"Se till att du går med" (i Thailand)
Det här var rekryteringssloganen som fick mig att gå med i den holländska kungliga flottan i början av XNUMX-talet. Jag tjänade sex år, jag trodde att det räckte. Dessa sex år i en viktig period av mitt liv satte en positiv prägel på mitt liv för alltid.
Nu, 50 år senare, tänker jag ofta på den perioden och allt som sägs, skrivs eller visas om marinen intresserar mig fortfarande. Som tur är kan jag då och då prata om det själv med min gamla servicekamrat och nu även bloggskribenten Hans. Dessutom kommer min nu mycket goda vän Rob, fortfarande anställd som sergeant, regelbundet till Pattaya.
Med Rob kan jag njuta av vårt serviceyrke, kontakttjänsten. Radiooperatörsyrket (och med det morsemeddelanden) finns inte längre, men Rob har upplevt övergången från det "gamla" yrket till det nya, där allt styrs av datorer och satelliter. En sann sambandsofficer som snart får en position vid Natos högkvarter i Belgien.
Förlåt, jag avviker eftersom jag inte ville prata om det alls. Den här historien handlar om min son Lukin. Han är nu 14 år gammal, en utmärkt student (vilken pappa säger inte så?) och har uttryckt sin önskan att gå med i Royal Thai Navy under en tid. Inte som en sjöman i första klass som jag, inte som en underofficer som Rob, utan som en riktig officer. Så här!
Genom sin skola och en pappa till en av hans skolkamrater, som jobbar som överbefäl i Sattahip, har det redan varit en del utforskande samtal. Om jag ska vara ärlig så går det lite förbi mig eftersom allt sker på thailändska såklart. Jag tyckte det var nödvändigt att leta upp mitt eget ljus på internet för att se hur vägen till att bli officer ser ut. Wikipedia har en sida tillägnad den, som faktiskt innehåller texten som Royal Thai Naval Academy lade ut på Facebook. Akademiens hemsida fungerar inte, så tills vidare får jag nöja mig med den sammanfattande informationen på Wikipedia/Facebook.
Unga thailändare som vill studera vid Akademin måste först göra ett inträdesprov. Därefter följer en 3-årig kurs på Försvarsmaktens förberedande skola i Korat för kadetter från marinen, armén, flygvapnet och polisen. Om den utbildningen lyckas kommer sjökadetten att gå till Royal Thai Naval Academy i Samut Prakan med ett efterföljande år i Sattahip. Om allt går enligt plan befordras kadetten till "Fänrik" (underlöjtnant). Denna befordran åtföljs av officerens svärd, som överlämnas personligen av kungen. Hans karriär med Royal Thai Navy kan börja.
Tyvärr saknar jag information som vilka krav som måste uppfyllas för att göra antagningsprovet och vid vilken ålder. Jag är också nyfiken på vad kostnaderna blir och om det är viktigt att hans mamma har ett långvarigt förhållande (ej gift) med en utlänning (jag). Visserligen från en vänlig nation, men ändå!
Det kommer vi alla att få reda på, men jag skulle uppskatta om det finns bloggläsare som genom sin egen eller andras erfarenhet kan berätta mer.
Det är en stor utveckling, jag är stolt över att han har valt Marinen tills vidare.
'Se till att du går med', men också 'Gå med i flottan och se världen' var de slogans som också förde mig till Royal Navy i början av sextiotalet som 16-åring. Sex år och sex månader i, som du helt riktigt säger, en viktig fas i livet, har också haft en mycket positiv inverkan på resten av min tillvaro för mig. Jag kan därför tänka mig den faderliga stoltheten över hans val, som i alla fall kommer att utgöra en bra grund för hans fortsatta liv.
Min thailändska frus son är också 14 år och vill gå med i den thailändska armén. Jag skulle också vilja hållas informerad om detta ämne. Vilka är förutsättningarna och kraven för att starta utbildningen och hur höga är de (årliga) kostnaderna?
Det är anmärkningsvärt att uppenbarligen en hel del före detta flottan till slut bestämde sig för att bosätta sig i Thailand.
Jag arbetade också i sex år – från 1961 – 1967 – som telegrafist och vob'er (ubåtsjägare för flygplan) i Royal Dutch Navy.
Tyvärr har min son inte fått något marint virus, han känner inget för det.
Men trots allt är det hans liv, så också hans val.
Jag kan också bara säga att jag fortfarande ser tillbaka med glädje på den perioden i mina unga år.
Det har också varit min tjänstgöringstid, "erkuda" betyder ingenting för mig, vänligen kontakta mig via e-post, [e-postskyddad]
Ha ha Hans, trevlig reaktion, lite negativ, men jag kan din historia, så förståeligt. Ändå säger du själv att du har lärt dig och sett mycket på dessa 6 år och det är så jag upplever det också.
Förresten, Lukin har inte blivit infekterad av det marina viruset av mig, eftersom jag visar honom bilder, men jag har aldrig tipsat honom om att gå med i flottan.
Han kan verkligen välja vilket annat yrke som helst av mig, så länge han inte blir journalist!.
Hej Albert/Hans,
Kul att höra att Lukin väljer den här riktningen.
Visst kan man vara stolt över honom, men det var man ändå.
Kulturen i den thailändska flottan kommer säkerligen att skilja sig från vår nuvarande flotta här i Nederländerna.
”Drillsidan” och superhierarkin härskar inte längre här i våra väpnade styrkor och i synnerhet Royal Navy, medan det fortfarande kommer att vara fallet i den thailändska flottan.
Vid en ung ålder, särskilt på 60-talet, förändras ditt liv att gå med i flottan.
Generellt i positiv bemärkelse.
Om du fortfarande serverar den efter 6 år, 10 år eller som jag efter 28 år spelar ingen roll.
Jag delar därför inte Hans åsikt. Du lär dig självständighet och kritiskt tänkande inom flottan.
I ung ålder, långt från mammas säng, att behöva ta hand om sig själv och stå upp gör en starkare.
Och ja, den hatten passar inte alla.
När allt kommer omkring lär du dig också ett "riktigt" yrke på flottan. Där går också läkare, lärare, tekniker etc. runt. För att vara ärlig måste jag erkänna att jag inte har stött på någon modedesigner än.
Sedan jag började jobba för 28 år sedan har jag såklart fått sakna mycket. Födelsedagar, några familje/vänbröllop.
Jag tror inte att jag kan slå vad jag fick i gengäld.
Så länge Lukin gör sina egna val och är nöjd med dem.
hälsningar från ett soligt Den Helder (snart Natos huvudkvarter Belgien).
Det förvånar mig egentligen inte att du kommer med en så orealistisk reaktion efter så många år i Thailand, men jag tycker att det är synd. Tänk på det här: Lukin kommer från en fattig familj från en ännu fattigare by i Isan. Överlevnad har varit deras motto hela livet, att inte veta hur man skaffar pengar (eftersom inget arbete) för att kunna äta igen imorgon. Läs min berättelse "Girl from the Isaan" igen.
På grund av mig har familjen tagit sig några steg på den sociala stegen, både ekonomiskt och socialt. Mitt arbete, ja, jag är stolt över det, men slå mig inte för det. Jag har också fått mycket tillfredsställelse och lycka i livet. Lukin kan nu få en anständig utbildning, något som skulle ha varit omöjligt i byn. Kanske finns det en framtid för honom i en karriär i den thailändska marinen. Och jag måste säga till honom från dig nu att han måste tänka kritiskt, orientera sig socialt brett, ta till sig kultur och våga gå emot? Snälla sluta, använd sunt förnuft!
Och så termerna du använder! Kritiskt tänkande, varför behöver han tänka kritiskt? Jag kommer från näringslivet och där uppmuntras människor i positiv bemärkelse: att visa initiativ, lyssna noga, lägga förslag, lägga upp planer, tänka med och säga sitt. Så var konstruktiv, att bränna ner något eller någon är ack så lätt!
Våga gå mot strömmen? Det är vad folket i Isan har gjort hela sina liv, inte för att protestera, utan helt enkelt nödvändigt för att överleva. Nu har ”min” familj kommit in i något lugnare vatten. Kan man låta dem fortsätta flyta ett tag och njuta av deras lite bättre välmående?
Ja, han väljer flottan, där han får en bra utbildning, utvecklar sin riktiga karaktär, växer i respekt för sin familj och byborna, kort sagt, han blir en fullvärdig medlem av den thailändska gemenskapen. Han kommer inte att bli en slentrian som så många i hans by och i hela Isaan. Vem kan säga emot det?!
Hej Bart
Skönt att din son har siktet inställt på den thailändska marinen, som far, som son tydligen, bara han går direkt för officersstatus och han har rätt, varför skulle du (som vi då) börja i ett vindsrum i baracken sy ditt marinnummer i dina kläder om det finns ett annat alternativ.
Det är konstigt att man inte lätt kan ta reda på vilka krav som är för att kvalificera sig till den utbildningen. också trevligt att du fortfarande har en god bekant som upplevt övergången från "vår" kommunikationsform av "prickar och streck" till det nuvarande sättet. Med tanke på hans rang som sergeant måste han inte vara i vår ålder? Jag letade förresten nyligen efter mailadressen till Pim Ripken som tog emot oss så gästvänligt i Eemnes för några år sedan och då fick reda på att han (i alla fall enligt uppgifterna jag fått) har gått bort. Var det känt för dig? Det chockade mig, en annan medlem av vår generation försvann plötsligt. Eftersom jag inte heller längre har kontakt med de andra deltagarna i vår återträff vid tillfället vet jag inte hur de mår. Jag har faktiskt bara tillfällig kontakt med dig. Jag har ibland funderat på att bli radioamatör, speciellt när jag bodde i Nieuw-Vennep där jag hade tillräckligt med utrymme för en hel antennpark, men av någon anledning blev det aldrig så. Visst hade det med mitt hektiska arbete att göra, men ändå.... Det är för övrigt inte lätt att få sändningstillstånd, man måste ta ett antal tuffa prov och det finns ingen riktig träning för detta, man måste gör det med självstudier, jag förstår var det krävs ganska mycket kunskap om elektronik. Hur som helst, det här är kanske de välkända nostalgiska rapningarna om en tid som – som du själv skriver – var mycket viktig för mitt senare görande. Jag tror att endast ett politiskt parti som PVV är för att återinföra värnplikten. Detta för att ingjuta en viss form av disciplin hos de unga pojkarna (och flickorna, varför inte?) som de uppenbarligen inte får hemma och i skolan. Fast jag är ingen PVV-väljare så är jag helt för det, men våra vänsterkamrater i 2:a kammaren håller förstås inte med, det har med armén att göra, så jag håller inte med! Den nuvarande armén får nöja sig med några kvarvarande osålda stridsvagnar, flygvapnet med några föråldrade F16 (om de fortfarande kan hållas operativa med delar från donatorflygplan) och marinen har fortfarande några fregatter och några minjägare. Men ja, enligt våra oöverträffade EU-adepter som Duisenberg och Zalm så behövde vi inte längre en armé alls, EU skulle se till att det aldrig skulle bli mer krig, faktiskt, om vi inte gick med i EU (och såklart EURO) skulle gå med skulle vara vår del av undergång och dysterhet! Tyvärr blir det lite annorlunda, den nuvarande situationen i Ukraina och det ryska inflytandet på det och även de ryska försöken att invadera vårt territorialvatten och luftrum bådar inte gott. Tack vare den svaga attityden hos både EU och våra nationella regeringar, är Nederländerna i täten! Men lyckligtvis är räddningen nära: nästa år kommer 100 miljoner extra att gå till försvaret, tror jag, som kommer att göra skillnad med ett fordon eller en båt! Den extra höjningen för biståndet är mångdubbelt större, men å andra sidan får pensionärerna (inklusive jag) mindre pengar pga. måste givetvis betalas och eftersom en del vänsterns rackare har tyckt att "äldre" i vårt land är relativt rika,... Ja, låt mig sluta med min klagan, men jag måste säga att det inte gör mig lycklig .
William Feeleus
Moderator: vänligen kommentera om Thailand och inte om Nederländerna.
Bert, du skrev din berättelse om hur en bra framtid skulle vara för den där pojken i Thailand.
Det är det viktigaste. Du anmälde dig som frivillig för marinen vid 16 års ålder.
Jag tänker åldersmässigt redan för 54 år sedan. Jag är i samma ålder. På den tiden borde jag inte ha kontaktat mina föräldrar med berättelsen om att bli yrkessoldat. Vare sig det är marin eller armé.
De gav aldrig tillstånd till det. De pengarna förstås till andra som också fått tillstånd att frivilligt ingå i militärtjänstgöring under den perioden.
Jag var tvungen att tjäna. Värnplikt. Normalt på den tiden 18 månader, men för att jag var så bra (den där heta specialisten) 24 månader. Vad var jag så bra på. Jag var en prickskytt.
Jag skulle aldrig låta mitt barn välja ett yrke som i slutändan var skapat för
döda andra människor av någon anledning.
Om din son vill det och du stödjer det. Jag har inga problem med det.
Cor.
Tack för ditt svar, att du inte har något emot att vår son går med i den thailändska marinen.
Jag behöver fortfarande något från mitt hjärta: Jag tycker att det är motbjudande att du tror att folk går i militärtjänst med tanken att nu kan jag döda andra människor. Vi pratar fortfarande om försvar (försvar) och inte mordplanering.
Finns det ingen som kan ge frågeställaren ett vettigt svar? Tyvärr kan jag inte motstå men de ställer en fråga för info och de börjar prata om sitt liv. Ett vettigt svar skulle hjälpa frågeställaren och de som är intresserade av det en hel del.
Förstår inte riktigt vad diskussionen handlar om, Thai Naval Academys engelskspråkiga hemsida var precis igång tidigare på dagen och nu är den det.
I "inskrivning" står det tydligt att ett av villkoren för antagning är att båda föräldrarna måste vara thailändska från födseln, så det verkar som om ungen måste hitta på något annat.
http://www.rtna.ac.th/english/eng04.php
joop
Jag läste också den vackert designade webbplatsen för Royal Thai Naval Academy och såg även det relevanta kravet att båda föräldrarna måste ha thailändsk nationalitet. Med det verkade idén sprängas som en såpbubbla. När min fru kom hem utspelar sig följande konversation:
Jag: "Jag har bara nyheter för dig"
Hon: Åh ja, har du en mia noi?
Jag: "Nej, det är mycket värre, det handlar om Lukin, som vill gå med i flottan"
Hon: "Berätta, vad är det som händer?"
Jag: "Det kommer inte att fungera, för båda föräldrarna måste vara thailändska!"
Hon: "Så vadå, jag är thailändare"
Jag: "Jag sa båda föräldrarna, så mamma och pappa"
Hon: Åh, du Farang, vi har redan frågat. Det finns ingen thailändsk pappa, födelsebeviset visar bara mig, alltså utan pappa. Det kommer bli bra"
Tja, det kan vara, det här är Thailand, eller hur? Vi får se!
Kära Gringo,
Det är okej. Den thailändska regeringen gillar verkligen bevis på härkomst. Om du inte är den naturliga pappan så är du inte det. Var försiktig med att verkligen erkänna din son på papper (det är väldigt lätt här i landet) för då är du självklart pappan.
Om du har riktigt problem, ring mig.
Så då kommer vi tillbaka till Gylenthals läsarfråga förra månaden:
"Kan ett thailändskt barn med blandad förälder inte få en karriär hos staten?"
https://www.thailandblog.nl/lezersvraag/thais-kind-gemengd-ouderschap/
Fortfarande inget 100% svar tyvärr. Enligt 2007 års grundlag som har avaktiverats ska det inte vara något problem (alla är lika, ska behandlas lika). Enligt Advokaten på TVF är det inte heller en fråga. Enligt Försvarsmaktens hemsida är det ett problem...
Låt din son göra detta, och börja från botten av stegen, är inte dåligt heller,
Njut av tiden i din utbildning och ditt vidare mål,
mycket suk6,
Salute gamla marin 2zm 1967/2 Han redo
Vad är det för fel med en karriär inom marinen? om aldrig upplevt det kommer inte att överklaga. Men modedesigner, det verkar inte vara något för mig. om den där pojken är äventyrlig: kör på det (och jag menar marinen)
bygga en karriär inom det thailändska försvaret via KAO CHON KAI-rutten
Med ett vemodigt leende läste jag de tidigare styrmännens sjöberättelser. Som sjöman 3, senare 2 zm sd, hade jag en trevlig service. En gång en kopp kaffe; två timmars gevärsgymnastik, Connection School Amsterdam. Red? Fjädern i min mössa var inte tillräckligt tät. Jag hade bråkat med det för då kunde jag passera för "gammal mat".
Bor som permanent bosatt i Thailand. Trivs här.
Vänliga hälsningar.
De har.
Tack för alla svar. Som Joeri med rätta påpekade var mitt råd inte till stor nytta.
Reaktionerna var dock mestadels positiva, eftersom de flesta av tjänstekamraterna var ganska nöjda med sin utveckling i Kon, Marine. Jag har redan svarat på några av dem direkt, andra svarar jag per e-post.
Tack igen!
Kära Gringo
Se (och låt din son titta på) detta tal av general van Uhm från 2011. Han förlorade en son i FN-uppdraget i Afghanistan.
Några amerikaner ville därför utse honom till sin överbefälhavare.
http://www.youtube.com/watch?v=LjAsM1vAhW0
Verkligen ett imponerande tal.
Som jag skrev tidigare var jag inte orolig över yrkesvalet, för det är (åtminstone för nu) fixat.
Jag frågade några råd från bloggläsare som hade erfarenhet av registreringsproceduren. Vi är nu välinformerade och låt oss hoppas att det fungerar, själva proceduren och naturligtvis även ett framgångsrikt genomförande av testet.
Jag återkommer till det någon gång