'Majestätet i dammen' en folksaga av Lao Folktales
Folkslyngeln mot makt och pengar. Ett favoritämne i berättelser från tidigare tider.
Vädret var fint i kungariket. Himlen var klarblå och en sval bris lekte med de fluffiga molnen. Kungen kändes som en resa. "Xieng Mieng, vädret är vackert för en picknick i naturen. Låt oss gå till dammen i skogen.
"Och hur tar vi oss dit?" Men Xieng Mieng visste faktiskt redan svaret: "Jag är kungen, så jag kommer att rida på min vackra vita häst och du kommer att gå." "Självklart, Ers Majestät."
Så kungen till häst och Xieng Mieng till fots och så gick de genom portarna till palatset, genom risfälten och in i skogen till dammen. De njöt av picknicken som tillagades av de kungliga kockarna. Det var papayasallad och kyckling och klibbigt ris. Mango till efterrätt. Hästen åt gräs.
"Xieng Mieng," sa kungen, "du är verkligen en smart kille. Du har redan fått mig några gånger. Nu vågar jag dig att ta mig en gång till. Jag vågar dig att locka in mig i den där kalla dammen. Om du kan, kan du sitta på min häst när vi går hem.
"Men Ers Majestät, du är mycket smartare än jag. Du vet mycket väl att jag aldrig kan tvinga dig att gå in i den där dammen. "Så, Xieng Mieng, erkänner du nu att jag är mycket smartare än du?" "Självklart, Ers Majestät, du är mycket smartare än jag! Men, Ers Majestät, om du redan är i dammen kan jag locka ut dig när jag vill.' 'O? Ja? Jag vill se dig göra det! Jag tar det vadet!
Och kungen gick in i dammen... "Du förstår, jag är smartare än du, Xieng Mieng" skrattade kungen mitt i dammen.
Xieng Mieng satte sig i gräset och började äta resten av mangon. "Xieng Mieng, här är jag! Jag är i dammen. Försök få ut mig!' Men Xieng Mieng gäspade en gång och gick för att ta en tupplur i gräset. "Xieng Mieng, jag är i dammen. Försök få ut mig!'
Xieng Mieng vaknade, gäspade igen och sträckte på sig fint. ”Ers Majestät, det börjar bli sent. Jag måste gå hem. Så jag kan inte få upp dig ur dammen längre. Och eftersom du stannar i vattnet behöver du inte längre din häst. Så det borde inte vara några problem om jag tar tillbaka den. Och han steg på kungens vackra vita häst.
'Vakt! Du fick mig igen! Vakt!' Men kungen såg Xieng Mieng sätta sig på sin häst och galoppera iväg...
Källa: Laos folksagor (1995). Översättning och redigering Erik Kuijpers.
Jag tittade också på berättelser från andra berättare från Sydostasien. Här upptäckte jag liknande teman. Av de 90 berättelserna handlade cirka 70 % om socialt beteende som att dela mat, äktenskap och interaktion med svärföräldrar eller andra grupper.
Fantastiska historier, Erik, och du berättar bättre än mig. På den tiden skrev jag om Sri Thanonchai, som är samma figur som Xieng Mieng. (Xieng är förmodligen Siang, en titel för en bortgången munk och Mieng är de där fermenterade tebladen de suger på i Sydostasien. Mer Sri Thanonchai är här:
https://www.thailandblog.nl/cultuur/sri-thanonchai-aziatische-tijl-uilenspiegel/
I min version säger Sri Thanonchai retsamt igen i slutet: 'Ja herre, jag kan inte prata ut dig ur vattnet nu, men jag skulle kunna få in dig!'
Berättelserna handlar faktiskt väldigt ofta om att håna och omintetgöra makt. Du gick inte i fängelse för det då.
Det stämmer, Tino, det betyder Xieng Mieng. Hans namn kommer att förklaras i ett av följande bidrag och han var verkligen en novis till en början.
Det har skrivits om Sri Thanonchai i den här bloggen förut, så jag lämnar den boken på hyllan... Jag har även översatt en tysk samling och det kommer berättelser som kommer från södra Thailand.