Pauls dagbok (del 2)
Paul van der Hijden klättrade i pennan för andra gången. Om Pauls mage, thailändska frisyrer och polisen som gör sina rundor.
Thailändare gillar inte regen
Mina thailändska vänner visar ofta fysiska besvär med årstidernas växlingar. Förkylningar är dagens ordning. De mindre starka tar till och med en dags ledighet, vilket här innebär en dag utan inkomst. Thailändare gillar inte regn. Jag misstänker ibland att de är gjorda av tidningspapper.
En vän till mig sa att de inte gillar det på grund av deras frisyr. Du ser verkligen de mest fantastiska frisyrerna på thailändska kvinnor och män i alla åldrar upp till trettio års ålder. Och de uppstår först efter timmar av föning och burkar med hårspray. Men då är du verkligen en imitation av den där älskade koreanska sångaren. Det finns till och med en frisyr för det Tood Pet hett: ankrumpa och jäklar….
Cykla genom Bangkok
Jag har haft en cykel här i Bangkok i några år nu. Halva världen trodde att jag var galen, men jag skrattar: det är bara jag som rör på mig! Alla burkar har fastnat i bilkön. Fastnade bilar bokstavligen: ruttet mes. Min stålhest är en stor gulfärgad. Färgen framkallar ofta kopplingar till den mest hedrade mannen i detta land för många thailändare, men jag försäkrar er att den här färgen helt enkelt verkade snyggast för mig när jag köpte den, utan några baktankar.
Beväpnad med en rejäl hjälm ("Du får bara falla en gång med detta") trampar jag de 1 växlarna genom solen, men helst på den skuggiga sidan av vägen. Jag har nu också upplevt att det är väldigt normalt, ja till och med önskvärt, att man då och då kör ut på trottoaren och fortsätter sin väg parallellt med vägen. Och allt utan dopning.
Säkerheten först
Varje ny byggnad har stora bokstäver (ofta vitt på grönt) Säkerheten främst som en rekommendation för västerländska läsare finns vid ingången till varvet. Förhoppningen är att detta även gäller anställda på thailändska. En stor skylt med piktogram visar att till exempel hjälmar och stängda skor krävs.
Men hur är det med säkerheten i mitt område? Lyckligtvis har det också skötts. Här och var på gatorna hänger platta röda postlådor med öppen dörr på betongstolpar. Det finns en anteckningsbok i den och då och då kör en polis runt och anger i anteckningsboken att han har besökt denna plats.
Allt okej! Hans överordnade kan då kontrollera att denna thailändska säkerhetstjänst har genomfört sina rundor och att allt är säkert. Det är betryggande att thailändarna och jag förstår varandra i detta.
Blir jag en anständighetsbrytare?
I det inte så avlägset förflutna skulle gifta damer som redan hade ett barn gå runt i detta land bar överkropp. Det var sedvanligt och gällde bara denna grupp kvinnor. Delvis på grund av ankomsten av västerländska besökare vid den tiden, fick thailändarna veta att detta beteende ansågs stötande. Till såsom Thailand För att möta den västerländska civilisationens standard förbjöds kvinnor att gå runt bar överkropp.
Nuförtiden ser jag ofta västerländska människor som är mycket sparsamt klädda gå genom stad och land, utan att bry sig om sederna eller artigheten i det land där de är gäster. Eller håller jag på att bli den anständighetsjävel som jag inte vill vara?
Promenadvarv i Lumpiniparken
Min internläkare tror att jag kan gå ner några kilo runt naveln. Så rör på dig mycket. Oj! När jag först kom hit för tjugo år sedan var en kommande mage bara ett tecken på välstånd. Thailändarna tyckte att det såg ut som deras religiösa ledare. Så det finns ingen anledning att aktivt göra något åt det.
Nu, med avancerade insikter om vården, kan något verkligen göras åt det. Det finns stora träningskedjor över hela staden. Så många faktiskt att de redan går i konkurs igen. Är det ytterligare en anledning att inte göra något åt det?
Som tur är bor jag nära Lupiniparken och har gått varv där i månader. Inte springa, utan gå snabbt. Det gjorde ingenting, varken i kilon eller i storlek. Och jag vet precis varför: Läckra ostar, det goda livet och den underbart tydliga känslan av att jag njuter av dem lite för ofta.
Kära Thailand bloggare,
Har du en smak för det efter att ha läst Paul's Diary? Eller skriver du, precis som Gerrie, nyhetsbrev till dina supportrar (se Gerries dagbok)? Thailandblog bjuder in dig (expats, turister och potentiella turister) att gå med i pennan. Det kan vara i form av en dagbok med noveller eller i form av en veckodagbok. Storlek ca 700 ord.
Övervinna din tvekan och skicka dina skrifter till redaktionsadressen. Vi bedömer om de är lämpliga för publicering. Men vi är väldigt överseende. Det behöver inte vara prosa som kvalificerar sig för det årliga Librispriset. Så länge det inte är trams.
Precis som med tidningen förbehåller vi oss rätten att vägra eller förkorta ditt bidrag (och vi tar bort eventuella stavfel utan kostnad). Vem vågar?
Jag vet vad cykling betyder i Bangkok. 1992 åkte jag på semester i Thailand för första gången med min egen cykel. Först från Don Muang flygplats längs motorvägen till Bangkok och sedan passerade jag korsningarna med rädsla. När jag kom till Bangkok gjorde jag Jag vet inte vad jag upplevde. var en gång men aldrig mer. Jag är nu 71, så jag sätter mig aldrig på en cykel i Thailand igen, jag gör allt till fots eller på en Honda Wave.
När jag emigrerade till Thailand i oktober 2005 med min thailändska fru
förväntan efter min pensionering var att allt var som mina många
besök och helgdagar i det landet. Inget kunde vara längre från sanningen.
Min fru, som nu är van vid den holländska kulturen, var tvungen att vänja sig vid den igen
till grannen och busschauffören varje morgon och senare
Hälsning på dagen med god morgon granne och god morgon frun.
I snabbköpet. God morgon och ha en bra dag.
Här kan du komma bra överens med dina grannar. Om du har en mycket trevlig dag för det
fest, de kör dig hit nästa dag eller så ser du dem aldrig
att ha. Jag har inga problem med det. Jag lever mitt eget liv. Jag har den där thailändskan
aldrig bett om en bit ris. Kulturen här är precis sådan.
Hjälpte ofta till med sina problem och ändå verkar det som att det finns en viss tacksamhet
består. I övrigt trivs vi här. Du måste bara tänka att du kan göra det bästa
anpassa dig om du förstår deras kultur. Det betyder A- Socialt beteende.
Vi deltar inte i det. Vi är inte uppfostrade på det sättet.
Solen skiner mycket. Temperaturen är väldigt skön.
Allt lugnar ner sig. Mycket damm och miljöföroreningar.
Ändå tyst mot livets sista fas.
Du njuter av livet, men du kan inte få allt.
För de flesta expats finns det ingen återvändo.
J.jordan.
Mycket fint skrivet Paul, jag gillade det!
(Fel: Ditt svar är för kort. Om du lämnar ett svar måste du ha något att säga.) så länge nog? 🙁
"Ska jag bli en anständighetsjävel eller ska jag bli den anständighetsjävel jag inte vill vara?" Förstår att det är menat att vara retoriskt, men det låter också som att det är så fel att vara det eftersom jag fortsätter att tycka att det är extremt oanständigt när farang är väldigt knapphändigt klädda när de går genom stad och land och inte bryr sig om seder eller artighet. land där de är gäster.
Kort sagt, låt mig betraktas som en anständighetsskurk, så var det.
P.S. Kul att läsa din dagbok. 🙂
Enligt min egen erfarenhet tillhör den röda brevlådan polisen.
Först får man ett mycket dåligt fall, varefter polisen kommer med ett förslag, som i min påminnelse, att hålla koll på saker 6 gånger om dagen för 1000.-Thb, det är du som är köpmannen.
De bekräftar detta genom att sätta sin underskrift i häftet vid vilken tid de var där.
Fin extra inkomst, te och en kaka.
Bakom farbrorpolisen, som nu dricker te, kommer en vänsterintresserad kille och gör sitt slag med något som inte är tillåtet.
Polisen kommer vanligtvis inte efter mörkrets inbrott för att skydda sin mia noi från oönskade inkräktare som han har spårat genom ett paket med Durex storlek XXXL.
Fina historier, jag ser alltid vakterna köra till elstolpar och göra något där, men inte ens min fru visste vad de gjorde där.
Säkerhet vad gäller övervakning kan vara i sin ordning, men elen på gatubelysningen är det inte alls. Jag förstår inte heller varför thailändare vågar cykla på den vackra promenadvägen här i parken medan det är fullt upp med vandrare som vill träna.
Vi brukade också ha en frisyr som hette kycklingrumpa, som var en rakad baksida av huvudet. Jag märker att thailändare börjar klämma finnar mycket så fort de ser en spegel någonstans, även på restauranger eller bakom baren! Jag måste alltid bita mig i tungan för att inte skämta om det. Ta också en titt på hudklinikerna i de dyrare galleriorna, det finns även många thailändska män där som ska behandlas, medan en hälsosammare kost vore lösningen.
Varje thailändare kör i skuggan, mot trafik spelar det ingen roll. Det finns inga trafikregler, verkar det som, och med en polis som inte gör något kan man komma undan med det bra. Jag ser också ibland bussar som är väldigt krokiga eftersom alla vill sitta i skuggan. Står man vid ett rött trafikljus i full sol mellan avgaserna kör många thailändare helt enkelt genom rött ljus. Tänk att bli solbränna! Det är naturligtvis inte möjligt.
Tookie,
Är det inte en stor överdrift att säga att man ibland ser bussar köra så?
hänger väldigt snett, för alla vill sitta i skuggan. Hur ska jag föreställa mig det? Då kryper de som borde sitta i solen upp med de andra
skott?
Det är bussar som är halvfulla, Tjamuk. Då sitter alla i skuggan, det är så man måste föreställa sig det. Det gör de också med båtar, förresten, och jag menar små färjor som de som brukade gå till Phi Phi (för 20 år sedan).
Du svarar Tjamuk, jag antar att det måste vara för mig.
Tookie, alla bussar här i Thailand har gardiner på fönstren till både vänster och höger
så att alla passagerare inte besväras av solen. Ta bussen från Thoeng regelbundet
till Chiangrai, det är så jag vet. Kollektivtrafiken i Thailand är väldigt billig.
Du kan också ta dig in och ut var som helst genom att sticka upp tummen.
Vad mig beträffar kan Paul klättra in i pennan en tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde, etc. gång. (tillräckligt länge så här? ja tillräckligt länge så här)