'Asni and Kokila' från Folktales of Thailand

Kärlek, uppoffring, att ge något, bra för djur, alla dygder som visar vägen till himlen. Och allt börjar med ananas....

Två små änglar i himlen bråkade. Gudinnan Uma straffade dem: de skulle födas till människor i Suvannabhumi. Bara om de betedde sig ordentligt fick de någonsin komma tillbaka till himlen som en ängel...

En av dem blev dotter till en förmögen fiskare. Hon var inte riktigt snygg men hade en vacker röst och kallades Kokila, gök, en fågel med ett vackert rop. Den andra flickan föddes i en natt av storm och regn; vind och tidvatten hade piskat upp vattnet i kanalen och det svämmade över hennes fars ananasplantage. Hon blev Asni, blixten. Ett sött barn; graciös och glad.

Kokila blev bortskämd av sina rika föräldrar. Stackars Asni fick jobba hårt och ta hand om ananasen. Men hon gnällde aldrig och var glad. När regnet inte kom under monsunsäsongen blev alla som odlade åkrar med ris eller grönsaker oroliga. De äldste beslutade att Phra Pirun, Varuna, regngudinnan, skulle försonas med ceremonin för den svarta katten. 

En svart katt lades i en korg. Ungdomarna gick runt i byn med den katten medan de slog på trummor och sjöng högt. De äldre gick för att dricka i byn. Efter tre varvs promenad släpptes katten. Sedan började ungdomarna dansa till Phra Piruns ära; de bad om förlåtelse och speciellt om regn...

Bland åskådarna en stilig ung man; Manop. Han bodde i staden och han föll för Asni. Hennes trevliga sätt, de artiga dansstegen, hennes spänstiga kropp fascinerade den unge mannen. Han tog första tillfället i akt att träffa hennes föräldrar. De var glada över att se Manop; en anständig ung man med ett bra jobb och snygga kläder. Asni fick följa med en stund och de småpratade tills Asni var tvungen att gå tillbaka till jobbet med ananasen.

Kokila deltog med ungdomen; skvallra, ha kul, äta och dricka och röka cigarrer rullade i lotusblad. Asni sjöng med sin vackra röst och sedan såg Kokila att Manop följde henne med ögonen. Hon blev stinkande svartsjuk. Kokila provocerade fram en mindre olycka nära Manops båt, de två pratade och blev direkt mer än vänner. Detta var spelet av gudinnan Uma som hade tagit bort de två från himlen och hon straffade dem nu med kärlekens söta och sura. Asni var djupt ledsen men var tvungen att svälja den under sitt arbete i fruktträdgården.

En gyllene ananas 

Asni upptäckte en gyllene ananas i fruktträdgården! Enligt lokal sed ges detta till kungen, som kallade henne. Panik! Alla visste att kungen var en gammal fis och snart skulle ersätta henne med en annan ung sak medan han var gift med drottningen....

Asni höll ut trots kungens hot. Hon visste mycket väl att hon inte skulle göra några misstag eftersom gudinnan Uma tittade och Asni skulle då förlora sina chanser till himlen. Kungen såg det till slut också och släppte henne.

Men så slog katastrofen till. Banditer hade plundrat deras hem, dödat hennes föräldrar och förstört fruktträdgården. Hon hörde om Manop att Kokila hade misslyckats med att vinna över honom och att han hade velat begå självmord men hade blivit räddad av bybor och var sjuk hemma. Hon sprang frenetiskt mot Manops hus, genom skogen på buffelbanan när hon föll över något som låg i stigen.

Det var en död hund; runt hennes sju valpar. Hon stoppade in valparna i sin klänning och slet sig genom skogen till ett avlägset ljus. Det var ett hus. Hon var utmattad av alla händelser; kungen, Kokila, Manop, allt blev för mycket för henne och det som hände dem gjorde henne kall. Hon frågade Uma om hon inte hade fått sitt straff nu och ville komma tillbaka till himlen.

De boende kom ut med lampor och pinnar och trodde att det fanns inbrottstjuvar. De såg en vacker ung kvinna ligga uträknad med sju valpar i sin klänning. 

Sedan lyste toppen av berget Sabarb upp. En ljusblixt kom från den unga kvinnan och hon verkade dansa. Så plötsligt var hon borta! Hon var smält och hennes själ var på väg till gudinnan Uma. Hennes straff var över...

Källa: Folksagor i Thailand (1976). Översättning och redigering Erik Kuijpers. Suvannabhumi / Suvarnabhumi, 'Golden Land', är ett ortnamn som finns i gamla buddhistiska skrifter och indiska källor.