Els van Wijlen bor för närvarande med sin man 'de Kuuk' på Koh Phangan. Hennes son Robin har öppnat ett kaffecafé på ön.
För några månader sedan gick jag till Sunisan, säg Evertje Versteeg från Koh Phangan, de har allt, sortimentet är daterat och dammigt.
Strax innan jag går in hör jag ett svagt klagande gnisslande. Min catvision går in i larmläge och jag skannar området för att upptäcka var ljudet kommer ifrån. Det finns en klagande gnisslande hink bredvid entrén.
I den hinken ligger två supersmå nästan döda kattungar. Den ena gnisslar på bakbenen, den andra är mer död än levande på botten.
Ägaren till Sunisan talar dålig engelska, men jag förstår att mamma blev överkörd för 2 dagar sedan och att kattungarna nu väntar i en hink...det är så det går här...det är Karma.
Sossss
Jag tog hinken och 2 halvdöda, uttorkade, mycket svaga kattungar med inflammerade ögon till PACS (sjukhuset för herrelösa hundar och katter), och lite senare hem med instruktionerna "hur man bryr sig".
Följande dagar och nätter, mata kattungarna var tredje timme med en pipett, låt dem göra avföring med en bomullstuss och ge mycket värme och kärlek. Somi, som också har fött upp väldigt unga kattungar, hjälper mig där hon kan. Mirakulöst nog överlever de båda.
Vid det laget säger jag till mig själv och min inte så kattälskande rumskamrat att jag kommer att adoptera dem med tiden. Eftersom jag inte vill bli fäst, får kattungarna inga namn. Vi har ett stiligt tigertryck och ett mindre stiligt vitt med tigertryck.
Efter en vecka måste vi flytta, det var redan planerat. På flyttdagen ställs kattungarna ner hos Bubba en stund, där de snabbt stjäl många kunders hjärtan. De går från hand till hand och det är inte särskilt smart. Kattungarna är fortfarande alldeles för sårbara.
På kvällen ligger tigertrycket dött i korgen. Först tror jag att hon bara är väldigt trött, lite senare ser jag att hon egentligen nästan är död. Åh nej, i panik ringer jag Somi och hon kommer snabbt till vårt nya hus med ingefära och honung. Hon återupplivar och gosar, medan min inte så kattälskande rumskamrat föreslår att han ska hitta en låda där han kan begrava det 'snart'-lik.
Somi måste ha speciella gåvor, för tigertrycket börjar leva igen.
Efter det mår de små bra, de blir lite starkare och större för varje dag. Och de är så söta och jag tycker om dem.
Självklart sover de i sängen, för de behöver fortfarande mycket värme och kärlek.
Under tiden kallar jag dem Zus en Zo och eftersom det inte är riktiga namn är det möjligt.
Zus (vackert tigertryck) och Zootje (med mer vitt), är så väldigt söta och lätta
att även min inte så kattälskande sambo inte kan motstå deras charm.
De växer upp och förblir väldigt söta nöjda katter. Det är inte längre tal om adoption, Zus och Zootje stannar. De är steriliserade och vaccinerade och allt går bra.
Tills för några veckor sedan.
Zootje har en böld, ett inflammerat sår, förmodligen attackerad av en annan katt. Veterinären tar hand om såret och med nödvändiga instruktioner och medicinering åker vi hem. Vi har ibland hört hemska ljud på kvällen och då brukar Zootje vara förloraren. Syster är försiktig, hon kommer fortsätta sitta fint på altanen.
Två dagar senare flyr Zootje från en hund in i ett träd och faller ner igen, jag upptäcker ett andra sår och igen till veterinären.
Zoo behöver opereras. Omtumlad och med stygn och en stor kal fläck och i en för tight kostym som hindrar henne att gå, plockar jag upp henne i slutet av dagen.
Syster, min inte så kattälskande rumskamrat och jag skämmer bort henne så mycket vi kan. Och vi håller dem inne så mycket som möjligt.
Zoo kommer att överleva.
Men igår utspelade sig ett fruktansvärt drama. Jag vet inte exakt vad som hände. Vi kom hem vid halv nio och Zootje sitter på balustraden och Zus ligger på altanen, på rygg. När hon inte reser sig för att hälsa på oss ser vi direkt att något är fel. Hon ser död ut.
Hon är varm och det är lite att se på henne, ett litet sår i halsen med lite blod. Men hon gör ingenting. Jag får helt panik, försöker återuppliva henne kanske biten av en giftig orm och kan jag fortfarande ge motgift. Hon kan väl inte vara död??
Det går sakta upp för mig. Syster är död!
Dödad av en hund eller en orm, jag vet inte och det spelar ingen roll längre.
livet på en tropisk ö är ganska farligt för katter.
Hon har ännu inte fyllt ett år. Så himla sorgligt. Tårarna rinner fritt i vårt paradis.
Syster är begravd i en privat krets.
Vila i frid kära syster.
En vacker djurvänlig historia, som tyvärr slutar med att ett av dessa 2 vackra djur dör.
Efter allt jäkt runt det och all omsorg och uppmärksamhet som ges så föredrar man att ha dessa rackare med sig lite längre, tyvärr förlorar man ibland ett älskat djur alldeles för tidigt.
Lycka till med det, du gjorde mer än ditt bästa och fick dem på något sätt ur sitt ursprungliga lidande, hatten av.
Vi förlorade en pudel som togs över från familjen för ett tag sedan, biten av en giftig orm på natten, köpte en pudel av en mamma i present till ett barn, efter ett tag var allt intresse kvar, djuret hade en skadad höft, näsan hade ruttnade för att ett barn hade satt ett gummiband i det och ingen brydde sig, tänderna föll ur munnen på henne, vi kunde ge djuret ytterligare 5 goda år utan att lida, dog för tidigt, vi är ifred med det , dessa 5 år kunde inte tas ifrån henne igen.
Kondoleanser för förlusten av Zus, lyckligtvis är Zootje fortfarande här, njut av det.
NicoB
Ett varmt svar från erfarenhetsexperter, tack!
Els
Sorglig historia, men vackert skriven. För oss läsare är det därför mycket vackrare än vad det måste vara för dig. Lycka till med din röra och din nzkm rumskamrat i ditt paradis
Tack, till och med min nzkm rumskamrat var tvungen att blåsa näsan mer än genomsnittet.
Det är roligt, Evertje Versteeg, den lilla trädgårdsmästaren från grannskapet och Aalburg?
Ni är underbara människor som förtjänar respekt!
Ja, jag måste erkänna att jag har lite ont om vår legendariska Evertje Versteeg (den är inne, men är fortfarande utanför) i jämförelsen. Hans räckvidd var mycket större i mitt minne.
Ja det stämmer, jag bodde granne! Mycket upptagen man!
Plötsligt fick jag tänka tillbaka på ett psykologiskt test jag var tvungen att göra för decennier sedan där jag fick välja mellan en katt och en hund. Så välj verkligen mellan katt eller hund. Det visar sig vara ett karaktärsdrag jag hörde senare. Tror att både Els och 'De Kuuk' är skurna av rätt tyg, men tills nu vet jag fortfarande inte vilka (dåliga) egenskaper den gode mannen upptäckte hos mig då. Kuuk är inte heller en kattälskare och jag föredrar en hund. Men hundälskare är också väldigt söta mot sina fruar, eller hur, Els?
Lycka till Els, jag vet vad det är.
Vi brukade ha katter på en trafikerad väg, den ena efter den andra blev påkörd, det var på den tiden då man mer eller mindre inte såg på en katt.
Jag slutade då ha en katt som husdjur, det blev bara för mycket lidande.
Nu bor jag ganska avskilt och har 2 igen, den äldsta redan 18 år!
Hoppas för dig att syster når minst den åldern!!
förlåt ELs, måste vara Zootje, blanda ihop namn...
Stort tack för alla tröstande meddelanden.