en bullrig konsert och cikador kan också göra en hel del oväsen.

Föreningar

Jag tror inte att föreningslivet som vi känner det i Nederländerna finns här. Här spelas till exempel fotboll i tävlingssammanhang, men lag deltar i det, inte föreningar. Jag har också sett volleyboll och hockey här, men det var utifrån skolor. Tennis och badminton spelas också, men inte i klubbsammanhang. Det finns inga schackklubbar, men jag träffade en gång en thailändare som spelade schack och inte så illa. Kortspel är förbjudna, så bridge fungerar inte här heller. Här hålls roddtävlingar, på sjöar och åar. Varje år i vår by hålls tävlingar med jättebloss och varje "mö" har sitt eget lag. Det som naturligtvis hålls här är byfester och parader.

nattliv

Själv kastar jag mig bara ut i nattlivet på semester, men även det betyder inte mer än en öl på en bar. På grund av bristande erfarenhet är jag därför osäker på mitt fall med min följande beskrivning av nattlivet här:
Karaoke är fortfarande populärt här och även på landsbygden kan man ibland gå för det. Men du hittar inte en bar som du har i Nederländerna, Belgien eller Pattaya här. Till exempel efter en fotbollsmatch drack vi ibland en öl, ibland till och med med en grillfest, på kanten av planen. Men några gånger gick vi någon annanstans för att dricka. Inte på en bar, utan alltid på en restaurang. Att dricka utan att äta är tydligen inte särskilt populärt i Ubon.
Jag stötte en gång på ett biljardbord på en farangrestaurang. Han var nog ett fan av spelet själv eftersom jag inte såg någon aktiv där. Själv var han inte där då.
Du kan gå hit för massage och bastu, ibland även på ett tempelkomplex. Du har precis fått massage utomhus under ett skydd; (ång)bastun fanns förstås inne, men den kunde bara hållas där i några minuter som mest. Men även på vårt bysjukhus/bysjukhus kan du gå på massage, men givetvis bara om du har fysiska besvär.
Hit kan man inte gå för klassisk musik och teaterföreställningar ges inte heller. I vår by har vi en uråldrig dockspelare som då och då ger en föreställning med sina konstfullt målade marionettdockor.

Låna pengar

Att låna ut pengar är också föremål för regler i Thailand och jag antar att vi som farang inte får göra det. I praktiken kommer du dock ibland att få frågan om du kan låna lite pengar. Det ska man ändå inte göra om man inte har råd att missa pengarna och speciellt de utan sjukförsäkring skulle göra klokt i att hålla en rimlig buffert. Och om du gör det, ta inte ut ränta (och absolut inte ockerränta) för då blir det lån för lagen. Det är också bättre att utelämna en skuldförklaring. Naturligtvis behöver du också en del folkkunskaper (eller en partner med folkkunskaper) men de flesta är i god tro. För att ge några exempel: pengar som lånats för att betala för en kremering returnerades efter några dagar och vi fick även pengarna till en risbonde för att betala risplockarna efter att ha sålt riset utan märkning. Men ibland är människor desperata och ber om pengar med vetskapen om att det finns en god chans att de inte kommer att kunna betala tillbaka dem. Ibland är det bättre att bara ge det, men ofta måste man också säga nej. Den frågan får vi för övrigt sällan.

Sjukvård

I vår by finns en läkartjänst dit en läkare kommer en gång i veckan. Men det finns också Village Health Volunteers som gör hembesök vid behov. För större ingrepp ska man givetvis befinna sig i staden där det finns statliga sjukhus, men ibland även ett privat sjukhus. Lyckligtvis är det sistnämnda fortfarande överkomligt i Ubon och de verkar inte veta väntetider. Kvaliteten är hög, så vitt jag kan bedöma. Du kan också gå till Ubon för tandläkaren, även för implantat.

Att uttråka

Jag blir aldrig uttråkad här. Till exempel har TV:n inte slagits på på flera år, inte ens av min fru. Och att se en film på min dator är också något som inträffar mindre än 1* per år. Jag pratar knappt med andra faranger också, men våra barn och barnbarn kommer ibland förbi. Och jag ser fortfarande nederländska vänner här då och då, även om COVID naturligtvis har slängt igång. Ibland gör jag också en veckolång resa till något av länderna runt omkring med en vän. Men människor som gillar att prata med en farang varje dag ska naturligtvis inte bo på landsbygden i Isaan.

Osprayad frukt och grönsaker

Vi använder i princip inga bekämpningsmedel här, men det har också sina negativa sidor. Till exempel går mer än hälften av mangoskörden förlorad till larver. Det ser man ofta inte utanpå, men som tur är ändrar köttet färg så man kan inte missta sig. Men det finns även frukter där köttet inte missfärgas och larven har samma färg som köttet. Du kan bara se dem om du tittar noga. Det har funnits tillfällen då jag bara fick reda på det när jag kände maggots krypa i min mun...

I nästa del: plågorna som plågar Isan.

Att fortsätta