En lång slingrande flod letade sig fram genom ett vackert stycke skog med träd. Överallt holmar med frodig vegetation. Där bodde två krokodiler, en mamma och hennes son. "Jag är hungrig, riktigt hungrig," sa mor krokodil. "Ha en aptit för hjärta, för apa hjärta." 'Ja, aphjärta. Det vill jag verkligen nu också. 'En trevlig middag med fräscha aphjärtan. Det skulle vara trevligt! Men jag ser inte några apors mor krokodil sa igen.
Boink! En kokosnöt föll från ett närliggande träd. En apa klättrade i det trädet! 'Mamma' viskade sonen, 'jag ser en apa i det trädet. "En fin apa i det där trädet med ett vackert hjärta." "Men hur ska vi fånga det?" "Jag har en idé."
'Mister Monkey! Herr apa! ropade krokodilsonen från floden. 'Hej, herr krokodil. Vad gör du här?' frågade apan som klättrade högre upp i trädet. 'Jag bara simmar runt. Vi krokodiler gillar att simma. Igår kom jag till den där ön mitt i bäcken och, ni vet, där finns de största, mognaste och sötaste bananerna i landet. Fina stora gula bananer. Vi krokodiler äter inte bananer. Gillar ni apor bananer?
'Åh, jag gillar bananer. Jag föredrar den. Men hur tar jag mig till den ön? Jag kan inte simma.' 'Det är inget problem. Sätt dig på min rygg så tar jag dig dit. Jag har inget att göra idag, jag bara simmar runt. Låt oss åka till den där bananön.
'Det är väldigt snällt av dig. Jag gillar att åka dit. Apan klättrade ner och hoppade på krokodilens rygg. "Håll hårt", sa krokodilen. Han simmade långsamt mot den ön. "Jag gillar det här," sa apan.
Krokodilen får god aptit...
Men krokodilen dök plötsligt under vattnet. Apan höll sig bra men kunde inte längre andas och kunde inte simma. Sedan dök krokodilen upp igen med en hostande och flämtande apa på ryggen.
'Mr Crocodile, varför gömde du dig? Jag kan väl inte simma? 'För att, herr Monkey, jag ska äta ditt läckra hjärta. Aphjärtan är vår favoritmat. De är utsökta!' 'Vill du äta mitt hjärta? Om jag bara hade sagt det. Mitt hjärta är fortfarande i kokospalmen.'
"Har du inte hjärtat med dig då?" 'Nej, för jag vill inte att det ska bli blött. Mitt hjärta är tryggt där. Om du vill ha mitt hjärta, ta mig tillbaka till stranden så ska jag hämta det åt dig.' Så krokodilen simmade tillbaka till stranden. Apan hoppade av honom och klättrade i trädet. "Aha, ja, mitt hjärta är här. Exakt där jag lämnade den. Kom igen, herr krokodil, mitt läckra aphjärta är här för dig. Klättra upp.'
"Mr Monkey, du vet att krokodiler inte kan klättra, eller hur?" 'Åh ja, glömde! Men jag ska lösa det problemet. Jag knyter ett rep runt dina framben och vi hissar upp dig tillsammans.' 'Bra! Ja det är bra.'
Apan hoppade ner och band ett rep runt krokodilens framben. "Är du redo, herr krokodil?" 'Ja. Nu går vi. Jag är sugen på ett aphjärta. Tillsammans med alla hans apvänner drog och drog de i repet tills krokodilen dinglade halvvägs upp i trädet. Framåt, apor, ännu längre. Jag kan inte nå hjärtat så. Dra upp mig!'
Men aporna gjorde ingenting och satt på en gren och skrattade åt krokodilen. 'Nej, herr krokodil, vi drar dig inte längre. Häng bara där. Krokodilen tittade upp och såg toppen av trädet. Och när han tittade ner såg han marken och apor som skrattade åt honom.
'Jag vill gå ner! Släpp mig nu!' "Vi sviker dig bara om du lovar att inte äta fler hjärtan från oss." "Men jag älskar att äta aphjärtan!" 'OK. Inga problem. Du stannar bara här och flyter på repet. Veckor, månader, vi bryr oss inte.
'Nej, nej, vänta lite, snälla. Jaha, då lovar jag att aldrig mer äta aphjärtan.' "Ned med det!" Och aporna släppte plötsligt repet. Krokodilen föll till botten med en duns. Han dök ner i vattnet och simmade så fort han kunde till sin mamma. "Var är hjärtan?" hon frågade. ”Mamma, jag gillar inte aphjärtan. Gör bara mussvansar eller grodlår...'
Källa: Lao Folktales (1995). Översättning och redigering Erik Kuijpers.
Jag gillar sådana här historier, Erik. De är väldigt lika europeiska fabler med ett moraliskt budskap också.
Vad Tina säger. Jag var också tvungen att tänka på de thailändska berättelserna jag läste. Till exempel ”lejonet och musen” eller ”vedhuggaren och skogsfen”. En översättning:
-
Skogsfen och vedhuggaren
(bokstavligen: เทพารักษ์, Thee-phaa-rák, en skyddsande)
Det var en gång en vedhuggare som gick ut i skogen för att hugga ved för försäljning. När han böjde sig för att hugga ner ett träd i kanten av en djup ström gled yxan ur hans hand och föll i vattnet. Så han dök ner i vattnet och letade länge efter yxan. Men försök medan han letade, kunde han inte hitta sin yxa. Där satt han ledsen under ett träd, "Jag vet inte vad jag ska göra härnäst"
Skogsfen, skogens härskare, dök upp och frågade den gamle mannen: "Vad är anledningen till att du sitter vid vattnet så ledsen?". Den gamle mannen sa: ”Jag tappade min enda yxa i vattnet. Hur mycket jag än letar så hittar jag den inte. Och utan yxa kan jag inte hugga ved för att sälja och därmed försörja mig själv”. Skogsfen sa till honom, "oroa dig inte, jag hittar den yxan åt dig". Hon dök sedan i vattnet och kom ut med en gyllene yxa, "är det här din yxa?" hon frågade.
Vedhuggaren såg att det inte var hans yxa och sa "nej". Sedan dök skogsfen i vattnet igen och plockade upp en silveryxa, "Det här är det, eller hur?". Skogshuggaren sa: "Nej." Skogsfen kom då fram med järnyxan. Vedhuggaren kände igen sin yxa och sa: "Det är min yxa!" Skogsfen såg att mannen talade sanning och sa därför: "Du är ärlig och av integritet, det är därför jag också ger dig guld- och silveryxan". Och med de orden försvann skogsfen tillbaka in i skogen.
-
Källa: thailändsk och engelsk text op http://www.sealang.net/lab/justread –> Fen och vedhuggaren