Du upplever allt i Thailand (39)
För denna serie berättelser ber vi bloggläsare som har sett något speciellt, roligt, nyfiket, rörande, konstigt eller vanligt om Thailand flera gånger att skriva till oss om det via kontakt. Ett egentillverkat foto gör det komplett, men är inget krav.
Rob från Koh Chang tror att semestern han tillbringar på ön är en stor händelse som delvis har bestämt hans liv. Han skrev en något filosofisk berättelse om sin åsikt om Thailand i allmänhet och livet på Koh Chang i synnerhet.
Detta är hans historia:
De fria människornas land
Jag hamnade en gång i bråk med en dejt i Nederländerna. Efter att ha nämnt Thailand som ett populärt semestermål sa hon att jag var den sortens man som åker till Thailand för att ……..
Nu förstår jag det, jag hade också de där fördomarna, den där klichébilden, tills vänner påpekade för mig den bättre sidan av Koh Chang, och ja, jag har åkt dit i 5 år nu med stor glädje.
Jag har lärt känna Thailand som det mest fascinerande landet av de cirka 40 länder jag har besökt. Varje gång blir jag förvånad över hur människor lever (tillsammans) här, ett mysterium som jag fördjupar mig i och som uppslukar mig. Jag tror att det kan spåras tillbaka till buddhismen, som det upplevs här.
Leendens land enligt reseguiderna, för mig de fria människornas land, den bokstavliga översättningen. För hur kan människor som har så roligt vara ofria. Eller tvärtom, om du är ofri ler du inte. Men, tänker västerlänningen, även mina vänner som har kommit till Thailand i flera år, det där leendet är en pose. Det kan vi tydligen inte föreställa oss, ja ett leende kan vara en attityd, till och med falsk, men på så sätt stannar turisten kvar i sin kokong, sin grupp och observerar inte.
Jag ser hur roligt de har med varandra och ser bristen på fattigdom och missnöje, är det då gömt? Aggression undertryckt? En intressant fråga för en amatörantropolog. Om jag fortfarande var 20 skulle jag ägna en studie åt det. Nu försöker jag sympatisera med människor, se dem som de ser ut för mig, utan att döma.
Jag kallar det ett feminint samhälle, med kodordet respekt, något som för oss verkar vara ett nästan förlegat begrepp. Trafiken är till och med feminin, de kör här som om de tänkt stanna för varannan trafikant, även om det är en hund. Och det gör de. Hos oss kör de som om de vill ha dig död, och ibland lyckas de. Naturligtvis händer olyckor här. Därav alkoholrestriktionerna, det tycker jag är ett tecken på omsorg, även om ett så gammaldags koncept hos oss. Vi har trots allt försäkringar och förmåner.
Så många gånger att jag blev förvånad, för då var jag i slutet av mitt sökande. Har gått vilse ett ögonblick och plötsligt är en thailändare där för att hjälpa mig, som om han alltid fanns där. Jag såg honom inte. Han sticker inte ut, tvingar sig inte, men han ser dig.
Visst kan man lätt tänka: ja en Farang, de ser det, de tycker att det är viktigt och kanske kommer det väl till pass, pengar. Jo, våra reflexer gör sitt jobb, men jag tror att det är så de är, också mot varandra.
”Jag har gått vilse ett ögonblick och plötsligt är en thailändare där för att hjälpa mig, som om han alltid fanns där. Jag såg honom inte. Han sticker inte ut, tvingar sig inte, men han ser dig.”
Vackert beskrivet Rob.
Mycket igenkännande attityd, upplevt så ofta själv eller hört av vänner och bekanta.
Bilhaveri på en upptagen U-sväng. Kunde inte gå längre. Plötsligt 4 eller 5 thailändska män att knuffa mig till andra sidan. De var borta innan jag hann säga tack.
En underbart positiv historia, som jag håller helt med om. Längtar efter att åka igen.
mycket igenkännlig Rob, thailändare hjälper varandra och andra, det ligger i generna.
Nu med coronakrisen finns det ingen i vår by som inte har något att äta.
Om de blir av med jobbet på måndag kommer de att göra något annat på tisdag, det beror förstås delvis på att det inte finns något statligt skyddsnät, men thailändarna ger inte upp.
Ja, det stämmer, men hos oss skulle många också vilja göra det, men till skillnad från Thailand döms man till ett aldrig tidigare skådat administrativt krångel här. I Thailand kan du gå från ett jobb till ett annat. Det är otänkbart för oss.
Däremot är du försäkrad och skyddad här när du börjar arbeta och du bygger upp rättigheter. I många fall är detta inte fallet i Thailand. Den som råkar ut för en olycka på jobbet kan skaka om den.
Det är väldigt trevligt att läsa något annat än alltid så negativt om den thailändska befolkningen och eller regeringen.
Lyckligtvis innehåller den här artikeln inget barnsligt gnäll om att öl inte går att köpa när det är Lockdown, inget gnäll om att Farangs ses som en pengamaskin, inget gnäll om allt och allt i Thailand.
Thailand är ett fantastiskt land befolkat med människor som är mycket respekterade. Jag har bott i Thailand i 4 år nu. Första 3 åren i The Country side mellan Farmers och nu i Bangkok, i båda områdena är befolkningen väldigt social, vänlig, respektfull och konservativ.
Tack för din underbara berättelse.
det är helt rätt jag bor själv i Thailand och jag njuter till fullo av all kärlek och vänlighet.
Alla finns alltid där för dig dag och natt.
Och vi har också det allra roligaste tillsammans.
Jag läser bara väldigt positiva kommentarer här, mer i samband med de rosafärgade glasögonen som bara inte vill ramla av.
Men jag upplever det annorlunda, för thailändare är precis som andra människor på jorden, det finns bra och dåliga, vänliga och gruffa, hjälpsamma som får dig att kvävas.
Jag trivs också bra här i många år, men upplever det annorlunda än vad som beskrivits ovan.
Mer mänskligt alltså.
Jan Beute.
Kära läsare, jag har ofta blivit förvånad över gnället och klagandet på den här bloggen. också om behovet av tydligen många människor att sätta något fint i perspektiv. Det är naturligt mänskligt beteende, men där jag har rest mycket upplever jag det verkligen som en nästan typisk holländsk egenskap.
Jag tror att det är så livet är, alla går igenom saker, oundvikligen, men du kan välja hur du ser på det, hur du pratar om det. låt mig uttrycka det enkelt. Det kan vara väldigt varmt i Thailand och har vi otur är det också fuktigt. Kommer det att förändras i praktiken nu genom att klaga mycket på det? Nej, tror jag, eller så är du en trollkarl. Anmälaren kan dock uppleva det som svårare, eftersom han eller hon är grinig. Anta nu att någon väljer att inte klaga på det och inte belasta andra med det. Blir vädret annorlunda i praktiken? Självklart inte. men med den annorlunda attityden kommer du att få ett bättre liv. Och andra kommer att finna dig trevligare sällskap.
Det är vetenskapligt bevisat att människor är (kan vara) beroende av negativitet. för med negativa tankar och klagande samtal skapar man en substans i huvudet och den substansen är beroendeframkallande. med positiva tankar eller positiva samtal produceras också ett annat ämne. men det ämnet är inte beroendeframkallande. Det där beroendet av det negativa tänkandet har kallats negaholism. Det härstammar från en insikt av en amerikansk Lady Cherié Carter-Scott. hela negaholistiska samhällen har vuxit fram runt omkring oss. Jämför det med konceptet att goda nyheter inte säljer. Människor vill ha dåliga nyheter, de vill vara arga, besvikna, missnöjda, missnöjda. Goda nyheter är blöta, ointressanta och, enligt många, inte det verkliga livet.
Men livet är vad det är, en riktigt mogen person (var hittar vi det?) bestämmer själv hur han ska se på det.
Jag har också blivit besviken på Thailand, ibland lurad, misshandlad osv, men trots det njuter jag fortfarande av upplevelser av vänskap, hjälp, tröst, kärlek, humor och acceptans. Och jag tycker att det är mycket lättare att välja den positiva attityden i Thailand kontra Nederländerna. Bara för att jag inte hör många klaga på mig i Thailand. folket är resignerat. Och självklart, den som gör gott möter gott. Jag tycker alltid att det är slående att observera människorna i Thailand som tydligen har mycket otur.
Jag är ledsen för negaholikerna bland er.
Utsökt,
att läsa denna "gamla" åsikt.
Jag känner det som en bekräftelse på mina upplevelser.
Ju längre jag interagerar med thai, desto mer värdefull blir denna övertygelse för mig.
”Trafiken är till och med feminin, de kör här som om de tänkt stanna för varannan trafikant, även om det är en hund. Och det gör de. Hos oss kör de som om de vill ha dig död, och ibland lyckas de.”
Jag upplever aldrig detta i Thailand. Precis tvärtom.
Ett bra exempel var att min thailändska flickvän blev förvånad när hon korsade vägen i NL att trafiken stannade för henne.
Hej Rob från Kkoh Chang.
Jag förstår att du kommer till den här ön oftare? Få vägar förstås, men den där ena ringvägen, som omsluter nästan hela ön, har en spektakulärt farlig del där i söder, med dessa 3 på varandra följande extremt skarpa kurvor. Jag var på ön tre gånger om dagen av 10 och varje gång jag passerade fanns det färska polismarkeringar, efter olyckor. Ingen plats att visa "sportigt" att du kan flyga igenom det lika snabbt. Att flyga är möjligt, men landningarna är ganska smärtsamma.
Ön är ganska populär bland fågelskådare eftersom den är hem för ett antal spektakulärt vackra och relativt sällsynta fåglar. Jag växte upp hemma mellan speciella fåglar, så jag har ett öga för det. men jag såg dem aldrig. Den mest älskade arten som borde leva vidare, liknar den sällsynta holländska Hoopoe, om jag någonsin såg den på min sista dag där. Min sista åktur. Precis förbi den farliga punkten. Fast nedförsbacke. Blixtsnabbt såg jag en flyga rakt över vägen i min riktning och just i det ögonblicket, inget skämt, FLATS!!!, flög djuret ihjäl sig mot en lika snabbt nedåtgående lastbilsvindruta. Ett ljud förresten.
Tillbaka till dig Rob. Har du någonsin kört hela vägen längs den östra vägen?
Jag var där senast för 7 år sedan så allt kan ha förändrats.
Någon gång kan man välja, redan ganska långt söderut. sväng vänster och gå norrut till en by med havsnomader. Många pålhus på vattnet.snyggt.
eller så valde du att gå rakt och söderut då. Fortfarande långt.
Till sist var den vägen nu en grusväg och med enorma hål som slogs ut av regn.
var ett äventyr. att komma till ännu inte slutet, utan vid den tiden den enda bebodda delen.
Jag tror att den hette Hat Sai Yao, på Long Beach.
Det är som att gå tillbaka till 60- och 70-talen. Flower power. Stökiga barer och matställen gjorda av bambu och vass, kuddar överallt, inga stolar eller pallar. flickor i sarong. Jag talade (eller hälsade på) några män, ofta Rastafari, som levde ett långsamt liv där i en stank av kryddig rök, extremt vänliga och glada. Medvetet långt ifrån allt. En blandning av Farang-tjejer med asiatiska tjejer som tydligt sjungs från hem och härd. Riktigt fint där och speciellt. Bortsett från några sandflugor, och de sista 5 kilometerna av oframkomlig väg, kunde jag ha stannat där i flera veckor. Jag minns fortfarande att det inte fanns någon bankomat på fält eller vägar. En trevlig dam berättade att ibland körde en av dem, med motorcykeln och olika bankkort och pinkoder, hela vägen till en avlägsen bankomat för att ta ut pengar åt många människor. Jag trodde att jag var i Karibien snarare än i Thailand. Det kommer utan tvekan redan ha förändrats, mer affärer på det området. För att Koh Chang utvecklades så snabbt då och att västsidan är ganska full.
Och om du gillar lugn och ro? ta en färja till Koh Mak och boka en stuga i en av de små resorterna på den östra sidan. Där den svarta stranden ligger. Hyr en moped. Koh Mak lämnas medvetet som för 20 år sedan. Lite nattliv. Det finns nu en bankomat. Vacker liten lugn ö. Fantastiska stränder. De lider visserligen av sandflugor och sandloppor, men det nämns naturligtvis ingen broschyr. Men på svart sand har du inte det problemet. Dessutom kan du ta ett fantastiskt dopp vid soluppgången på den sidan.
Djup suck, jag skulle vilja åka tillbaka till Koh Chang och Koh Mak
Snyggt formulerat Rob, jag håller helt med dig förutom ditt citat om trafik!
Trafiken är feminin och de stannar till och med för en hund!?
Jag har sett dem göra mycket av att sparka en hund, men sluta???? De slutar inte ens för en gångs skull mänskliga! Zebrakorsningar är bara ett slags konstverk på vägen och helt värdelösa för resten.
Jag tycker att thailändare är vackra och hjälpsamma människor förutom i trafiken. Halvkörning utan ljus, utan hjälm, kör spökkörning och blinkers är ett alternativ för de flesta bilar här tror jag
Ha kul i Koh Chang
Jag blev bestulen i Pattaya. Häromdagen får jag ett samtal på mitt rum att det är någon i receptionen som VILL prata med MIG. Han hittade min väska med allt i. OK, plånboken var tom. Jag hade inte längre förväntat mig detta och hade redan bokat ett möte med ambassaden i Bangkok. (Våra pass låg bland annat också i den påsen.) När jag ville tacka damen med ett STORT tips var hon redan försvunnen. Hennes namn var också okänt. Skam. Men så även Thailand.