Landade på en tropisk ö: Kyckling i svåra tider
Els van Wijlen bor för närvarande med sin man 'de Kuuk' på Koh Phangan. Hennes son Robin har öppnat ett kaffecafé på ön.
Med en djup suck sjunker jag ner i min hängmatta hemma, jag rapar upp min mat. Man, man, vilken dag. Jag har faktiskt grämt mig i några dagar nu.
Det började med gult vatten från kranen, på grund av lågt grumligt vatten i brunnen. Som ett resultat halkade filtren i kranarna och vattentrycket sjönk. Utan tillräckligt vattentryck finns det heller inget varmvatten. Rumsröret gick sönder, det slocknade inte längre och sprayade glatt. Dessa problem har nu lösts, men sedan uppstod följande problem:
Toaletten på vår andra bungalow dräneras inte längre, eller ännu värre, den svämmar nästan över. Väldigt irriterande, speciellt för mina nya invånare.
Orsaken är troligen en överfylld septiktank begravd någonstans djupt under en jordpuckel. Ingen vill gräva upp en septiktank i den stekande hettan. Och om det inte var illa nog så fick jag idag också lära mig att tala om tiden under thailektionerna, och det var ganska nedslående.
Kort sagt tuffa tider.
Som tur var en matbit med Robin senare.
Han har också en jobbig dag, en anställd med inflammerade visdomständer, en annan återhämtar sig från operation i Myanmar. En bulkleverans av avokado medan det nu är riktigt lågsäsong och vaga poliser som går runt på platsen utan förklaring.
Det är hög tid att gå ut på en trevlig middag på den nya portugisen på ön. Det förtjänade vi.
Jag tar dagens specialitet. Moela, en kycklinggryta. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det, jag älskar grytor och jag svälter. Robin tar en skinka ostbräda. Vi delar det som kommer på bordet.
Kycklingen serveras och jag börjar genast nosa, skönt!! Stress gör dig definitivt hungrig. Robin ser mig attackera entusiastiskt och tar några tuggor. Trevlig!!
Då får jag en god smak. Men det smakar inte alls kyckling... hur smakar det egentligen? Gris? Nej, det är verkligen en kycklinggryta som jag beställt. Slukandet har avtagit till eftertänksamt tuggande och jag försöker avgöra vilken del av kycklingen jag äter. Det kommer inte...
För några dagar sedan pratade jag med en vän som stekte kycklinglever och jag blev förskräckt över tanken på att behöva äta kycklinglever. Jag sväljer mitt bett med svårighet.
Jag frågar Robin vad han tycker. "Ja najs. Jag trodde att jag hade en oliv, men det är köttet. väldigt konstigt".
Han drar fram gaffeln ur grytan och trycker "sin" ostbräda lite närmare sig.
Sedan kommer ägaren till restaurangen och jag frågar honom vad jag äter. Jo kycklinggryta säger han. Ja, men vilken del av kycklingen är det i den grytan? Gillar du det, frågar han? Ja, sir, det är trevligt, men jag skulle vilja veta vad det här är för kyckling, för det smakar inte kyckling.
Han säger att det beror på att man äter kycklingens mage...en specialitet i det portugisiska köket.
Ibland, bara ibland vill man inte veta allt.
Och sedan...jag försöker verkligen. Min gaffel med kycklingmagen triumferande i mitten, känns plötsligt blytung och rör sig sakta mot min mun. Jag ser och tänker inte på något gott.
Min mun öppnas inte, det fungerar inte. Gaffeln med magen klapprar på min tallrik.
Det var som sagt en tuff dag.
Snyggt skriven berättelse. Var bara tvungen att tänka tillbaka på ett av mina många besök på Irland där jag bjöds på Haggis. Magen på ett får fylld med djurets hjärta, lungor och lever är en delikatess för skottarna och irländarna. Trots säckpipsarnas uppmuntran kunde jag knappt få ett bett i halsen. Jag minns också alltför väl att jag erbjöd en ny sill till en korean vid en sillvagn. Mannen gick bokstavligen över halsen på honom. Så här ser du på landets väg,
landets ära.
Septiktankar ska tömmas minst en gång per år, vid normal användning. För detta ändamål bör det också finnas ett 1-10 cm brett stängbart rör upptill, i vilket boldottrucken kan föra in sin sugslang. Om man ändå använder ett stort hål i den porösa jorden med en attityd efter mig syndafloden är man milt sagt inte särskilt miljömedveten heller.
Det med kycklingen. Min fru hade alltid en förkärlek för alla inre organ av anka, kyckling och fisk. Jag valde alltid bröstköttet och senare benköttet.
Vid det här laget är jag helt omvänd. Efter en noggrann och lång stuvning kan inget jämföras med den djupa smak du smakar när du använder magar, njurar, hjärtan etc. från ankan och/eller kycklingen. Det är också hälsosammare och mer näringsrikt.
Jag kan vara kort om att äta fiskens inälvor. Det vill säga, som engelsmännen säger, en "acquired taste". Kanske om 10 år till!
Kära Jasper,
du behöver nästan aldrig tömma en septiktank. Om du måste göra detta varje år betyder det helt enkelt att septiktanken inte fungerar som den ska eller är för liten. Den främsta anledningen till detta är att många människor gör misstaget att låta ALLT sitt avloppsvatten, badrum, kök... rinna ner i denna tank. Endast toalettvattnet får komma in i en septiktank, åtminstone om du vill att den här tanken ska fungera, annars ingenting, inte ens det överflödiga regnvattnet. En sådan tank fungerar på bakterier och de hatar tvättmedel eftersom det dödar dem med resultatet att tanken inte fungerar. Användningen av rengöringsmedel och produkter för att få vackert blått toalettspolvatten är inte heller aktuellt. Se till att det också finns bra ventilation, inte för att skingra lukten, utan för att få in tillräckligt med luft med syre i tanken. En septiktank som stinker FUNGERAR INTE.
Jag håller inte med Jasper om att dammsuga den tom minst en gång om året. Jag har haft ett fint hus med 1 tankar i snart 20 år nu och jag tror att alla har tömts max 4 gånger under alla år och vi bor här med 3 till 4 personer året runt.
Vänliga hälsningar, Ben Korat
Jaspis,
Jag håller med Ben Korat; en bra septiktank behöver bara tömmas en gång vart 1-3 år. Bakterierna gör jobbet där, så om du spolar ner för mycket klor eller andra kemikalier i handfatet eller toaletten kommer insekterna att dö och det tar några månader innan allt kommer igång igen.
Hos HomePro kan du köpa flaskor Bactocel (med engelsk text) för att då och då spola genom handfat, tvättställ och toalett. Den innehåller speciella bakterier som gör allt flytande, toalettpapper, men även ris etc så att allt fortsätter att fungera som det ska och tanken inte fylls med fasta delar som så småningom svämmar över. Bactocel tar också bort lukten.(Jag har inga aktier i märket)
Ja, ibland har man de dagarna. Jag bestämmer mig alltid för att gå och lägga mig tidigt. Då går dagen fortare. Inte heller sex den natten för även om min fru är steriliserad så vet man aldrig sådana dagar.
Jo Els, du har beskrivit dina olyckor och prövningar i vackra dofter och färger igen. Det är så jag ser det.
Fortsätt skriva!