Du upplever allt i Thailand (45)

Nu ser man dem överallt, unga människor med ryggsäckar, upptäcka världen. På XNUMX-talet tillhörde Johnny BG den första generationen backpackers som reste från land till land med en begränsad budget. Han skrev följande berättelse om de första åren.

En takraw-turnering i Chantaburi

1992, vid nästan 25 års ålder, på grund av missnöje med livet i Nederländerna, valde jag att söka frälsning utanför Nederländerna. Det kunde ha varit Spanien, men det visade sig vara Sydostasien med Thailand som utgångspunkt, landet som jag hade en väldigt bra känsla för efter ett tredagarsstopp i Bangkok ett år tidigare. Planen var att resan skulle pågå så länge som möjligt, men i realiteten låg budgeten på max ett år.

I den åldern kan man ta sig an världen, tänkte jag, och jag får se vad som händer. Nu är 24/7 kommunikation med hemmafronten möjlig och det är många yngre som antar utmaningen eller redan har antagit utmaningen, men i mitt fall fanns det ingen mobiltelefon, inget internet och utsikterna var en stor osäkerhet . Efteråt tänker jag ibland vad jag gjorde med mina föräldrar. Att inte veta vad en son som reser ensam i Thailand håller på med och är det "inga nyheter är goda nyheter", som vi alltid sa hemma?

Mitt mål var att ge en månatlig telefonuppdatering, men utan inkomst var det en ansträngning. Jag har inte längre min dagbok, men jag tror att ett 3-minuterssamtal kostade 350 baht och jag kunde också göra andra roliga saker med den varje dag. Låter egoistiskt, men det var bara så det var, för man måste överleva och därför göra val.

På grund av visumreglerna gick resan även till Malaysia, Singapore och Sumatra, men jag återvände alltid mer än gärna till thailändsk mark där jag kunde uppleva mycket mer frihet och lycka. Målet var att se alla hörn av landet och strategin var enkel. Med Lonely Planet Survival Kit-boken i handen, ge dig ut i det okända och försök ordna en "moped" eller cykel för att upptäcka området.

Vid något tillfälle bestämde jag mig för att åka till Chanthaburi och efter att ha hittat det önskade lågprishotellet vid floden började jag leta efter en mopeduthyrningsfirma. Detta visade sig vara nästan omöjligt i den här staden och på bruten engelska och thailändska slutade jag med att jag pratade med två thailändska män på en mopedverkstad.

De berättade att det var en takraw-turnering i stan den kvällen och om jag ville delta. Takraw var nytt för mig, men det är något som fotvolleyboll med en liten flätad boll på en badmintonplan och jag tänkte att det skulle vara kul att delta. Självklart gillade jag det och vi gick direkt till planen för att öva.

Träningen blev förstås inte till någonting, men det roliga fanns där och trots det återvände jag nöjd till hotellet och blev sedan upphämtad på eftermiddagen för att gå till turneringen. Innan vi kunde delta var vi tvungna att vara anmälda som ett lag, men då fanns skyldigheten att bli medlem i takrawföreningen utan förpliktelser. Jag behövde ett passfoto för det, så iväg till en fotoaffär och snabbt tillbaka och det var ordnat.

Turneringen var större än väntat och jag uppskattar minst 100 spelare och många besökare, så det kan bli kul med den där konstiga farangen, som tror att han kan spela takraw och även är med i startelvan.

Som moderat amatörfotbollsspelare och med kunskap om volleyboll visade det sig vara en dålig idé under matcherna att tro att det var fotvolleyboll. Den bollen är mer smärtsam på din kropp än någon fotbollsboll på din fontanell. Efter tre matcher hände det och vi slutade sist utan chans, men vi fick ändå applåder från publiken för underhållningen.

Efter detta spektakel gick vi för att fira denna roliga händelse med de 2 lagmedlemmarna och deras supportrar med en middag vid floden och det blev en rolig och trevlig kväll.

Eftersom det inte fanns mycket för mig att göra på grund av bristen på moped eller cykel, varade resan i Chantaburi bara i 3 dagar, men det var en med en trevlig upplevelse som jag bara kunde dela med min dagbok.

Allt som allt tog resan 8 månader och utmaningen började på ett listigt sätt att låta min dåvarande thailändska flickvän bo i Nederländerna.