Du upplever allt i Thailand (226)

I serien av berättelser som vi lägger ut om något speciellt, roligt, nyfiket, rörande, konstigt eller vanligt som läsare i Thailand har upplevt idag: Pim som hatar shopping otroligt, men vad vill han med ett kilo rep?

Kan jag få ett kilo rep tack?

Det är mitt fel! Jag hatar verkligen att shoppa. Att ibland vandra planlöst genom köpcentra, speciellt när det är upptaget av att försöka undvika andra shoppare för att inte stöta på dem, tycker jag att det är utmattande.

När jag besöker en butik vet jag precis vad jag vill ha, jag tar det från hyllan och betalar i kassan. Och sedan gå hem så fort som möjligt! Färdiga!

Tyvärr går det inte alltid eftersom min fru har körkort men kan inte köra, det vågar hon inte heller. Därför måste jag alltid följa med, ofta sitter jag i bilen i XNUMX minuter eller längre om vi "måste" åka till Makro eller liknande.

Jag blev därför glad att hon sa till mig: "kom, duscha och klä på mig för jag vill snabbt hämta den där pumpen för jag har mer att göra idag". Och att det verkligen behövde göras blev snabbt uppenbart när hon för tredje gången inom 10 minuter uppmanade mig att duscha, klä på mig och sätta mig i bilen till järnaffären.

För att vi fick slut på vatten och det var för att den dränkbara pumpen slutade fungera. Och den stora lagertanken som normalt innehåller 1500 liter vatten var tom.

Vårt vattensystem skapades vid bygget av vårt hus 2014. En lång cylindrisk pump ligger 40 meter djupt i marken och pumpar in vatten i en ackumulatortank och det finns ytterligare en pump som börjar gå så fort man öppnar en kran någonstans eller spolar en toalett. Fungerar fantastiskt, inga bekymmer och vattnet filtreras med ett dricksvattenfilter under diskbänksskåpet och håller utmärkt kvalitet.

Men nu fanns det inget vatten och på morgonen hade två män kommit för att inspektera saker, drog upp pumpen ur brunnen och det visade sig att motorn och pumpen hade lossnat och saken måste bytas ut. Jag hade hoppats att mekanikerna skulle kunna tillhandahålla materialet själva, men nej, vi var tvungna att tillhandahålla en ny pump och sedan skulle de komma tillbaka senare under dagen för att fixa saker.

Så vi gick snabbt till järnaffären för att hämta en sådan pump, vi fick specifikationerna från mekanikerna, så det var en piece of cake. Framme vid järnaffärens pumpavdelning visade sig den "experta" säljaren ha en ledig dag, så det ringdes en hel del för att hitta någon som kunde hitta pumpen och tillhörande tillbehör tillsammans för att slutföra affären.

Vid det här laget var vi omgivna av cirka fem anställda som alla visste något, men inte riktigt kunde detaljerna. Jag kände hur stormen dröjde kvar. Det här är inte en piece of cake och det här är inte bara att gå fram och tillbaka, det här kommer att bli dagens arbete. Nämnde jag att jag inte är så mycket för shopping?

Det kunde tydligen avläsas i mitt ansikte trots ansiktsmasken för all personal hade också snabbt försvunnit.

Nåväl, någon kom för att hjälpa oss och vi ringde mekanikern som hade varit hemma hos oss tidigare samma dag och berättade för säljaren vad vi behövde.

Säljaren växlade tillbaka till lägsta växeln och efter femton minuter placerades en trappa på hjul som kördes till ett ställ så att en stor tung låda kunde tas från översta hyllan med pump och tillbehör.

När de kom ner öppnades lådan för att se om den verkligen innehöll en pump. Och verkligen, tro det eller ej, det fanns en pump i lådan, till och med exakt den som var tryckt på lådan!

Alla små kartonger i förpackningen var uppbyggda och mirakulöst nog visade det sig även innehålla tillbehören som en kopplingsanordning, en mycket lång blå strömkabel och en kopplingsdel. Efter en timme bestämdes det att detta måste vara den tänkta pumpen med en sannolikhet som gränsar till säkerhet och allt packades noggrant och lådan förseglades med tejp.

Nu behövde bara två 1¼ PVC-kontakter och en bit rep på 40 meter läggas i kundvagnen och jag tänkte att jag borde hinna hem innan mörkret så att säga. Säljaren gick från vänster till höger och fram och bak i den enorma butiken, men PVC-anslutningarna syntes inte.

För att avleda uppmärksamheten kastade han sig över leveransen av ett 40 meter långt rep som var fäst vid pumpen så att det försiktigt kunde sänkas ner i brunnen som dinglade från den längden av repet. Efter lite strövande kom vi fram till repavdelningen.

Det tog ett tag(!) innan han hade hittat rätt diameter och det dök upp en ny garnrulle från vilken förpackningen togs bort.

Repet är egentligen en sorts plast och är väldigt ostyrigt om man vill ta bort det från en rulle, det ringlar sig genast ihop och förvandlas på nolltid till en trasslig skog där det inte finns något slut och ingen början att upptäcka. Säljaren, som kört på lägsta växeln hela morgonen, växlade ner ytterligare och började dra i den nu ena stora härvan med rep här och där. Självklart utan resultat blev det bara värre.

Min fru höll ett oroligt öga på mig, hon hade redan sett att jag höll på att explodera, faktiskt från det ögonblick då det visade sig att "expertsäljaren" inte var närvarande och jag redan angett att jag ville gå till en annan järnaffär.

Trots att förhållandet mellan kunder: säljare förmodligen var 1:6 i butiken vid den tiden, bestämde jag mig för att gå och hjälpa mannen. Jag hittade en början (eller slutet) av repet i härvan och gick det en bit så att det inte kunde springa tillbaka till en härva.

Efter en halvtimme hade jag frigjort ett femtiotal meter rep från härvan och jag ropade: "nog, det här är nog, klipp av det!"

"NEJ", sa mannen, "repet går i kilot och det här är inte ens ett kilo". Han drog ut repet ur min hand, varpå det genast vred sig igen och placerade repknippet på en våg.

Vågen visade 700 gram och mannen fortsatte att dra isär repkulan. Jag skrek, "Glöd, glöd, glöd", eller ord i den meningen, och gjorde det klart för min fru att jag ville lämna NU.

Hon föredrog att diskutera detta med säljaren och efter viss tvekan lyckades hon övertala honom att klippa av repbiten och sedan vid behov klistra på en klistermärke på 1 kilo, trots att den bara vägde 700 gram eller något mer.

Men nu saknades de två 1¼ PVC-kontakterna fortfarande. "Ska inte emot, jag kommer att bli glödande, glödande, glödande någonstans på väg hem"!

Nästan kokande gick jag till bilen och lämnade min fru i butiken för att betala och redan 20 minuter senare kom mannen ut, fortfarande i lägsta möjliga växel, med varukorgen, följt av min fru med en hel bunt papper i handen på vilka köpet bekräftades och garantin var ordnad.

Jag öppnade bakluckan på bilen och försäljaren la allt i bagageutrymmet. Han log mot mig. En känsla av total maktlöshet kom över mig, herregud, vad jag hatar att shoppa!

På kvällen kom mekanikerna, en halvtimme och vi hade vatten igen och nu får vi vänta tills något går sönder igen.

Inskickat av Pim Foppen

Fråga till läsarna: Varför går "trädgårdsslang" och tydligen även "rep" i vikt, men eltråd går i metervara? (det är åtminstone min erfarenhet så här långt)