Samla

Att samla ligger i folks blod. Oavsett om det är frimärken, cigarrband, gamla mynt eller KLM-hus, när du väl har blivit gripen finns det inget att hålla tillbaka. Allt jag samlade i Nederländerna lämnades kvar. I Thailand började jag ett nytt liv med att samla, om än mindre fanatiskt. Även om böcker är en konstant faktor i mitt intresse.

Igår kväll läste jag den andra historien om en detektivomnibus av Elleston Trevor. Den heter: Queen in Danger. Jag vet att det inte är litteratur, men efter en hård dag är det skönt att koppla av. Huvudpersonen, Hugo Raadsheer, ställer följande fråga i början av berättelsen: ogillar du pipor, fru Tasman?

En sådan fråga påminner mig omedelbart om det faktum att jag i Thailand utvecklade en trevlig hobby: rör, jag samlar rör. Det började med en stor vattenpipa i bambu som jag köpte i MaeSai, nära den burmesiska gränsen. Ursprungligen avsedd för användning av opium. Nu för hash eller vanlig shag. De silverfärgade eller åtminstone silverfärgade långa rören, som härstammar från Hill Tribes, är också mycket raffinerade. De har ett elefanthuvud med lock. Den finaste köpte jag i MaeHongSon. Jag tror att de är tenn. Man har ett huvud i form av en Garuda. Den andra är formad som en krokodil. På ryggen en apa, som håller i huvudet på röret.

När jag kommer tillbaka till boken tänkte jag förstås direkt, hur kan en vettig översättare vara så naiv? Det var därför inte en översättare. Det var Mrs. HCE de Wit-Boonacker, den obrutna älsklingen.