Två thailändska vänner för livet

Till: Sawadeekrab khun Prawit. Du gjorde ett bra jobb med honom igen. Ett fläckfritt ASEAN-toppmöte utan något elände. Bara en misstänkt väska på Hat Yai station men jag tror att du tog hand om det själv. Du har alltid systemet testat, eller hur?

Pra:     Tack, khun också. Du känner mig väl, förstår jag. Dessutom fanns det mycket mer i det. Du vet: alla dessa hisos ville inte sova i norr nära Impact, utan i centrala Bangkok, i Mandarin Oriental, Shangri-la eller Marriott. Jag fick ytterligare 500 TM30-formulär utskrivna och levererade till dessa hotell eftersom jag inte litar på deras centrala uttalande. Det handlar om expats, du vet. Vissa Mercedesbilar fick också lackas gula. Att hitta bra förare som vill köra på betalväg några gånger om dagen var såklart inga problem. Vi hade 2000 entusiaster under 25 varv. Och några ville göra jobbet gratis. Det är något annat än att rekrytera nya senatorer. De ber om guldpengar och spenderar sedan dessa hårda baht utomlands.

Till:      Jag har alltid hävdat att vanliga thailändares motivation att arbeta för landet inte saknas.

Pra: Jag förlorade lite sömn under de 5 dagarna av ASEAN-toppmötet. I min ålder behöver jag verkligen en eftermiddagslur, annars hinner jag inte med thaisåpan på tv. Hoppas att du inte har något emot mig om jag slumrar och tänker på något roligare under de kommande sessionerna i parlamentet.

Till:      Till vad då?

Pra:     Väl. Dessa fem dagar med ASEAN var ganska tråkiga. Men det jag gillade mest var övningen av några tusen specialstyrkor dagen före konferensen. Alla dessa unga, snygga, sexiga män som utförde alla de tricken som att hoppa ur en helikopter (ska vi inte köpa några nya till de där innan en annan kraschar?) fick mitt hjärta att slå lite snabbare. Jag somnade definitivt inte.

Till:      Är det bra för ditt hjärta, min vän?

Pra:     Tja, inte faktiskt. Min kardiolog har redan tipsat mig om att byta ut mina manliga livvakter mot kvinnliga. Men jag kan verkligen inte få det över mitt hjärta. Inte ens i de dagliga såpoperorna ser jag en enda thailändsk skådespelerska som tilltalar mig sensuellt. Min avlidne, bra, ingen mycket god vän såg den inte heller. När vi var tillsammans glömde vi tiden. Och då sov jag för mig ibland. Det var därför jag fick låna alla hans 25 klockor. De var alla väldigt bra klockor som alltid fungerade: Rolexes, Patek Philippe (bara det sexiga namnet!), Audemars Pigues och en A. Lange & Sohne. Tyvärr har jag dem inte längre och det är en av anledningarna till att jag ibland inte vaknar.

Till:      Nu förstår jag bättre.

Pra:     Den enda kvinna som stör mig är Suprang-orn. Du vet, damen som reste med mig till Hawaii på vårt regeringsuppdrag. Hon är symbolen för thailändsk kvinnlig tjänst. Hon kan laga mat och servera i alla rum i ditt hus. Och inte bara mama nudlar, och inte bara dammsugaren. Kanske en konstig fråga, men har du någonsin slagit dina döttrar?

Till:      Tja, det är länge sedan, kompis. Jag är för en korrigerande knackning på baken förresten. Men när jag gick framåt i min karriär inom armén började jag tänka och agera mer proaktivt. Jag kan ha varit en auktoritär pappa tidigare, men inte längre. Allt jag behöver göra är att titta nu och mina barn lyssnar, eller springer. Hemma hos mig gäller fortfarande mottot: bra tjejer in, dåliga tjejer ut. Big Joke ändrade senare på det. Bra killar in, dåliga killar ut. Det gäller inte dig tror jag..hahahaha.

Pra:     Jag gillar fortfarande att trycka på rumpan. Jag måste spela bus för det, men det lyckas jag ändå med, även i min ålder. Och Suprang-on förstår mig mycket väl.

Till:      Jag undrar om general Prem förstår oss så väl. Mannen som sköter sitt lediga hus skickade ett meddelande till mig att han luktar på Prems färska rakvatten varje dag. Det var till och med på tv. Det verkar som att Prems spöke nu bor i hans hus. Jag måste säga att jag inte är så glad över det. Du är fortfarande ansvarig för den inre säkerheten, eller hur?

Pra:     Självklart. Och jag kan själv hjälpa dig i det här fallet. Jag ska gå till huset en av dessa dagar. Prem hade samma after shave som jag fick på min 70-årsdag av min gode, ingen särskilt bra avlidne vän: Invictus av Paco Rabane.

Till:      Jag skulle vilja lämna det upp till dig hur du löser problemet.

Pra:     Tack. Jag är ganska säker på att du trots dina språkkunskaper och klassisk militärutbildning fortfarande inte vet vad Invictus betyder.

Till:      Nej, men jag bryr mig inte riktigt.

Pra:     Invictus är latin och betyder oövervinnelig.

Till:      hahahaha, det passar oss.