Marias dagbok (del 13)

Maria Berg (72) gjorde en önskan sann: hon flyttade till Thailand i oktober 2012 och hon ångrar ingenting. Hennes familj kallar henne ADHD-senior och hon håller med. Maria arbetade som djurskötare, sjuksköterskeelev, djurambulansförare, bartenderdam, aktivitetshandledare inom dagis och som skötare C inom privat hemtjänst. Hon var inte heller särskilt stabil eftersom hon bodde i Amsterdam, Maastricht, Belgien, Den Bosch, Drenthe och Groningen.

Äldreboendet

En progressiv thailändare hade en "bra idé". I Nederländerna där han hade varit såg han det ena äldreboendet efter det andra. Det måste ske i Kamphaeng Saen. Han köpte en stor bit mark och lät bygga en vacker byggnad på den, som kunde rymma många äldre.

I området pratades det lite på skämt. Tanken att du skulle sätta dina föräldrar eller farföräldrar där... ett icke förhandlingsbart ämne. Dina föräldrar eller farföräldrar, som hade tagit hand om dig i många år, då var det såklart din tur att ta hand om dem. Det skulle vara pinsamt för familjen om det inte blev så. Om någon inte hade någon familj alls var det helt normalt att grannar tog över den saknade familjens uppgift.

Byggnaden har stått där i flera år. Det blir också fylligare, ja, inte i byggnaden som står tom. Men det finns fler och fler herrelösa hundar på uppfarten. Utanför solen, inga människor, vad mer kan man önska sig.

Löss på repeat

Mysigt, söndag hemma hos min son, njuter av trädgården och mångfalden av fåglar. Den ena är ännu tammare än den andra. Det finns en unggås, som till och med tycker om att tas i knät och klappning uppskattas också.

Efter den utsökta lunchen skickas jag väldigt sött till min sons arbetsrum. Här är en säng, jag ska sova.

Resten av dagen, tillbaka i trädgården. Vid middagen berättar min son att det finns ytterligare ett lusangrepp i skolan. Så mina barnbarn har dem också igen. Medan jag lyssnar börjar det sakta gå upp för mig att jag har legat med huvudet på kudden som alla barn regelbundet ligger på.

Jag lyssnar, frusen av skräck, ryser av tanken att jag kanske har dem nu också. När min svärdotter hämtar mig hem, hämtar hon ett anti-lusschampo från en butik på min begäran. Hemma tar jag snabbt en dusch och fixar håret med anti-lusschampot. När mitt hår är torrt tror jag, igen om en vecka, då är jag klar med det.

Den dyra telefonen

Att köpa en ny telefon är ingen lätt uppgift för mig som är över 70 år. Den här telefonen har två SIM-kort, ett holländskt och ett thailändskt. Mycket trevligt, men innan jag förstår tar allt ett tag. Men, det fungerar: jag kan ringa, skicka meddelanden och använda internet, jag är stolt över det.

Ja, telefonen, finns ingenstans. Hela huset vändes upp och ner, sökte på de galnaste ställen, gick inte att hitta. Så då börjar du verkligen tvivla på ditt förstånd, är det dags än? Börjar jag få demens nu? Det inser man oftast inte själv. Jag tittar ut och suckar.

Plötsligt ser jag hunden Kwibus, med något i munnen, skaka på huvudet fram och tillbaka och ja, det var min vackra nya telefon. Genom att prata mycket sött med honom kom han för att visa mig vilka vackra saker han hade. Nåväl, det var inte vackert längre, skalet var trasigt och telefonen var trasig på flera ställen på framsidan. Så det fanns inget liv kvar i den.

Öppnade telefonen, lyckligtvis var SIM-korten oskadade. Telefonen var inte så dyr, men eftersom jag nu måste köpa en ny så blir det ett dyrt skämt allt som allt.

Monstret

En bit förbi universitetet, bakom gårdarna som ligger där, ligger kärr. Här bor ett jättelikt odjur, de kallar det en ödla här, jag tror att det är en monitorödla.

Flera gårdar har lagt ett staket runt sin mark, med en bit upptill som böjer sig utåt. Inte för inbrottstjuvarna, utan för de enorma "ödlorna", som älskar småboskap. Jag kände till historierna om det, jag hade bara aldrig sett en.

Vi körde min sons bil till hans hus. Plötsligt korsade något stort vägen. Som tur var slog vi honom inte, det hade inte varit trevligt för 'ödlan' och inte för oss heller. Han var minst tre meter, vilket var lite av en chock.

När jag hämtas hem några timmar senare är han tyvärr död vid sidan av vägen. Vi går ut, jag skulle vilja se honom på nära håll. Jo, jag är en sån som alltid har en centimeter med sig, vi mäter honom, han är 290 cm. Nästan rätt uppskattning. Frågan kvarstår: är det en ödla eller en monitorödla, ingen vet.

Skolan

Skolan ligger på en landsväg, strax utanför centrum av Kamphaeng Saen. Vackra lokaler och en enorm trädgård. Ett område med lekredskap och sandlåda. Matsalen är täckt, men i övrigt öppen. Går man längre in i trädgården finns ankor och höns, som sköts av skolbarnen.

Det är sista skoldagen i år. Det finns ett stort bord med en vacker julgran och presenter under. Det finns till och med julmusik. Efter lunch kommer faktiskt jultomten. Alla dessa dussintals stora bruna ögon tittar förväntansfullt på honom. Varje barn får ett paket av jultomten. Förpackningarna öppnas nervöst. Alla är nöjda, semestern kan börja, skolan är stängd till 2 januari. En speciell upplevelse, thailändska barn på julfest.

Trevlig helg och ett gott 2014 till alla som läser min dagbok.
Maria

Del 12 av Marias dagbok dök upp den 26 november.

Skickat meddelande

Letar du efter en fin present till en födelsedag eller bara för att? köpa Blogg om Thailands bästa. Ett häfte på 118 sidor med fascinerande berättelser och stimulerande spalter från arton bloggare, en kryddig frågesport, användbara tips för turister och bilder. Beställ nu.