Wan di, wan mai di (del 21)

Den bostadsrättsbyggnad Chris bor i drivs av en äldre kvinna. Han kallar henne mormor, eftersom hon är både i status och i ålder. Mormor har två döttrar (Daow och Mong) av vilka Mong är ägaren till byggnaden på papperet.

Tryckande

På helgen är det lite svamlande i soi. Nej, det beror inte på regnperioden i kombination med de höga temperaturerna. Och nej, det är inte för att den yngre spelningen kom tillsammans med farfar för att göra mormors liv surt. Det finns ett subkutant grannbråk som emellanåt urartar till att höja rösten och förbanna.

Den omedelbara orsaken är de thailändska grannarnas "heliga ko" tvärs över gatan. Ja, du läste rätt. Inte bara hinduerna har en helig ko, utan även de buddhistiska thailändarna har en. Hinduerna äter gräs, som jag själv såg för flera år sedan i Indien. De av buddhisterna i det här landet - i motsats till juntans order - äter inte ris utan bensin.

Familie

Precis framför min lägenhets ytterdörr bor en familj som jag inte har pratat med dig om än. Anledningen är att jag inte gillar att skvallra men det finns inte så mycket bra att säga om den här familjen.

Familjen består av en (skild) mamma, beräknad till 45 år, med sina två vuxna söner. Sedan en månad tillbaka bor även hennes lite sjuka och svårpromenerade mamma i radhuset. Och å ja, de har också en hund som de inte tar hand om, som jag är van vid. Jag är därför 'bara' en farang.

Mamman är - jag tycker inte om att skriva ner det - väldigt tjock (där hon har ett ben har jag två) och har ett jobb på sjukhuset. Där jobbar också hennes äldsta son. Såvitt jag kan se och bedöma består hans liv av att jobba (alltid på dagarna), titta på tv, röka och leka med sin mobiltelefon.

Enligt hans uppfattning består promenaden med hunden i att öppna grinden så att hunden kan gå ut. Sedan fortsätter han med det han höll på med och bryr sig inte om hunden längre. När det regnar (och jorden är översvämmad i flera timmar) betyder det att hunden går med "själen under armen" och bara kan gömma sig under taket på min lägenhet.

Den yngre sonen studerar nu på universitetet. Hans pappa (som jag såg en gång för att hans ex skällde ut honom när han gick förbi och gick över hela kvarteret för att se vad som pågick) hjälper honom ekonomiskt och köpte även en bil till honom, en ny såklart.

Ny bil

Med den här nya bilen kommer han att spendera de flesta helgerna med sin mamma och bror. Inte ett problem med förståelsen att det finns väldigt lite parkering på marken. Dessutom är soi så smal att det är omöjligt för två bilar att passera varandra. Fram tills nu var det lite att oroa sig för eftersom endast Tai (från hörnbutiken) parkerade pick-upen i soi. Men nu måste två bilar parkeras i soi.

Jag skulle säga: vi har inga problem med det. Den som kommer hem först ställer bilen lite längre ner på soien så att den andre kan parkera sin bil i soien.

Sonen tycker väldigt olika om det. Han måste och ska parkera sin nya bil framför dörren. Han vill hålla ett öga på det eftersom han är rädd för... ja, för vad? Att någon repar hans bil, bryter sig in i hans bil, stjäl hans bil?

På helgen, från den nya bilens ankomst i soi, lyser nu utomhuslysröret för fullt hela natten. Elräkningen och min nattsömn (ljuset lyser rakt in i min lägenhet) är tydligen mindre viktiga än hans sinnesfrid.

Tai är inte den värsta kvinnan i Talingchan så hon ställer undan bilen när sonen måste parkera sin bil. Sedan lägger hon tillbaka pickupen i soi. Sonen måste dock ta sig ur vägen då och då med sin bil. Tai fick lite spetsigt huvud av det. Hon bad honom att parkera sin bil någon annanstans om han vet att han måste gå ut så ofta.

Hon bad om förståelse för att hon måste flytta bilen varje gång. Och såklart blir sonen arg när Tai och hennes man inte är hemma för då kan han inte komma ut. I så fall ringer han Tai och ber honom komma hem och flytta pickupen.

duvor

Jag skrev redan att nyligen bor även mormor i radhuset. Jag tror att hon skulle vilja bo med sin dotter, för hon kan inte gå så bra längre. Hon verkar också ha lite andningsproblem och hudutslag.

Hon gick nyligen till doktorn för detta. Han frågade om hon också kommit i kontakt med djur. Ja, sa hon, min dotter har en hund och på morgonen slänger farang-grannen sitt gamla bröd i soi och ett 20-tal duvor kommer dit varje dag. Redan från klockan 6 väntar de på sin frukost. Jo, läkaren tyckte inte att kontakt med djur var en så bra idé.

Och så kom skvallret i soi att jag är mer eller mindre ansvarig för mormors sjukdom. Inte ett ord om hunden, om gjutjärnsgrinden som ger duvorna enkel tillgång till hundmaten i sin krubba i vestibulen hela dagen. Inte ett ord om antalet duvor som – med tanke på mängden torkad duvspillning – har sovit i åratal under regnskyddet i grannhuset. Nej, det berodde enbart på duvorna som kommer för att äta gammalt bröd på den där farangen på morgonen.

Äter ris

Du kommer säkert förstå hur det blev. Jag är inte sämst heller och har slutat mata mitt gamla bröd till thaiduvorna. Inte bara för att hålla lugnet i soi, utan också för att Prayuts ord om att äta mer ris, enligt min mening, inte bara var för människor utan också för djur. Det förstod min granne väl. Han matar nu duvorna med sitt överblivna ris varje dag. Men duvorna verkar inte lika "nöjda" som med mitt gamla bröd.

Chris de Boer