Fråga till allmänläkare Maarten: Öronont efter dykning
Maarten Vasbinder bor i Isaan. Hans yrke är allmänläkare, ett yrke som han främst utövade i Spanien. På Thailandblogg svarar han på frågor från läsare som bor i Thailand och skriver om medicinska fakta.
Har du en fråga till Maarten och bor du i Thailand? Skicka detta till redaktören: www.thailandblog.nl/contact/ Det är viktigt att du lämnar korrekt information som:
- ålder
- Klagomål)
- Historia
- Läkemedelsanvändning inklusive kosttillskott etc.
- Rökning, alkohol
- övervikt
- Valfritt: laboratorieresultat och andra tester
- Eventuellt blodtryck
Du kan skicka bilder till [e-postskyddad] allt kan göras anonymt, din integritet är garanterad.
Obs: Svarsalternativet är inaktiverat som standard för att förhindra förväxling med icke-medicinskt underbyggda råd från välmenande läsare.
Kära Martin,
Jag läste precis M:s berättelse angående öronvärken efter dykning. Jag började själv dyka med SSI (scuba school international) och gick sedan över till PADI, där jag tog räddningsdykarutbildningen för 2 år sedan och klarade proven. Ingen av dykskolorna tar direkt upp ämnet "öronvärk".
I den grundläggande "öppet vatten"-utbildningen diskuteras temat "pression", men det är inte förknippat med öronvärk. Det sägs att man måste "utjämna" för att eliminera tryckskillnaden mellan innerörat och ytterörat. De flesta människor nyper näsan en stund och låtsas sedan blåsa kraftigt. Jag är en av de lyckliga som kan få utlösning utan att hålla för näsan.
För att (till stor del) förklara öronvärken skulle jag vilja återgå till ”pressionen”. När dykaren har huvudet precis ovanför vattnet är trycket på innerörat och ytterörat detsamma, nämligen atmosfärstrycket på cirka 1 bar. Vid havsnivån kan det trycket variera något beroende på tryckområdet ovanför dykplatsen, det vill säga lågtrycksområde eller högtrycksområde. Men i sig är denna lilla tryckvariation oviktig med hänsyn till öronvärken.
Vad som är mycket viktigare är tryckvariationerna när du väl går under. De påverkar initialt bara ytterörat. Under sin utbildning har dykaren M. sannolikt inte gjort kopplingen mellan öronvärken och tryckvariationerna under vatten.
Under dykning ökar trycket på ytterörat med 1 bar per 10 meters dykdjup. Så på 10 meters djup har du 2 bars tryck, på 20 meter har du 3 bar och... på 40 meter har du 5 bars tryck.
Man ser alltså att tryckvariationen är störst under de första 10 metrarna av nedstigningen, där trycket ökar med 100%, nämligen från 1 bar till 2 bar. De första 10 metrarna är bara nybörjardykarens dykområde. Med en tryckökning på 100% på ytterörat och ..% på innerörat är utjämning i denna dykzon superviktig. När man väl har passerat 10m djupet sker röjning endast sporadiskt, eftersom tryckvariationen inte längre är så stor.
För att återgå till dykaren M:s öronvärk: om man rensar öronen och ändå får öronvärk tror jag att det främst finns 2 anledningar till detta:
1) du är bland den olyckliga handfull som behöver ägna mer uppmärksamhet åt att röja eller
2) som nybörjare gick du upp och ner för mycket i 10 meters zonen (= gjorde för mycket jojo)
Nybörjaren ägnar mycket uppmärksamhet åt materialet fram till det 50:e dyket, så mindre uppmärksamhet ägnas åt dykdjupet. De tryckskillnader som uppstår vid jojo i 10-meterszonen kan verkligen ge upphov till intensiva stick i örat, eftersom nybörjardykaren inte kommer ihåg att klara igen i tid efter 1:a rensningen. Under den jojo är det såklart viktigt att utjämna om och om igen för att eliminera de där superstora tryckskillnaderna. Det är synd att detta inte står med så många ord i SSI och PADI kursböcker, man får läsa mellan raderna.
Vi använder inte nässpray, eftersom öronvärken vanligtvis inte är relaterad till en blockerad Eustachian tube, utan till att man inte klarat av i tid. För övrigt gör man utjämning innan trycket utifrån blir för stort. När du väl känner smärtan är det redan alldeles för sent och det kommer att påverka resten av ditt dyk.
Vi använder örondroppar som vi själva gör för att mjuka upp trumhinnan. Det är en blandning av vinäger och tvättsprit. Dr Maarten kanske kan säga mer om det korrekta blandningsförhållandet.
Hälsningar,
Rene (BE)
*****
Kära Rene,
Hörselröret, eller Eustachian tuba, förbinder nasofarynx med mellanörat och ser till att trycket på båda sidor av trumhinnan förblir lika. Röret är format som en trumpet (tuba) och har en mycket smal sektion i mitten. Ingången till näshålan blir lätt blockerad när du är förkyld.
Med undantag för buljong är röjning inget annat än att öka eller minska trycket på insidan av trumhinnan, så att tryckskillnaden inuti och utvändigt kommer närmare varandra. Om Eustachian-röret är stängt kan du göra vad du vill, men utan framgång. Människor som lider mycket av detta har nytta av en näsdropp, men det gör andra också, och säkerligen nybörjare.
Näsdroppen vidgar röret med hjälp av ett adrenalinliknande ämne. Salta droppar, som ofta används, gör ingenting. På ett flygplan är det tvärtom. Det är ett undertryck där, så att trumhinnan trycks ut. Att svälja hjälper ofta. Gäspar och tar upp näsan ännu bättre. Också en form av röjning.
Öronont vid dykning och flygning orsakas av tryckskillnader. Trumhinnan är extremt känslig och gör ont när den sugs in eller buktar ut. En näsdroppe kan också vara användbar på planet.
Vinägern plus alkohol förhindrar yttre öroninfektioner (otitis externa) och har inget att göra med att göra trumhinnan flexibel. Enbart vinäger är tillräckligt. En droppe före dykning och efter dykning, torka örat med en kall hårtork och sedan ytterligare en droppe vinäger. Alkohol kan till och med skada trumhinnan. En näsdroppe vinäger blandat med polyetylenglykol fungerar bra vid otitis externa, men spill inte själv, eftersom dropparna måste vara sterila.
Otitis externa är mycket smärtsamt, men lyckligtvis lätt att behandla. Antibiotika är mycket sällan nödvändigt. Men örat behöver rengöras, vilket kan vara smärtsamt. Gör det aldrig själv.
I min praktik har jag sett cirka 25 20.000 fall av otitis externa på XNUMX år. Endast en gång har en ÖNH-läkare varit inblandad, som inte kunnat göra något åt det, och bara några dussin gånger har antibiotika använts. Vi utvecklade vår egen droppe som används än idag.
Dyk eller simma aldrig med så kallade grommets (rör i trumhinnan), oavsett vad läkarna säger. Inga problem i kallt vatten, men stora problem kan uppstå i vatten som är varmare än 25 grader.
En innerörainfektion orsakad av smutsigt vatten utifrån är mycket svår att behandla. Öronproppar rekommenderas inte heller, eftersom de ger en falsk känsla av säkerhet. Öronproppar läcker alltid och bakom proppen skapas en fantastisk miljö för allt som växer och blommar och så fascinerar hörselgången.
Dykning förefaller mig vara den bästa definitionen för utjämning. "Försök att eliminera tryckskillnaden mellan insidan och utsidan av trumhinnan." Självklart är tekniken viktig, men ännu viktigare är ett väl fungerande Eustachian-rör. Min tub fungerar inte som den ska, vilket är en av anledningarna till att jag inte dyker. En annan anledning är att jag inte ska försöka vara bättre än en fisk utanför vattnet. Min son däremot är grottdykinstruktör, en aktivitet som jag alltid har följt med rädsla och bävan. Som tur är använder han nu sin hjärna igen.
Jag inspekterade regelbundet dykare i Spanien. En grundlig ÖNH-undersökning är mycket viktig, särskilt för nybörjare. Om något inte stämmer kommer en bra dykskola inte att acceptera dem som elever.
En stor tonsill är i princip redan en kontraindikation.
När det gäller
Dr. Maarten