Bolån nu även för farang!
Kulan är äntligen genom kyrkan, även om jag inte riktigt hejar på än. Har kritiserat den orättvisa politiken att farangs inte kan få bolån i flera år, och har skickat olika e-postmeddelanden till regeringen och bankerna.
Fick alltid höra att utlänningar inte fick äga mark, nu undrar jag verkligen om de är så naiva. Hundratusentals farangs äger ett hus i ett företag som är lagligt. Jag äger också 100 % av min mark och mina aktier genom en aktieöverlåtelsekonstruktion och är ensam styrelseledamot och behörig att teckna genom en preferensaktie. Det betyder att min röst räknas till tio, så ingen kan åsidosätta mig på en bolagsstämma i mitt eget företag. För 3 år sedan var de tvungna att ha 6 thailändska aktieägare, men nu är det bara 2, så vad de än bestämmer med sina 51% är det alltid 10-2 för mig. Vilken bra advokat som helst kommer också att se till att farangdirektören är säker från en eventuell kupp från sin personal genom att få en aktieöverlåtelse undertecknad, som du måste förvara tillsammans med din chanud (gul lagfart) i ett kassaskåp helst utanför hemmet.
Då bad bankerna att ge bolån till farangs på en lägenhet som kunde köpas med namn. Fick aldrig något svar på det, för det var tydligen för svårt att svara på. Bad även ambassaderna att göra något åt detta på EU-nivå eftersom detta är ren diskriminering, eftersom en thailändare i Nederländerna har samma rättigheter som vi. Här är vi utan rättigheter på många områden, och idag har vi ett samtal med en landsman som orättvist har suttit fängslad i en thailändsk cell i 5 månader utan någon form av rättegång eller åtal. En landsman har också tagits bort härifrån tidigare, som till och med varit där i 8 månader oskyldigt och utan någon form av rättegång eller åtal. Det är möjligt om du bara betalar, men det här är för galet för att springa vild.
HSBC Bank, en av de största bankerna i världen, vill ge bolån i upp till 20 år för farangs utomlands, men detta måste betalas tillbaka före 65 års ålder. Dessutom är inkomstkraven ganska höga och det finns inget alternativ för våra Expats, utan för yngre faranger som jobbar här för multinationella företag eller stora företag. Men jag har nu äntligen hittat ett finansinstitut som visserligen ser bröd för att finansiera Farangs fastigheter, men upp till max 50% av värderingsvärdet. Räntan är rimlig och ligger just nu på 7,3% på årsbasis, men den fluktuerar och jag tror att den blir något lägre eftersom den thailändska finansministern sänkte räntan med en kvarts procent förra veckan.
Jag talar till många som är fångade av lånehajarna som tar ut procentsatser på 1,5 till till och med 5 % och mer per månad. Jag känner flera thailändare men också faranger som aldrig betalar sig och knappt har råd med räntan. Dessa män tar itu med lik och två bekanta har dödats som ett resultat, och en har hållits som gisslan och kidnappats under lång tid. Räntor på mer än 1.5 % per månad eller 18 % per år är olagliga och till och med straffbara om långivaren åker fast. Men dessa finansiärer har också sina kontakter och det är väldigt svårt att sätta fingret på detta. Har upplevt ett fall där de plötsligt kom med 3 istället för kontrakt, och ärendet slutade med ett sus igen. Dessutom är det extra dyrt att låna dyra pengar, eftersom långivaren kräver 100% täckning och först överför lägenheten eller huset till sitt namn, och när allt är betalt måste ytterligare en överföring göras, allt på låntagarens bekostnad. Dessutom är det ofta en mellanhand inblandad, samt en jurist som också vill ha provision och procentsats för att upprätta kontraktet.
Kort sagt, farang som är intresserad kan kontakta mig via e-post nedan, varefter jag kan ge råd om hur man ska agera. Jag behöver då veta köpeskillingen och området för lägenheten eller huset och marken.
Gratis böcker
På den tiden fick jag tusen holländska böcker från en landsman för barnhemmen, men det finns inga holländska barn här, och mitt hus och pensionat behöver mer utrymme och alla som är intresserade av dessa böcker kan hämta dem gratis. En liten kompensation i min välgörenhetsbox är välkommen, för den 19 juni är det återigen skolpengen för mina föräldralösa och adopterade barn, eller betalningen för böcker och skolkläder. Skicka ett mail till mig eller ring 08-12907310
Colin de Young
1337 service nr Pattaya.
E-post; [e-postskyddad]
Av nyfikenhet frågade jag för ca 2 år sedan om jag kunde få lån från min SCB-bank. En chef togs in som jag hade ett samtal med.
Det skulle inte vara ett problem. Fick hans kort och ett extra telefonnummer av honom efteråt. Jag har inte tagit ett lån.
Är du verkligen så naiv, eller är det här en säljprat?
Du skriver:
”Jag fick alltid höra att utlänningar inte fick äga mark, nu undrar jag verkligen om de är så naiva. Hundratusentals farangs äger ett hus i ett företag som är lagligt. Jag äger också 100 % av min mark och mina aktier, genom en aktieöverlåtelsekonstruktion”
Detta går bra så länge den thailändska regeringen inte vill ta bort "Ditt land".
Den holländska regeringen varnar för sådana metoder.
Om den thailändska regeringen börjar agera enligt thailändsk lag kommer "Ditt land" att tas ifrån dig.
Ett hus i ett företag är bara lagligt om företaget faktiskt är aktivt och går med vinst.
Ditt samtal påminner om "mäklare" som vill sälja.
Jag har inte så mycket kunskap om markköp i Thailand, men vill man redan äga flera talangwah så måste man tydligen göra det genom en mycket mer komplicerad konstruktion än bara ett köpeavtal.
Låt oss lägga saker på rad: ett företag behövs, du måste tillhandahålla en preferensaktie, du är 100% ägare själv, men du behöver thailändska aktieägare, som äger 51% av aktierna, du måste se till att rösten är till din fördel, även skydda dig från en kupp, och till råga på allt, ett kassaskåp utanför huset. Nåväl, en mycket stor röd lampa tänds för mig. Jag gillar en bit mark med hus och trädgård, men om jag måste se mig över axeln, strunt i det. Man vet aldrig hur många som kan tro att mitt kassaskåp trots allt förvaras inomhus.
När det gäller att köpa ett hus eller en lägenhet: det finns en "motsägelse" i berättelsen att ta ett hypotekslån (för 50 % av värderingsvärdet, inte av fastighetsvärdet), undanröjer diskriminering i jämförelse med den nederländska situationen . Nederländerna och EU har absolut ingenting att göra med något thailändskt eller sydasiatiskt beteende i denna fråga. Inte samma sak med många andra saker. Ingen ambassad gör något åt det. Och det kommer de absolut inte att vilja på länge. Varje referens är fel. Om du vill köpa fastigheter gör du det enligt thailändsk lag.
Dessutom är det tveksamt om en thailändare i Nederländerna har samma rättigheter. Det är inte bara självklart, med andra ord: han måste göra mycket för det!
Det är också konstigt att samma artikel nämner lånehajar. (Om du inte kan behålla dina egna byxor i Thailand, och du vänder dig till skumma metoder, löper du en medvetet självinitierad risk att bli generad.) Förutom höga räntor, än mindre att återbetalning är möjlig i den kriminella kretsen , du måste också vara försiktig med bedrägeri, stöld, kidnappning, gisslantagande och till och med mord. Det är som en daglig tv-såpa här.
Det är bra att det finns hårda inkomstkrav, korta löptider och åldersgränser. Och yngre faranger, som arbetar för multinationella företag, kliar sig i huvudet två eller fler gånger. Annars är det bara att jobba hårt och spara. Min mamma brukade säga det också.
Slutligen är historien alldeles för optimistisk och naiv. Att ett finansinstitut (vilket?) ser vinst i det är ingen garanti (trovärdighet?). Låt oss säga att avsikten är välvillig, men finansiella transaktioner utomlands innebär mer än vänlighet.
Mycket intressant artikel av Colin de Jong. Det framkallar många ännu mer intressanta svar.
När en farang måste sänka sig till en lånehaj är det hög tid att han åker hem.
Det finns massor av unga faranger som jobbar för multinationella företag. De flesta av dem är högutbildade, vidsynta, men inte världslösa. Tänk att det är få som faktiskt vill köpa fastighet i form av ett hus med mark. Att hyra är billigare och du är bättre skyddad. Om de inte gifter sig, bildar familj och ja då börjar eländet om äganderätten. (Att köpa en lägenhet är ett annat ämne). I Europa finns det något sådant som patrimonialbolaget, i Thailand är detta också möjligt. Till och med bra arrangerat. Det kostar dig bara extra pengar för administration, advokater, handlingar, översättningar och resten av gänget deras andel. Och ja, mutorna också såklart. Alla måste leva... All denna extra stress för en fastighet räcker för att många inte ska göra det och bara hyra. Eller köp den i din frus/mans namn och lagfarten i ditt separata (bank)valv.
Det finns kontor där allt är ordnat för dig. Allt i paket, företag, egendom, försäkring, även visum och körkort, vad du vill. Det går bra tills något händer, brand, olycka med arbetare på din gård, du vill sälja den, skilsmässa, you name it. Även här börjar eländet. Det är bara i de fallen som du lär känna det thailändska rättssystemet, och det är verkligen inte enligt europeisk lag, eller Code Napoleon.
Anta att inteckningar är möjliga för thailändska, men inte för farang, och att detta är diskriminerande: verkligen. Det är så det känns. Men som 40-årig frånskild arbetare i Frankrike får du inget bolån utan eget kapital, borgen eller borgensman. I både Europa och Asien ser banken på det rent affärsmässigt: hur mycket kommer den att tjäna, och kommer den att tjäna tillräckligt om han är död i morgon eller inte betalar av på sitt bolån.
Dessutom håller jag med KhunRudolf "men det finns mer med finansiella transaktioner utomlands än vänlighet".
Att en thailändsk bank inte belånar en farang tyder redan på att banken själv inte har så mycket förtroende för ägarkonstruktioner.
Banken bryr sig inte alls om pengarna ges till en thailändare eller farang. De undrar bara om de någonsin kommer att få tillbaka det och hur läget är med säkerheten, dvs kan de kräva säkerheten. Det är därför du inte kan ta ett bolån i ett hus i Thailand i Nederländerna, helt enkelt för att banken inte kan sälja det om du fallerar.
Du tänker också på följande. Det finns oändliga historier om faranger som felbedömer livet i Thailand och som återvänder helt utan pengar till sitt hemland och går tillbaka till jobbet där. Om du som bank har lämnat pant i detta, och huset säljs med förlust, så kan du som bank nog vissla för pengarna när farangen är tillbaka i sitt eget land. En farang är därför en stor risk för banken.
Historien brukar vara annorlunda för den unge farangen som jobbar för ett multinationellt företag i Thailand. Många företag kommer då att ge dig ett expatkontrakt. Det betyder att din arbetsgivare betalar din hyra, tar hand om ditt visum, du skaffar en hyrbil, försäkring etc. du nämner allt. Du får en nettolön och skattebetalning mm ordnas även av din arbetsgivare. Det kommer att variera från arbetsgivare till arbetsgivare, men så har det alltid varit för mig. Det sista du vill göra är att ta ett bolån, allt är redan ordnat i alla fall. Och det finns alltid chansen att du måste packa dina saker till en annan del av världen, så att du inte vill vara för fast på 1 plats.