Landade på en tropisk ö: Om karma, ett misstag på banken (till min fördel) och saknade tofflor

Els van Wijlen bor för närvarande med sin man 'de Kuuk' på Koh Phangan. Hennes son Robin har öppnat ett kaffecafé på ön.

En hektisk dag. Jag måste växla pengar på banken och jag ska betala elräkningen för Bubba's. Först tar vi skotern till Kohphanganse PNEM-byggnaden där räkningen måste betalas kontant.

Innan jag går in tar jag av mig tofflorna, för det är så det ska vara i Thailand. Jag betalar notan och går ut igen och gissa vad???? Tofflor av. Shit, de var så bra tofflor.

Det finns fortfarande ett par stackars tofflor, lämnade efter sig av tjuven. Ful och sliten.
Med ett långt ansikte och det nödvändiga motståndet satte jag på dem. Jag kan inte gå till soffan barfota.

Jag är besviken, mina bra diamanttofflor har blivit stulna. De är egentligen vanliga flip flops, och diamanten är gjord av plast, men det känslomässiga värdet väger tungt.

De köptes i Australien när jag körde Great Ocean Road med Roos...
Kvalitetstid!! En vacker upplevelse.

Men vänta lite... någon som var före mig måste ha tagit med sig tofflorna. Av en slump känner jag den äldre mannen som var framför mig. Det var också en blond kvinna, jag känner henne inte, men jag ska bara fråga vem det var. Hon betalade också en räkning på PNEM precis före mig, så hennes uppgifter är kända.

Ja, han måste ha gjort det... vilken jävel att stjäla mina tofflor. Så jag går in och lite senare kliver jag krigande ut med ett telefonnummer.

Med de gamla utslitna falska havaianorna går jag till banken på skotern.

Jag är inte alls bekväm, vilken röra igen, jag måste lösa allt igen. När jag kommer in på banken är det också väldigt upptaget. Jag tar ett nummer och vad ser jag?? Den där blonda tiken står vid disken!!

Adrenalinet skjuter genom min kropp, i mitt sinne sliter jag redan tofflorna från hennes fötter. Jag pilar fram och precis innan jag vill prata med henne ser jag att hon har på sig sneakers.

Hohoho Elsje, full på bromsen och stanna på plats.

Med adrenalinet fortfarande skriande i kroppen sjunker jag ner i en stol och inser sedan att gubben stal mina tofflor. Han märker nog inte ens det. Precis som Kuuk, som också regelbundet kommer hem med några andra tofflor, oavsett om det händer på natten eller mitt på ljusa dagen, oavsett om de är olika i färg eller storlek. Det spelar ingen roll. Helt tanklöst sätts tofflor på foten.

Ja, det måste vara den gamla.
Jag ska kolla upp det direkt.

Byt pengar först.

Vid byte byter jag 3000 baht mot 100 baht. I tankarna är jag med mina försvunna tofflor tills jag får fyrtio 100 från bankmannen. Så han gör ett misstag. Det är en trevlig bonus... kan jag köpa ett par nya tofflor... eller ska jag anmäla det snyggt?

Alla typer av tankar far genom mitt huvud, jag tvivlar...men då vinner bra anständighet och jag säger att jag tror att jag gav 3000 och inte 4000.

Räkningarna ligger redan i högen.

Jag är inte helt säker heller, för jag är så klart väldigt upprörd över stölden.
Mitt telefonnummer är noterat och om de har en skillnad i slutet av dagen ringer de mig.

Jag är en bra person, men också en förlorare.
Visst har de den skillnaden ändå, ingen skillnad, fortfarande skillnad.
Om jag bara hade hållit käften.

Nu först till gubben att hämta mina tofflor.

Med tjutande bromsar stannar jag precis framför hans dörr. Tyvärr är han inte hemma och mina tofflor står inte framför hans dörr heller.
Då måste jag åka tillbaka imorgon, det är inte lätt idag. Tja, den här mannen kommer väl inte att gå runt med diamanter på sina flip flops för skojs skull?

Åk sedan hem..på skotern....vilken dålig dag.

Längs vägen kommer jag fram till att jag verkligen gillar att jag inte slet av banken för 1000 baht. Om Karma gör sitt jobb kanske jag får tillbaka mina tofflor.

Du kommer inte tro det, men när jag tänker på det hör jag ett pladder bakom mig. En skoter kommer körande bredvid mig och pekar på tofflorna på hans fötter…..hej mina tofflor…och de där fötterna, hahaha jag känner igen dem också!!!!!
Det är inte normalt... Karma finns... mina tofflor är berättigade.
Min dag kan inte förstöras.

Vi stannar och Kuuk flämtar, ja, jag satte på dem av misstag hos Bubba. När jag märkte det, letade jag efter dig, för jag driver en dåre med den diamanten. Ge mig tillbaka mina egna tofflor.

Nästa dag ringde hon från banken om jag ville ta med 1000 baht...

… ja, jag behöver inte köpa nya tofflor längre.