Marias dagbok (del 21)

Bangkok

Vidare till Bangkok med härvan. Min svärdotter hade köpt skor till barnen vid ett tidigare besök i denna stad, utan att de var där. Fina skor, ja, men inget var i rätt storlek. Ja vem ska köpa skor utan att personen i fråga är med? Med framgång för alla fyra köpte nya skor.

Tyvärr glömde jag min kamera. Annars hade jag kunnat ta några fina bilder. Sovande män i ett stort köpcentrum, där vi var. En man föll ihop i en stol, huvudet lutat bakåt och munnen vidöppen. En bit bort på en bänk sov en man på rygg. Ena armen hängde ner mot golvet, även munnen öppen. Mina barnbarn skrattade mycket åt det, det gjorde jag också.

I den asiatiska bokhandeln hittade jag tre vackra böcker. Ormar i Thailand, världens giftiga ormar en Reptiler i Thailand. Alla tre böckerna med vackra foton och en bra beskrivning, ett nöje att titta i.

När vi kom in i hallen för att gå ut igen, bakom disken i en pilleraffär såg vi en stor skylt med en mycket vit thailändsk dam som höll upp ett piller. Om du tog det pillret varje dag blev du vit som hon. Du står där med dina vackra bruna barnbarn och tittar på den. Det var den vackraste bilden. Som tur är förstår de att man aldrig ska börja ta de där pillren.

Skillnad i regn

När det regnar i Nederländerna säger jag: Hej, det regnar igen. När det börjar regna här känner jag lukten av det innan jag ser eller hör det. Här säger jag: Ha, underbart att det regnar igen.

Förutom för drygt en vecka sedan. Klockan 10 på morgonen, ingen mörk himmel, så jag kunde åka till snabbköpet på cykel. Efter ca 1 km började det regna och inte mycket. Efter att ha kört ytterligare 4 km genom regnet kom jag drypande fram till snabbköpet. Fortfarande droppande var jag tvungen att gå på toaletten. Ta sedan av dig dina blöta kläder och ta på dig igen.

Dripping gjorde min shopping och cyklade de 5 km hem igen i ösregnet. I Thailand fryser jag aldrig, men när jag kom till mitt hus var jag kall. Meddelanden har laddats ur. Tillbringade resten av dagen i min pyjamas. Och... det har inte regnat på hela dagen.

Hangouten

I Nederländerna har man tillhåll för ungdomar. Min trädgård håller på att bli tillhåll för grannskapskatterna. Vilken stor överraskning: kattmamman är tillbaka! Hon är bara mycket blygare än tidigare, vilket är synd, men hon lever fortfarande. Tyvärr kan hon inte berätta sitt äventyr för mig.

De tre små, som inte är så små längre, beter sig fortfarande likadant. Den ena katten vill bli klappad, den andra katten och hans syster blåser fortfarande på mig.

Då kommer en grå med vitt band på besök. Den här är väldigt gosig och söt mot de små. Sen en lite mindre grå, den här är väldigt blyg. Sedan den stora pressen, från grannarna bakom mig. En mörkbrun med bara ett öga och ett vitt med röda prickar, som alltid letar efter ett slagsmål med alla andra katter. Och allt äter.

Loombands

På skolan är alla barn förtrollade vävstolsband. Vet du inte vad det är? Det här är färgade gummiband, som du kan använda för att fläta armband och göra många andra saker. Någon har till och med gjort en klänning av det.

I skolans friluftsmatsal är alla upptagna med detta efter lunch. Mönster byts också ut. Mina barnbarn lägger ner timmar på det också. Vilken uppfinning! Och alla barn gillar det.

Nyligen finns en simlärare på skolan, som kommer för att ge simundervisning varje vecka. Barnen går sedan till universitetsområdet, där det finns en vacker pool. Bara en liten stund så simmar de alla som bäst.

Dammen

En damm i trädgården, det verkade vara något. Jag hade sett en i bekantas trädgård; Jag ville också ha en sådan. Inte för stor, bara tillräckligt med plats för en vattenväxt och guppyerna som nu simmar i en för liten tank.

Min svärdotter hittade dammen vid ett växtuttag längs motorvägen. Hon kom för att få mig att titta på den. Ja, det var det: vackert blått inuti och en skalkant upptill. Dammen var så tung att man inte kunde lyfta den med fyra man. Så det var inte en damm. Vi gick sedan ut och åt och åkte sedan hem.

Två kulturer

Min svärdotter kommer från en mycket liten by nära Surin. Hennes farfar bekostade hennes studier i Bangkok. Så hon bodde där i flera år. Hon måste ha varit i tid under studietiden. Det är inte mycket kvar av det nu.

Jag växte upp i Amsterdam. Att komma i tid var normalt och att hålla tider var något man inte ens behövde prata om. Min svärdotter ordnar flera gånger att träffa mig, och ibland är hon "bara" en halvtimme försenad. Men hon hinner också bli timmar försenad.

På samma sätt igår skulle vi äta lunch. Klockan 13:00 skulle hon komma. Då tar jag redan i beräkningen att klockan blir 13:30. Ring klockan 14. Telefonen togs inte upp. Äntligen är härvan där klockan 00:15.

Det är leende ledsen ringde och vi går på lunch. Barnen har lekt i vattnet hela tiden och är faktiskt för trötta för att äta. Jag är inte hungrig längre och min svärdotter säger med ett leende att hon är väldigt hungrig. Jag kan inte vänja mig vid det, men det är svårt att vara arg på henne.

Romantik

Över 70 och fortfarande uppmärksamhet från en man! Det verkar möjligt. I snabbköpet hade jag redan sett en icke-thailändsk man några gånger, som hela tiden tittade på mig. Någon i min ålder, eller lite äldre, stort hår med vitt hår och blå ögon och ett fint ansikte. Tredje gången gick han fram till mig och frågade på engelska om jag ville ta en drink med honom i snabbköpsrestaurangen.

Skönt, en drink är aldrig borta. Iste med citron, min favoritdryck. Vi hade ett trevligt samtal om allt möjligt. Till min fasa såg jag plötsligt att vi hade varit där i mer än två timmar. Skulle jag vilja äta middag med honom någon gång? Verkade kul, bytte telefonnummer, se vad som kommer.

Maria Berg

Marias dagbok (del 20) publicerades den 28 juli 2014.

Skickat meddelande

"Exotiskt, bisarrt och gåtfulla Thailand": det är namnet på boken som stg Thailandblog Charity gör i år. 43 bloggare skrev en berättelse om leendens land speciellt för boken. Intäkterna går till en ännu ej fastställd välgörenhetsorganisation till förmån för barn och flyktingar. Boken kommer ut i september. (Foto Carla den gode)