Cash och Mary?
Den thailändska hemgiften Sinsot har diskuterats några gånger på den här bloggen med ganska många reaktioner, vilket mer eller mindre visat att Farang, inklusive holländarna, har svårt för denna thailändska tradition.
"Sin sot" är återigen ett hett ämne i thailändska medier eftersom en topptjänsteman försöker förklara sin ovanliga rikedom med detta.
Andrew Briggs skriver en trevlig historia om det i Bangkok Post, som jag (ibland lite löst) översatte. Notera även rubriken på artikeln, en trevlig ordlek från Cash and Carry.
”Det måste ha varit ungefär 18 år sedan som jag var på en bar i Bang Na med min thailändska vän Vichien. Han var ganska dyster och vi var på vår andra flaska Hong Tong whisky. Jag var själv fortfarande ung och jag kunde hantera två flaskor av den där Hong Tong. Men det har det varit, numera bara används i Hong Tong som kopparpolish och råttgift, men det åsido!
Stackars Vichien. Den stackars, kärlekskranke unga thaimannen skakade på huvudet. "Jag vet inte vad jag ska göra med Rojana," sa han. "Vi har varit tillsammans i tre år."
Efter ytterligare några klunkar ur hans glas fyllt med whisky och isbitar kom det höga ordet: "Och hon är gravid i två månader."
Jag hällde upp mitt glas och sa: "Jag vet att det här kan låta drastiskt, Vichien, men... varför i helvete gifter du dig inte med henne?"
Det var precis vad Vichien väntade på. "Du har rätt! Kom låt oss gå." Han ropade till den minderåriga varelsen som hade försett våra drinkar hela kvällen med ett rakt ansikte: "Nong! Checkbin!”
"Vart är vi på väg?" Jag frågade.
"Vi går till Rojanas mamma och då måste du be henne om lov att jag får gifta mig med Rojana, det är så vi gör här."
Och så introduceras jag till just denna thailändska sed att använda en "äldste", eller phuyai, för att be föräldrar om sin dotters hand på uppdrag av en blivande brudgum.
"Glöm inte att fråga om brudpriset", sa Vichien när vi närmade oss föräldrahemmet.
Brudpris? Detta är en direkt översättning av det thailändska ordet och då låter det mycket kallare och mer kliniskt än det thailändska ordet "sinsot"
Vichien förklarade att han var skyldig att komma med pengar om han ville gifta sig med Rojana. "Köper du henne?" frågade jag förtvivlat. "Nej", svarade han. "Jag erbjuder pengar för henne."
"Är inte det samma sak?" "Nej", sa han.
Han tittade ut genom fönstret och skakade på huvudet. Jag visste vad det betydde: "Den där dumma Farang fattar bara inte."
"Okej, vad är det egentligen för sinsot?" Jag frågade. "Pengar och kanske lite guld," sa Vichien.
"Så, och... hur mycket?"
"Jag vet inte... 50.000 100.000 baht, kanske XNUMX XNUMX baht."
"Du har inte alls 50.000 XNUMX baht!", och när han stirrade på mig med öppen mun tillade jag: "Du frågar mig väl inte?!"
"Jag bara lånar den!"
"Nej!"
"Jag kan ge tillbaka det till dig direkt efter bröllopsceremonin!"
"Omöjlig. Hur?"
”Vi lämnar över pengarna under ceremonin så att alla kan se. Omedelbart efteråt kommer Rojanas mamma att lämna tillbaka pengarna till oss.”
"Så det är bara för uppvisning?"
Ummm... inte riktigt. Inte riktigt. Nåväl, på sätt och vis ja."
Du måste ha varit med i flera år Thailand har spenderat för att förstå denna logik hos en thailändare.
Nästan 20 år har gått sedan den där ödesdigra natten när jag knackade på dörren och Rojanas mamma konfronterades av en berusad utlänning, som bad om Rojanas hand på usel thailändska. Hon hade förresten flytt till sitt sovrum när hon såg oss komma.
Rojanas mamma gick genast med och sa: ”Vichien måste ge vad hon har råd med, när jag tog upp frågan om prislappen – åh, förlåt, jag menar sinsot.
Jag minns det hela tydligt, förmodligen för att det stred mot alla seder och traditioner för äktenskapet i mitt hemland. Nu vet jag att bröllopstraditioner är olika över hela världen. I många länder betalar brudens föräldrar en hemgift, glada över att de har kunnat matcha sin dotter med en god man.
Jag hade så många frågor till Rojanas mamma: "Ähm, ger du verkligen pengar tillbaka efter showen?" "Vad du än gör, fråga henne inte," väste Vichien när vi fortfarande stod vid ytterdörren.
Kan jag få rabatt om jag kan garantera att Vichien förblir monogam i minst fem år och inte har en "mia noi"? Förhandlingar är ganska acceptabelt i Thailand, men som en tråkig Farang, hur ska jag veta hur långt jag kan gå?
Med åren har jag lärt känna sinots roll bättre och jag säger inga konstiga saker om den längre. Som så många saker i det här landet är det bara en show.
Se bara en thailändsk stjärna eller ett hi-so par gifta sig. Det enda du kan vara säker på (förutom en skilsmässa inom tre år!) är att ett berg av pengar och guld kommer att läggas på hög för det lyckliga paret.
"Titta på oss - vi är unga och rika!" Dessa sinoter kan ibland hamna på tiotals miljoner baht.
Allt detta kom tillbaka till mig med nyheterna från transportministeriets ständige sekreterare, nyheter som till och med sköt bort nyheterna om översvämningarna från förstasidorna. Denna höga tjänsteman heter Supoj Saplom; hans efternamn kan ironiskt nog översättas med "materiella ägodelar omger mig".
Hans hus bröts in när han var på sin dotters bröllop, men vänta lite, du behöver inte tycka synd om honom ännu.
Tjuvarna säger att de hittat hundratals miljoner baht i kontanter i hans hus, men Supoj förnekar det. Polisen misstänker att minst 100 miljoner baht stulits.
Hundra miljoner baht? Jag blir nervös när jag lämnar mitt hus och minns på vägen att jag lämnade en 1000 Baht-sedel på mitt nattduksbord. Så här har vi en tjänsteman som har fyllt otaliga plastpåsar med 1000 Baht-sedlar och har förvarat dem utspridda i sitt hem. Han kan vara försiktig när han lägger ut den riktiga soppåsen.
Lyckligtvis hade Supoj en rimlig ursäkt för att ha motsvarigheten till ett litet afrikanskt lands kontanter i sitt hus. Hans dotter skulle gifta sig, minns du? De pengarna var sinot, sa han. Varför skulle han annars, frågade han, ha en så stor summa kontanter i sitt Lat Phrao-palats?
I Rojanas hus, på dagen för Vichiens bröllop, flög inte mycket pengar omkring.
Vince hade rätt. Presentationen av sinsot var en show med många "oohs" och "aahs". Rojanas mamma lade pengarna i en plastpåse och sprang skämtsamt upp för trappan med dem. När alla gäster hade åkt återlämnades pengarna till brudparet som bröllopspresent från föräldrarna.
Detta händer ofta, men inte alltid. Ibland bestämmer sig föräldrar för att behålla pengarna och sedan förvara dem någonstans i huset så att de kan bli stulna av tjuvar.
"Gingers" skulle säga Vichien.
– Ompostad artikel –
Jättekul historia.
Vad som också är trevligt att veta är att om thailändska kvinnor gifter sig för andra gången är sinsot inte längre nödvändigt. Men många thailändska familjer föredrar att inte göra det när farang ber om dotterns hand i äktenskapet.
Min fru berättade om staden i går.
En förmögen entreprenör på cirka 60 år kommer snart att gifta sig för 6:e gången, denna gång med en skådespelerska. Sinsod kommer att vara 100 miljoner thailändska baht och jag tror att familjen kan behålla det eftersom mannen verkligen har mer än tillräckligt med pengar.
Skådespelerskan är 28 och känd från TV. Hon har en väldigt fin figur förresten.
I högre kretsar kan en sinsod också vara ett stort hus eller en uppsättning bilnycklar från ett dyrt tyskt märke. Om brudgummen har råd kan familjen behålla den, om inte kommer den att lämnas tillbaka.
En bröllopsfest på ett 4-5-stjärnigt hotell för 4-500 personer kostar förresten också en hel del. Jag har redan upplevt flera. Lyckligtvis blir menyn mer och mer gratis nu för tiden och inte längre den 10-rätters kinesiska maten. Förra gången fanns det gott om europeisk mat. Det var en kock som skär färsk rostbiff, en skinka på benet, en pad thai och minst 20 andra kockar som förberedde något. Dessutom bjöds det på jättestora bufféer i hallen med godaste tilltugg och smårätter. Det fanns ett team av 8 professionella fotografer runt omkring och vi var alla tvungna att fotograferas många gånger.
För de rikare familjerna är det mycket viktigt att fira ett bröllop på detta sätt. Problemet är att dessa hotell ligger runt Sukhumvit och det finns enorma trafikstockningar att ta sig dit. Vissa gäster var mer än en timme försenade på grund av trafikstockningar.
Jag läste någonstans igår att ett thailändskt bröllopspar har slagit världsrekord i antal tärnor. Det var nästan 100 stycken.
Trevlig kultur här i Thailand, du blir förvånad varje dag...
Jag själv upplevde också en "Sinsot story" för ca 6 månader sedan (den diskuterades inte någon annanstans)
Min flickvän kommer från en liten by nära Buriram, och från samma by kommer också en flickvän/tjej bredvid, som jobbar som huvudroll på en stor nattklubb på Walking Street, Pattaya (i genomsnitt 1,5 miljoner baht omsättning per natt)
Med en lön till henne på 20.000 6 baht per månad, vilket är ganska mycket för en nattklubbsanställd, (7000-17 baht per månad i snitt), dela ut skönhet av Budda och hon försågs med en fin, fast barm, vilket förklarade en högre lön.. Logiskt för thailändsk standard..
Jag tyckte själv att det var konstigt att hon med en sådan lön regelbundet ville låna pengar av min flickvän, men ja Taai-pengavägarna är outgrundliga, och mina varningar om att ”låna aldrig ut pengar till vänner”?! "det kommer du inte att se igen"!? blev vänligt avskedad. Senare, när jag besökte hennes by, började jag förstå att utlåning av pengar blev bättre, och även bysamhällen i Taai...
Det lades till att hon inte gick med kunder, det fanns en stadig vän.
Träffade den där vännen regelbundet på fester på dagarna och lärde känna hennes "pojkvän", en trevlig burgunder i 40-årsåldern. Halvthailändska, talade flytande thailändska, arbetade och bodde i Thailand i flera år och fick också hans telefonnummer varje gång , ifall jag någonsin hamnar i trubbel.
Inför bröllopet blev min flickvän mer och mer nervös, inte orolig för hur dagen skulle gå, utan om "Sinsot" skulle gå bra.?
På själva den minnesvärda dagen såg alla byborna ständigt fram emot att bära runt skålen med 2,5 miljoner baht i huvudsakligen 500 sedlar. (som "såg ut" mer)
En Toyota landcruiser var också en del av den, men passade inte vågen, och stod med en pilbåge runt den, framför föräldrahemmet.
Jag såg inte om bilnycklarna fanns i skalet.
Munkarna, vakterna, polisen, musiken och taxichaufförerna var bara intresserade av att dricka och äta.
Brudgummens mamma, även hon thailändsk, tyckte att det var för varmt för att vara med, och pappan var utomlands?!
På min fråga "hur länge tror du att de kommer att stanna tillsammans"? var svaret kort "ett år"
Nu ett halvår senare är det helt nya paret inte längre så "jävla runt" Hennes (skilda) föräldrars båda hem har totalrenoverats och utökats med separata toaletter, duschrum, sovrum och luftkonditionering. Det har varit 2 kollisioner, som fick betalas kontant. (kollision i hennes by eller omgivning)
Den vackra thailändska damen jobbar på nattklubben igen! ! (För att tjäna lite extra pengar och hålla sig sysselsatt)
Har det rapporterats några problem med svärmor? Skulle det inte funka med en bebis också...! vilket förklarades av min flickvän med "hon är inte galen" (eller det var han inte trodde jag) Och jag förstod (misstänksamt) att kanske en annan "Sinsot" var möjlig!
Dessutom förbereds hennes 2 yngre systrar, även bilder att se, för det större arbetet i Pattaya. (bakom ryggen på min flickvän var 1 redan erbjuden, men tackade nej)
I samtal med min flickvän om att gifta sig och "Sinsot" (2,5 miljoner var mycket) gjorde jag det klart för henne att detta "inte" är vanligt i "mitt" land, och att hon också måste anpassa sig till ett blandäktenskap för att sederna och kulturen i mitt land... Och med en blinkning "du är van och begagnad"
Vilket till min förvåning också skulle kunna vara ett inslag i förhandlingarna med hennes föräldrar, sa hon utan att slå ett ögonlock.
Tja, en vag vän till min thailändska vän bor med sin familj på dessa hemgift !! Hon gifter sig med en utlänning, och efter några månader är skilsmässan redan ett faktum, och nästa offer har vanligtvis redan tagits in... big business..... och "sinsod" släpar aldrig efter och kommer aldrig tillbaka. Men ja, undantag bevisar regeln.
När jag gifte mig med min fru i Isan för 12,5 år sedan bestämde vi oss också för att visa sinot i en fin skala. Men mina svärföräldrar insisterade på att lämna tillbaka den efter vår bröllopsdag. Eftersom jag redan hade hört så många historier om opportunistiska svärföräldrar beslutade vi samma vecka att erbjuda svärfar och svärfar en semester i Europa. Nu 12,5 år senare har jag fortfarande en underbar svärföräldrar (och fru!) som aldrig har bett om en krona. Så det är möjligt!
Jag klargjorde omedelbart min ståndpunkt om att betala för en Sinsot och hade absolut ingen avsikt att betala eller bjuda (beroende på hur man ser det) för eller på min fru.
Min svägerska, som organiserade ceremonin, hade inga problem med det.
Hon bad visserligen att få donera en Sinsot under ceremonin eftersom det är en del av det, men lovade mig att lämna tillbaka beloppet efteråt. Helst i euro, tillade hon, för det ser snyggare ut.
Så det gjorde jag. Pengarna spreds prydligt ut i ett guldfärgat fat och presenterades av mig till min svärfar. Min svägerska tog sedan tillbaka skålen och pengarna från honom, slog in pengarna i en sorts silkesväv och försvann med dem.
Ett ögonblick var jag orolig när pengarna försvann ur min syn, men det var omotiverat.
Efter ceremonin lämnade hon tillbaka hela beloppet till mig som utlovat.
Så i teorin betalade jag en Sinsot men fick i praktiken tillbaka allt.
Var öppen för andra seder, dock, hur mycket jag än älskar min flickvän, kommer jag aldrig, någonsin att delta i skapandet av en hemgift vid ett ev. framtida äktenskap eftersom min erfarenhet, strängt taget, förblir att känslomässigt köpa en kvinna som om hon vore någon slags vara.
Med respekt och håll mig i det goda för alla ska såklart bara göra vad de vill och snart höra säga, ja, men det är helt enkelt kulturen och ofta är det för framträdanden eller för show och efteråt återlämnas allt eller delar av det, det kommer allt att vara sant, men även då förblir det oförändrat i min synvinkel och inte annars.
Även om hon kommer från en ödmjuk bakgrund så att familjen skulle kunna använda lite extra baht, förstår hon att jag kommer från en annan kultur och accepterade mitt argument helhjärtat utan att erbjuda något motstånd eller besvikelse.
Inte för att jag gjort det så för henne, men jag vågar till och med med säkerhet säga att om hon gjorde det så hade jag velat avsluta förhållandet på sikt.
Så vi är inte gifta - inte så mycket bara på grund av min synvinkel - för vi tycker helt enkelt inte att det är nödvändigt att göra det, men vi känner oss gifta i alla dessa år, vi är lyckliga och vi gillar det så.
Så kan det vara.
Ja, det är möjligt, faktiskt allt är möjligt i Thailand om du bara fortsätter att le. Ändå förstår jag inte riktigt vad ditt problem är om du är säker på att du kommer att få tillbaka sinsod. Det är en del av den thailändska kulturen och före äktenskapet får ni inte sova tillsammans…..åtminstone om damen och familjen inte vill tappa ansiktet.
Sinsod har även funktionen att man köper bort barnets vårdplikt gentemot föräldrarna. Så för föräldrarna är det inkomst, men också lite status till de andra byborna/släkten, så min dotter var värd pengar för vi fostrade henne väl..
Glöm inte att om du har en thailändsk son så kommer han också att gifta sig en dag och då får du betala. Har du en dotter får du och summan beror på dotterns status och utseende.
Det är som det är, vill bara inte delta i den sinsod-charaden för det går helt emot mina principer. Så enkelt kan det vara.
Det är som att köpa en slavinna. Hur man än ser på det är det som att köpa från människor, eftersom det är förbjudet enligt UDHR och ECHR.
Alla måste anpassa sig. Och för att visa... Jag lever för mig själv och inte för andras ögon.
@ Sir Charles Jag håller med dig och det kommer att få mig nere men jag bryr mig inte. Jag gifte mig med min thailändska fru som föddes i Bangkok i november 2011. Aldrig, aldrig diskuterades en hemgift, varken av min nuvarande fru eller av hennes familj. Jag hade redan gått igenom två skilsmässor och var inte ekonomiskt stark. Jag gjorde det klart för henne också. Att vi hjälper hennes pappa med en liten summa är inget problem för mig, men jag har aldrig betalat hemgift, inte ens till mitt före detta vietnamesiska ex. Lyckligtvis aldrig haft några problem och vår relation är bra och allt diskuteras. Hon jobbar själv och jag hoppas att vårt förhållande kan vara i evighet. Jag respekterar även andra kulturer, men en hemgift behöver inte vara obligatorisk enligt mig. Är det inte vanligt i vår kultur, och borde inte holländsk kultur räknas också i sådana fall? Visst kan en kompromiss göras? Vissa känslor, kanske obefogade, kommer fortfarande fram i mig vid en sådan hemgift.
SirCharles,
Själv har jag lite bitter känsla när jag läser din text, men det kanske bara är jag och jag missförstår din text.
Vanligtvis kan jag hålla med om dina kommentarer, men nu är jag inte riktigt säker på vad jag ska tycka om din kommentar.
Jag är till och med lite besviken men hallå, alla är fria att tycka vad de vill såklart och har rätt till sin egen synvinkel.
Du skriver hur glad du är (vilket jag önskar dig så mycket) men jag känner att ”vi” och ”vår” lycka främst finns där när dina åsikter tillgodoses.
Så fort de thailändska synpunkterna kommer fram är den lyckan tydligen tillfällig och utan värde längre. I själva verket skulle du till och med omedelbart bryta förhållandet.
Att avsluta ett förhållande på grund av ett ställningstagande till Sinsot verkar för mig att känslan av "vi är en lycklig familj" inte är särskilt djup.
Det som verkligen förvånade mig är delen där du skriver att de förstår att du kommer från en annan kultur och att de helhjärtat och utan motstånd eller besvikelse accepterar ditt argument om en Sinsot.
Hej, har jag varit borta från världen ett tag eller har du flyttat till ett annat Thailand under tiden?
Vi är alltså inte gifta, skriver du.
Är det för att du inte anser det nödvändigt eller har synpunkterna på Sinsot något med detta att göra?
Visst kan det vara....
Åh kära Ronny, tomyamsoppan behöver inte alltid ätas så varm, Thailand förändras också stadigt i vanor och seder.
Ta bara hand om varandra och ta hand om varandra som det anstår ett förhållande i med- och motgångar, ett äktenskap är inte nödvändigt för det.
Livet kan vara så underbart enkelt. 🙂
Ja, och naturligtvis är det inte så att lycka beror på om du är gift eller inte.
Att känna varandra, ömsesidig respekt och stöd särskilt i motgångar kommer att avgöra hur en relation utvecklas. Ett äktenskap eller höjden av en sinsod är av sekundär eller till och med ingen betydelse.
Vi glömmer faktiskt alltför ofta att livet kan vara underbart enkelt.
@Ronny,
För att avsluta ett förhållande för sinsods synvinkel så vågar man säga att känslan inte är djup.??
Jag tror mer än så att personen i fråga får känslan av att köpa sin fru/flickvän och det vet ni som avskaffades för flera år sedan.
Och vad tycker du om att svärfäderna inte är nöjda med det belopp som erbjuds för "varorna" och därför lika gärna avbryter äktenskapet?
Ibland också med 2-3 barn som redan ingår i rean?
LOUISE
Kanske läser alla kommentarer...
Kanske har dina frågor besvarats
@ Ronnie,
Så som du svarade på kommentarerna från "Sir" Charles, jag kunde inte ha sagt det bättre.
Dina åsikter har förvirrat mig.
Och jag skulle råda "Sir" Charles att försöka revidera vad jag anser vara en mycket självisk hållning till sinsod, och visa lite mer respekt för sin frus åsikter och den kultur hon kommer ifrån.
Jag är säker på att hon inte känner sig glad över det, men som det anstår en anständig thailändsk kvinna kommer hon aldrig att kommentera det.
Leo Bosch.
.
Först och främst finns det inga standardregler angående sinsod och kära Leo Bosch, oroa dig inte för min flickvän, men oroa dig inte, du känner henne inte och hon är noggrann för att hon uttrycker sig om det för att hennes familj och i byn. Det är också Thailand.
I själva verket, som det anstår en anständig kvinna, har hon gjort detta känt ärligt och utan omvägar för sin familj och byborna, vilket verkligen respekteras. Detta är också möjligt i Thailand.
Vi är glada på vårt sätt och jaja för lycka och det finns inga standardregler.
Så enkelt kan det vara, även i Thailand.
Skulle nästan vilja hänga en så gammaldags kakel 'ingen får program från livets konsert'. 🙂
Får jag för övrigt också påpeka att det snart är 2013, också i Thailand.
Ja, Charles, om jag läser det så här, har din fru och du kommit ut tillsammans i detta område, bland annat. Men tydligen avsäger sig sinsod ses per definition av vissa här som själviskt (farang upprätthåller sin vilja utan respekt för thailändsk kultur). Om du skulle vägra medan din partner tog det på största allvar och du inte var beredd att kompromissa alls, skulle saker och ting vara lite annorlunda (att driva på din egen vilja oavsett partnerns känslor) men det är helt klart inte fallet om jag läser din text.
Njut av livet skulle jag säga, och var lyckliga tillsammans. 😀
@LEO,
Ett äktenskap består av 2 personer, båda med egen uppfattning, ursprung. tro.
Dessa ska samlas och inte en person som ska påtvinga den andra sina lagar som du gör.
LOUISE
Jo, min flickvän börjar så smått prata om Sinsot också.
Hon har ingen mamma längre och bara en pappa. Så jag behöver inte vara så rädd för en svärmor, men hon förhandlar själv om en del av sin sinsot. Så om du tror att bara dina framtida svärföräldrar kommer att bestämma om det, tänk om... Och för att hon vill vara bra mot sin pappa och dels för att det är en statuspost för henne. Jag har varit i hennes by ett antal gånger och hela byn pratar om att hon ska gå med en farang och hon vill se bra ut.
Så det är verkligen inte så att det bara beror på damens skönhet och ålder, även vem motståndaren är. Betalas ett högre sinotbelopp betyder det en bättre andra halva och det vill de visa. En högre sinot av en farang är därför inte girighet i alla fall, utan också ofta för show.
Jag råkade prata med en kusin till henne för två dagar sedan som snart ska gifta sig med en engelsman och skvallret om Sinsot frodas också där. Men hon visste redan exakt hur gammal jag var, vad jag jobbar med och att det är ett bra jobb med europeiska mått mätt (naturligtvis kollat med hennes framtid från Storbritannien), så även som farang märker man att det också finns nödvändigt skvaller.
Tja, vad kan man säga, det här är Thailand. Det finns inget standardsätt att göra det på, det är olika varje gång 🙂
Jag har känt thailändska kvinnor som gjorde det till en industri. Var någorlunda bekväm med engelska och förmedlade. Även thailändska par kom på konsultation för att knyta en farang.
Var på ett bröllop för några år sedan, anordnat av brudens så kallade skollärare, ger status och förtroende, men levde på sinsods procent. Ser ut som ett vackert bröllop, band, 400 personer, tysk man i snygg kostym, hon i vitt och allt annat.
Det var också den sista kvällen jag såg honom. Ett år senare byggdes ett nytt hus intill brudens till hennes son. Ja, man får tycka vad man vill. Min erfarenhet är att vissa holländare inte är motvilliga till den typen av medling, ledda av sin thailändska älskare, cirka 40 procent av hemgiften, eller också upplevt 20 000 thb fast ränta. En annan sida av historien.
Jag gifte mig med en tjej från Isaan för 37 år sedan. Bara för lagen. Jag är inte budhist så jag deltar inte i den där Budha-grejen. När min fru talade om sinsod var mitt svar; Jag gifter mig med dig och inte din familj. Så ingen sinsod, jag tog henne direkt till Belgien. Vi har bott i Thailand i 12 år nu och jag kommer väldigt bra överens med mina svärföräldrar, även utan sinsod.
Jag betalade ingenting heller. Men andra faranger har betalat och jag har ännu inte pratat med någon som fick tillbaka sina pengar efter bröllopet, även om det utan tvekan kommer att bli det. En farang som hade betalat mycket trodde att "skulden" till hans svärföräldrar var reglerad. En missräkning. Tjatandet efter pengar bara fortsatte. För renoveringar, en havererad bil m.m.
Hela Sinsod-traditionen är vettig för en thailändsk familj, om hennes familj har hjälpt henne ekonomiskt att få en bra utbildning.
En dyr skolutbildning som Familjen, till skillnad från i västvärlden, trodde att den även senare skulle tjäna ekonomiskt på, måste plötsligt delas efter ett äktenskap med en äktenskapspartner som inte bidragit ekonomiskt.
Om någon har liten eller ingen utbildning, och dessutom också får chansen att gifta sig med en ekonomiskt bättre ställd (Farang), så blir enligt min mening sinsod-traditionen helt överflödig.
I ett sådant fall, häll omedelbart klart vin till familjen för vilken det finns gränser för dem, och den eventuella bruden, så att de inte får utopiska ekonomiska drömmar.
Om både familjen och den blivande bruden fortfarande är av den åsikten att en sinsod ska betalas, då vet du exakt vad du kan förvänta dig av denna kvinna och hennes familj senare.
Jag har varit gift i snart 20 år nu och sinsod har aldrig kommit upp. Faktum är att vi fick 3 rai land i staden Nakhon Ratchasima av hennes mamma som bröllopspresent. Så vet det. Och min fru var aldrig gift och hade inga barn.
Vänliga hälsningar. Ben korat
Det var ett tag sedan jag var på min engelska väns bröllop, ett jättebra bröllop med mycket dryck och mat och en vagn som paret kördes runt i.
Jag knuffade på min holländska vän som var med mig och jag säger titta vilka pengar och guld som går över bordet här, ja jag förstod att det var sinsod.
Efter det gick några år!!!paret skildes och min engelska vän tyckte det var bra att guld i kassaskåpet ska lämna in det till guldbutiken.
Inte förr sagt än gjort, han går till guldaffären, mannen börjar skratta och säger vad ska jag göra med detta, det är allt falskt guld, hans ex hade bytt ut allt mot falskt guld och hade under tiden sprungit iväg med en tysk och lever länge och brett i Tyskland.
Så tänk innan du börjar med att sinsod 55555 det kan också sluta illa!!
Inga problem med mina svärföräldrar heller. Jag blev själv förvånad innan vi gifte oss, hade aldrig hört något om det. De bad inte om ett stort belopp, min fru hade också en dotter som var 12 år då. Efter att alla gäster hade försvunnit fick min fru tillbaka hela beloppet och guldet (i form av ett halsband) hänger fortfarande runt min hals än i dag. Snart 15 år nu. Självklart var festen helt på min bekostnad, men det är vettigt.
Hela sinsod-grejen är hur sexistisk som helst, vad gäller döttrar hävdas att "man betalar för den uppfostran och utgifter som föräldrarna har haft". Men om det gäller en son kommer du inte att höra talas om det.
Dessutom är att skaffa barn ett val av föräldrarna och de måste naturligtvis, precis som överallt i världen, uppfostra barnen och förse dem med alla nödvändigheter.
Din thailändska väns familj levde och mådde bra innan hon träffade dig, känner dig inte skyldig att ge något till familjen och absolut inte en enorm mängd sinsod. Själv betalar jag vid bröllop för festen och en present till min fru, men så är det.
Nåväl, jag har läst hela historien och alla kommentarer...
Och för mig verkar det som att en sinsod är något som liknar en barböter.
Du betalar chefen för baren böter, böter,
eftersom du tar henne från baren
och chefen tjänar därför inte längre på henne.
Något sånt va?
I det resonemanget köper du inte din framtid med en sinsod,
men lånar du henne av chefen, i det här fallet svärföräldrarna.
Var inte det ett bra fynd?
Håller med Charles, varför gifta sig? Det handlar om att ha det bra tillsammans.
Äktenskap, sånt nonsens. Separationsförhållande 1:2 ? Det är en handling, som dikterar reglerna vid en skilsmässa.
Undrar faktiskt, vad löftena är värda står faktiskt i kontraktet och bryts.
Jag kanske borde ha tänkt på min skilsmässa tidigare, ställt kvinnan inför domstol för att ha brutit löften och sedan begärt ersättning. OK, över.