Jag gjorde det på thailändska sätt

Varannan dag kör vi till landet i slutet av eftermiddagen för att vattna de nyplanterade växterna och njuta av landskapet i dagens sista ljus. Trots att Nong Noi är en by med några få hus, finns det en restaurang av respektabel storlek.

Vägen som den ligger på är en sidoväg till 1039, huvudvägen från Lampang till Hang Chat. Många tillfälliga förbipasserande kommer inte dit. Idag tänkte vi att vi som kommande bybor borde prova restaurangen. Bingo! Låt det visa sig vara ett av de godaste thaimatställena vi någonsin ätit på.

Vi hade redan träffat ägaren/kocken och hans fru under kremeringsceremonin förra veckan. De pratar lite engelska och vi pratar mindre thailändska, men vi lyckades ta oss igenom menyn tillsammans. Hur bra och dåligt det än gick lyckades vi få en trevlig pratstund med dem och inbjudan att komma och se trädgården under dagen har redan mottagits. Under tiden åt vi en gudomlig Tom yam kung med några enorma kungsräkor och något som liknade lite Larb, men som inte var det, och som dessutom smakade väldigt gott. Det är skönt att det är precis runt hörnet från oss.

(I somras hjälpte Nei till att skotta risskal till provbygget)
Idag påbörjade vi även vår del av byggarbetet. Här i Nang Lae ligger en mycket liten riskvarn. Ägaren är alltid i sin trädgård och gör träskålar och andra föremål, som förmodligen letar sig till någon av butikerna längs motorvägen, eller till ett företag som säljer thailändska souvenirer. Vi gick in i morse för att fråga om vi kunde ha risagnar. Den restprodukten från risproduktionen utgör grunden för väggarna i vårt hus. Vi fick komma och fylla våra fickor och de första 3 kvadratmeterna av framtida vägg finns nu i vår källare.

Slutligen läggs de mot en ram vävd av bambu och smutsas sedan in med lera. Innan vi kommer dit måste vi fylla samma mängd påsar cirka 10 gånger. Den lokala riskvarnen kan inte leverera en sådan mängd, men som tur är finns det en väldigt stor riskvarn i Nong Noi som gillar att göra sig av med agnarna, så vi kan hämta det vi behöver där senare. (Fotot är på en pilothydda vi bygger här i Nang Lae)

Kommunikationen med människorna i Nang Lae och Nong Noi sker fortfarande till stor del med händer och fötter och google translate, men det blir bättre. Till exempel vet vi nu att damen i restaurangen har tre döttrar och inga söner. Jag försökte sedan berätta för henne att jag är den yngsta av 4 söner, i en familj utan döttrar. Thai har ett separat namn för äldre bröder och yngre bröder, och efter min woody phom phie chaay saam (jag är säker på att det borde sägas annorlunda) sa hon "du yngsta!" Så tydligen hade budskapet kommit fram i min holländska thailändska.

Även om språket fortfarande kommer att orsaka problem ett tag framskrider integrationen inom andra områden bra. Sysslor till exempel. Här löser man ofta ett problem på enklaste sätt, även om det innebär att lösningen inte är hållbar. Nu, eller snarare, vi hade ett vattenproblem. Eftersom vi återvänt från 3 veckors tillfälligt boende i Lampang, fungerar vattenförsörjningen bara 1 eller 2 timmar om dagen, vanligtvis tidigt på kvällen. Så fort vi hör att toalettcisternen börjar fyllas igen, signalen att det finns vatten igen, rusar vi till badrummet för en tvätt/dusch. Som tur var hade husägaren lagat pumpen i trädgården under vår frånvaro och det kommer vatten hela dagen från en kran i trädgården. Jag hade redan gjort en tillfällig utomhusdusch, men det var fortfarande obekvämt, speciellt diskningen som fick göras ute på golvet.

Igår insåg jag plötsligt att en annan kran i trädgården inte var kopplad till den pumpen, utan till byns vattenledning. Det ledde till thailändsk lösningsorientering. Jag tänkte att om jag kopplade ihop de två kranarna så skulle jag kunna pumpa in pumpvattnet i mitt vattenrör i motsatt riktning. Idag gjorde jag den kopplingen med en enkel trädgårdsslang, öppnade kranarna på både kranar och voilà: cisternen började fyllas och duschen hade aldrig haft så mycket tryck. Självklart stängde jag huvudkranen vid vattenmätaren, annars skulle jag förse hela byn med vatten. Lösningen är allt annat än hållbar, men eftersom vi bara bor här tillfälligt och inte har lust att investera pengar i den dåligt underhållna bostaden är det bra för oss. Vi kan helt enkelt koppla loss slangen och använda den i det nya huset.

Jag gjorde det Thaiiiiiiiiii wayyyyyyyyy!